Hildegard av Bingen - Norrbottens lÃ¤ns landsting

More documents

Recommendations

Info

Om musiken av Hildegard av Bingen MARIANNE RICHERT-PFAU Anna Zander Som abbedissa i Benedektinerklostret Rupertsberg och som författare av talrika teologiska och andra verk har Hildegard av Bingen (1098-1178) otvivelaktigt påverkat det nya intresset för 1100-talet. Hennes musiksamling, som kastar långa skuggor in i vår tid, omfattar mer än 70 andliga sånger som Hildegard benämnde Symphonia Armonie Celestium Revelationum respektive Ordo Virtutum. För det första är Symphonia anmärkningsvärd som den största koralsamlingen tillkommen av en enskild, till namnet känd, tonsättare från medeltiden. Därmed intar hon en ovanlig position i en tid då hon blev känd för ett personligt upphovsmannaskap av andliga diktoch musikverk då den gängse hållningen var att självmant välja anonymiteten för de klosteranslutna konstnärerna. För det andra är musiksamlingen sammanfogad med Hildegards religiösa verk. Därmed bildar den en hörnsten inom Hildegards kosmologi eftersom hon, sierskan, gav musiken en särställning såsom ett fattbart tecken på Guds nåd. Efter Hildegard är den mänskliga själens musik tillkommen genom direkt och påtaglig inspiration av den helige Ande och därmed erinrar musiken om människanss ställning före fallet som oskuldsfull. Att symboliskt återställa denna ursprungsstatus av oskuld på jorden är en av uppgifterna för klosterlivet. Den jordiska musiken, inspirerad av den helige Ande, erfor Hildegard som beröringspunkt mellan det gudomliga och det mänskliga. Musiken är en avbild, återspegling, av den himmelska harmonin. Efter neoplatonsk
modell är den himmelska harmonin förborgad i varje människas själ. Hildegard går emellertid ett steg längre, när hon ur detta drog slutsatsen att den mänskliga själen till sin essens är symfonisk. Hildegards musik kan med denna bakgrund å ena sidan ses som ett uttryck för hennes synska förbundenhet med det gudomliga och tjänar å andra sidan som musikaliskt transportmedel för att förmedla denna gudsbundenhet via hennes trossamfund. Beskrivningen av hennes sånger som Den himmelska uppenbarelsens harmoniska symfoni kommer sig av denna musikens teologi. Hildegards sånger berikade liturgin i Rupertsberg och vid andra kloster som hon var ledare för. Att hennes sånger upplevdes som nymodiga är förståeligt med tanke på den stora religiösa reformrörelsen under 1100- talet. På ena sidan av denna rörelse återfanns upprop om inre förnyelse genom strikt besinning och återgång till de enklaste liturgiska formerna, i koralerna, i kyrkoarkitektur och i de strängaste livsformerna i klostren. Bernhard av Clairvaux – grundare av cistercienserorden och en av Hildegards viktigaste tidiga förespråkare – förkroppsligade denna asketiska extrem av reformen. På den andra sidan till detta upprop för radikal förenkling stod abboten Suger från Sankt Denis, som pläderade för förnyelse genom praktfull utsmyckning av varje aspekt av liturgin och av klosterlivet, något som lockade människorna. Som benediktin lutade sig Hildegard tydligt åt den senare riktningen. I den materiella världen, i alla fysiska delar av skapelsen, såg hon en brygga, som Gud erbjudit, till den andliga världen. Ur detta perspektiv erbjuder såväl naturen som människans musik och konst en spegel av den gudomliga återglansen. Följaktligen är det människans uppgift att undersöka världen i all dess oändliga och underbara mångfald, att förstå och framför allt att fira. Ur denna aspekt kan man betrakta Hildegards sånger som firande uttryck för hennes tro som med hjälp av konsten förskriver det gudomligas största jubel. Vare sig text eller musik har Hildegard, enligt henne själv, hittat på själv, utan de har kommit till henne inom sina visioner som uttryck för den gudomliga kraften och dess verkan på jorden. Genom sångernas hierarkiskt ordnade tematik i Symphonia återger kompositiören det hierarkiskt ordnade kosmos som uppenbarats för henne. Därför finner man först sånger för treenighetens personligheter vars krets utvidgats med Guds mor, vars elva sånger är placerade före de sånger som hör samman med den helige Ande. Därefter följer sånger för profeterna, patriarkerna och heliga, till jungfrur, änkor och oskyldiga barn. De många Mariasångerna och framför allt deras framträdande placering inom den kosmiska hierarkin är ett tyskt bidrag till den Mariakult som snabbt spred sig från Frankrike under 1100-talet. Om man bortser från den yttre formella gestaltningen skiljer sig många av Hildegards sånger från den gregorianska koraltraditionen. Några av hennes musikaliskt gestaltande särdrag - genomförande av texturen med tydliga melodiska motiv, ovanligt stort tonomfång såväl som omfattande melismer, den omväxlande modala gestaltningen med ovanliga kyrkotonarter och det mycket differentierade förhållandet mellan text och musik som bygger på alla dessa kompositionsmedel – gör att dessa sånger framstår som något speciellt och ovanligt (Från Musik und Kirche 1998/1) 7
Page 1 and 2: Visioner om Gud, kosmos och männis
Page 3 and 4: Hildegard av Bingen Hildegard av Bi
Page 5: esökte ett stort antal kloster och
Page 9 and 10: Visioner om Gud, kosmos och männis
Page 11 and 12: Viriditas Stenarna förmedlar ocks
Page 13 and 14: Scen 6 Meditation: Den flygande kä
Page 15 and 16: O viriditas digiti Dei Responsorium
Page 17 and 18: O Jerusalem, aurea civitas Sekvens
Page 19 and 20: Man förbjöd kvinnorna i klostret
Page 21: Pga sjukdomsfall i familjen har den

Hildegard av Bingen - Norrbottens lÃ¤ns landsting

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?