Hildegard av Bingen - Norrbottens läns landsting
Hildegard av Bingen - Norrbottens läns landsting Hildegard av Bingen - Norrbottens läns landsting
utfärdades interdiktet över klostret som innebar att nunnorna vare sig fick fira mässa eller sjunga sina sånger. Hildegard stred framgångsrikt mot detta interdikt. Hildegards motstånd innebar en förnuftets seger, en vishetens och kärlekens seger. Kärleken räddade sig i det icke kommunicerbara språket – lingua ignota – som Hildegard utvecklade tillsammans med sina systrar som ett hemligspråk i klostret. Där bevarade de sin sanning på ett sätt som var oförståeligt för den härskande makten. Scen 13 Meditation: Klagosång Kalcedon Denna meditation är Hildegards klagosång över den mänskliga själen, som i det tilltagande avståndstagandet från Gud saknar sitt ursprung, den gudomliga härligheten. Den är en Cantus de profundis. En klagosång för den människa som alltmer tappat orienteringen: ”Vart skall jag vända mig? Vart skall jag fly?”. Scen 14 Kompletorium: En vision av den himmelska staden Krysopras Svaret på den vilsna mänskliga själens klagan är visionen av den himmelska staden, det himmelska Jerusalem, som besjungs i de skönaste toner och bilder, som uppenbarar sig som den troende själens ädelstenssmyckade stad till dess tröst. Den himmelska staden är det mänskliga livets mål, den mänskliga historiens mål. Denna vision är en återblick på livets början och dess viriditas, dess livgivande urkraft, eftersom Hildegard även talade om en nattlig viriditas. Det gröna ljuset hos smaragden och hos krysopras korresponderar med varandra. Scen 15 Matutin: En vision av den himmelska lyckan Karbunkel Denna vision mynnar i det saliga beskådandet av det outtalat sköna, ett obeskrivligt ljus och i hörandet av änglasången som lovsjunger Gud. Den oro som Lucifer skapat är helad. Såsom det är i himlen skall det också vara på jorden. Visionen som är rummets slut och tidens slut, evighetens vision som en ny skapelse är en pendang till människans räddning för att hon inte i evighet skall vara lik Lucifer. 14
O viriditas digiti Dei Responsorium till den Helige Disibod O viriditas digiti Dei in qua Deus constituit plantationem que in excelso resplendet ut statuta columna tu gloriosa in preparatione Dei O Guds fingers grönskande kraft varigenom Gud fick den planta att växa, som nu strålar i det höga som en reslig pelare: Full av ära bereder du väg för Gud. O nobilissima viriditas Responsorium till Jungfrurna Tu rubes ut aurora et ardes ut solis flamma. Du rodnar som soluppgången och flammar som solens eld. O splendidissima gemma Antifon till den Heliga Jungfrun O splendidissima gemma et serenum de cus solis qui tibi infusus est fons saliens de corde Patris quod est unicum Verbum suum per quod creavit mundi primam materiam O skimrande ädelsten, solens rena klarhet, den som strömmade in i dig är källan som flödar ur Faderns hjärta, och Hans enda Ord; genom Ordet skapade Han jordens ursprungliga materia O frondens virga Antifon till den Heliga Jungfrun O frondens virga in tua nobilitate stans sicut aurora procedit. Nunc gaude et letare et nos debiles dignare a mala consuetudine liberare atque manum tuam porrige ad erigendum nos. Du grönskande telning, med hög och ädel gestalt träder du fram likt morgonens rodnad. Fröjda dig nu och gläd dig, och i din godhet befria oss svaga från ondskan, vår vana, och räck oss din hand och res oss! O quam mirabilis est Antifon till Skaparen O quam mirabilis est prescientia divini pectoris que prescivit omnem creaturam. Nam cum deus inspexit faciem hominis que formavit omnia opera sua in eadem forma hominis integra aspexit. O quam mirabilis est inspiratio que hominem sic suscitavit. O vilken underbar kunskap i det gudomliga hjärtat, som kände i förväg allt skapat, ty när Gud betraktade människan, som han danat, såg han i hennes gestalt Åsa Simma 15
- Page 1 and 2: Visioner om Gud, kosmos och männis
- Page 3 and 4: Hildegard av Bingen Hildegard av Bi
- Page 5 and 6: esökte ett stort antal kloster och
- Page 7 and 8: modell är den himmelska harmonin f
- Page 9 and 10: Visioner om Gud, kosmos och männis
- Page 11 and 12: Viriditas Stenarna förmedlar ocks
- Page 13: Scen 6 Meditation: Den flygande kä
- Page 17 and 18: O Jerusalem, aurea civitas Sekvens
- Page 19 and 20: Man förbjöd kvinnorna i klostret
- Page 21: Pga sjukdomsfall i familjen har den
utfärdades interdiktet över klostret som innebar att<br />
nunnorna vare sig fick fira mässa eller sjunga sina sånger.<br />
<strong>Hildegard</strong> stred framgångsrikt mot detta interdikt.<br />
<strong>Hildegard</strong>s motstånd innebar en förnuftets seger, en<br />
vishetens och kärlekens seger. Kärleken räddade sig i det<br />
icke kommunicerbara språket – lingua ignota – som<br />
<strong>Hildegard</strong> utvecklade tillsammans med sina systrar som<br />
ett hemligspråk i klostret. Där bevarade de sin sanning<br />
på ett sätt som var oförståeligt för den härskande makten.<br />
Scen 13 Meditation: Klagosång Kalcedon<br />
Denna meditation är <strong>Hildegard</strong>s klagosång<br />
över den mänskliga själen, som i det tilltagande<br />
<strong>av</strong>ståndstagandet från Gud saknar<br />
sitt ursprung, den gudomliga härligheten.<br />
Den är en Cantus de profundis. En klagosång<br />
för den människa som alltmer tappat<br />
orienteringen: ”Vart skall jag vända<br />
mig? Vart skall jag fly?”.<br />
Scen 14 Kompletorium: En vision <strong>av</strong> den<br />
himmelska staden Krysopras<br />
Svaret på den vilsna mänskliga själens klagan är visionen<br />
<strong>av</strong> den himmelska staden, det himmelska Jerusalem,<br />
som besjungs i de skönaste toner och bilder, som<br />
uppenbarar sig som den troende själens ädelstenssmyckade<br />
stad till dess tröst. Den himmelska staden är<br />
det mänskliga livets mål, den mänskliga historiens mål.<br />
Denna vision är en återblick på livets början och dess viriditas,<br />
dess livgivande urkraft, eftersom<br />
<strong>Hildegard</strong> även talade om en nattlig<br />
viriditas. Det gröna ljuset hos smaragden<br />
och hos krysopras korresponderar<br />
med varandra.<br />
Scen 15 Matutin: En vision <strong>av</strong> den<br />
himmelska lyckan Karbunkel<br />
Denna vision mynnar i det saliga beskådandet<br />
<strong>av</strong> det outtalat sköna, ett<br />
obeskrivligt ljus och i hörandet <strong>av</strong><br />
änglasången som lovsjunger Gud.<br />
Den oro som Lucifer skapat är<br />
helad. Såsom det är i himlen skall<br />
det också vara på jorden. Visionen som<br />
är rummets slut och tidens slut, evighetens vision som<br />
en ny skapelse är en pendang till människans räddning<br />
för att hon inte i evighet skall vara lik Lucifer.<br />
14
Change language