Hildegard av Bingen - Norrbottens läns landsting
Hildegard av Bingen - Norrbottens läns landsting Hildegard av Bingen - Norrbottens läns landsting
Eftersom Hildegard ansåg att Gud, kosmos, människan, naturen (plantor, djur, stenar) stod i förbindelse med varandra i en stor frälsningsordning utvecklade hon en typ av ”proportionerlig teologi”. I sina visioner upplevde hon att allt skapat hör samman på ett underbart och hemlighetsfullt sätt och dessa förmedlade hon i nedskrivet skick. Därmed vill hon ge sina medmänniskor och efterkommande generationer insikt i den gudomliga skapelse- och frälsningsplanen. Tidegärden Tidegärden, böner vid bestämda tidpunkter, som Hildegard tillsammans med sina systrar i klostret dagligen praktiserade, är den form som motsvarar denna skapelseordning. I sin dagligen återkommande rytm återspeglas denna gudomliga världsordning. Därför får kammarspelet tidsmässig struktur och form från tidegärden. Enligt den helige Benedictinus ordensregler inrättade sig klosterlivet efter schemat som indelade tiden mellan solens upp- och nedgång i tolv lika delar, så även natten. Längden på delarna skiljde sig därmed åt beroende på årstid så att dagsdelarna under sommaren var betydligt längre än de nattliga delarna. Tidegärden – officiet - delades därför upp i dagofficium och nattofficium och bestod av följande tidpunkter: Med Laudes hälsades soluppgången. Vid morgonbönen, Prim, helgades arbetet åt Gud. Den tredje tidpunkten, Ters, ägnades utgjutelsen av anden. Middagsbönen skedde vid Sext. Till Non samlades alla kring hågkomsten av Jesu död. Mot tiden för solnedgången sjöng man Vesper. Dagen avslutades med Kompletorium. Nattofficiet sammanställdes av nocturner med den självklara höjdpunkten midnattsmässan, Matutin, som samtidigt förkunnade den nya dagens ankomst. Ädelstenar Till tidegärden som gav dagens tid ordning sammanfogas stenarnas ordning eftersom Hildegard hade sett skapelsehistorien hos dessa och insett hur de hörde samman med dagens och nattens olika moment. Deras teologiska mening och därmed deras dramaturgiska utsaga bildar spänningsbågen från ärkeängeln Lucifer, som smyckad med ädelstenar föll, till den himmelska staden Jerusalem, bestående av ädelstenar. Lucifer tar av sig stenarna och ger dem till människan som frälsning och smycke som tecken på hennes gudomliga härkomst. Stenarna symboliserar förnuft, kärlek, skönhet. Därför har de i varje tidpunkt (dagens, livets, den gudomliga frälsningshistorien) sin vikt och bildar tillsammans med tidegärden kammarspelets dramaturgiska koncept. De är som stenarna på en rosenkrans. De ger nyckelorden till varje tidpunkt = scen och bestämmer dess atmosfär. Hyacint PRIM Smaragd LAUDES TERS Onyx Agat Beryll Safir SEXT Ametist Karbunkel MATUTIN Sard Krysolit Topas NON Jaspis Prasem Kalcedon Sardonyx VESPER Krysopras KOMPLETORIUM 10
Viriditas Stenarna förmedlar också ett nyckelord som för Hildegard var centralt, viriditas, grönska. För henne betyder denna ”grönska” en gudomlighet kraft. Det finns en evighetens kraft – och denna kraft är grön – som genomsyrar alla livsformer, som återfinns i djur, fiskar och fåglar, i alla växter, blommor och träd, som även framstår som släktskapskraft och som förlösande livsprincip. Hildegards ”grönska” är den garanti som blir synlig för att livs- och årsrytmen upprepar sig och förnyar skapelsens mångfald. Viriditas – grönska – den livgivande urkraften. Stenarna, som står symmetriskt mittemot varandra, smaragden (Laudes) och krysopras (Kompletorium) är gröna stenar. Den ljusgröna smaragden tar till sig livgivande urkraft från luften i sig och den symboliserar därmed den kommande dagen, den livsstarka urkraften. Den grumliga krysopras symboliserar den nattliga livgivande urkraften, med vilken viriditas omsluter dygnets livskraft. Librettot berättar ingen Hildegard-historia, inte heller en berättelse om hennes liv. Det är desto mer ett försök inscenera det väsentliga i Hildegards teologi och därmed livets innersta kärna och kraft. Därför växlar librettot mellan berättande, visionära och meditativa delar. Kammarspelets innehåll utgörs av människans historia, hennes skapelse och mål, hennes härskarställning, hennes nederlag och förlossning. Det handlar om (den sanna) människobilden. Efter ärkeängeln Lucifers fall, skildrar scen 2-7 människans skapelse som motbild till Lucifer. Denna människa, begåvad med skönhet, vishet och kärlek, blir världens medelpunkt. Vid middag (Sext) dvs mitt i rum och tid, står hon högt upphöjd, som härskare över världen. Hon är vishetens inkarnation. I motsats till denna storhet finns det emellertid en mänsklig skräck eftersom den tidpunkt då hon är som störst också är den tidpunkt då hon är i störst fara. Detta visar scenerna: nr 10 "Sidendräkter" och nr 12 där kommunikationen mellan människor störts av makten men där kärleken och sanning räddas genom ett hemligspråk. För att människorna inte skall gå under, förs de himmelska visionerna in mot dessa faror, men också för att tydliggöra den oändliga kvalitativa skillnaden mellan Gud och människa men även ett för alla tider giltigt förbehåll: det finns inget teokratiskt härskarskap hos människorna, utan endast den slutgiltiga förlossningen genom Gud i en med jordiska mått mätt ofattbar värld. Symmetrisk indelning av scenerna: 1. Ängelns fall 2. En vision av den alstringsrika urkraftens 3. En vision av solen 4. Meditation: Bön om insikt och kärlek 5. Människan och kärlekens makt 6. Meditation: Den flygande kärleken 7. Världens centrum 8. Skräckmeditation: Kyrie 9. Sorgemeditation 10. Sidendräkter 11. Meditation: De fem sinnena 12. Meditation: Makt eller kärlek - interdiktet 13. Mediations: Klagosången 14. En vision av den himmelska staden 15. En vision av den himmelska lyckan 11
- Page 1 and 2: Visioner om Gud, kosmos och männis
- Page 3 and 4: Hildegard av Bingen Hildegard av Bi
- Page 5 and 6: esökte ett stort antal kloster och
- Page 7 and 8: modell är den himmelska harmonin f
- Page 9: Visioner om Gud, kosmos och männis
- Page 13 and 14: Scen 6 Meditation: Den flygande kä
- Page 15 and 16: O viriditas digiti Dei Responsorium
- Page 17 and 18: O Jerusalem, aurea civitas Sekvens
- Page 19 and 20: Man förbjöd kvinnorna i klostret
- Page 21: Pga sjukdomsfall i familjen har den
Eftersom <strong>Hildegard</strong> ansåg att Gud, kosmos, människan,<br />
naturen (plantor, djur, stenar) stod i förbindelse med<br />
varandra i en stor frälsningsordning utvecklade hon en<br />
typ <strong>av</strong> ”proportionerlig teologi”. I sina visioner upplevde<br />
hon att allt skapat hör samman på ett underbart och<br />
hemlighetsfullt sätt och dessa förmedlade hon i nedskrivet<br />
skick. Därmed vill hon ge sina medmänniskor och<br />
efterkommande generationer insikt i den gudomliga<br />
skapelse- och frälsningsplanen.<br />
Tidegärden<br />
Tidegärden, böner vid bestämda tidpunkter, som<br />
<strong>Hildegard</strong> tillsammans med sina systrar i klostret dagligen<br />
praktiserade, är den form som motsvarar denna skapelseordning.<br />
I sin dagligen återkommande rytm återspeglas<br />
denna gudomliga världsordning. Därför får kammarspelet<br />
tidsmässig struktur och form från tidegärden.<br />
Enligt den helige Benedictinus ordensregler inrättade<br />
sig klosterlivet efter schemat som indelade tiden<br />
mellan solens upp- och nedgång i tolv lika delar, så även<br />
natten. Längden på delarna skiljde sig därmed åt beroende<br />
på årstid så att dagsdelarna under sommaren var<br />
betydligt längre än de nattliga delarna. Tidegärden –<br />
officiet - delades därför upp i dagofficium och nattofficium<br />
och bestod <strong>av</strong> följande tidpunkter: Med Laudes<br />
hälsades soluppgången. Vid morgonbönen, Prim, helgades<br />
arbetet åt Gud. Den tredje tidpunkten, Ters, ägnades<br />
utgjutelsen <strong>av</strong> anden. Middagsbönen skedde vid<br />
Sext. Till Non samlades alla kring hågkomsten <strong>av</strong> Jesu<br />
död. Mot tiden för solnedgången sjöng man Vesper.<br />
Dagen <strong>av</strong>slutades med Kompletorium. Nattofficiet sammanställdes<br />
<strong>av</strong> nocturner med den självklara höjdpunkten<br />
midnattsmässan, Matutin, som samtidigt förkunnade<br />
den nya dagens ankomst.<br />
Ädelstenar<br />
Till tidegärden som g<strong>av</strong> dagens tid ordning sammanfogas<br />
stenarnas ordning eftersom <strong>Hildegard</strong> hade sett<br />
skapelsehistorien hos dessa och insett hur de hörde<br />
samman med dagens och nattens olika moment. Deras<br />
teologiska mening och därmed deras dramaturgiska<br />
utsaga bildar spänningsbågen från ärkeängeln Lucifer,<br />
som smyckad med ädelstenar föll, till den himmelska<br />
staden Jerusalem, bestående <strong>av</strong> ädelstenar. Lucifer tar<br />
<strong>av</strong> sig stenarna och ger dem till människan som frälsning<br />
och smycke som tecken på hennes gudomliga härkomst.<br />
Stenarna symboliserar förnuft, kärlek, skönhet.<br />
Därför har de i varje tidpunkt (dagens, livets, den<br />
gudomliga frälsningshistorien) sin vikt och bildar tillsammans<br />
med tidegärden kammarspelets dramaturgiska<br />
koncept. De är som stenarna på en rosenkrans.<br />
De ger nyckelorden till varje tidpunkt = scen och bestämmer<br />
dess atmosfär.<br />
Hyacint<br />
PRIM<br />
Smaragd<br />
LAUDES<br />
TERS<br />
Onyx<br />
Agat<br />
Beryll<br />
Safir<br />
SEXT<br />
Ametist<br />
Karbunkel<br />
MATUTIN<br />
Sard<br />
Krysolit<br />
Topas<br />
NON<br />
Jaspis<br />
Prasem<br />
Kalcedon<br />
Sardonyx<br />
VESPER<br />
Krysopras<br />
KOMPLETORIUM<br />
10
Change language