2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12
Sambandet mellan ångest och depression är inte helt klarlagd men det finns en stor överlappning
mellan syndromen. Överlappningen bland äldre är större än hos yngre och man talar ibland
om en depressions-/ångestsjukdom hos äldre. En samtidig förekomst av cerebrovaskulär
sjukdom och depression hos äldre har föreslagits som en specifik sjukdom, ”vaskulär depression”.
En optimal behandling av äldre patienter med affektiv sjukdom kräver ett fungerande samarbete
mellan primärvård, socialtjänst, anhöriga och patient. Sorgereaktioner och andra psykologiska
faktorer, ekonomiska problem, rädsla för institutionalisering, nutrition och isolering
måste kartläggas. Även äldre svarar väl på psyko- och socioterapi. Den äldre kan behöva stöd
att genomföra behandlingen (familjen, socialtjänst, primärvård etc).
6.4.2 Diagnos
Svårigheten hos äldre är oftast inte att behandla de affektiva sjukdomarna hos äldre, utan att
identifiera dem. Fortfarande förekommer underdiagnostik av affektiv sjukdom och därmed
följande underbehandling. En viktig orsak till underdiagnostik i högre åldrar är att den kliniska
bilden skiljer sig från den som förekommer hos yngre vuxna. Förloppet är ofta smygande
och långdraget och det sänkta stämningsläget kan vara maskerat. Ångest och oro kan vara de
framträdande symtomen, ofta tillsammans med somatiska symtom som kan misstolkas. Ofta
finns en hypokondrisk prägel och sömnproblem är vanliga.
Skattningsskalan GDS-20 är ett bra hjälpmedel att använda vid misstanke om geriatrisk depression
(se Bilaga 6). I Stockholm används testen t.ex. av distriktssköterskor vid olika husläkarmottagningar.
Samtidig förekomst av annan sjuklighet bidrar till den komplexa kliniska bilden. Viktigast är
neurodegenerativa CNS-sjukdomar, framförallt vaskulära, men även metabola och endokrina
sjukdomstillstånd samt cirkulationssjukdomar är viktiga att ta hänsyn till. Flera olika läkemedel
som används vid ovan nämnda tillstånd misstänks kunna utlösa/förvärra depression, t.ex.
betablockerare, levodopa, kortison och H2-blockerare.
Symtomen hos äldre kan delas in enligt följande:
• emotionella symtom (otillfredsställelse, förlorad intresse, irritabilitet, ängslan/oro, ångest,
tomhetskänsla, måttligt sänkt stämningsläge)
• somatiska symtom (hypokondriska idéer, värk/smärta, mag-tarmbesvär, sömnstörningar,
viktnedgång, obstipation, trötthet)
• kognitiva symtom (psykomotorisk hämning, misstänksamhet, minskad koncentrationsförmåga,
subjektiva minnesproblem, känsla av onyttighet och hopplöshet, agitation)
• psykotiska symtom (vanligen depressivt färgade vanföreställningar)
• suicidalt beteende
Då dessutom den äldre patienten gärna somatiserar sina problem är det ofta nödvändigt att
utesluta bakomliggande kroppslig sjukdom (t.ex. cancer, neuroendokrin sjukdom, hjärt- kärlsjukdom).
Symtomen gränsar ofta till demenssjukdom och varannan person med demens uppvisar också
depressionstecken. Enligt SBU saknas tillräcklig dokumentation av att behandling av depression
vid demens har effekt, men klinisk erfarenhet visar att behandlingsförsök är viktiga. Det
är viktigt att skilja depressionssymtom (behandlingsbara) från symtom som är uttryck för en
hjärnskada (ej direkt behandlingsbara, som exempelvis minskat initiativ och motivation eller
45