2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12
Behandling och uppföljning av mer uttalad depression under graviditet och amning är en specialistangelägenhet.
Depression är ett allvarligt tillstånd som obehandlat kan få mycket allvarliga
konsekvenser för såväl mor som barn vilket måste beaktas. En omsorgsfull risk-nytta
bedömning måste göras i det individuella fallet inför ställningstagande till läkemedelsbehandling.
6.1.2 Läkemedelsbehandling under amning
Den psykiska ohälsan bland gravida är lika stor som hos populationen i övrigt. Hälften av alla
gravida kvinnorna drabbas, efter en förlossning, av nedstämdhet eller en kortvarig depressiv
reaktion som kallas maternity blue. Efter förlossningen faller östrogen- och progesteronnivåerna
kraftigt jämfört med de nivåer som kvinnan haft under graviditeten vilket kan orsaka den
emotionella instabiliteten. Postpartumperioden är en högriskperiod för kvinnor att insjukna
i egentlig depression och ungefär 8-15% får inom fyra veckor efter förlossningen en postpartumdepression.
Tidigare depressioner ökar risken betydligt. Via BVC-sköterskan erbjuds
alla mammor, när barnet är ca 2-2,5 mån gammalt, att fylla i självskattningsformuläret EPDS
(Edinburgh Postnatal Depression Scale; se Bilaga 5) för att lyfta fram de mammor som är i
behov av samtalsstöd som erbjuds via BVC hos sjuksköterska. För patienter som uppfyller
kriterierna för egentlig depression bör antidepressiv behandling övervägas.
Läkemedel som intas av en ammande kvinna kan passera över till bröstmjölk men behöver
för den skull inte ge effekter på barnet. Amningens positiva effekter bedöms i allmänhet vara
större än den ringa risken för barnet vid antidepressiv behandling av modern.
Risken för farmakologisk effekt på barnet beror av läkemedelskoncentrationen i mjölken och
barnets förmåga att ta upp och eliminera läkemedlet. De nya antidepressiva läkemedlen utsöndras
i varierande grad i bröstmjölk. Barndosen, den relativa dosen, av läkemedlet är ofta
endast några få procent av moderns läkemedelsdos.
SSRI rekommenderas i första hand, sertralin (Zoloft, m fl) utsöndras mindre i modersmjölken
än övriga medel inom denna grupp men det är oklart om denna skillnad har någon klinisk
relevans. För mirtazepin (Remeron, m fl) och reboxetin (Edronax) saknas dokumentation om
övergång till bröstmjölk och eventuella effekter på barn som ammas saknas, varför amning
avrådes tills vidare.
TCA ger låg relativdos. Litium utsöndras i modersmjölken i sådan mängd att ogynnsamma
effekter på barnet ej kan uteslutas. ECT är ett behandlingsalternativ vid allvarlig depression i
postpartumperioden.
För ytterligare information om läkemedelsbehandling under graviditet och amning hänvisas
till Stockholms läns landstings läkemedelsenhets webbplats med producentobunden läkemedelsinformation
(www.janusinfo.org).
6.2 Affektiva sjukdomar hos barn och ungdomar
Redan för mer än 100 år sedan beskrevs fall av depressioner hos både barn och ungdomar.
Även om sjukdomsbilden ser olika ut beroende på barnets ålder så anser man idag att från och
med skolåldern liknar symtomen dem man ser hos vuxna. Ospecifika kroppsliga symtom, som
t.ex. smärta, magont och huvudvärk, kan dock vara mer ofta förekommande, framför allt hos
de yngre barnen. Epidemiologiska studier visar att förekomsten ökar kraftigt under åren kring
41