2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12
6 Specialområden
6.1 Läkemedelsbehandling under graviditet och amning
6.1.1 Läkemedelsbehandling under graviditet
Kvinnor utgör en majoritet av patienter med affektiv sjukdom, många av dem är i fertil ålder.
Under graviditeten förekommer depressiva tillstånd hos kvinnor i en frekvens av 10-20 %.
Kvinnor som tidigare behandlats med antidepressiva läkemedel löper ökad risk att återinsjukna
under graviditeten, särskilt om de slutat medicinera inför graviditeten. Om antidepressiva
utsätts under graviditeten hos en kvinna som behandlas för depression återinsjuknar så många
som 70%. Obehandlad depression hos gravida kvinnor kan påverka fostret negativt och måste
vägas mot eventuella ogynn samma läkemedelseffekter på fostret.
Vid lindrigare tillstånd kan stödjande hjälp och psykoterapi vara tillräckligt. Huvuddelen av
dessa insatser görs via MVC och BVC men även kontakter i primärvården och psykiatrin förekommer.
Vid graviditet och allvarlig depression är även ECT en effektiv behandling. Ofta
behövs dock farmakologisk behandling.
Användning under tidig graviditet av de antidepressiva läkemedel som återfinns i REKLIS-
TAN är inte förenad med någon säkerställd ökad risk för fosterskador i form av missbildningar.
Att en kvinna använt dessa läkemedel under första trimestern skall i sig aldrig behöva leda
till en diskussion om att avbryta en graviditet.
I en uppmärksammad studie publicerad 2005 (Chambers et al 2005) anges att behandling med
SSRI-läkemedel under senare delen av graviditeten kan medföra ökad risk för att det nyfödda
barnet drabbas av försämrad syresättning direkt efter födelsen. Detta på grund av att den normala
öppningen av barnets lungblodkärl försvåras. Riskökningen är 3-6 gånger men då denna
komplikation i sig är ovanlig uppträder den inte oftare än hos c:a 1% av alla gravida som behandlats
med SSRI. Komplikationen är behandlingsbar i 80-90% av fallen.
Antidepressiv medicinering strax före förlossningen ökar risken för tidig födsel och låg födelsevikt
och ger även ökad risk för vissa kortvariga (1-2 veckor) neonatala symtom t.ex. lågt
Apgar-score, respiratoriska problem, hypoglykemi och neonatala kramper. Dessa är troligen
ett uttryck för övergående utsättningssymtom hos barnen. Möjligen är symtomen mindre uttalade
efter SSRI än efter tricykliska preparat. Det finns däremot ingen visad skillnad mellan
olika SSRI-preparat. Trots detta rekommenderas inte utsättning av läkemedlet inför förlossningen
på grund av risk för återfall i depression hos modern. Om en gravid kvinna behöver
anti depressiv behandling utgör inte dessa fynd någon kontraindikation mot behandling.
Man vet otillräckligt om eventuella långtidseffekter på fostrets hjärnutveckling av antidepressiv
behandling under senare delen av graviditeten varför försiktighet rekommenderas.
Om en kvinna är i stort behov av denna typ av medicinering bör inte sådana farhågor göra att
medicineringen tas bort.
Vid val av preparat är givetvis, ur fosterskadesynpunkt, preparat med stor användning säkrare
än preparat som ännu inte använts så mycket. Paroxetin ska under graviditet användas enbart
då det är strikt indicerat då det finns risk för medfödda missbildningar, t.ex. kammarseptumdefekter.
Litium bör undvikas under tidig graviditet, eftersom Litium misstänkts kunna ge
ökad förekomst av hjärtfel. Antiepileptika ger ökad risk för medfödda missbildningar.
40