2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland
2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland
2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Vårdprogram – <strong>Affektiva</strong> <strong>sjukdomar</strong>; vs 2006-04-12<br />
Ljusterapi är en omdiskuterad fråga. Enligt SBU-rapporten saknas vetenskapligt stöd för att<br />
behandlingen ger effekt på depressioner. Många patienter berättar dock om positiva upplevelser<br />
av behandlingen. Ljusbehandling finns inte att tillgå i alla områden av landstinget och det<br />
är tveksamt om det skall höra till sjukvårdens ansvarsområde, framför allt när SBU-rapporten<br />
är tveksam till dess effekt. Ljusbehandling finns för närvarande att tillgå via de psykiatriska<br />
klinikerna i södra och västra länsdelarna, huvudsakligen i formen av en utrustning som kan<br />
lånas hem för egenvård. Om en patient är intresserad av sådan behandling tas kontakt med<br />
närmaste psykiatriska klinik som har sådan utrustning.<br />
Man bör dock beakta att det naturliga ljusets intensitet utomhus, även på vintern, kan vara<br />
betydligt högre än vad som används vid ljusterapi (upp till 100 000 lux en solig dag med snötäcke<br />
och mellan 10 000 – 50 000 lux en dag med växlande molnighet). En timmes promenad<br />
utomhus ger således minst lika mycket ljusstimulering som den inom sjukvården använda<br />
ljusbehandlingen. Inom ramen för egenvård skulle många (kanske flertalet?) patienter istället<br />
för att erhålla ljusbehandling kunna rekommenderas promenader utomhus (se vidare avsnitt<br />
4.4.2).<br />
4.6 Kombinationsbehandlingar<br />
Arv och miljö samspelar vid affektiv sjukdom vilket innebär att behandlingen måste beakta<br />
både genetiska, biologiska, psykologiska, sociala och miljömässiga faktorer. Alla patienter<br />
som behandlas för affektiv sjukdom bör därför som grundregel alltid erbjudas någon form av<br />
samtalsstöd parallellt med läkemedelsbehandlingen. Patienten behöver få hjälp att förstå och<br />
bearbeta de utlösande faktorerna. Det kan handla om gamla trauman och/eller en livsproblematik<br />
som inte längre kan hanteras med tidigare copingstrategier. Patienten lär sig att förstå<br />
sin egen syn på sig själv och sin omgivning och att integrera aktuella livshändelser och upplevelser<br />
med tidigare erfarenheter. Resultaten förstärks och 80-85% av patienterna blir bättre.<br />
Den grundläggande inställningen bör vara att patienten skall kunna erbjudas både samtalsbehandling<br />
och antidepressiva läkemedel i lika utsträckning. Den gamla antingen-eller inställningen<br />
försvinner allteftersom forskningen framskrider och man inser att saker och tillstånd<br />
samvarierar och att det i regel inte finns enkla, raka orsakssamband.<br />
Patienterna skall också kunna erbjudas utbildning - psykoedukativa insatser - och betoningen<br />
på egenvård bör alltid understrykas.<br />
4.7 Behandling vid samsjuklighet<br />
Ibland blir patienten inte bättre trots adekvat medicinering och icke-farmakologiska insatser.<br />
Det är då ytterst viktigt att ompröva diagnosen eller försöka se om patienten lider av andra<br />
besvär som försvårar eller förhindrar ett tillfrisknande. Samsjuklighet kan innebära att en depression<br />
blir svårare att behandla.<br />
4.7.1 Psykiatrisk samsjuklighet<br />
Depression kan förekomma hos patienter som också lider av ångestsyndrom, psykos<strong>sjukdomar</strong>,<br />
demenser, olika psykotiska tillstånd och personlighetstörningar. Samsjukligheten innebär<br />
att man har multipla psykiatriska problem som alla måste behandlas.<br />
Vid en personlighetsstörning har personen ett genomgående mönster av upplevelser och beteenden<br />
som påtagligt avviker från det ”normala” i den sociala och kulturella miljö i vilken<br />
patienten lever. Detta ställer till med problem för patienten och orsakar lidande och dålig<br />
36