2 Affektiva sjukdomar - Landstinget SÃ¶rmland

More documents

Recommendations

Info

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12 Eftersom utsättningssymtom kan uppträda redan efter ett par missade doser rekommenderas att man i första hand kontrollerar följsamheten till läkemedelsordination hos patienter som rapporterar biverkningar och/eller försämring i sitt depressionstillstånd. Oföljsamhet, patientinformation och patientmedverkan Graden av oföljsamhet får inte underskattas vid antidepressiv läkemedelsbehandling. Studier har visat att 30-60% av patienterna inte tar sina läkemedel i enlighet med ordination. Det är alltid patienten som till sist bestämmer (dag efter dag) om han/hon skall ta de läkemedel som ordinerats. Därför finns inget annat val för en vårdgivare än att ta hänsyn till patientens åsikt. Patienten måste få ta en aktiv del i de beslut som fattas kring den ordinerade läkemedelsbehandlingen och känna delaktighet i dessa beslut, för att sedan ta sin del i ansvaret för behandlingen. Vid utredning, ordination och uppföljning ingår därför att ta reda på patientens erfarenhet av, kunskap om och inställning till sin sjukdom och dess behandling. Viktigt är också att man försäkrar sig om att patienten vet varför och hur ordinerade läkemedel skall användas och att patientens frågor och farhågor om eventuella skadliga läkemedelseffekter bemöts adekvat. Viktigt att betona är att antidepressiva läkemedel inte är beroendeframkallande då flertalet patienter är oroliga för detta. Patienten bör informeras om att medicineringen får effekt först efter en tids behandling, om behandlingstidens längd och om möjliga biverkningar på ett sätt som ger problemet dess rätta dimensioner. Individuella metabolismmönster måste också beaktas. Serumkoncentrationsbestämningar kan vara till hjälp i dessa situationer. 4.4.3 Akutbehandling av mani (bipolär I) Akut behandling av patienter med klassisk mani, med stark eufori, dysfori eller agitation, eventuellt med psykotiska inslag, skall ske inom slutenvården. Oftast krävs också tvångsvård. Såväl Litium, antiepileptika som atypiska neuroleptika har evidensbaserad antimanisk effekt. Det finns stora skillnader mellan maniska patienter och hur de svarar på olika läkemedel. Oftast behöver flera läkemedel kombineras. Patientens kliniska bild och svar på tidigare behandlingar blir avgörande för valet av läkemedel i det enskilda fallet. Litium eller valproat – även i kombination om inte bara det ena visar tillräcklig effekt – räknas som förstahandsmedel. Litium kan ges i akutdos och trappas upp snabbare än vid sedvanlig insättning (se FASS). Valproatdosen skall inledningsvis vara 500-2000 mg/dygn och leda till en serumkoncentration på mellan 300-700 mikromol/l. Som tillägg för att förstärka och/eller få snabbare effekt kan ett atypiskt neuroleptikum användas. Risperidon 2-4 mg per dygn eller olanzapin 10-15 mg per dygn är det som rekommenderas. I undantagsfall kan injektion Cisordinol - Acutard 50-100 mg behövas i en akutsituation om inte patienten accepterar att ta läkemedel per os. Bensodiazepiner behövs ofta som tillägg initialt för ångestlindring och för att patienten skall få sova. I enskilda fall kan även ECT, som är en effektiv behandling vid mani, användas. 4.4.4 Akut behandling av bipolär depression (bipolär II) Bipolär depression är det vanligaste tillståndet i det bipolära spektrat och är troligen underdiagnosticerat. Depressionen är här oftast djup med inslag av atypiska symtom som trötthet, energilöshet och hypersomni. Depressionen svarar ofta sämre på SSRI än vid unipolär egentlig depression varför hypomana perioder är viktigt att efterfråga vid diagnossättning. Risken för överslag i mani/hypomani är också stor och behandlingen innebär en svår balansgång på grund av risken att utlösa maniska skov. 31
Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12 Två huvudsakliga behandlingsstrategier finns; antingen lamotrogin i kombination med antidepressivt läkemedel (SSRI, SNRI eller eventuellt mirtazepin) eller litium i kombination med antidepressivt läkemedel. Antidepressivt läkemedel skall således ej ges utan skydd av stämningsstabiliserare. Vid hypomana perioder kan tillägg ges av låg dos risperidon eller olanzapin. ECT har även oftast en god effekt vid bipolär depression och risken för överslag i mani är mindre än vid behandling med antidepressiva läkemedel. 4.4.5 Akut behandling av bipolär III Vid ett hypomant skov utlöst av antidepressivt läkemedel bör man kombinera med ett stämningsstabiliserande läkemedel så länge behandlingen med det antidepressiva läkemedlet pågår. Litium eller valproat rekommenderas. Kliniska rapporter finns om att valproatdosen i sådan fall kan hållas lägre (300-600 mg/dag). 4.4.6 Akut behandling av bipolär IV Vid bipolär IV är ofta den depressiva fasen svår och långvarig. Litium, eventuellt lamotrigin, i kombination med SSRI har visat god effekt. Vid ångest och sömnstörningar kan mirtazepin prövas. Under litiumskydd har klomipramin, vilket även givits som infusion, givit bättre effekt än SSRI. 4.4.7 Profylaktisk behandling av bipolär sjukdom Litium är det äldsta och mest beprövade medlet för återfallsprofylax vid bipolär sjukdom. Använt i enlighet med rekommendationerna (se 4.1.3) är biverkningarna i de flesta fall ringa och patienten fungerar väl i sin vardag. På senare år har antiepileptika kommit att användas som alternativ till litium eller som tillägg till litium. Valproat används framför allt vid profylaktisk behandling vid maniska tillstånd och blandtillstånd medan lamotrigin framför allt används vid bipolär depression. Karbamazepin och oxkarbazepin har sämre dokumentation men används fortfarande i enskilda fall och kan ha gynnsam effekt på såväl maniska som depressiva symtom. Även atypiska neuroleptika har alltmer etablerats vid profylaktisk behandling av bipolär sjukdom men än så länge har bara olanzapin (Zyprexa) profylaktisk behandling vid mani som godkänd indikation. Viktuppgång och insulinresistens är här biverkningar som måste nogsamt beaktas då behandlingen ofta är långvarig. Ett betydande antal patienter med bipolär sjukdom är svårbehandlade och kan behöva kombinationsbehandlingar med tre eller flera läkemedel för att uppnå tillfredsställande resultat. 4.5 Elektrokonvulsiv behandling (ECT) och ljusbehandling 4.5.1 ECT - Inledning Elektrokonvulsiv behandling (ECT) är en väldokumenterad behandling vid affektiv sjukdom. Utförd i enlighet med modern metodologi är den säker och har få kontraindikationer. ECT ges under kortvarig narkos och med muskelavslappning i samarbete med anestesiklinik. Effekten uppträder snabbare och är kraftigare än vid läkemedelsbehandling. De två främsta problemen med ECT är risken för övergående minnespåverkan och den relativt höga risken för återfall/ återinsjuknande efter avslutad behandling. Fortsatt/uppföljande behandling med antidepressiva läkemedel eller litium, eventuellt i kombination, minskar återfallen. Underhållsbehandling med ECT kan också användas i vissa fall för att förebygga återinsjuknanden. ECT ges vid alla tre psykiatriska klinikerna i länet och vården är uppbyggd runt ett ECT-team eller –enhet vid respektive klinik. Patienter inom primärvården som bedöms vara i behov av ECT remitteras till respektive psykiatrisk klinik för bedömning. Patientansvarig läkare (PAL) inom psykiatrin ordinerar ECT och tar ställning till nödvändig somatisk utredning inför ECT. 32
Page 1 and 2: Behandling av affektiva sjukdomar h
Page 3 and 4: Vårdprogram - Affektiva sjukdomar;
Page 31: Vårdprogram - Affektiva sjukdomar;
Page 80 and 81: Anteckningar

2 Affektiva sjukdomar - Landstinget SÃ¶rmland

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?