2 Affektiva sjukdomar - Landstinget Sörmland

Vårdprogram – Affektiva sjukdomar; vs 2006-04-12
Beteendeterapi (BT) och kognitiv beteendeterapi (KBT)
Grunden för beteendeterapi är en tillämpning av inlärningspsykologiska principer för att modifiera
ett beteende. I kognitiv beteendeterapi har även kognitiva moment infogats. Fokuseringen
ligger på beteendesidan. Depression ses som ett resultat av en process där en utåtriktad
beteenderepertoar tunnats ut eller där aktivt adaptivt beteende utsläckts som en följd av att
adekvat förstärkning saknas. Terapins målsättning är att få patienten att bete sig på sådant sätt
att han/hon återfår kontrollen över sin situation och sin störning.
Kognitiv psykoterapi (KPT)
I den kognitiva modellen utgår man från att grundläggande uppfattningar (scheman) styr hur
vi uppfattar och tolkar de situationer vi befinner oss i. Vid en depression präglas individens
hela tankemönster av negativ syn på sig själv, omgivningen och framtiden. Individen ser sig
själv som oduglig, oönskad och värdelös. Omvärlden upplevs ofta som avståndstagande, krävande
och full av oöverstigliga hinder medan framtiden är full av besvikelser och misslyckanden.
I den kognitiva terapin får patienten lära sig att identifiera, ifrågasätta och ersätta eller
modifiera negativa automatiska tankar, dysfunktionella scheman och kognitiva förvrängningar.
Patienten får lära sig att bli mer flexibel i sitt tankesätt och i sina tolkningar. Målet är att med
hjälp av olika terapeutiska strategier få insikt i sitt dysfunktionella tänkande och förändra detta
till att bli mer funktionellt.
Psykodynamisk terapi (PDT)
Psykoanalys och på psykoanalytisk teori baserade psykodynamiska terapiformer dominerade
helt psykoterapiområdet fram till 1960-talet. I denna tradition fanns ursprungligen ett fokus på
långsiktiga personlighetsförändringar snarare än på specifik symtomlindring. Målsättningen
är att nå ökad förståelse om den egna livshistorien, nuvarande förhållanden och underliggande
konflikter tillsammans med insikt om möjliga alternativa förhållningssätt. Utifrån denna bakgrund
förväntas hinder för långsiktig förändring och utveckling kunna undanröjas. Genomgående
för de psykodynamiska korttidsterapier som hittills erhållit stöd i forskning är en mer
aktiv terapeut än vad som varit vanligt inom traditionell psykodynamisk terapi samt ett fokus
på de känslor och relationer som är mest aktuella i den depressiva episoden.
Interpersonell terapi (IPT)
Denna terapiform utvecklades som en korttidspsykoterapi anpassad till depressionernas
konsekvenser för relationer och viktiga livsförändringar. Man koncentrerar sig på de mellanmänskliga
relationerna, som alltid ses som centrala i depressiva tillstånd. Fokuseringen ligger
på patientens kommunikationsmönster och patienten får hjälp att förändra det. Det finns endast
ett fåtal utbildade IPT-terapeuter i Sverige men metoden bör utan större svårigheter kunna
användas av psykodynamiskt utbildade psykoterapeuter.
4.2.3 Psykoterapeutisk behandling i praktiken
Vid lindriga till måttliga depressioner har psykoterapeutisk behandling visat sig vara lika effektivt
som läkemedelsbehandling för att häva det depressiva skovet. Psykoterapeutisk behandling
har också den fördelen att återfallsfrekvensen förefaller vara mindre än efter avslutad
läkemedelsbehandling. Psykoterapeutisk behandling av lindriga och måttliga depressioner är
därför att föredra när patienten så också önskar och kan med fördel ske inom primärvården.
Utvärdering av psykoterapier har inte gett klara hållpunkter för att olika former av psykoterapeutisk
behandling skulle vara olika effektiva. Bäst dokumenterad effektiv vid antidepressiv
behandling finns dock för KBT, KPT och IPT. Den form av psykoterapi som kan erbjudas den
enskilda patienten avgörs i Landstingen Sörmland till en stor del av vilken psykoterapeutisk
20