Tillgängligheten i det politiska livet i kommuner och ... - Handisam

Tillgängligheten i det politiska livet i kommuner och landsting
men har inte sjösatts. I direktiven till en sådan utredning och översyn
kan politisk verksamhet och möjligheterna för personer med
funktionsnedsättning att delta som förtroendevalda lyftas fram. Vikten
av en sådan utredning kommer till stånd lyftes även av
Diskrimineringskommittén i deras slutbetänkande 10 .
Tillgänglig information och kommunikation
Ett av förslagen i Bemötandeutredningen (SOU 1999:21)handlade om
att ge ett tilläggsdirektiv till demokratiutredningen med uppgiften att
lämna förslag om hur rätten till anpassad samhällsinformation bland
annat med hjälp av ny teknik skulle kunna stärkas. Förslaget
genomfördes inte. Istället hänvisades i Från patient till medborgare -
en nationell handlingsplan för handikappolitiken (proposition
1999/2000:79)) till förordningen 2001:526 med ansvar för de statliga
myndigheterna att genomföra handikappolitiken. Förordningen gäller
inte kommunerna.
Området tillgänglig information och tillgänglig verksamhet är sådana
områden där den ovan diskuterade översynen skulle kunna ge en start
för en utveckling av nya normer. Av intresse är de ändringar i
kommunallagen som genomfördes med stöd av den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken. En förstärkning av exempelvis
serviceskyldigheten i förvaltningslagen avseende tillgänglig
information skulle sannolikt inte direkt träffa den politiska
verksamheten och möjligheter för förtroendevalda med
funktionsnedsättning. Det beror på att serviceskyldigheten främst
avser medborgarens kontakter med en myndighet. Men det är rimligt
att anta att en sådan förstärkning av förvaltningslagen skulle ge
positiva effekter även på tillämpningen av förstärkningarna i
kommunallagen. Att förtroendevalda skulle behandlas sämre än de
medborgare som vänder sig till de kommunala myndigheterna är
osannolikt.
Tillgängligheten till lokaler – kraftsamla kring enkelt
avhjälpta hinder
Kraven på att undanröja enkelt avhjälpta hinder gäller inte andra
lokaler än ”lokaler dit allmänheten har tillträde” (publika lokaler).
Lokaler som nämnder har sina möten i är nödvändigtvis inte att
betrakta som publika. Men även här är det rimligt att en kraftsamling
kring och vissa förtydliganden i regelverken, som nyligen föreslogs från
Boverket (Boverkets dnr 10112-3005/2007), skulle ge positiva effekter
och det kommunala ansvaret i fråga om tillgänglighetsförbättring bli
tydligare.
10 SOU 2006:22 En sammanhållen diskrimineringslagstiftning.
22