Tillgängligheten i det politiska livet i kommuner och ... - Handisam

Tillgängligheten i det politiska livet i kommuner och landsting
Resultaten kan tolkas som att insatser och åtgärder som att installera
hörselteknisk utrustning görs för att personer med
funktionsnedsättning ska kunna delta. Åtgärder av det slaget säger
däremot ingenting om ett generellt tillgänglighetsarbete.
Det råder inte några betydande skillnader i representationen mellan
kvinnor och män med funktionsnedsättning utifrån den definition som
används i undersökningen. För att kunna uttala sig om det råder
jämlika möjligheter att delta för kvinnor och män med
funktionsnedsättning krävs dock en vidare undersökning.
Tillgängligheten i den politiska verksamheten
Drygt en femtedel av de förtroendevalda uppger att man inte alls eller
inte alltid kan få handlingar i önskat alternativt format och att de
därmed hindras i sitt arbete. Mer än hälften av dem utan
funktionsnedsättning känner inte till hur det är i deras kommun eller
landsting.
Om tillgänglighetsförbättrande åtgärder inte ses som ett
kvalitetshöjande arbete utan ses som åtgärder kopplade till en individs
deltagande så skapas strukturer som leder till att personer behandlas
ojämlikt. Tillgänglighet måste ses som en rättighet. På frågan om det
pågår ett aktivt arbete för att förbättra tillgängligheten i den egna
kommunen eller landstinget svarade hälften av samtliga svarande att
åtgärder vidtas först när behov uppstår, att inget arbete bedrivs eller
att man saknar åsikt. Attityden att tillgänglighetsförbättrande
åtgärder vidtas på grund av en individ och att tillgänglighet är till för
en liten grupp kan skapa negativa attityder och ojämlikhet. Kunskap
om att tillgänglighet är en generell fråga är avgörande för att bekämpa
negativa attityder.
Undersökningen visar att det finns förväntningar på att personer med
funktionsnedsättning ska ha ett intresse för att arbeta med
funktionshinderfrågor. Nära två tredjedelar av samtliga svarande
anser att personer med funktionsnedsättning förväntas vara mer
intresserade av att arbeta med frågor som rör personer med
funktionsnedsättning än andra, alltid eller ibland. De svarande utan
funktionsnedsättning anser i högre grad att personer med
funktionsnedsättning ibland eller av vissa förväntas ägna mer intresse
åt frågor än vad andra förtroendevalda förväntas göra. Detta kan
jämföras med hur personer har förväntats ha ett givet intresse av
frågor beroende på kön.
Knappt två tredjedelar av de svarande anser att personer med
funktionsnedsättning i stort sett alltid blir jämlikt behandlade.
Männen med funktionsnedsättning upplever att de blir bemötta
jämlikt i större utsträckning än vad kvinnorna med
20