Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Mer om<br />
S*Kosmoskattens<br />
Ywonne Johansson har ju skrivit i flera<br />
nummer av Ryska Posten om en del olika<br />
ryssuppfödningar; vad som har hänt med<br />
avkommorna som har gått vidare i aveln<br />
osv. Till det här numret av Ryska Posten fick<br />
vi in en text från Ywonne om S*Kosmoskattens<br />
katter och deras avkommor. Jag<br />
tänkte här försöka ge lite bakgrundsinformation<br />
om mig själv och S*Kosmoskattens,<br />
ett stamnamn om innehas av mig och min<br />
man Nils Larsson.<br />
Hur det började<br />
Jag har nästan alltid haft katt. Den första kattungen kom in i<br />
vår trädgård när jag var fyra år och bosatte sig sedan hos oss. Det<br />
var en svartvit hane som aldrig fick något riktigt namn, han<br />
kallades bara “Pissen”, men han kom att betyda mycket för mig<br />
och det var säkert han som fick mig att bli “kattmänniska”.<br />
Katterna som fanns i mitt barndomshem efter honom hade<br />
namn som Kickan, Tussie, Sötis, Tjockis och Lilla Blå. Lilla Blå<br />
(eller <strong>Blue</strong> som han faktiskt också kallades) var inte blå utan<br />
svart, men döptes efter sina blå kattungeögon. Jag tyckte mycket<br />
om svarta katter, men de finaste katterna tyckte jag ändå var<br />
de grå. Helgrå katter var mycket sällsynta där jag bodde, och jag<br />
drömde om att en gång ha en silvergrå katt.<br />
I vuxen ålder<br />
När jag hade gift mig och fått två barn och vi haft både kanin<br />
och undulater i familjen, köpte vi en liten grå kattunge med vit<br />
haklapp och vita tassar via en annons i Gula Tidningen. Äntligen<br />
hade jag fått min gråa katt! Det var en hona som vi kallade<br />
Pussi.<br />
Raskatter visste jag inte så mycket om, men en sommar när<br />
vi åkte tåg från Stockholm till Göteborg och Pussi låg i mitt knä<br />
i djurkupén blev den unge konduktören intresserad och tittade<br />
närmare på vår fina katt. “Det här måste vara en russian blue”,<br />
sa han. Pussi var ju ingen ryss, men pälsen var tydligen lik en<br />
rysspäls. Konduktörens mamma var ryssuppfödare, så han visste<br />
hur en sådan päls såg ut, sa han. Vi blev intresserade och<br />
läste i kattböcker om russian blue, vi såg bilder på<br />
Skvallergränds Lara och Dimitrij och jag började drömma om<br />
att en gång ha en sådan vacker katt.<br />
Första raskatten<br />
Ändå blev det inte en ryss nästa gång vi skaffade katt, även om<br />
det blev en raskatt den här gången. Åren hade gått, vi hade nu<br />
tre barn och efter tolv år i Stockholm hade vi flyttat tillbaka till<br />
Bohuslän där jag växt upp. Vi hade tittat på många bilder i kattböcker<br />
och till slut fastnat för den blåmaskade birman. Pussi<br />
hade vi fortfarande kvar, men hon började bli gammal och hade<br />
en del krämpor. Den bedårande söta blåmaskade hankattungen<br />
som vi till slut hittade var inte till salu, men det fanns en blåtabbymaskad<br />
hona som fick flytta hem till oss. Vi kallade henne<br />
Clarissa.<br />
Pussi som liten och stor<br />
Vi ville gärna ha kattungar och Clarissa parades med den blåmaskade<br />
hanen som nu hade hunnit bli vuxen. Samtidigt var vi<br />
mycket intresserade av russian blue och hade gått med i <strong>Russian</strong><br />
<strong>Blue</strong> <strong>Klubben</strong> och börjat läsa Ryska Posten.<br />
Första kullen och första ryssen<br />
Clarissa fick två ungar, Aslan och Azita och eftersom vi planerade<br />
att behålla lilla söta Azita ville vi gärna ha en liten rysshona<br />
som kunde bli hennes kompis. Det var inte lätt att hitta en<br />
hona, men efter att ha sökt både länge och väl föddes det till slut<br />
en liten flicka i Göteborg den 12 juni 1994, S*Mistlurens Blå<br />
Embla.<br />
Azita och Embla blev snabbt vänner. De var så otroligt söta tillsammans<br />
och de fick åka på en del utställningar och dela bur.<br />
Azita och Embla<br />
14 RYSKA POSTEN 2/<strong>2010</strong>
Change language