C c, antikva el. latinsk stil. C c, kursiv. S C, fiaktur el. tysk ... - Rosekamp

Canova — 255 — Capitano
C. gå vi icke») o. varefter uttrycket »gå till
Canossa», dvs. förödmjuka sig, blivit ett bevingat
ord.
Canova [-nå'-], Antonio (r?57—1821),
ital. bildhuggare, sitt lands mest framträdande
repr. (ehuru ej helt frigjord från rokokostilen)
för nyklassicisnien
under slutet av 1700-t.
Bl. arb. märkas Persers,
A trior och Psyke,
De tre gracerna (se bild)
o. Pauline Bonaparte som
Venus,
Cänovas del Castillo
[-still'jå], Don Antonio
(1828—97), spansk
statsman, medverkade till
Alfons XII:s uppsättande
på tronen; 1874 regeringschef;
bidrog verksamt till
carlistupprorets kuvande;
mördad.
Canrobert [ka n «råbä'r] Francois Certain
(r8oQ—95), fransk marskalk, befälhavare
över franska armén på Krim r854, sändebud
i Sthlm 1855, varvid den s. k. novembertraktaten
förbereddes. Deltog i kriget i Italien
1850 o. i Fransk-tyska kriget.
Canta'bile, c a n t a n'd o (it., avlat, canta're,
sjunga), sångbart, betecknar uttrycksfullt
föredragande med framhävande av melodien.
Cantal [ka n «taH'], departement i s. mel].
Frankrike. 5,779 kvkm, 191,000 inv. ^936).
Huvudstad: Aurillac.
Cantalbergen [ka n «tall'-] ( berg i s. mell.
Frankrike. Högsta toppen: Plomb du Cantal
(1,858 m), en ståtlig, utslocknad vulkan.
Canterbury
[ksenn't ö b ö ri],
stad i s.ö. England,
grevsk.
Kent, vid Stour.
24,000 inv.
(1946). Säte för
engelska kyrkans
pri mas (ärkebiskopen
av
C). Berömd katedral.
Det gotiska
koret uppfördes
ri74—84.
Som helhet stod kyrkan färdig först vid början
av 1500-t. (se bild).
Canth, Minna, f. Johnsson (1844—97),
finsk författarinna, skrev på finska språket
realistiska, ofta tendentiösa skådespel. Biografi
över C. av G. von Frenckell-Thesleff: Minna
Canth och »Det unga Finland» (1942).
Can'ticum, lat., sång; i kristna kyrkan lovsång,
hymn. — Canticum cantic o'r u m,
»sångernas sång», Höga visan.
Cantile'na, it., kort, visartat sångstycke.
Cantillon [k£entiH'°n], Richard (omkr.
1680—1734). irl. affärsman (bankir i Paris) o.
ekonomisk författare, tillskrives arbetet Essai
sur la nature du commerce en general (1755),
vilket betecknats som »nationalekonomiens
vagga».
Can'to, it., sång; melodistämman (vanl. diskant-)
i ett flerstämmigt musikstycke.
Canton [kamn't°n], stad i Ohio, n.ö. För.
Stat., s. om Erie. 1 ro,000 inv. (1945). Stor
järn- o. stålindustri.
Can'tor, Moritz (1829—1920), tysk matematiker.
Utgav ett standardverk i 4 dir över
matematikens historia (Vorlesungen uber die
Geschichte der Mathematik, 1880—1908).
Can'tor, Georg (1845—1918), tysk matematiker.
Utförde grundläggande mängdteoretiska
undersökningar.
Can'tus firmus, lat., den givna melodien i
en flerstämmig, kontrapunktisk komposition.
C an u't us, lat. form av Knut.
Canzon [-så'n] (av it. canzone, sång), lyrisk
diktform, bestående av ett godtyckligt antal
rimmade, lika byggda strofer av olika långa,
vanl. jambiska versrader samt en kort avslutningsstrof.
— Canzonet t'a, it., liten visa,
graciöst instrumentalstycke i visform.
Capablan'ea, José (1888—1942). kubansk
schackspelare, världsmästare 1921—27. Utg.
A primer of chess (T935; lärobok i schack, 1937).
Cap d'Ail [kapdaj'], udde på franska Rivieran,
nära Monaco. Vinterkurort.
Cape [ke'p], eng. 1. Kap, udde. — 2. Ärmlöst
damplagg av tyg el. pälsverk, som hänges
över axlarna.
Cape Breton [ke'p brett' ö n], kanadensisk ö
i St. I/awrenceviken, n. om Nova Scotia. 8,080
kvkm, 133,000 inv. (i93r). Järn- o. stenkolsfyndigheter;
fiske. Huvudstad: Sydney.
Cape Coast (Castle) [ke'p kå°st ka'sl], stad
i v. Afrika, vid Guineabukten, på britt.
Guldkusten. 19,000 inv. (1040). C. var 1650
—63 svensk koloni (C a b o C o r s o).
Cape Cod [ke'p kädd), udde pä en halvö av
Massachusetts' kust, n.ö. För. Stat. Badorter.
Cape Fear [ke'p fi°J, udde pa ön Smith
Island utanför Nord-Carolina, ö. För. Stat.
Cape Hatteras [ke'p hatt' ö r fi s], udde utanför
Nord-Carolina, ö. För. Stat. Fyr, kustradio.
1. Capek [tsjapp'ek], Josepli (1888—1945).
tjeck, författare o. konstnär, broder till K. C,
tillsammans med vilken han skrivit / vår Herres
hage (1921), en dramatiserad djurfabel med
motiv ur insekternas liv; uppf. i Sthlm 1942.
2. Capek [ti]app'ek], K ar el (1890—1938),
tjeck, författare. Bl. hans dramer väckte den
sociala utopien Rossum's
Universal Robots (1920; R.
U. R., 1934) uppseende Över
hela världen. I romanerna
Krakatit (1924; sv. övers.
1926) o. Salamanderkriget
(1936; sv. övers. s. å.) har
han skildrat människans
vanmakt inför de krafter
hon själv frambesvurit. C.
var en av den nytjeck.
litteraturens yppersta stilister,
vilka särsk. kom till uttryck
i hans filosofiska resc- o. naturskildringar
(Engelska brev, Ett år med min trädgård m. fl.).
Capell'a, stjärna av första ordningen i stjärnbilden
Kusken.
von Capell'e, Eduard (1855—1931)1 tysk
amiral o. politiker, statssekreterare för marinen
T916—18. Spelade jämte v. Tirpitz en betydelsefull
roll vid genomdrivandet o. utförandet
av det oinskränkta ubåtskriget.
Cape Nome [ke'p nå°ml, udde på Alaskas
v. kust, vid Nortonsundct. I närh. guldfält.
Cape of Good Hope (ke'p åvv gödd hä°pj,
eng. namnet på Goda-Hoppsudden.
Capet [kapa'], tillnamn för den franske konungen
Hugo, grundare av kapetingiska ätten
(987). Namnet tilldelades som familjenamn
Ludvig XVI efter avsättningen (1792).
Cape Town [ke'p ta°n], eng., Kapstaden.
Cap Haitien [kapp aisiä°e'], stad på Haitis
n. kust. 20,000 inv. livlig handel.
Capistra'nus, Johannes (1386—1456),
ital. franciskanermunk, glödande vältalare; missionerade
bland husiterna o. predikade korståg
mot turkarna, till vilkas nederlag vid Belgrad
1456 han kraftigt bidrog.
Ca'pita, flertalsform av lat. ca'put (jfr d. o.).
Capitano, it., anförare, kapten. — I det
ital. folklustspelet (commedia dell'arte) en
storskrävlande soldat.
Ord, som saknas på C, torde sökas på K el. (för ryska ord) på H.