Plan för Vatten- och avloppsförsörjning - Östersunds kommun

sänger. Därefter sker rening i ett biologiskt reningssteg,
som består av 4 luftningsbassänger med efterföljande
sedimentering (avskiljning) i så kallade mellansedimenteringsbassänger.
Den biologiska reningen är av
fundamental betydelse för reduktionen av föroreningar
i spillvattnet. Slutligen sker slutsedimentering i 8 bassänger.
Steget innebär en ”polering” eller klargöring av
vattnet, genom att finfördelade föroreningar får sjunka
till bassängernas botten. Det utgående vattnet har därmed
ett utseende som är klart och fritt från partiklar.
Det slam som bildats i de olika reningsstegen förtjockas,
rötas och avvattnas innan det förs till Gräfsåsens
avfallsanläggning, där slammet komposteras och blir
anläggningsjord. Sammanlagt produceras ca 4.000 m3
slam per år. Slammet provtas 12 gånger per år med
avseende på innehållet av metaller och värdena klarar
Naturvårdsverkets fastställda gränsvärden.
Reningseffekten vid reningsverket mäts genom regelbunden
provtagning. Dessutom sker 3 provtagningsomgångar
i recipienten (Storsjön), vilket även
inkluderar sedimentprovtagning. Analyser sker av
biokemisk och kemisk syrebelastning och kväve (52
dygnsprov per år), fosfor (52 veckoprov per år) samt
ett antal tungmetaller (13 veckoprov per år). Utsläppsmängder
och reningseffekten mäts i faktiska mått, det
vill säga exempelvis mg/l. Det mer oprecisa mätvärdet
”procentuell reningseffekt” kan också användas - under
2010 uppgick reduktionen i verket vad avser exempelvis
biokemisk syreförbrukning till 98 % och fosfor
till 94 %. Analysen av sedimentproven i Storsjön vid
provtagningspunkten för reningsverket (ca 200 meter
nedströms utsläppspunkten) är ett bra mått på den
långsiktiga påverkan från reningsverket. För att få en
uppfattning om påverkan redovisas värdena i tabellen
här nedan:
Ämne Uppmätta halter, SNV:s klassning
mg/kg
Bly 16-19 Mkt låg halt
Kadmium 0,11 Mkt låg halt
Koppar 21-30 Låg halt
Krom 22-39 Måttligt hög halt
Kvicksilver 0,05-0,272 Mycket låg halt
Nickel 32-39 Måttligt hög halt
Zink 100-121 Hög halt
Tabell 4. Uppmätta halter av olika ämnen i Storsjön
Variationerna i flödet till reningsverket är mycket stora.
Under torra perioder – sommar och vinter – uppgår
det minsta flödet av vatten till ca 250 liter per person
och dygn, varvid spillvatten från industri medräknats.
Medelvärde för flödet under året är ca 400 liter per
person och dygn. Under blöta perioder under vår och
höst, och särskilt vid tjällossning, kan flödena uppgå
till minst ca 1 000 liter per person och dygn. Ur ett
historiskt perspektiv har reningsverkets och ledningssystemets
utformning och byggande utgått från att
dagvatten delvis skall föras till verket. Ändå får de
beskrivna förhållandena anses indikera att inläckaget
av vatten till ledningsnätet är stort och att därmed
stora mängder ”ovidkommande” vatten tidvis belastar
reningsverket (ca 50 % av det totala flödet). Det bör
också observeras att vad som anförts under ”spillvattennätet”
avseende bräddning och bräddningsrisker kan
påverkas av dessa förhållanden. Variationerna medför
att energiförbrukningen för att pumpa vatten är onödigt
hög, samtidigt som kemikaliedoseringen i verket blir
högre än vad reningen av det verkliga spillvattnet skulle
kräva.
3 Enskilda VA-lösningar
Bebyggelse med egen vattenförsörjning har normalt
endera borrade brunnar eller vattenuttag i Storsjön eller
andra sjöar. Normalt sker ingen rening av vattnet före
konsumtion. För enskilda avloppslösningar i områden
vid Storsjön krävs normalt att spillvattnet renas i trekammarbrunn
varefter det infiltreras i marken. Beroende
på anläggningens ålder finns avvikelser i funktion
och utförande. I sämsta fall sker slamavskiljning endast
i enkammarbrunn med öppet utsläpp i dike, vilket dock
är relativt ovanligt. En trekammarbrunn är dimensionerad
utifrån att vattnet får en uppehållstid om 1-3 dygn
i brunnen, varvid merparten av de fasta föroreningarna
avskiljs via 3 kamrar. Genom konstruktionen av trekammarbrunnen
förhindras att spillvattnet bildar stråk
genom brunnen. Brunnen är dimensionerad för lagring
av det slam som bildas under ett års tid. Infiltration av
spillvatten i marken innebär att vattnet sprids i marken
på ca 1,5 meters djup. Spridningsarean bestäms av
markens beskaffenhet samt mängd och typ av spillvatten.
Spillvattnet sjunker därefter till grundvattennivå,
varvid marken mellan utsläppsnivån och grundvatten
fungerar som ett reningsfilter. Vid en väl utförd anläggning
är reduktionen av mikroorganismer i infiltrationsbädden
relativt god, men kan avta med anläggningens
ålder. Vid ogynnsamma markförhållanden eller ytligt
grundvatten kan varianter på en infiltrationsbädd utföras,
exempelvis så kallade markbäddar, då även öppna
vattendrag kan tjäna som mottagare av spillvattnet. I
Storsjöområdet finns ca 150-200 enskilda avloppsanläggningar
av betydelse för vattenverkets vattenintag.
32