Plan för Vatten- och avloppsförsörjning - Östersunds kommun

2 Rening av spillvatten
Östersund renar sitt spillvatten i Gövikens reningsverk
(byggdes 1966). Verket byggdes för att hantera
spillvatten från Östersunds tätort, men tar idag emot
spillvatten även från Frösön, Brunflo och området mellan
Brunflo och Östersund, Lockne samt bebyggelsen
mellan Knytta och Genvalla. Till verket avleds dessutom
spillvatten från Ås samt delar av Byskogen och Sånghusvallen
i Krokoms kommun.
2.1 Spillvattennätet inkl
dagvattenhantering
Totalt finns ca 351 km spillvattenledningar i det kommunala
ledningsnätet samt 201 km dagvattenledningar.
Spillvattenledningarna leds till reningsverket. Dagvattenledningarna
avleds till Storsjön. Ca 16 km av
ledningssystemet är kombinerade ledningar för såväl
dagvatten som spillvatten, dvs. ledningar där såväl spillsom
dagvatten leds till reningsverket. Till spillvattennätet
finns ett 30-tal pumpstationer anslutna. Nödutlopp
finns i varje pumpstation, vilket innebär att spillvatten
kan bräddas ut i Storsjön. Dessutom finns 14 platser
längs spillvattennätet som har bräddningsmöjlighet till
Storsjön.
Bräddningen av spillvatten, via nödutlopp från pumpstationer,
uppgick 2011 till sammanlagt ca 2.000 m3
(2.000 m3 på grund av höga vattenflöden och 0 m3
på grund av drifthaverier). På spillvattennätet finns
bräddutlopp där bräddning har inträffat 69 gånger.
Mängden är ej möjlig att uppskatta. För att minska effekterna
av kraftiga regn finns 2 uppehållsbassänger för
dagvattnet anlagda i Odensala och en i Torvalla. Dessa
har tillkommit för att utjämna belastningen på ledningsnätet.
Dessutom finns ett system för dagvattenhanteringen
från Odenskog/Lillänge uppbyggt med uppehållsbassänger
och avledande via Lillsjön. Under 2000-talet
har ett arbete påbörjats för att minska ovidkommande
vatten (dagvatten) i spillvattennätet. Centrala Frösön
har genom detta arbete idag separerade ledningar för
dagvatten och spillvatten. Spillvattennätet underhålls
årligen, dock med mycket lång omloppstid, ca 150-200
år. Kvaliteten på och materialet i ledningarna påverkar
underhållsbehovet, varför det inte generellt kan sägas
att ett ledningssystem skall underhållas med vissa intervall.
Normalt har sanering eller förnyelse av ca 2-2,5
km spillvattenledningar och ca 200-700 meter dagvattenledningar
skett per år.
När vatten som inte är avsett för att transporteras i
ledningsnätet ändå tar sig in i detsamma betraktas
det som ovidkommande. Felkopplingar kan naturligtvis
leda till ovidkommande vatten, men otäta ledningar
är sannolikt den viktigaste orsaken. För att lösa detta
problem krävs ett systematiskt utredningsarbete. Under
2011 startades ett projekt som syftar till att kartlägga
förekomsten av ovidkommande vatten och på sikt
eliminera bräddningar i spillvattennätet på grund av
hydraulisk överbelastning. Projektet arbetar med två
tidsperspektiv, kortsiktigt med hjälp av inspektioner av
nätet och direkt åtgärdande av de brister som upptäck.
På längre sikt görs mätning av flöden och jämförelser
med teoretiska flöden (via matematiska modeller).
Detta ger en bild av hur väl kommunens ledningsnät
fungerar. Vilka åtgärder som kommer att krävas och
vilka kostnader detta medför är för tidigt att ange idag.
I dagsläget har kommunen en total årlig budget på 5
miljoner kronor för sanering av ledningsnätet. I samarbete
med andra Norrlandskommuner, Svenskt Vatten
och Luleå Tekniska Universitet ingår Östersund i ett
projekt som skall bedriva kunskaps- och kompetensutveckling
inom dagvatten- och ledningsnätsområdet.
Kommunen genomför för närvarande en utredning om
vattnets status i samverkan med länsstyrelsen.
2.2 Rening av spillvatten och
utsläppspunkter
I reningsverket behandlas inkommande spillvatten
mekaniskt, biologiskt och kemiskt före utsläpp i
Storsjön mot Åssjön. Utsläppspunkten för det renade
spillvattnet är belägen ca 300 meter utanför Göviken
på ca 20 meters djup i Storsjön och ca 4 km nedströms
från råvattenintaget till vattenverket. Utsläppsplatsen
är vald utifrån de kartläggningar som gjorts av strömningsförhållanden
i Storsjön för att minimera påverkan
från utsläppet. Reningsverket är dimensionerat (med
avseende på så kallat biokemisk syreförbrukning) för
att kunna behandla spillvatten från hushåll och industri
motsvarande 110.000 personekvivalenter (pe), vilket
teoretiskt fördelas på 65.000 personer och resten
industriell belastning. Idag är spillvatten från ca 50.400
personer anslutna till verket samtidigt som de industriella
avloppen motsvarar ca 16.000 personer. Verket har
ett tillstånd att rena spillvatten från 99.500 pe.
Det mekaniska reningssteget består av silning genom
två parallella silar, renstvättpress och ett luftat sandfång
med sandtvätt. Detta reningssteg tar bort de fasta
föroreningarna i spillvattnet. Det kemiska reningssteget
består av kemisk utfällning (flockning) av föroreningar
genom tillsats av järnklorid och/eller aluminiumsulfat,
varefter vattnet får passera försedimenteringsbas-
31