Plan för Vatten- och avloppsförsörjning - Ãstersunds kommun
Plan för Vatten- och avloppsförsörjning - Ãstersunds kommun
Plan för Vatten- och avloppsförsörjning - Ãstersunds kommun
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
på barriärernas effekt. I Livsmedelsverkets vägledning<br />
saknas krav på acceptabel risk, därför har <strong>kommun</strong>en<br />
valt att utgå från den norska standarden.<br />
Steg 1. Alkalisering <strong>och</strong> pH-justering<br />
<strong>Vatten</strong>verket kompletterades under 1988-89 med<br />
en anläggning för alkalisering, genom kalkkolsyremetod.<br />
Inkommande vatten till verket alkaliseras <strong>och</strong><br />
pH-justeras utifrån behovet av korrosionsskydd för<br />
ledningsnätet. Normalt justeras vattnet till pH 8,5-8,7<br />
på utgående vatten, vilket ger acceptabla förutsättningar<br />
för dosering <strong>och</strong> varaktig effekt av kloreringen,<br />
samtidigt som ett acceptabelt skydd av ledningarna<br />
skapades. Alkalisering görs för att eliminera det mjuka<br />
sjövattnets negativa konsekvenser för korrosion i<br />
ledningsnätet. Den baktericida effekten av klor ökar<br />
dock vid sjunkande pH. pH-värdet påverkas bland<br />
annat av ozoneringen då syra bildas vid oxidationen<br />
av humusämnen. pH-värdet är därför något högre vid<br />
intaget till ozonkolonnerna för att kunna erhålla pH<br />
8,5-8,7 i utgående vatten från verket. Alkaliseringen<br />
<strong>och</strong> pH-justeringen som sådan har ingen egen direkt<br />
reningseffekt, utan är en förutsättning för minskade<br />
utfällningar i ledningsnätet.<br />
Steg 2. Ozonering med efterföljande filtrering<br />
Ytvatten kan ha relativt hög halt av humusämnen<br />
(växtämnen), vilket dels kan vara bärare av mikroorganismer<br />
dels ger vattnet brun färg. För att minska<br />
halten av humusämnen i det renvatten, som skall<br />
distribueras från vattenverket, installerades när vattenverket<br />
byggdes, en anläggning för att behandla<br />
vattnet med ozon. Ozoneringen innebär att humusämnena<br />
flockas (hopgyttring av små partiklar till aggregat<br />
eller flockar av partiklar) till avskiljbara partiklar,<br />
vilket också kan uppnås med så kallad kemisk fällning.<br />
Efter ozoneringen får vattnet passera ett sandfilter<br />
(snabbfilter) för att mekaniskt avskilja de flockade<br />
partiklarna. Sandfiltren backspolas regelbundet, med<br />
hjälp av vatten <strong>och</strong> luft, så att de ansamlade partiklarna<br />
eller föroreningarna kan tas om hand. Ozonering<br />
är den första barriären i reningverket för att förhindra<br />
mikrobiell förorening av vattnet, i första hand bakterier<br />
<strong>och</strong> virus. Ozonering bedöms som en bra mikrobiologisk<br />
barriär mot de flesta vattenburna smittämnen,<br />
dock i lägre grad för parasiter typ Giarda eller Cryptosporidium.<br />
Som enskild barriär innebär ozoneringen<br />
en reningsgrad för mikroorganismer om minst log<br />
1,7 för bakterier, log 0,8 för virus <strong>och</strong> log 0,5-0,7 för<br />
parasiter. Ozoneringen innebär också att vattnets färg<br />
reduceras.<br />
Steg 3. Klorering<br />
Det tredje reningssteget i vattenverket är klorering,<br />
vilket funnits i verket sedan det byggdes. Klortillförseln<br />
innebär dels en avdödning av mikroorganismer<br />
omedelbart vid kontakt med vattnet dels en mer långvarig<br />
avdödningseffekt ute på ledningsnätet. Effekten<br />
ute på nätet är beroende av dosering, förekomst av<br />
humusämnen, pH-värde med mera. Klorering används<br />
vanligen också som desinfektionsmetod i badbassänger,<br />
då klorets effekt dels är omedelbar dels har en<br />
långtidsverkan. Vid reaktion med organiskt material<br />
bildas illaluktande ämnen – organiska klorföreningar<br />
– det vi vanligen kallar ”klorlukt”. Klorering är den<br />
andra barriären i vattenverket för att förhindra mikrobiell<br />
förorening av dricksvattnet. Klorering bedöms<br />
som en bra mikrobiologisk barriär mot de flesta vattenburna<br />
smittämnen, dock ej parasiter som exempelvis<br />
Giardia <strong>och</strong> Cryptosporidium. Som enskild barriär<br />
innebär kloreringen en reningsgrad för mikroorganismer<br />
om minst log 3 för bakterier <strong>och</strong> log 2,7 för virus.<br />
Steg 4. UV-ljus<br />
2010 installerades ett fjärde reningssteg i vattenverket<br />
bestående av UV-ljus. Reningssteget innebär att<br />
vattnet belyses med ultraviolett ljus, vilket endera<br />
avdödar mikroorganismer eller ändrar mikroorganismernas<br />
uppbyggnad, innan vattnet distribueras ut i<br />
ledningssystemet. Förekomst av vissa kemiska ämnen<br />
kan också reduceras av strålningen. Metoden är ett<br />
effektivt desinfektionsmedel mot parasiter, exempelvis<br />
Giardia <strong>och</strong> Cryptosporidier, då förutsättningarna<br />
för en förökning av parasiterna slås ut. Som desinfektionsmetod<br />
har UV-ljus fördelen att inga kända<br />
desinfektionsbiprodukter bildas. Anläggningen för<br />
UV-ljus är den tredje barriären i vattenverket för att<br />
förhindra mikrobiell förorening av dricksvattnet. UVljuset<br />
bedöms som en bra mikrobiologisk barriär mot<br />
de flesta vattenburna smittämnen. Som enskild barriär<br />
innebär anläggningen för UV-ljus en reningsgrad för<br />
mikroorganismer om minst log 4 för bakterier, log 3,5<br />
för virus <strong>och</strong> log 4 för parasiter.<br />
1.3 Ledningsnätet, brandvatten<br />
Räddningstjänsten använder vatten vid släckning av<br />
brand i byggnader. Därför finns ett uppbyggt system<br />
för brandvatten. I Östersunds vattenledningsnät finns<br />
ca 840 brandposter. Det är inte ovanligt att ledningsnätet<br />
är överdimensionerat med hänsyn till brandvattenförsörjning.<br />
Kvalitetsproblem kan uppstå på<br />
grund av låg omsättning.<br />
30
Change language