Kulturmiljöinventering webb - Östersunds kommun

Byar och miljöer
De centrala och högt belägna delarna av Frösön utgör ett odlingslandskap med mer än
tusenårig kontinuitet. Frösön hör till de mest fynd- och fornlämningsrika järnåldersbygderna
i Jämtland. Bilden av Frösöns järnålder är emellertid något splittrad. På ön finns
en av Jämtlands största och äldsta lämningar från järnåldern, fornborgen Mjälleborgen,
som har använts under olika tidsperioder från romersk järnålder fram till vendeltid.
Huvuddelen av dateringarna ligger dock inom yngre romersk järnålder och
folkvandringstid, inom intervallet 200-600 e Kr. (Hemmendorff, O. 1989:150). I ett
område invid Frösö kyrka har två härdgropar daterats till 200-300-talet (Hemmendorff,
O. 1999 :40) Samtidigt har inga gravfynd kunnat sägas vara äldre än 600-tal och ön saknar
nästan helt fynd från tidigare perioder av järnåldern. Det har antagits att uppodling och
fast bebyggelse kommit relativt sent till ön (Påhlsson, I. 1989:142). Två pollenanalyser
från Ändsjön visar på något olika bilder av uppodlingen av Frösön. Den första visar
enstaka svaga indikationer på bete och odling under äldre järnålder (Påhlsson 1986). En
andra analys visar på något senare indikationer på bete och uppodling under yngre
järnålder (Wallin, J-E. 2002). Makrofossilanalyser på material från gravar visar att det
odlades korn under vikingatid på ön (Kjellmark, K. 1909).
De vid kyrkan närliggande byarna med namn som Hov, Stocke, Vagled och Mickelsgård
visar på mycket hög ålder. De gamla gårdarna ligger kvar på samma platser som de
åtminstone haft sedan 1600-talet. Vägnätet på Frösön har historiska rötter och till Frösö
kyrka leder vägar från olika håll. Vägsträckningarna som kommer öster från Östersund,
väster från F4 och vägen från gamla färjelägret vid Vallsundet, följer flera hundra år gamla
sträckningar.
Nedan följer en kort historisk presentation av de byar och miljöer som ingår i området,
vilka typer av lämningar som finns representerade inom dem, vilka byggnader som
återfinns samt vilka kulturhistoriska värden de har idag.
Västerhus
Västerhus by är en av Jämtlands fornlämningsrikaste byar där det funnits ett 40-tal
gravhögar och stensättningar från järnåldern, av vilka ungefär hälften har undersökts eller
blivit bortschaktade vid olika byggnationer under 1900-talet. De äldsta gravfynden från
området är från 600-700 talet e.Kr och framåt (Renthzog, S. 1987, Blomberg, K. 2000).
Majoriteten av högarna ligger inom den historiskt använda delen av byn. Fyra högar ska
ha legat ca 300-500 meter ÖSÖ om bytomten. Dessa gravhögar skulle eventuellt ha
kunnat tillhört Kråksta by, en by som försvann under tidig historisk tid (Renthzog, S.
1987:54). Nere vid Storsjön, 1 km väster om bytomten, finns en säker och en möjlig
gravhög registrerad.
Västerhus omnämns för första gången år 1300. Alldeles väster om landningsbanan låg
under medeltid ett kapell som under 1500-talet övergavs. Det sista resterna av kyrkoruinen
Västerhus kapell undersöktes under 1950-talet och undersökningarna gav ett av
norra Europas bäst bevarade skelettmaterial från medeltid. Kapellet har tolkats som en
patronatskyrka och de som bodde på Västerhus tillhörde en högreståndsmiljö. Platsen för
den borttagna kapellruinen markeras idag av en stenläggning. Sedan mitten av 1500-talet
har Västerhus varit kronojord, statligt ägd egendom.
Västerhus var under 1700-talet regementsbarberarens/fältskärarens boställe och det var
troligen i anslutning till detta som sjukvården vid Frösö läger bedrevs till en början.
Byggnaden finns kvar ännu idag, se byggnad 239 under avsnittet Bebyggelse på flottiljområdet,
och ligger idag precis intill flygfältet innanför dess inhägning.
19
Kulturhistoriskt planeringsunderlag för del av Frösön inklusive F4