HEMLÖSHET - Örebro läns landsting

HEMLÖSHET
En kunskapsöversikt utifrån svenska förhållanden
Leif Nilsson
Oktober 2013

Innehåll
Inledning ................................................................................................................................... 5
Uppdraget ............................................................................................................................... 5
Definitioner av hemlöshet ...................................................................................................... 5
Möjliga orsaker till hemlöshet ............................................................................................... 6
Grundidéer bakom bostadslösningar för hemlösa ................................................................. 6
Hemlöshet i siffror .................................................................................................................... 9
Riket som helhet ..................................................................................................................... 9
Örebro län ............................................................................................................................ 10
Hemlöshet och hälsa ............................................................................................................... 11
Hemlösas fysiska och psykiska hälsa ................................................................................... 11
Hemlösas kontakt med hälso- och sjukvården ..................................................................... 12
Hemlösas sociala nätverk och myndighetskontakter ........................................................... 13
Hemlöshet ur ett köns- och klassperspektiv ......................................................................... 13
Stödinsatser för hemlösa ........................................................................................................ 15
Socialstyrelsens vägledning och kunskapsunderlag ............................................................ 15
Utvärderingar och erfarenheter av lokala verksamheter och projekt ................................. 15
Verksamheten ”Steget” i Solna och Sundbyberg ............................................................. 15
”Boendeprojektet” i Söderhamn ....................................................................................... 16
Tre skånska projekt .......................................................................................................... 16
Regeringsuppdraget ”Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar” ............................. 16
Uppsökande arbete i Malmö ............................................................................................ 17
Satsningen ”Bra boende” i stadsdelen Bergsjön i Göteborg ............................................ 17
Enheten för hemlösa i Stockholm .................................................................................... 17
Hemlösa barnfamiljer i Hässelby-Vällingby .................................................................... 18
Erstabacken i Stockholm .................................................................................................. 18
Utvärderingar av fyra olika verksamheter i Frälsningsarméns regi ................................. 19
Några studentuppsatser som berör hemlöshet .................................................................... 21
Örebro universitet ................................................................................................................ 21
Ersta Sköndal högskola ........................................................................................................ 21
Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet ..................................................................... 22
Malmö högskola ................................................................................................................... 22
Karolinska institutet ............................................................................................................. 22
3

Högskolan Väst .................................................................................................................... 23
Stockholms universitet .......................................................................................................... 23
Vilka åtgärder är nödvändiga för att motverka hemlöshet? ............................................. 25
Stockholms Stadsmissions erfarenheter och synpunkter ...................................................... 25
Kommunernas insatser ......................................................................................................... 25
Sammanfattande slutsatser ................................................................................................... 26
Referenser ............................................................................................................................... 27
4

Inledning
Uppdraget
I de stora folkhälsoenkäterna finns det oftast ett relativt stort bortfall av svarande. Med stor
sannolikhet är det bland annat människor som kan räknas till samhällets mest utsatta som inte
svarar på dessa enkäter. Som ett led i arbetet att presentera ett bättre beslutsunderlag för
landstingets folkhälsoarbete riktat mot samhällets mest utsatta grupper, syftar därför denna
kunskapsöversikt till att spegla de hemlösas situation utifrån följande frågeställningar:
1. Vad menas med hemlöshet?
2. Vad orsakar hemlöshet?
3. Vilka bostadslösningar finns för hemlösa?
4. Hur många hemlösa finns det nationellt, regionalt och lokalt?
5. Hur ser de hemlösas hälsosituation ut?
6. Hur ser de hemlösas kontakter med hälso- och sjukvården ut?
7. Hur ser de hemlösas sociala nätverk ut?
8. Hur ser de hemlösas myndighetskontakter ut?
9. Hur ser hemlösheten ut i ett könsperspektiv?
10. Vilka resultat visar utvärderingar och erfarenheter från projekt som försökt motverka
hemlöshet?
11. Vilka åtgärder krävs för att minimera hemlösheten i Sverige?
Framställningen kommer att ha svenska förhållanden som utgångspunkt, eftersom företeelsen
i sig är både socialt och kulturellt kontextbunden.
Definitioner av hemlöshet
I 2011 års kartläggning av hemlöshet definierar Socialstyrelsen hemlösheten utifrån fyra olika
situationer (Socialstyrelsen, 2011):
Akut hemlöshet – då är personen hänvisad till akutboende, härbärge, jourboende,
skyddat boende (exempelvis kvinnojourer) eller sover utomhus eller i offentliga utrymmen.
Institutionsvistelse och kategoriboende – har ingen bostad ordnad inför utskrivningen
eller utflyttningen.
Långsiktiga boendelösningar – personen bor i en boendelösning som kommunen har
ordnat på grund av att personen inte får tillgång till den ordinarie bostadsmarknaden.
Eget ordnat kortsiktigt boende – bor tillfälligt och kontraktslöst hos kompisar, bekanta,
familj eller släktingar eller har ett tillfälligt inneboende- eller andrahandskontrakt
hos släktingar, vänner eller andra privatpersoner.
Man kan således konstatera att hemlöshet inte enbart handlar om så kallade ”uteliggare”, utan
måste förstås och analyseras utifrån ett mycket bredare perspektiv.
5

Möjliga orsaker till hemlöshet
Det finns ett antal olika faktorer som skapar ökad sårbarhet för hemlöshet (Busch-Geertsema,
Edgar, O'Sullivan, & Pleace, 2010):
Strukturella: fattigdom och arbetslöshet, processer på bostadsmarknaden, svaga
skyddsnät i välfärdssystemet, immigration och medborgarskap.
Institutionella: brist på adekvat service för nödvändiga behov hos befolkningen, fördelningsmekanismer,
institutionsboende.
Relationella: familjestatus, familjesituation, familjekriser.
Personliga/individuella: långvarig sjukdom, psykisk ohälsa, låg utbildningsnivå,
missbruk.
Ingången till hemlöshet är ofta ett komplext samspel mellan strukturella, institutionella, relationella
och personliga faktorer. För att undvika att människor hamnar i hemlöshet krävs åtgärder
för att undvika vräkningar, medling i familjekonflikter, agerande mot familjevåld, socialt
och ekonomiskt stöd för behövande, bostadsalternativ för hushåll som splittrats och för
personer som lämnar institutioner eller kommer som immigranter (Busch-Geertsema et al.,
2010).
Grundidéer bakom bostadslösningar för hemlösa
Det finns idag två huvudgrupper av boendealternativ för att försöka lösa människors hemlöshet
– boendetrappor och ”Bostad först”. Boendetrappan, som är den vanligaste modellen i
Sverige, bygger på att personen ska kvalificera sig för en egen bostad genom att ta olika steg i
en viss ordning. Det gäller att träna sig i att klara ett boende för att så småningom få ett eget
hyreskontrakt. ”Bostad först” är däremot en relativt ny företeelse i Sverige och går ut på att
den hemlöse omedelbart ska erbjudas en bostad med eget kontrakt utan speciella förhandskrav.
Ett permanent och tryggt boende är den grundläggande filosofin. Ett frivilligt stöd
erbjuds, men man håller en åtskillnad mellan stöd, behandling och boende. Det som skiljer
dessa två grundidéer är främst (Socialstyrelsen, 2010):
Graden av brukarmedverkan.
Vem som har kontrollen över bostaden?
Graden av integration (normalisering).
Fastighetsägarens roll.
I vilken mån det finns personal knuten till boendet.
Särskilda villkor som till exempel krav på nykterhet eller deltagande i någon form av
behandling.
Endast sju av Sveriges 290 kommuner har startat, eller har beslutat att starta, ett Bostad förstprojekt.
Inget av dessa projekt har helt och hållet följt den ursprungliga modellen, men håller
sig ändå till grundfilosofin i konceptet. En första utvärdering visar att de före detta hemlösa
upplever en förbättrad livskvalitet genom en närmare relation till sina barn, minskat missbruk
och bättre hälsa (Knutagård & Kristiansen, 2013). Det finns de som argumenterar för att skillnaderna
mellan de två modellerna inte är så stora som de verkar. Båda syftar ju till att stödja
personernas självständighet, motivation och tillfrisknande och båda måste ibland göra distinktionen
mellan ”möjliga” och ”omöjliga” fall. Båda modellerna råkar också ibland ut för
6

att misslyckas med en och annan persons bostadsanpassning (Hansen Löfstrand & Juhila,
2012).
I Örebro län har Örebro kommun startat ett treårigt ”Bostad först”-projekt i samverkan
med de ideella föreningarna Verdandi och Ria Dorkas för att erbjuda hemlösa personer en
permanent bostad. Målen med projektet är att (se www.orebro.se):
Totalt minska hemlösheten i Örebro kommun.
Minska antalet bostadslösa som bor på stadens härbärgen.
Satsa på att fler människor kan bo i eget boende med stöd utifrån individens behov.
Ge möjlighet för motiverade bostadslösa att komma tillbaka in i samhället.
Det är mycket vanligt i Sveriges kommuner att socialtjänsten står för förstahandskontraktet på
bostaden och hyr ut den i andra hand till den eller de som saknar en bostad. Andrahandskontraktet
har oftast korta avtalstider med särskilda villkor, oftast rörande stöd och tillsyn i boendet.
Socialtjänsten säger sig ha ett gott samarbete med fastighetsägare och hyresvärdar, men
problemet är bristen på hyresrätter och att hyresvärdarna ställer allt hårdare krav på hyresgästerna.
Socialtjänsten kan inte ensam lösa hemlöshetsproblematiken, speciellt eftersom de inte
har möjlighet att påverka bostadsförsörjningen. Detta leder till inlåsningseffekter där ett boende
på den sekundära bostadsmarknaden tenderar att innebära svårigheter att komma in på
den ordinarie bostadsmarknaden (Socialstyrelsen, 2009b). Cirka 60 procent av Sveriges befolkning
bor i en kommun som har brist på bostäder, främst hyresrätter. Även de allmännyttiga
bostadsbolagen har idag färre lediga lägenheter än tidigare. Tre fjärdedelar av kommunerna
har en så kallad sekundär bostadsmarknad vilket handlar om ungefär 13 400 lägenheter
totalt (Socialstyrelsen, 2012a).
Speciella kategoriboenden för hemlösa missbrukare är en modell som vissa kommuner
prövat för att lösa problematiken. I en studie genomförd i Västerås och Östersund visade det
sig att kategoriboendet hade en positiv effekt på personernas stabilitet i boendet och deras
upplevda livskvalitet. Men denna effekt var inte långsiktig och kategoriboendet gav inte heller
någon positiv sidoeffekt gällande personernas missbruk. Så boendeformen gynnade inte en
förändringsprocess, vilket medförde att de boende fortfarande befann sig i en marginaliserad
position (Blid & Gerdner, 2006). Så denna ”nya” strategi löser knappast hemlöshetsproblemet
i ett långsiktigt perspektiv (Hansen Löfstrand, 2010, 2012).
En doktorsavhandling har studerat hur socialtjänsten har organiserat sitt arbete för hemlösa
personer genom en boendetrappa. Tjänstemännen kategoriserar de hemlösa genom att
ställa en ”prognos” utifrån personernas vilja och motivation att göra en boendekarriär. Ju mer
akut läget är desto lättare är det att ta till kortsiktiga lösningar. Det verkar inte vara så att det
primärt är boendeformen som anpassas efter den hemlöses behov, utan det är personerna som
anpassas till de boendealternativ som för ögonblicket finns tillgängliga. Tillfälliga lösningar
legitimerar en lägre standard, men problemet är att dessa lösningar ofta blir längre än vad som
var tänkt från början. Ett skäl till användningen av kategoriboenden är att de helt enkelt är
billigare än andra alternativ (Knutagård, 2009).
7

Hemlöshet i siffror
Riket som helhet
I ”Öppna jämförelser av hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2012” visar resultatet
föga förvånande att hemlöshet främst är ett problem för de tre största städerna i Sverige.
Stockholm, Göteborg och Malmö redovisar nästan 9 000 hemlösa personer tillsammans,
varav 2 000 befinner sig i en akut hemlöshetssituation (Socialstyrelsen, 2012b). I riket som
helhet finns det cirka 34 000 personer – varav 64 % män – inrapporterade som hemlösa och
av dessa är cirka 4 500 akut hemlösa. De flesta av de akut hemlösa är även män bland vilka
missbruks- och beroendeproblem är vanliga. Många av de akut hemlösa är födda utanför Sverige
och en stor andel är föräldrar till barn som är 18 år eller yngre. Hemlöshet är ett fattigdomsproblem
vilket belyses av att endast 5 % i gruppen har en stadigvarande lön som inkomstkälla.
Åldersmässigt är cirka 7 000 (21 %) av de hemlösa mellan 18-26 år och deras
andel ökar stadigt. Många hemlösa personer har missbruks- och beroendeproblem och drygt
en tredjedel av personerna i kartläggningen uppges ha enbart psykisk problematik. Psykisk
ohälsa är dock mer ovanligt bland utrikes födda personer. Cirka hälften av de som beskrivs ha
psykisk ohälsa har samtidigt också missbruksproblem (Socialstyrelsen, 2011).
Socialstyrelsen drar följande slutsatser av den genomförda hemlöshetskartläggningen år
2011 (Socialstyrelsen, 2011):
Hemlösheten och utestängningen från bostadsmarknaden har ökat och förekommer
idag i bredare grupper av befolkningen än tidigare.
Antalet personer som sover utomhus eller i offentliga utrymmen uppges dock ha
minskat markant, men förmodligen återfinns dessa istället i de mest akuta och osäkra
boendelösningarna, till exempel på härbärgen.
Kommunerna prioriterar idag långsiktiga boendelösningar för barnfamiljer, vilket gör
att ensamstående personer med social problematik får stå tillbaka och tilldelas akuta
boendelösningar.
Dålig förankring på arbetsmarknaden, och att vara född utomlands, är två starka riskfaktorer
för att hamna i hemlöshet.
Hemlöshet är inte alltid förknippad med bostadsbrist, utan kan också bero på de krav
som hyresvärdarna ställer på hyresgästerna.
Förebyggande arbete, både på strukturell och på individuell nivå, är nödvändigt för att
förhindra att människor blir hemlösa.
Under ett mätdygn i november 2012 inrapporterades till Socialstyrelsen totalt 370 hemlösa
utrikesfödda personer, varav de flesta finns i storstadsregionerna. Dessa vistas i Sverige med
stöd av EU:s regler kring fri rörlighet och kommer hit för att hitta arbete och försörjning. Men
på grund av bland annat språksvårigheter får de inget jobb och därmed problem med bostad.
80 procent av dessa hemlösa personer är män och hälften av de 370 sover utomhus i provisoriska
miljöer. En tredjedel försörjer sig genom att tigga, en femtedel har lön från arbete och
övriga saknar helt inkomst. Nästan alla av dessa utrikesfödda hemlösa har tagit emot någon
typ av stöd och hjälp, främst från kyrkor och ideella organisationer. Kommunernas social-
9

tjänst inriktar sig inte i någon större utsträckning på denna grupp förrän en akut situation uppstår
(Socialstyrelsen, 2013).
I 37 % av de svenska kommunerna finns det en uppsökande verksamhet riktad till hemlösa
personer och en fjärdedel av kommunerna har en plan för sitt arbete mot hemlöshet. Rutiner
för förebyggande arbete av vräkning bland barnfamiljer finns i 39 % av rikets kommuner
och nästan lika stor andel säger sig ha en övergripande samverkan med bostadsföretag och
hyresvärdar. De små kommunerna ser ofta hemlöshet som ett litet problem och menar att de
löser situationen när den uppkommer och anser sig därför inte ha behov av skriftliga rutiner
och planer (Socialstyrelsen, 2012b).
Örebro län
I länets tolv kommuner finns det nästan 1 000 personer som bedöms vara hemlösa, varav
knappt 10 % befinner sig i en akut situation. De flesta av de sistnämnda – 65 stycken – finns i
Örebro kommun. Av länets tolv kommuner var det vid tiden för Socialstyrelsens faktainsamling
en – Karlskoga kommun – som hade någon typ av riktad verksamhet till hemlösa och
tre stycken – Karlskoga, Kumla och Örebro – som har en plan för sitt arbete mot hemlöshet. I
Örebro län är det sju kommuner som har rutiner för ett förebyggande arbete för att undvika
vräkningar där barn är inblandade och fyra kommuner har ett övergripande samarbete med
bostadsföretag och hyresvärdar (Socialstyrelsen, 2012b). Sedan 2009 har Örebro kommun ett
samarbetsavtal med ett antal fastighetsägare om lägenheter till hemlösa. Det kommunala bostadsbolaget
Öbo och tio privata fastighetsägare har förbundit sig att till kommunen lämna
lägenheter som kan hyras ut i andra hand. Detta avtal har nyligen utökats till att även gälla
personer med flyktingstatus och andra grupper som har svårt att få egna lägenheter. En ny
tjänst som bostadsstrateg har inrättats i Örebro kommun för att förenkla samarbetet (Folenius,
2013).
10

Hemlöshet och hälsa
Hemlösas fysiska och psykiska hälsa
Gruppen hemlösa är svåra att fånga i statistiska underlag, men det finns dock en del studier
utförda. Hemlösa har – näst efter gruppen förtidspensionerade – den sämst självskattade hälsan
och upplevda livskvaliteten av utsatta grupper som har studerats (Irestig, Lynöe, Sun, &
Burström, 2008). Vanliga problem är infekterade sår, svåra luftvägsinfektioner och smärttillstånd
i rörelseapparaten (Byström, 2008). Hemlösa är en heterogen grupp människor, men
många har gemensamma problem som missbruk och psykisk ohälsa. Detta medför en högre
dödlighet än befolkningen som helhet och speciellt gäller detta kvinnor (Beijer, 2007a). I en
intervjuundersökning med hemlösa i Stockholms län konstateras att samtliga undersöktas sociala,
ekonomiska och hälsorelaterade värden är sämre än normalpopulationens. Missbruk
med relaterade följdsjukdomar är vanliga, men de hemlösa själva ser inte missbruket i sig som
huvudorsaken till sin dåliga hälsa. För att förbättra situationen föreslår de hemlösa själva följande
åtgärder – ökad möjlighet till ett eget boende, ett anpassat individuellt stöd och ett bättre
bemötande av samhällets myndigheter och organisationer (Burström et al., 2007). Ett förslag
är att på nytt inrätta socialläkarverksamheter, men detta skulle kräva mer kunskap i läkarutbildningen
kring hemlöshet och andra utsatta grupper i samhället (Halldin, 2008).
Kopplingen mellan hemlöshet och psykisk ohälsa går i båda riktningarna. Psykisk
ohälsa och sjukdom ökar risken för vräkning och därmed ett liv i hemlöshet. Å andra sidan är
livet som hemlös hårt och påfrestande för den mentala hälsan (Stefansson, 2006). I en doktorsavhandling
konstateras att hemlösa män och kvinnor utsätter sig för 13 till 18 gångers
större risk för psykisk ohälsa, inklusive missbruk av alkohol och droger, jämfört med resten
av befolkningen. Unga hemlösa kvinnor är mest i riskzonen. Den vanligaste diagnosen bland
hemlösa män var alkoholmissbruk och bland kvinnor drogmissbruk. Den förhöjda risken för
psykisk sjukdom bland hemlösa kan helt och hållet relateras till missbruket av alkohol och
droger. Den högre dödligheten bland hemlösa män och kvinnor är också direkt kopplad till
deras missbruk men skiljer sig inte mellan könen (Beijer, 2009). Ett 5-års uppföljande studie
av 82 hemlösa män i Stockholm med psykiatrisk problematik och drogmissbruk undersökte
dödligheten i gruppen under den aktuella tidsperioden. Den högsta dödligheten fanns i gruppen
hemlösa bland vilka missbruket var dominerande. Av dessa personer hade 46 procent dött
under de fem åren. I gruppen hemlösa män som hade svåra psykiska störningar, som schizofreni,
hade ingen dött. De sistnämnda hade inte haft lika långa perioder i hemlöshet men hade
tillbringat mer tid i vårdsituationer än de grava missbrukarna. Av de som överlevt var fortfarande
75 procent hemlösa vid uppföljningstillfället trots stora insatser från socialtjänsten och
sjukvården. Men boende på institution och sjukvårdsinsatser verkar ha viss skyddande effekt
mot sjukdomar och skador (Beijer, Andréasson, Ågren, & Fugelstad, 2007).
Missbruk av alkohol och droger leder oundvikligen till överdödlighet bland hemlösa i
Stockholm. Dödsorsakerna domineras av kardiovaskulära sjukdomar, neoplasma, våldsam
död och psykisk sjukdom. Speciellt kvinnor råkar ut för våld som orsakar död, vilket har en
stark koppling till missbrukssituationer och till en hög social sårbarhet. Hälften av de dödsfall
som orsakas av neoplasma kan associeras till tumörer som orsakas av alkohol- och tobaksanvändning
(Beijer, Andréasson, Ågren, & Fugelstad, 2011). I en intervjuundersökning rörande
11

hälsorelaterad livskvalitet (EQ-5D) bland hemlösa visade resultatet föga förvånande att gruppen
hemlösa rapporterade mer problem än befolkningen i allmänhet. Tydligast var skillnaden
i dimensionen ångest/depression (Sun, Irestig, Burström, Beijer, & Burström, 2012).
Många hemlösa har problem med sin tandhälsa, men kommer sällan till tandvården för
undersökningar. Deras livssituation gör att det är svårt att sköta tänderna på ett nöjaktigt sätt
och bland annat på grund av dålig ekonomi uteblir de från regelbundna tandläkarbesök (De
Palma, 2007, 2008; De Palma et al., 2005; Nordenram, 2012). Men när hemlösa får hjälp med
sina tänder kan detta i vissa fall leda till ett positivt steg i riktning mot ett tryggare boende och
i bästa fall ett jobb (Nordenram, 2012). Speciella tandvårdskliniker för hemlösa kan vara ett
steg i rätt riktning för att förbättra situationen (De Palma, 2007).
Hemlösas kontakt med hälso- och sjukvården
I en stor undersökning där man jämförde 2 285 personer i en hemlöshetsgrupp med en kontrollgrupp
bestående av 5 000 personer fann man stora skillnader i vårdutnyttjande. Ur ett
livstidsperspektiv hade 81 % av hemlöshetsgruppen vårdats på sjukhus mot 57 % för kontrollgruppen.
Tittar man på vård för psykiska sjukdomar, inklusive alkohol och droger, så var
siffran för de hemlösa 60 % men endast 6 % i kontrollgruppen. Hemlösa kvinnor hade större
risk att hamna på sjukhus jämfört med männen och de yngre kvinnorna hade den största risken.
Hemlöshetsgruppen hade åtta gånger fler vårddagar jämfört med kontrollgruppen och
hemlösa kvinnor hade fler vårddagar än hemlösa män. Det är också tydligt att sjukvårdsutnyttjandet
ökar markant under en akut hemlöshetsperiod (Beijer, 2007b, 2008). Den relativa
risken för hemlösa att hamna på sjukhus är dubbelt så stor som för normalpopulationen och
detta gäller både för män och för kvinnor. För yngre kvinnor är risken störst. En faktor som
bidrar till att hemlösa har så hög konsumtion av sjukvård är att denna utsatta grupp har dålig
tillgång till primärvårdens preventiva insatser (Beijer & Andréasson, 2009). Därför har man i
Stockholm en läkarmottagning, Hållpunkt, som vänder sig helt och hållet till hemlösa. En
hemlös patient hamnar lätt mellan stolarna hos olika vårdgivare, har svårt att passa tider, har
ont om pengar, kan ha beteendestörningar och problem att sköta sin hygien och ”passar”
kanske därför inte i väntrummet på en vanlig vårdcentral (Byström, 2008).
En intervjustudie med hemlösa undersökte hur denna grupp upplever sig behandlad av –
och vilket förtroende den har till – sociala myndigheter, hälso- och sjukvården och frivilliga
organisationer. Tre fjärdedelar uppgav att de kände sig väl behandlade och att de hade förtroende
för de ovan angivna verksamheterna. Men kvinnorna var mer negativa än männen och
socialtjänsten fick sämst betyg av gruppen som helhet. Frivilligorganisationerna däremot fick
goda vitsord av de hemlösa. Ett förslag som kom fram i studien var att det borde finnas speciella
hälsomottagningar för gruppen hemlösa (Irestig, Burström, Wessel, & Lynöe, 2010).
I en studie av tvångsvårdade missbrukare visade det sig att ingen av de 31 personer som
saknade bostad före vårdtillfället hade fått egen bostad vid utskrivningen. Boendet är ett viktigt
men ofta försummat inslag i rehabiliteringen. Varför blir det då så här? En orsak är situationen
på bostadsmarknaden där det i många kommuner saknas lediga lägenheter. En annan
orsak kan vara att socialtjänst och frivilligorganisationer misstror individernas förmåga att
sköta ett eget boende. Det är också så att ingen myndighet verkar ta det fulla ansvaret för
12

dessa klienter, vilket gör att de bollas fram och tillbaka i samhällsapparaten (Yohanes &
Angelin, 2002).
År 2000 genomfördes en registerstudie av nästan 4 000 hemlösa personer i Stockholms
län. Här framkom det att kostnaderna för slutenvård för de hemlösa var cirka 9 000 kronor i
genomsnitt per år, jämfört med 3 000 kronor för befolkningen i övrigt. Beroendevårdskostnaderna
var i genomsnitt tio gånger högre än för den övriga befolkningen (Folkhälsoinstitutet,
2003).
Hemlösas sociala nätverk och myndighetskontakter
I en studie av ett 60-tal hemlösa kvinnor i Stockholm konstateras att dessa personer har en
begränsad kontakt med sina släktingar. Istället består deras sociala nätverk av människor i en
liknande situation som deras egen och av personer som representerar olika frivilligorganisationer,
socialtjänst och sjukvård. Detta ger en skör tillvaro vid kriser och trångmål (Rosengren,
2002). En intervjuundersökning i Göteborg med ett 60-tal hemlösa, mest medelålders män,
har studerat de bostadslösas myndighetskontakter. Resultatet visar att många av de intervjuade
har brutit kontakten med de sociala myndigheterna, ofta i upprördhet över negativa beslut
eller på grund av någon form av förödmjukande behandling. De intervjuade upplever också
att myndighetspersonerna är svåra att nå. I de fall myndighetspersonerna inte upplevs som
motståndare utan medspelare, verkar dessa tjänstemän ändå inte ha det inflytande och den
makt som krävs för att hjälpa den hemlöse att komma på fötter igen (Sahlin, 2002). Skälet till
detta kan vara att verksamheter som ska stödja resurssvaga grupper i samhället har svårt att
konkurrera med vårdinsatser som vänder sig till mer väletablerade grupperingar som har
större kraft att driva sina krav (Ågren, 2008).
I en studie på ett av Stockholms daghärbärgen för hemlösa var ett av syftena att få en
bättre förståelse för gästernas sociala nätverk. Resultatet visade att få av de intervjuade hade
kontakt med sin ursprungsfamilj eller sina barn, delvis beroende på skamkänslor för sin livssituation.
Inom gruppen hemlösa och utslagna framträder dock en slags vi-känsla, medan däremot
socialtjänsten och de själva upplevs befinna sig i olika världar. Gästerna vittnar om att de
känner sig negativt särbehandlade av allmänheten, polis och andra inblandade myndigheter.
Men inom gruppen finns ett slags solidaritetskänsla som kan vara ett stöd i den utsatta situationen
(Storbjörk, 2007).
Hemlöshet ur ett köns- och klassperspektiv
Hemlösa kvinnor löper större risk för psykiska störningar än kvinnor i allmänhet och även
jämfört med hemlösa män. Drygt hälften av de hemlösa kvinnorna, och nästan hälften av de
hemlösa männen, har en psykiatrisk diagnos. Dessa höga andelar psykisk ohälsa kan till
största delen härledas från alkohol- och drogmissbruk. De hemlösa yngre kvinnorna är mest i
riskzonen (Beijer & Andréasson, 2010). Kön, immigration/etnicitet och klass påverkar otvetydigt
risken för familjer att bli hemlösa. Att vara ensamstående mamma och nyligen invandrad
förstärker den marginaliserade positionen. Klassdimensionen kan relateras till faktorer
som brist på ekonomiska resurser (inget arbete), svagt kulturellt och socialt kapital, brister i
det sociala nätverket och ingen kunskap i hur man på informella vägar kan skaffa sig en bostad
(Nordfeldt, 2012).
13

Det finns forskare som menar att kvinnors upplevelse av hemlöshet är annorlunda än
männens. Det är nämligen motsägelsefullt att de känner sig behandlade som att de vore utanför
samhället, samtidigt som att de känner sig kontrollerade av samhället. Detta gör att de försöker
hitta fungerande strategier att hantera dessa motverkande krafter av att vilja komma in
(-omhus) samtidigt som de vill bryta sig ut ur systemets kontroll (Eriksson, 1999).
14

Stödinsatser för hemlösa
Socialstyrelsens vägledning och kunskapsunderlag
Enligt Socialstyrelsen ger internationell forskning stöd för att en permanent bostad, tillsammans
med ett individuellt anpassat stöd, är den bästa vägen för att långsiktigt undvika hemlöshet.
För att vård och stöd ska få förväntad effekt är en stabil bostad den viktigaste grundförutsättningen.
Tillgången till bostad bör således inte villkoras med deltagande i behandling.
Arbetet underlättas av att kommunerna har långsiktiga mål och handlingsplaner där det tydligt
framgår vilka aktörer som ansvarar för olika delar av processen rörande bostadsfrågorna. Speciellt
viktigt är det att det finns en beredskap för att barn inte ska hamna i en hemlöshetssituation
(Socialstyrelsen, 2009a, 2010).
Under åren 2002-2005 hade Socialstyrelsen ansvaret för 30 miljoner kronor i projektmedel
för att utveckla metoder för att motverka hemlöshet. Efter ansökningar fick 19 lokala
projekt medel för att pröva sina idéer. Erfarenheterna från dessa projekt är bland annat följande
(Socialstyrelsen, 2006):
Det krävs en samverkan mellan alla berörda politikområden för att lösa hemlöshetsproblematiken.
Även om många hemlösa ofta har en komplex multiproblembild, så är det avsaknaden
av bostad som utgör deras grundläggande livsproblem.
Aktiva uppsökande insatser bedöms vara framgångsrika för att förebygga vräkningar.
Det krävs ett strategiskt arbetssätt som innefattar viktiga chefsnivåer för att nå
framgång i arbetet för att motverka hemlöshet.
Hemlösheten kan inte motverkas enbart med en individuell klientfokus, utan
måste även angripas på en strukturell nivå.
Det är inte fruktbart att koppla samman krav på behandling och rätten till egen
bostad.
Försörjningsstöd får inte vara ett hinder för att få en egen bostad.
Diskrimineringen av bostadsökande med utländsk bakgrund måste motverkas.
Utvärderingar och erfarenheter av lokala verksamheter och projekt
Verksamheten ”Steget” i Solna och Sundbyberg
Verksamheten ”Steget” i Solna och Sundbyberg utvärderades 2008 och karakteriserades som
ett lågtröskelboende för gruppen hemlösa missbrukare. Insatsen var ett försök att undvika
boenden på härbärgen. Avsikten var att de boende skulle kvalificera sig till boendekedjor och
arbetsträning med stöd av en koordinator. Av de elva deltagarna i utvärderingen hade fem gått
vidare till ett boende i träningslägenhet och missbruket hade minskat avsevärt. Men det långsiktiga
målet med försökslägenheter och förstahandskontrakt verkade svåruppnåeligt, eftersom
dessa nästan är omöjliga att uppbringa i de två kommunerna (Arnsvik, 2008).
15

”Boendeprojektet” i Söderhamn
I utvärderingen av ”Boendeprojektet” i Söderhamn konstateras – efter två års projekttid – att
verksamheten med att förebygga hemlöshet har etablerats på ett tillfredsställande sätt. Nätverket
av samverkanskontakter mellan kommun, landsting och bostadsföretag har bidragit till att
motverka störningar i boendet från personer med psykiska funktionshinder. Psykiska hälsoproblem
har dessutom kunnat lindras i en del fall och ett antal vräkningar har kunnat undvikas.
En problematik med denna typ av samverkan kan vara att de berörda personerna kan bli
mer myndighetsberoende än tidigare och att det finns potentiella risker rörande den personliga
integriteten. Projektet berörde totalt cirka 150 hyresgäster i det berörda bostadsbolaget
(Källtorp, 2007).
Tre skånska projekt
Två projekt i Malmö bestående av övergångsbostäder i form av moduler, och ett projekt i
Helsingborg som syftade till att förebygga och förhindra uppsägningar, visar på risken att
denna form av tillfälliga bostadslösningar kan sluta som en förvaringsplats istället för den
tänkta arenan för förändring. Projektens hyresgäster lyckades bara i knappt 20 % av fallen att
avancera i boendetrappan mot ett eget hyreskontrakt. Ett problem var också att det inte fanns
möjlighet att bo kvar och göra boendekarriär i den egna lägenheten, utan den enda vägen in i
ett permanent boende var att flytta ut. Detta slog också sönder de relationer och sociala nätverk
som byggts upp. Resultatet visade också på den svårighet socialtjänsten utsätts för genom
att agera som hyresvärd där marknadsfilosofin är allenarådande, vilket skapar en konflikt
mellan rollen som stödjare och rollen som ”fastighetsägare”. Socialtjänsten tvingas hantera
hemlöshetsproblematiken, men har ingen möjlighet att styra bostadsmarknaden (Knutagård,
2006).
Regeringsuppdraget ”Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar”
En utvärderingsgrupp har på uppdrag av Socialstyrelsen analyserat resultatet av regeringsuppdraget
”Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar”, bestående av 23 lokala utvecklingsprojekt
i 16 kommuner. En grupp av projekten ville öka förutsättningarna för att bättre
kunna arbeta med hemlöshetsfrågorna eller med de hemlösa. Fokus låg här på organisatoriska
frågor och där framkom det tydligt att huvudproblemet var att varken projekten eller socialtjänsten
har möjlighet att påverka bostadsförsörjningen. För att häva hemlösheten så måste
man alltså få en förändring i bostadsförsörjningssystemen. En andra grupp projekt hade till
syfte att förebygga hemlöshet och jobbade med vräkningsförebyggande åtgärder, budget- och
skuldrådgivning och olika boendestödjande insatser. Det visade sig svårt att få dessa verksamheter
att bli långsiktiga när de externa projektmedlen försvann. En tredje grupp projekt
hade som syfte att integrera hemlösa på bostadsmarknaden och här visade det sig att den metod
som har störst vetenskapligt stöd – ”Bostad först” – användes inte i något av projekten.
Bristen på lägenheter är förmodligen den främsta orsaken till detta. Andra problem som uppmärksammades
var de hemlösas brist på sysselsättning, avsaknaden av struktur i vardagen,
svag koppling till arbetsmarknaden och dålig samordning av de hemlösas myndighetskontakter.
Utvärderingsgruppen ger följande rekommendationer för det fortsatta arbetet mot hemlöshet
(Denvall, Granlöf, Knutagård, Nordfeldt, & Swärd, 2011):
16

Stat och kommuner bör arbeta fram effektiva nationella och kommunala strategier
med kvantitativa mål för att motverka hemlösheten.
Problemen med hemlöshet kan inte lösas med kortsiktiga kommunala projekt.
Det behöver byggas fler bostäder med en rimlig hyresnivå.
”Bostad först”-modellen bör användas i kombination med flexibla stödformer anpassade
efter individuella behov.
Det är viktigt att särskilt uppmärksamma sysselsättningsproblemet.
Uppsökande arbete i Malmö
En mobil enhet startades för att finna och etablera kontakt med psykiskt sjuka hemlösa personer
och försöka slussa dem vidare till verksamheter som kunde ge dem hjälp utifrån deras
behov. Enhetens arbete gjorde att de personer som de kom i kontakt med fick en bättre boendesituation
än tidigare, men fortfarande handlade det om tillfälliga bostäder som inte löste det
långsiktiga problemet. Detta kan riskera att permanenta deras utanförskap både bostadsmässigt
och socialt (Ottengrim, 2008).
Satsningen ”Bra boende” i stadsdelen Bergsjön i Göteborg
Projektet ”Bra boende” i Göteborg syftade till att finna samverkansformer med fastighetsägarna
och att hitta bra lösningar för hemlösa personer i stadsdelen Bergsjön. Projektet blev väl
förankrat i socialtjänstens organisation på grund av tydliga mandat och uppdrag. Under projekttiden
fick 94 personer boendestöd varav vid projektets slut en tredjedel bodde i socialtjänstens
”egna trappa”, ytterligare en tredjedel bodde i vanliga lägenheter och den sista tredjedelens
ärenden hade avslutats tidigare under projekttiden. Boendestödjarna var socialtjänstens
viktigaste aktör i projektet och har lyckats väl med det förebyggande arbetet. Men projektets
mål att skaffa nya permanenta bostäder till hemlösa har varit svårare att uppfylla. Fastighetsägarna
har här varit ganska svårflörtade. Detta leder oundvikligen till att de hemlösa
fastnar i den kommunala boendetrappan. Det finns dessutom en uppenbar risk att samverkansprojekt
av denna karaktär leder till att socialtjänstens handläggare övertar fastighetsägarnas
bild av ”problemhushåll”. Socialtjänsten är nämligen beroende av fastighetsägarnas goda
vilja och vill inte riskera att förlora en förtroendefull relation. Utvärderaren konstaterar att det
saknas en långsiktig övergripande strategi för att lösa hemlöshetsfrågan. Hemlöshet löses inte
med projekt eller genom socialtjänstens insatser. En långsiktig lösning måste istället inbegripa
en aktiv bostadspolitik för att avhjälpa bostadsbristen och för att styra fördelningen av de bostäder
som finns (Thörn, 2006).
Enheten för hemlösa i Stockholm
I en undersökning av Enheten för hemlösa i Stockholm försökte man belysa hur samspelet
mellan verksamheten och de hemlösa bidrog till att forma individernas livslopp. Den generella
slutsatsen blev att enhetens insats har en mycket marginell effekt när det gäller att förebygga
de hemlösas svåra och mångfacetterade problem ur ett långsiktigt individperspektiv.
Istället krävs det strukturella förändringar inom områden som bostadsmarknaden, arbetsmarknaden
och en annan alkohol- och narkotikapolitik för att nå ett mer långsiktigt resultat. Men
enheten kan ha en viktig uppgift i att hålla vägarna ut ur hemlöshet öppna och försöka minska
17

personernas missbruk. Även arbetet för att få till stånd skuldsanering kan underlätta den
tänkta vägen tillbaka in i samhället (Kassman, 2006).
Hemlösa barnfamiljer i Hässelby-Vällingby
Målgruppen för projektet ”Steget före” var hemlösa barnfamiljer i Hässelby-Vällingby som
hade svårt att finna en permanent bostad på den öppna bostadsmarknaden. Syftet med projektet
var att vidareutveckla en samverkan mellan socialtjänsten och frivilliga organisationer i
området och att dessutom stoppa vräkningar av barnfamiljer. En brist i projektet var att man
inte lyckades involvera någon aktör på fastighetsmarknaden i samarbetet. Utvärderingen av
projektet visade på ett komplext samband mellan hemlöshet, svag ekonomi och dålig förankring
på arbetsmarknaden. Detta skapar en moment-22-situation där arbetslöshet ger dålig ekonomi
som i sin tur försvårar inträdet på bostadsmarknaden. Och har du ingen bostad blir det
svårt att sköta ett jobb. Brister på bostadsmarknaden skapar klienter för socialtjänsten, speciellt
gäller detta familjer med utomnordiskt ursprung som är i majoritet bland de som har en
svag förankring på bostadsmarknaden. Möjligen finns det en dold diskriminering bakom detta
faktum. Projektet har försökt angripa problematiken på en individuell nivå, men egentligen är
huvudproblemet strukturellt gällande bostadsbrist och hyresvärdars krav som sätter gränser
för möjligheten att få ett hyreskontrakt. Socialtjänsten utsätts för ett svårt dilemma, där de har
ansvaret för att lösa hemlösas situation men de saknar i realiteten makt och verktyg att påverka
de strukturella förutsättningarna på bostadsmarknaden (Nordfeldt, 2007).
Erstabacken i Stockholm
Ersta diakoni startade 2005 det första medicinska stödboendet i Sverige för svårt sjuka hemlösa
personer. Här erbjuds ett kvalificerat medicinskt och socialt omhändertagande av somatiskt
sjuka hemlösa. I en utvärdering några år efter starten finns det en viss kritik mot långa
vårdtider, men som delvis förklaras av att det saknas bra boendealternativ efter placeringen på
Erstabacken. Det visar sig också att boendet, trots några år på nacken, fortfarande är en okänd
resurs på många akut- och beroendemottagningar. En svårighet i arbetet under den första perioden
har varit att få missbruket bland de boende på en hanterlig nivå, vilket förmodligen i
framtiden kräver att ytterligare kompetens på detta område blir tillgängligt. Inriktningen för
personalen är att de inte ska arbeta med de boendes drogproblematik, men att de ska arbeta för
en större drogfrihet. Erstabacken ska vara ett lågtröskelboende utan krav på drogfrihet. Det
generella omdömet är att Erstabacken har funnit sin roll i förhållande till andra boendeformer
för hemlösa (Engel, 2008).
I en brukarstudie av Erstabacken var syftet att få en bild av hur de hemlösa uppfattade
boendet och vilken betydelse det haft för dem. De boende beskriver vistelsen på Erstabacken
som lugn och vilsam med tillgång till personal som verkligen bryr sig. Boendets lågtröskelpolicy
uppskattas och de boende känner sig accepterade som människor trots sina brister. Acceptansen
för fortsatt missbruk under boendetiden kan bara fungera med ett stöd av en stor
personaltäthet. Det finns hos de boende en oro för vad som ska hända efter vistelsen på Erstabacken
och de säger att det gäller att inte ”bli för frisk” för då riskerar man att hamna på ett
tillfälligt boende med sämre personalresurser. Frågan är om det är rimligt att driva denna typ
av verksamhet utan att ha någon form av eftervård som kan underlätta utslussningen i samhället
(Ingemarson & Holmdahl, 2010)?
18

Utvärderingar av fyra olika verksamheter i Frälsningsarméns regi
I en utvärdering av Värtahemmet i Stockholm, ett HVB-hem för hemlösa män med missbruksproblematik
och/eller psykiska funktionshinder, visar resultatet på en del brister. Målsättningen
med verksamheten är otydlig vilket skapar osäkerhet kring hur stöd och metoder
ska leda fram till målen. Personalen har relativt låg utbildningsnivå och har små möjligheter
att påverka hur arbetet ska struktureras. Det saknas också meningsfull sysselsättning för de
boende. Det övergripande målet för verksamheten är givetvis att de boende ska slussas ut till
en egen bostad, men detta sker sällan och många är kvar på hemmet mycket längre tid än
önskvärt. Kanske stannar man för att inte gå miste om den sociala gemenskapen? Personalen
upplevs av de boende som tillgängliga, trevliga, hjälpsamma och ha ett bra bemötande utan
moraliserande inslag. Men regelsystemet på Värtahemmet uppfattades av utvärderaren som
delvis kontraproduktivt och ibland inkonsekvent (Holmdahl, 2010).
Gnistan, ett härbärge och ett stödboende under samma tak i Örebro kommun, har i en
utvärdering fått både negativa och positiva omdömen. Att ha två olika typer av verksamheter
under samma tak har sina nackdelar, eftersom det kan vara svårt att skilja dessa åt. Härbärget
jobbar mest med att uppfylla personernas grundläggande mänskliga behov, medan stödboendet
har fokus på att minska missbruket, att få personerna i någon typ av sysselsättning och att
ge stöd i allehanda myndighetskontakter. De boende upplever stämningen på Gnistan som
familjär och är positiva till personalens inställning och attityd. Motivationsarbetet som bedrivs
bedöms av utvärderaren som tämligen outvecklat eftersom inga specifika metoder används i
arbetet. Styrkan med Gnistan är att man tar emot alla hemlösa oavsett bakgrund, problem eller
behov. Men denna bredd gör det svårt för personalen att hitta ett bra arbetssätt. Verksamheten
bedrivs i Frälsningsarméns regi, men på uppdrag av Örebro kommun vilket gör att socialtjänsten
styr intaget på stödboendet. Kopplingen till kommunens boendekedja visar dock att många
av de boende på Gnistan har lyckats ta sig vidare genom trappstegsmodellen och erövrat en
egen bostad (Holmdahl, 2011a).
Stödboendet Källan – för hemlösa män och kvinnor i Tyresö kommun – har enligt en
utvärdering ett tämligen välutvecklat stöd för missbrukare. Detta bygger mycket på bra kontakter
med kommunens missbruksenhet. De boende känner att de har ett reellt och betydande
inflytande på verksamheten och de upplever relationen till personalen som familjär. Men ett
problem är den stora personalbristen och att personalen saknar kompetens för att uppfylla den
heterogena målgruppens alla behov. Utvärderaren är också kritisk till att de stödjande samtalen
genomförs utan specifika metoder och utan kontinuitet. På stödboendet råder nolltolerans
mot alkohol och andra droger vilket personalen upplever som ett dilemma att upprätthålla.
Risken är nämligen att regeln medför att personer tvingas tillbaka ut i en misär som blir ännu
värre ännu tidigare (Holmdahl, 2011b).
Midsommarkransens härbärge i Stockholms stad består av ett akut- och ett korttidsboende.
Verksamheten är beroende av medel från Stockholms stad och dessa anslag har inte
ökat nämnvärt under de senaste åren. Utgifterna ökar dock hela tiden vilket gör att ekonomin
upplevs som instabil. En faktor som också påverkar arbetet på härbärget är att det är socialtjänsten
som styr inflödet till verksamheten, vilket hämmar personalens möjligheter att påverka
arbetssituationen. Trots detta visar det sig att många av gästerna lyckas avancera uppåt i
19

Stockholms stads boendetrappa mot ett mer långsiktigt och permanent boende. Förmodligen
beror detta på att det finns en tydlig struktur i verksamheten. Personalen får goda vitsord av de
boende, men utvärderaren skulle gärna se mer formell utbildning och bättre kompetensutveckling
för att stärka det viktiga motivationsarbetet. Det finns också kritik mot att Frälsningsarmén
inte skapar förutsättningar för ett strukturerat kunskaps- och erfarenhetsutbyte
mellan sina olika verksamheter, så att de inte hamnar som isolerade öar utan influenser av
intryck utifrån (Holmdahl, 2012).
20

Några studentuppsatser som berör hemlöshet
Örebro universitet
En C-uppsats i socialt arbete studerade tre olika gruppboenden i Gotlands kommun. De drevs
i socialtjänstens regi som ett led i rehabiliteringen av hemlösa missbrukare. Resultatet visar att
de flesta boende är nöjda med verksamheten. Men personalen upplevdes delvis som otillgänglig,
kanske som ett uttryck för bristande erfarenhet eller att de saknar adekvat utbildning. Relationen
mellan boende och personal kan tolkas som ojämlik ur ett maktperspektiv, men de
boende upplevde ändå att de gavs möjlighet till delaktighet och kände att de blev lyssnade på.
Kravet på total drogfrihet kan ha både positiva och negativa aspekter. Samtidigt som det kan
skapa ett tillfälle att bryta det negativa beteendet, kan det vid eventuell onykterhet göra att
man kastas ut i kylan igen. Bristen på flexibilitet kan således leda till negativa konsekvenser
(Jakobsson, Johansson, & Kotz, 2005).
Hemlösa missbrukares känsla av livskvalitet innan, under och efter sin bostadsrehabilitering
i Västerås kommun har studerats i en C-uppsats i ämnet socialt arbete. Utgångspunkten
är att missbruk och hemlöshet har inverkat negativt på respondenternas känsla av livskvalitet.
Men genom bostadsrehabiliteringen har livskvaliteten förstärkts betydligt. Tillgången till vård
och bostad har stärkt individernas resursperspektiv. Destruktiva sociala nätverk har bytts ut
mot mer positiva sådana. Även känslan av autonomi har blivit starkare genom eget boende
och minskat missbruk (Liwenius & Tell, 2009).
En C-uppsats i socialt arbete valde att undersöka hur ett kommunalt lågtröskelboende
fungerade. Målgruppen för boendet var alkoholmissbrukande män över 50 år som tidigare
saknat bostad. Målsättningen var att höja dessa mäns livskvalitet och ge möjligheten till ett
värdigt liv. Resultatet tyder på att placeringen på lågtröskelboendet har ökat de boendes livskvalitet
genom minskad ångest, oro och ensamhet samt stärkt deras känsla av trygghet och
frihet. Trots bristen på behandlingsarbete på boendet – och viss tolerans för alkoholkonsumtion
– verkar missbruket ha minskat hos männen (Idbrant & Kaneberg Wasberg, 2012).
Ersta Sköndal högskola
Utsatta hemlösa kvinnors situation utifrån arbetet på kvinnoteamet vid Enheten för hemlösa i
Stockholm har studerats i en C-uppsats i socialt arbete. Resultatet visar att leva i missbruk och
i kriminalitet kan av de hemlösa kvinnorna upplevas som en typ av trygghet. Vännerna och
drogerna hör ihop och livet skulle riskera att bli ensamt utan dessa. Speciella kvinnohärbärgen
sågs inte av de intervjuade kvinnorna som en trygghet och kunde upplevas som mer påfrestande
än att sova utomhus. De intervjuade upplevde att de inte kunde lita på andra kvinnor
och att det rådde en viss hierarki på natthärbärgena. Kvinnorna ansåg att kvinnoteamet fungerade
som en hjälpande länk in i samhället och att deras arbete medförde att hemlösa kvinnor
inte försvann i mängden (Odin, 2005).
I en C-uppsats i socialt arbete genomfördes intervjuer med fyra före detta hemlösa
kvinnor. Syftet var att belysa vilka faktorer som kan ligga bakom kvinnornas hemlöshet utifrån
tre olika perspektiv – det individuella, det institutionella och det strukturella. På det individuella
planet redogjorde informanter för stora brister i sin uppväxtmiljö, till exempel avsaknaden
av vuxna förebilder och bristande social kontroll och tillsyn från omgivningen. Miss-
21

uk fanns i familjerna och kvinnornas skolgång hade varit tämligen kaotisk med mycket
frånvaro och allmän stökighet. Det egna missbruket började i tidig ålder vilket skapade en
negativ avvikelsespiral. Utanförskapet förstärktes genom att de sökte sin sociala samvaro med
andra missbrukare som befann sig i en liknande marginaliserad position som de själva. På en
institutionell nivå har kvinnorna upplevt myndigheternas beteende som att de har negligerat
deras utsatta situation. Därför har de ofta undvikit kontakten med socialtjänsten. Kravet på
drogfrihet för att få en bostad har de upplevt som orimligt och de har känt sig stämplade när
de fråntagits sina barn. De har också upplevt polisens agerande som att de har inkräktat i deras
vardag och i deras privatliv. Deras liv som hemlösa har inneburit många uppbrott med flyttar
till olika platser. De har saknat en trygg hemmiljö. På strukturell nivå har deras missbruk gjort
det svårt att få tillträde till samhällsarenor som arbets- och bostadsmarknaden. Undermålig
utbildning har endast gett tillfälliga arbeten, så försörjningen har till största delen handlat om
kriminalitet och socialbidrag. Exkluderingen från arbetsmarknaden kan vara ett av de största
problemen, eftersom arbetet i vårt samhälle är så starkt sammankopplat med individens känsla
av identitet (Dahlbom & Lind, 2009).
Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
I två examensarbeten på sjuksköterskeprogrammet gjordes litteraturstudier rörande mötet mellan
hemlösa personer och vårdpersonal. Resultaten visar att hemlösa personer har svårare att
få vård än den övriga befolkningen. Dessutom kom det fram att vårdpersonalen blir frustrerad
då de hemlösa patienterna inte alltid beter sig på ett önskvärt sätt. De hemlösas upplevelse av
stigmatisering kan skapa en barriär för att söka nödvändig vård, eftersom de är rädda för att
bli respektlöst behandlade. Många hemlösa beskriver att de blir osynliggjorda i vården, men
att detta förändras till det bättre när de får tillgång till en bostad (Larsson & Nording, 2011;
Stenström & Yxell, 2009).
Malmö högskola
En magisteruppsats i folkhälsovetenskap innehåller fyra intervjuer med hemlösa kvinnor. De
intervjuade kvinnorna beskriver våld och missbruk som en del av sin vardag. Kvinnorna känner
sig dömda på förhand och upplever att andra i samhället ser dem som misslyckade, vilket
gör att de själva känner sig misslyckade. Informanterna betraktar socialtjänsten som kontrollerande
istället för stödjande och hjälpande. Därför väljer man bort kontakten med sociala myndigheter
och sjukvård för att slippa underkasta sig normer och regelsystem. Ingen av kvinnorna
upplever att de kan påverka sin situation eller att de har någon social trygghet. Kvinnorna
önskar sig frivillig och individanpassad behandling och ett uppföljande stöd efter att
behandlingen har avslutats. De efterlyser också meningsfull sysselsättning och aktiviteter
(K. Johansson, 2005).
Karolinska institutet
I en C-uppsats i ämnet folkhälsovetenskap intervjuades fyra före detta hemlösa och tre nuvarande
hemlösa personer. Syftet var att studera vad som kan få hemlösa personer att bryta sin
hemlöshet. Resultatet visar att egen motivation och reell hjälp är viktiga inslag för att kunna ta
det första steget. Sedan behövs också någon form av sysselsättning och stöd för att befästa
den nya situationen. Andra slutsatser var att relationen till socialtjänsten ofta är problematisk
22

och att det krävs bättre system för att fånga upp och hjälpa de som vill ta sig ur hemlöshet
(Blomqvist, 2008).
Högskolan Väst
En litteraturstudie på C-nivå, inom ramen för sjuksköterskeprogrammet, hade som syfte att
beskriva hemlösa personers upplevelser av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Sammanställningen
tyder på att många hemlösa personer har upplevt ett dåligt bemötande från
sjukvårdspersonal. De hemlösa tycker inte att de kan påverka sin vård och sin behandling och
har inte känt sig värdigt bemötta. De har upplevt sig underlägsna, blivit objektifierade och inte
känt sig respekterade. Bristande kommunikation och dåligt bemötande bidrar till att hemlösa
drar sig för att söka vård (L. Johansson & Thylén, 2011).
Stockholms universitet
Berättelser från fem personers väg till och från hemlöshet har belysts i en masteruppsats i socialt
arbete. Resultatet visar att orsaken till avhysningen eller vräkningen kom när alkoholen
och drogerna tog över deras liv. Sedan gällde tillfälliga bostadslösningar dag för dag och som
nödlösning ibland ett härbärge. Deras kontakter med anhöriga blev successivt sämre. Socialtjänstens
ekonomisektioner har av de före detta hemlösa upplevts som ett hinder på grund av
det strikta regelverket. Bostadsmarknadens segregering gör också många till förlorare, då
hemlösa missbrukare och psykiskt sjuka blir hänvisade till den sekundära bostadsmarknaden
där de riskerar att bli kvar permanent. Vägen tillbaka utgick från att de fick en egen bostad
som kunde vara deras fasta punkt. Bostaden var avgörande för att kunna bryta den negativa
spiralen (Arnsvik, 2011).
23

Vilka åtgärder är nödvändiga för att motverka hemlöshet?
Stockholms Stadsmissions erfarenheter och synpunkter
Stockholms Stadsmission – som har lång erfarenhet av att hjälpa hemlösa – speglar i sina årliga
rapporter bilden av det aktuella läget. De framhåller vikten av att införa en fungerande
bostadsgaranti och att bostadsbolagen måste sänka sina inträdeskrav för att hemlösa ska
kunna få ett permanent hyreskontrakt. Det är också viktigt att barn aldrig får bli inblandade i
en vräkning. Ett annat förslag är att utse ett personligt ombud för människor i hemlöshet och
att det ges en garanti för akutbehandling av missbruk för de hemlösa som söker vård för att
bryta detta missbruk (Stadsmissionen, 2010).
För att få en bättre bild av vilka som är hemlösa behövs det bättre mätmetoder som
fångar upp grupper som idag hamnar utanför statistiken, till exempel papperslösa migranter,
EU-migranter i hemlöshet och unga som har rymt eller kastats ut hemifrån och ännu inte har
fångats upp av socialtjänsten. Stadsmissionen ser också ett behov av att socialtjänstlagen får
en starkare ställning i förhållande till den interna ekonomistyrningen inom den kommunala
förvaltningen. Ytterligare kraft bör dessutom läggas på uppsökande arbete för att fånga upp
unga i riskzonen för hemlöshet (Stadsmissionen, 2011). Viktiga åtgärder är att skapa bättre
möjligheter för EU-migranter att få tak över huvudet under årets kalla period och att de kan
ges större tillgång till arbetsförmedlingens och SFI:s stöd (Stadsmissionen, 2012).
Kommunernas insatser
I en doktorsavhandling som har studerat kommunernas insatser för att motverka hemlöshet
dras slutsatsen att det i allmänhet saknas medvetna strategier för att skapa kvalitet, gott resultat
för brukarna och kostnadseffektivitet i relation till använda resurser. I studien lyfter man
också fram urbaniseringens betydelse för hemlöshetens spridning. Det är således inte bara
storstäderna som brottas med problematiken idag. Både bostadsmarknadens struktur och individuell
problematik bidrar till hemlöshetens omfattning. Två faktorer är avgörande avseende
bostadsmarknadens struktur – allmännyttans andel och tillgången till bostäder överhuvudtaget.
Urbaniseringen och andelen ensamstående familjer ökar trycket på kommunerna att erbjuda
boendeinsatser. När det gäller insatser för att stödja individerna att lösa sin problematik
måste det finnas en tydlig politisk inriktning och en professionell specialisering bland de berörda
socialarbetarna. Avhandlingen presenterar följande viktiga ingredienser i arbetet med att
motverka hemlösheten och minska dess omfattning (Blid, 2008):
Den politiska ambitionen och viljan måste finnas.
Takten i byggandet av prisvärda hyreslägenheter måste ökas.
Kommunerna får inte släppa inflytandet över allmännyttan.
Det krävs en funktionsuppdelad socialtjänst som på ett professionellt sätt kan identifiera
de hemlösas behov.
En förbättring av vården för människor med missbruk och andra psykiska problem.
Det finns de som menar att attityden till hemlöshet har blivit uppgiven – hemlöshet kommer
nämligen alltid att finnas så det handlar främst om att försöka mildra effekterna så mycket
25

som möjligt. Det gäller då endast att skaffa fram boenden så att människor inte far illa, men
det saknas verkliga ambitioner att bygga bort grunderna till utslagningen (Rosengren, 2008).
Hemlöshet är egentligen ingen socialtjänstfråga utan främst ett bostadsförsörjningsproblem.
Men att bygga kategoriboenden löser inte problemet, utan främst handlar det om att finna strategier
för att stärka utsatta gruppers ekonomi (Knutagård, 2006). Ansvaret för att lösa hemlöshetsproblematiken
tenderar att läggas på lokal nivå utifrån ett individperspektiv, istället för
att fokusera de strukturella problemen gällande bostadsförsörjningen (Olsson & Nordfeldt,
2008).
Sammanfattande slutsatser
Det totala antalet hemlösa ökar, men ”uteliggarna” minskar.
Fler kvinnor, unga och immigranter blir hemlösa.
Hemlösheten ökar utanför de tre stora städerna.
Dagens bristsituation på bostadsmarknaden gör det svårt att hitta bostäder till hemlösa.
Socialtjänsten har svårt att lösa hemlöshetsproblematiken, eftersom de inte kan styra
kommunens bostadsförsörjning.
De hemlösa känner en allmän misstro gentemot hälso- och sjukvården.
Hemlösa har avsevärt högre dödlighet och sämre hälsa än befolkningen i allmänhet.
Missbruk, somatiska besvär och psykisk ohälsa är vanligt bland hemlösa.
Yngre hemlösa kvinnor befinner sig i en speciellt utsatt situation.
Att bryta missbruket är en viktig åtgärd för att komma ur hemlösheten.
Modellen ”Bostad först” verkar fungera bättre än de traditionella boendetrapporna.
Det behövs mer permanenta verksamheter som kan stödja hemlösa, istället för tillfälliga
projekt som ofta förekommer idag.
Kategoriboenden är knappast en långsiktig lösning för hemlösa.
Den sekundära bostadsmarknaden, till exempel där socialtjänsten äger hyreskontrakten,
riskerar att på lång sikt medföra inlåsningseffekter för de boende.
Dålig förankring på arbetsmarknaden, och att vara född utomlands, är två starka riskfaktorer
för att hamna i hemlöshet.
För att motverka hemlösheten krävs det åtgärder både på individuell och på strukturell
nivå.
26

Referenser
Arnsvik, A. (2008). "Ett steg till ett annat boende". Utvärdering av en boendeverksamhet som
vänder sig till hemlösa missbrukare i Solna och Sundbyberg. Sollentuna: FoU-
Nordväst.
Arnsvik, A. (2011). Att leva i långvarig hemlöshet. Berättelser om vägen till och från
hemlöshet. Stockholm: Stockholms universitet.
Beijer, U. (2007a). Forskning om hemlösa i Sverige. Stockholm: Forsknings- och
Utvecklingsenheten, Stockholms stad.
Beijer, U. (2007b). Hemlösas fysiska och psykiska hälsa utifrån inläggningar på sjukhus - en
jämförelse mellan hemlösa och befolkningen i övrigt och mellan hemlösa män och
kvinnor. Stockholm: Forsknings- och Utvecklingsenheten, Stockholms stad.
Beijer, U. (2008). Hemlösas män och kvinnors sjukhusvård. Socialmedicinsk tidskrift(1), 37-
42.
Beijer, U. (2009). Homeless and health: Analysis of mortality and morbidity from a gender
perspective. Stockholm: Karolinska Institutet.
Beijer, U., & Andréasson, S. (2009). Physical diseases among homeless people: Gender
differences and comparisons with the general population. Scandinavian Journal of
Public Health, 37, 93-100.
Beijer, U., & Andréasson, S. (2010). Gender, hospitalization and mental disorders among
homeless people compared with the general population in Stockholm. European
Journal of Public Health, 20(5), 511-516.
Beijer, U., Andréasson, S., Ågren, G., & Fugelstad, A. (2007). Mortality, mental disorder and
addiction: A 5-year follow-up of 82 homeless men in Stockholm. Nordic Journal of
Psychiatric, 61(5), 363-368.
Beijer, U., Andréasson, S., Ågren, G., & Fugelstad, A. (2011). Mortality and causes of death
among homeless women and men in Stockholm. Scandinavian Journal of Public
Health, 39, 121-127.
Blid, M. (2008). Ett folkhem för alla? Kommunala insatser mot hemlöshet. Östersund:
Mittuniversitetet.
27

Blid, M., & Gerdner, A. (2006). Socially excluding housing support to homeless substance
misusers: Two Swedish case studies of special category housing. International
Journal of Social Welfare, 15, 162-171.
Blomqvist, E.-L. (2008). Hemlösas och före detta hemlösa syn på hjälp för att ta sig ur
hemlöshet. Stockholm: Karolinska institutet.
Burström, B., Schultz, A., Burström, K., Fritzell, S., Irestig, R., Jensen, J., . . . Sun, S. (2007).
Hälsa och livsvillkor bland socialt och ekonomiskt utsatta grupper i Stockholms län.
Stockholm: Centrum för Folkhälsa, Stockholms läns landsting.
Busch-Geertsema, V., Edgar, W., O'Sullivan, E., & Pleace, N. (2010). Homelessness and
homeless policies in Europe: Lessons from research. Brussels: European Commission.
Byström, R. (2008). Husläkare för patienter utan husrum. Socialmedicinsk tidskrift(5), 386-
390.
Dahlbom, E., & Lind, F. (2009). Hemlöshetens grunder. Bidragande faktorer bakom några
kvinnors hemlöshet ur ett livsloppsperspektiv. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.
De Palma, P. (2007). Oral health among a group of homeless individuals from dental
professional's and patient's perspective. Stockholm: Karolinska institutet.
De Palma, P. (2008). Tänder som klassmärke. Socialmedicinsk tidskrift(1), 31-36.
De Palma, P., Frithiof, L., Persson, L., Klinge, B., Halldin, J., & Beijer, U. (2005). Oral health
of homeless adults in Stockholm, Sweden. Acta Odontologica Scandinavica, 63, 50-
55.
Denvall, V., Granlöf, S., Knutagård, M., Nordfeldt, M., & Swärd, H. (2011). Utvärdering av
"Hemlöshet - många ansikten, mångas ansvar". Slutrapport. Lund: Socialhögskolan,
Lunds universitet.
Engel, C. (2008). Erstabacken. En studie av ett medicinskt boende för svårt sjuka hemlösa.
Stockholm: Ersta Sköndal högskola.
Eriksson, C. (1999). Det motsägelsefulla utanförskapet. Socialvetenskaplig tidskrift(4), 293-
312.
Folenius, B. (2013, 10 oktober). Samarbete ska ge hemlösa lägenheter. Nytt kommunavtal
med privata fastighetsägare, Nerikes Allehanda, p. 8.
28

Folkhälsoinstitutet. (2003). Hur stor del av den samlade ohälsan finns hos utslagna grupper?
Dokumentation från expertseminarium den 19 december 2002. Stockholm: Statens
folkhälsoinstitut.
Halldin, J. (2008). Utsatthet och hemlöshet - att se framåt. Socialmedicinsk tidskrift(1), 88-91.
Hansen Löfstrand, C. (2010). Reforming the work to combat long-term homelessness in
Sweden. Acta Sociologica, 53(1), 19-34.
Hansen Löfstrand, C. (2012). Homelessness as an incurable condition? The medicalization of
the homeless in the Swedish special housing provision. In L. LAbate (Ed.), Mental
illness - Evaluation, treatments and implications. Rijeka, Croatia: InTech, Europe.
Hansen Löfstrand, C., & Juhila, K. (2012). The discourse of consumer choice in the Pathways
Housing First model. European Journal of Homelessness, 6(2), 47-68.
Holmdahl, J. (2010). "Vi finns helt enkelt till för dom" - En utvärdering av Värtahemmet, ett
hem för vård eller boende för hemlösa män. Stockholm: Frälsningsarmén.
Holmdahl, J. (2011a). En utvärdering av Gnistan, ett härbärge och ett stödboende under
samma tak i Örebro kommun. Stockholm: Frälsningsarmén.
Holmdahl, J. (2011b). "Ett ställe att landa på" - En utvärdering av Källan. Ett stödboende för
hemlösa män och kvinnor i Tyresö kommun. Stockholm: Frälsningsarmén.
Holmdahl, J. (2012). "Att göra det bästa av en omöjlig situation". En utvärdering av
Frälsningsarméns härbärge Midsommarkransen. Stockholm: Frälsningsarmén.
Idbrant, E., & Kaneberg Wasberg, S. (2012). Över tröskeln. Ett nytt boendefenomen. Örebro:
Örebro universitet.
Ingemarson, M., & Holmdahl, J. (2010). I lugn och ro. En brukarstudie över Erstabacken, ett
medicinskt boende för svårt sjuka hemlösa. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.
Irestig, R., Burström, K., Wessel, M., & Lynöe, N. (2010). How are homeless people treated
in the healthcare system and other societal institutions? Study of their experiences of
trust. Scandinavian Journal of Public Health, 38, 225-231.
Irestig, R., Lynöe, N., Sun, S., & Burström, K. (2008). Hälsa och livsvillkor bland hemlösa.
Socialmedicinsk tidskrift(1), 24-30.
29

Jakobsson, M., Johansson, M., & Kotz, J. (2005). "Det ska inte vara något jävla fyllställe där
man släpar hem folk och grejer". En studie om hemlösa missbrukares syn på
socialtjänstens gruppboenden i Gotlands kommun. Örebro: Örebro universitet.
Johansson, K. (2005). "Kissnödig mellan 9-19". En kvalitativ intervjustudie med hemlösa
kvinnor i Lund. Malmö: Malmö högskola.
Johansson, L., & Thylén, I. (2011). Hemlösa personers upplevelse av mötet med hälso- och
sjukvårdspersonal - En litteraturöversikt. Trollhättan: Högskolan Väst.
Kassman, A. (2006). Inte bara uteliggare - Sökande och avslutade klienter vid Enheten för
hemlösa i Stockholm. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.
Knutagård, M. (2006). Sista utposten, vägen in i det hållbara boendet. En utvärdering av tre
projekt för att motverka hemlöshet. Lund: Socialhögskolan, Lunds universitet.
Knutagård, M. (2009). Skälens fångar. Hemlöshetsarbetets organisering, kategoriseringar
och förklaringar. Malmö: Égalité.
Knutagård, M., & Kristiansen, A. (2013). Not by the book: The emerge and translation of
Housing First in Sweden. European Journal of Homelessness, 7(1), 93-115.
Källtorp, O. (2007). Att förebygga hemlöshet. Utvärdering av samverkan mellan
bostadsföretag, kommun och landsting för stöd till hyresgäster med psykiska
funktionshinder - Slutrapport om Boendeprojektet i Söderhamn. Gävle: X-Fokus,
Gävleborgs kommuner och landsting.
Larsson, E., & Nording, V. (2011). Sjuksköterskans möte med den hemlösa patienten.
Göteborg: Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Liwenius, C., & Tell, M. (2009). Bostadsrehabilitering för hemlösa missbrukare i Västerås -
ur ett livskvalitetsperspektiv. Örebro: Örebro universitet.
Nordenram, G. (2012). Dental health: Health in Sweden: The national public health report
2012. Chapter 16. Scandinavian Journal of Public Health, 40(Suppl 9), 281-286.
Nordfeldt, M. (2007). Hemlösa barnfamiljer i Hässelby-Vällingby - Utvärdering av projektet
Steget före. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.
Nordfeldt, M. (2012). A dynamic perspective on homelessness: Homeless families in
Stockholm. European Journal of Homelessness, 6(1), 105-123.
30

Odin, M. (2005). Att bemästra och bemöta. En studie om hemlösa kvinnors utsatthet ur ett
feministiskt perspektiv. Stockholm: Ersta Sköndal högskola.
Olsson, L.-E., & Nordfeldt, M. (2008). Homelessness and the tertiary welfare system in
Sweden - The role of the welfare state and non-profit sector. European Journal of
Homelessness, 2, 157-173.
Ottengrim, A. (2008). Uppsökande arbete - möten på stående fot. En studie av socialt arbete
med hemlösa människor i Malmö. Lund: Socialhögskolan, Lunds universitet.
Rosengren, A. (2002). Mellan ilska och hopp. Om överlevnad och erfarenheter bland hemlösa
kvinnor i Stockholm åren kring 2000. In NordiskaRådet (Ed.), Bostadslöshet som
problem och politik: Aktuell nordisk forskning. Köpenhamn: Nordiska Rådet.
Rosengren, A. (2008). Kvinnor i hemlöshet och vad som hänt sedan 1998. Socialmedicinsk
tidskrift(1), 48-54.
Sahlin, I. (2002). Medspelare eller motståndare? Bostadslösas erfarenheter av myndigheter. In
NordiskaRådet (Ed.), Bostadslöshet som problem och politik: Aktuell nordisk
forskning. Köpenhamn: Nordiska Rådet.
Socialstyrelsen. (2006). Lokala hemlöshetsprojekt 2002-2005 - resultat, slutsatser och
bedömningar. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2009a). Boendelösningar för hemlösa personer - en kunskapsöversikt. En
systematisk kartläggning av internationellt publicerade effektutvärderingar.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2009b). Tillfälliga lösningar för permanenta behov. Uppföljning av den
sekundära bostadsmarknaden - kommunernas boendelösningar för hemlösa personer.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2010). En fast punkt. Vägledning om boendelösningar för hemlösa personer.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2011). Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2011 -
omfattning och karaktär. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2012a). Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och
socialtjänst. Lägesrapport 2012. Stockholm: Socialstyrelsen.
31

Socialstyrelsen. (2012b). Öppna jämförelser av hemlöshet och utestängning från
bostadsmarknaden 2012. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2013). Hemlöshet bland utrikesfödda personer utan permanent
uppehållstillstånd i Sverige. Stockholm: Socialstyrelsen.
Stadsmissionen. (2010). Hemlös 2010. En statusrapport om det offentligas stöd till människor
som lever i hemlöshet. Stockholm: Stockholms Stadsmission.
Stadsmissionen. (2011). Hemlös 2011. En statusrapport om det offentligas stöd till människor
i hemlöshet, med utökat fokus på unga i hemlöshet. Stockholm: Stockholms
Stadsmission.
Stadsmissionen. (2012). Hemlös 2012. Stockholms Stadsmissions årliga hemlöshetsrapport.
Stockholm: Stockholms Stadsmission.
Stefansson, C.-G. (2006). Chapter 5.5: Major public health problems - mental ill-health.
Scandinavian Journal of Public Health, 34(Suppl 67), 87-103.
Stenström, K., & Yxell, L. (2009). Mötet mellan hemlösa personer och vårdpersonal.
Göteborg: Sahlgrenska akademin, Göterborgs universitet.
Storbjörk, J. (2007). Hemlösa och deras sociala nätverk. Convictus Bryggan Citys gäster,
deras nätverk, problem, behov och resurser. Stockholm: Stockholms universitet.
Sun, S., Irestig, R., Burström, B., Beijer, U., & Burström, K. (2012). Health-related quality of
life (EQ-5D) among homeless persons compared to a general population sample in
Stockholm County, 2006. Scandinavian Journal of Public Health, 40, 115-125.
Thörn, C. (2006). Att bo eller inte bo. Om satsningen "Bra boende" i stadsdelen Bergsjön i
Göteborg och om strategier för att motverka hemlöshet. Göteborg: FoU i Väst.
Yohanes, L., & Angelin, A. (2002). Tvångsvårdade missbrukares hemlöshet. In
NordiskaRådet (Ed.), Bostadslöshet som problem och politik: Aktuell nordisk
forskning. Köpenhamn: Nordiska Rådet.
Ågren, G. (2008). Perspektiv på arbete med utsatthet. Socialmedicinsk tidskrift(1), 67-70.
32