DIAREG - Landstinget Sörmland

Nätverket DIAREG
I riktlinjer från IDF 2005 anges att insulinbehandling bör startas vid typ 2 diabetes om optimal peroral
glukossänkande behandling inte förmår hålla glukoskontroll i enlighet med uppställda mål (7).
Publicerade systematiska översikter
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)
Rapporten - Intensiv glukossänkande behandling vid diabetes - utfördes på uppdrag av Socialstyrelsen
såsom underlag för deras nationella riktlinjer för diabetessjukvården och kallades vid typ 1 diabetes för
intensiv insulinbehandling (8).
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV)
TLV har vid genomgång av läkemedel vid diabetes beslutat att fr o m 1 mars 2010 begränsa användningen
inom läkemedelsförmånen av de båda långverkande insulinanalogerna glargin (Lantus) och
detemir (Levemir) till att vid typ 2 diabetes endast gälla patienter där annan insulinbehandling inte
räcker till för att nå behandlingsmålet på grund av upprepade hypoglykemier. Vid typ 1 diabetes
ingår de i läkemedelsförmånen utan begränsning. Övriga insuliner behåller generell subvention (9).
The Cochrane collaboration
Long-acting insulin analogues versus NPH-insulin (human isophane insulin) for type 2 diabetes mellitus
(2007)
I en översikt från 2007 konkluderas att långverkande insulinanaloger inte skiljer sig från NPH-insulin
vad gäller effekt på HbA1c. Det blir en statistiskt säkerställd skillnad i totala antalet nattliga hypoglykemier
till insulinanalogernas fördel, men ingen skillnad vad gäller allvarliga hypoglykemier. Det
finns inga data vad gäller långtidseffekt eller säkerhet (10).
Short acting insulin analogues versus regular human insulin in patients with diabetes mellitus (2006)
I denna översikt konkluderas att direktverkande insulinanaloger enbart har en svag positiv effekt hos
en majoritet av patienter med diabetes mellitus. Effekten på HbA1c är en reduktion på ca 0,1 % jämfört
med användning av humant lösligt insulin till patienter med typ 1 diabetes, medan man vid typ
2 diabetes inte kunnat påvisa någon skillnad.
Samma rapport anger en reduktion av medelantalet av alla hypoglykemier per patient och månad till
-0,2 (95 % CI: -1,1 till 0,7) och -0,2 (95 % CI: -0,5 till 0,1) för typ 1 respektive typ 2 diabetes vid användning
av insulinanalog jämfört med humant lösligt insulin. Studierna på patienter med typ 1 diabetes
var dock starkt heterogena avseende antal patienter, uppföljningstid, definition av hypoglykemi mm.
Det finns inga data vad gäller långtidseffekt eller säkerhet (11).
Övriga systematiska översikter
Canadian Agency for Drugs and Technologies in Health har gett ut rekommendationen: “Optimal
Therapy Recommendations for the Prescribing and Use of Insulin Analogues”.
Sammanfattningsvis tycker man att NPH-insulin är förstahandsalternativ vid både typ 1 och typ 2
diabetes. Hos patienter med hypoglykemiproblematik med denna behandling kan långverkande
insulinanaloger prövas.
Diabetesläkemedel ATC-grupp A10A Insuliner Fastställt 2011-05-31
4