DIAREG - Landstinget Sörmland

Nätverket DIAREG
insulinregimer får i de flesta fall lika hög prioritet (prioritet 3) med det undantaget att långverkande
insulinanaloger enbart får det när NPH-insulin gett upprepade hypoglykemier (1).
Läkemedelsverket (LV)
Läkemedelsverket 2010 anger att det saknas dokumentation som visar fördelar för någon av de olika
regimerna när det gäller att sänka HbA1c hos individer med typ 2 diabetes. Vissa skillnader kan
finnas när det gäller viktuppgång och förekomst av hypoglykemier. NPH-insulin är förstahandsvalet
vid otillfredsställande glukoskontroll med metformin med eller utan tillägg av sulfonureid.
Långverkande insulinanaloger kan vara ett alternativ vid upprepade nattliga hypoglykemier. Vid
otillräcklig glukoskontroll med NPH-insulin kan behandling med tvåfasinsulin eller flerdosregim
vara möjliga alternativ. Blodglukosprofil över dygnet, patientens önskemål och livssituation samt
behov av flexibilitet påverkar också valet av insulinregim (2).
Läkemedelsverket skriver i sin kliniska värdering att det finns flera meta-analyser som jämför kortverkande
insulinanaloger och humaninsulin samt långverkande insulinanaloger och NPH-insulin; den
senaste publicerades i februari 2009 (3). I dessa meta-analyser har man vanligen undersökt effekten på
HbA1c och förekomst av hypoglykemier samt sökt efter data angående livskvalitet, patienttillfredsställelse,
diabeteskomplikationer och biverkningar. Analyserna har inte påvisat några skillnader
mellan NPH-insulin och de långverkande analogerna när det gäller den HbA1c-sänkande effekten.
Förekomsten av nattliga hypoglykemier är något lägre vid behandling med insulin glargin än med
NPH-insulin, men ingen skillnad finns med avseende på allvarliga hypoglyke-mier. Incidensen av
allvarliga och nattliga hypoglykemier vid behandling med insulin detemir är mindre studerad, men
risken för nattliga hypoglykemier tycks vara mindre än med NPH-insulin. Tvåfas insulinanaloger
i två- till tredos ger en större sänkning av HbA1c samt en högre incidens av hypoglykemier och viktuppgång
jämfört med långverkande insulinanaloger.
Svensk Förening för Diabetologi (SFD)
Inga farmakologiska rekommendationer ges, utan enbart behandlingsmål finns publicerade 2007 (4).
Läkemedelsboken 2009/2010
Läkemedelsboken 2009/2010 anger att indikation för insulinbehandling vid typ 2 diabetes föreligger
främst vid otillfredsställande glukoskontroll. Studier har inte övertygande visat att någon modell
är överlägsen, annat än att kombination med metformin ger lägre viktökning än övriga insulinregimer
(5).
Internationella diabetesorganisationer (IDF, ADA, EASD)
I ett gemensamt konsensusdokument från EASD/ADA anges att insulin är det mest effektiva läkemedlet
för att förbättra glukoskontrollen samt att insulin kan, vid adekvat dosering, reducera HbA1c
till eller åtminstone nära det terapeutiska målet. Som initial åtgärd (steg 1) rekommenderas intervention
av livsstilsfaktorer samtidigt med insättande av Metformin. Tillägg av basalinsulin (medel- eller
långverkande) eller sulfonureid rekommenderas inom 2-3 månader om inledande behandling med
förbättring av livsstilsfaktorer och metformin inte leder till att patienten uppnår uppsatt mål för
HbA1c (steg 2). Som steg 3 i algoritmen rekommenderas intensifiering av insulinbehandling vilket
innebär tillägg av kort- eller snabbverkande insulin till måltider för att reducera den postprandiella
hyperglykemin (6).
Diabetesläkemedel ATC-grupp A10A Insuliner Fastställt 2011-05-31
3