DIAREG - Landstinget SÃ¶rmland

More documents

Recommendations

Info

$(Microsoft PowerPoint - Utbr\344ndhetsprofiler - \345h\366rare.ppt)$

Nätverket <strong>DIAREG</strong> 1. ATC-grupp A10A - Insuliner Insuliner - sammanfattning av kunskaps- och beslutsunderlag Insulin är den enda och livräddande behandlingen vid typ 1 diabetes eller vid diabetes med fullständig insulinbrist av annat skäl. Insulinbehandling av typ 2 diabetes är indicerat som ett av flera alternativ när livsstilsförändringar och metformin inte räcker för att uppnå tillräcklig metabol kontroll. Insulinbehandling är mest effektivt av andrahandsmedlen, men kan leda till viktuppgång och en ökad risk för hypoglykemi. Bakgrundsbeskrivning av läkemedelsområdet Typ 1 diabetes är en insulinbristsjukdom och behandling innebär tillförsel av insulin på ett så nära fysiologiskt sätt som möjligt. Basal-boluskonceptet med multipla injektioner är det helt dominerande sättet att tillföra insulin vid typ 1 diabetes. Det innebär tillförsel av medel- alternativt långverkande insulin för att täcka basalbehovet under fasta med tillägg av bolus- (”måltids-”) doser till huvudmåltider. Basalinsulinerna utgörs av NPH-insulin och långverkande insulinanaloger. Bolus- (”måltids-”) insulin utgörs av antingen kortverkande humaninsuliner eller insulinanaloger. I vissa situationer, till äldre patienter, vid complianceproblem mm, kan en regim med en fix blandning av kortverkande och medellångverkande humaninsuliner alternativt insulinanaloger bli aktuell. Behandlingen kan också ske med enbart kortverkande insulinanalog som tillförs kontinuerligt med hjälp av en insulinpump. Vid typ 2 diabetes föreligger till en början ingen absolut insulinbrist. Insulinbehandling kan ändå bli aktuellt men på andra grunder än vid typ 1 diabetes. Insulinbehandling kan vara ett av flera alternativ när första linjens terapi med livsstilsförändringar och metformin inte är tillräcklig för att uppnå rekommenderade målvärden för HbA1c. Vid insulinbehandling av typ 2 diabetes är det ofta lämpligt att starta med ett medellångverkande insulin, som ges som en sen kvällsdos, för att uppnå ett bra fasteglukos. Vanligen kombineras detta med metformin och/eller andra perorala antidiabetika dagtid. Om behandlingsmålen ej uppnås behöver insulinbehandlingen intensifieras. Insulinbehandling medför en ökad risk för hypoglykemier. Risken ökar med sjunkande HbA1c. Generellt sett är risken betydligt större vid typ 1 diabetes än typ 2 diabetes. Värdering av risken för hypoglykemi i jämförande studier är svår på grund av skillnader i förekomst och definitioner av hypoglykemi. Publicerade råd och riktlinjer (guidelines) Socialstyrelsen (SoS) I nationella riktlinjer 2010 jämställs insulinbehandling med sulfonureider som andrahandsval efter metformin vid behandling av typ 2 diabetes. Man skriver att ”Vanligast är kombinationen av tablettbehandling och ett medellångverkande basalinsulin (NPH-insulin) före sänggåendet”. Andra Diabetesläkemedel ATC-grupp A10A Insuliner Fastställt 2011-05-31 2
Nätverket <strong>DIAREG</strong> insulinregimer får i de flesta fall lika hög prioritet (prioritet 3) med det undantaget att långverkande insulinanaloger enbart får det när NPH-insulin gett upprepade hypoglykemier (1). Läkemedelsverket (LV) Läkemedelsverket 2010 anger att det saknas dokumentation som visar fördelar för någon av de olika regimerna när det gäller att sänka HbA1c hos individer med typ 2 diabetes. Vissa skillnader kan finnas när det gäller viktuppgång och förekomst av hypoglykemier. NPH-insulin är förstahandsvalet vid otillfredsställande glukoskontroll med metformin med eller utan tillägg av sulfonureid. Långverkande insulinanaloger kan vara ett alternativ vid upprepade nattliga hypoglykemier. Vid otillräcklig glukoskontroll med NPH-insulin kan behandling med tvåfasinsulin eller flerdosregim vara möjliga alternativ. Blodglukosprofil över dygnet, patientens önskemål och livssituation samt behov av flexibilitet påverkar också valet av insulinregim (2). Läkemedelsverket skriver i sin kliniska värdering att det finns flera meta-analyser som jämför kortverkande insulinanaloger och humaninsulin samt långverkande insulinanaloger och NPH-insulin; den senaste publicerades i februari 2009 (3). I dessa meta-analyser har man vanligen undersökt effekten på HbA1c och förekomst av hypoglykemier samt sökt efter data angående livskvalitet, patienttillfredsställelse, diabeteskomplikationer och biverkningar. Analyserna har inte påvisat några skillnader mellan NPH-insulin och de långverkande analogerna när det gäller den HbA1c-sänkande effekten. Förekomsten av nattliga hypoglykemier är något lägre vid behandling med insulin glargin än med NPH-insulin, men ingen skillnad finns med avseende på allvarliga hypoglyke-mier. Incidensen av allvarliga och nattliga hypoglykemier vid behandling med insulin detemir är mindre studerad, men risken för nattliga hypoglykemier tycks vara mindre än med NPH-insulin. Tvåfas insulinanaloger i två- till tredos ger en större sänkning av HbA1c samt en högre incidens av hypoglykemier och viktuppgång jämfört med långverkande insulinanaloger. Svensk Förening för Diabetologi (SFD) Inga farmakologiska rekommendationer ges, utan enbart behandlingsmål finns publicerade 2007 (4). Läkemedelsboken 2009/2010 Läkemedelsboken 2009/2010 anger att indikation för insulinbehandling vid typ 2 diabetes föreligger främst vid otillfredsställande glukoskontroll. Studier har inte övertygande visat att någon modell är överlägsen, annat än att kombination med metformin ger lägre viktökning än övriga insulinregimer (5). Internationella diabetesorganisationer (IDF, ADA, EASD) I ett gemensamt konsensusdokument från EASD/ADA anges att insulin är det mest effektiva läkemedlet för att förbättra glukoskontrollen samt att insulin kan, vid adekvat dosering, reducera HbA1c till eller åtminstone nära det terapeutiska målet. Som initial åtgärd (steg 1) rekommenderas intervention av livsstilsfaktorer samtidigt med insättande av Metformin. Tillägg av basalinsulin (medel- eller långverkande) eller sulfonureid rekommenderas inom 2-3 månader om inledande behandling med förbättring av livsstilsfaktorer och metformin inte leder till att patienten uppnår uppsatt mål för HbA1c (steg 2). Som steg 3 i algoritmen rekommenderas intensifiering av insulinbehandling vilket innebär tillägg av kort- eller snabbverkande insulin till måltider för att reducera den postprandiella hyperglykemin (6). Diabetesläkemedel ATC-grupp A10A Insuliner Fastställt 2011-05-31 3
Page 1: Nätverket DIAREG Diabetesläkemede
Page 5 and 6: Nätverket DIAREG När ett bolus- (
Page 7 and 8: Nätverket DIAREG Publicerade råd
Page 9 and 10: Nätverket DIAREG 3. ATC-grupp A10B
Page 11 and 12: Nätverket DIAREG Tandvårds- och l
Page 13 and 14: Nätverket DIAREG I Socialstyrelsen
Page 15 and 16: Nätverket DIAREG ökad risk för h
Page 19 and 20: Nätverket DIAREG ling med sulfonur
Page 23 and 24: Nätverket DIAREG 8. Referenser 1.

DIAREG - Landstinget SÃ¶rmland

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?