DIAREG - Landstinget Sörmland

Nätverket DIAREG
6. ATC-grupp A10B H - Dipeptidylpeptidas-4-
hämmare (DPP-4-hämmare) och
ATC-grupp A10B X - GLP-1-analoger
DPP-4-hämmare - sammanfattning av kunskaps- och beslutsunderlag
Dessa läkemedel verkar genom att hämma enzymet DPP-4 vilket medför att plasmakoncentrationen
av kroppseget GLP-1 ökar. Detta medför i sin tur likartade effekter avseende
plasmaglukos som för GLP-1-analogerna. Biverkningsprofilen är gynnsam. Långtidsdata
avseende säkerhet saknas.
GLP-1-analoger - sammanfattning av kunskaps- och beslutsunderlag
Dessa läkemedel liknar kroppseget GLP-1 som normalt insöndras i blodbanan från tunntarmens
L-celler efter matintag och stimulerar insulinfrisättning samt hämmar insöndring
av glukagon. Båda dessa effekter leder till en sänkning av plasmaglukos. Vidare bromsas
magsäckstömningen och aptiten avtar. Gastrointestinala biverkningar med framför allt
illamående är vanligt men dessa är oftast av övergående art.
Bakgrundsbeskrivning av läkemedelsområdet
Inkretinterapi
På 1960-talet publicerades studier som visade att oralt tillfört glukos gav en insulinsekretion som var
2–3 gånger högre än vid motsvarande plasmaglukosstegring efter intravenöst givet glukos hos friska
(26). Fenomenet betecknades ”inkretineffekt” och såväl neuronala som humorala mekanismer har
påvisats. För närvarande anses inkretineffekten förmedlad av tarmhormoner och GLP-1 (glucagonlike
peptide 1) och GIP (glucose-dependent insulinotrophic peptide) är de viktigaste hormonerna i
inkretinsystemet (27).
Fortsatta studier har visat att inkretineffekten inte enbart utgörs av insulinfrisättning (betacellseffekt)
utan – vad gäller GLP-1 men ej GIP - även hämning av glukagon (alfacellseffekt), förlångsammad
ventrikeltömning och mättnadskänsla (såväl CNS-effekt som lokal påverkan av ventrikeln). Patofysiologiskt
har såväl försämrad som oförändrad inkretinfrisättning visats vid typ 2 diabetes men den
etiologiska betydelsen av detta är fortfarande oklar. Tillförsel intravenöst av GLP-1 leder till reduktion
av plasmaglukos både pre- och postprandiellt. Det har lett till utveckling av läkemedel, syftande till
ökad GLP-1-effekt, och som allmänt betecknas ”inkretinterapi”. Effekten av inkretinläkemedel är
glukosberoende (finns endast vid glukosförhöjning). Därför är hypoglykemirisken med inkretinläkemedel
låg.
Diabetesläkemedel ATC-grupp A10B H Dipeptidylpeptidas-4-hämmare Fastställt 2011-05-31
Diabetesläkemedel ATC-grupp A10B X GLP-1-analgoer 17