Oss emellan nr 1, 2010 - Örebro läns landsting

PÅ USÖ
NR 1 • 2010
Dags slå
ett slag
för stroke!
Robert – med rätt
att vara i frontlinjen
Piloter ger
ris och ros
1

Fantastiskt är ordet!
2010 har inletts med många
viktiga frågor för USÖ. Vi har
haft besök från Högskoleverket
om läkarutbildning, slutit nya
regionavtal och står inför både
nya och fortsatta satsningar
som självklart innehåller utmaningar
för alla som arbetar
på sjukhuset.
För oss som jobbar med
kommunikationsfrågor inom
USÖ, finns det en oändlig
mängd uppslag att spegla,
som ni på klinikerna förser
oss med. Det rör sig om allt
från ert dagliga arbete med
patienter till den forskning
och utveckling ni bedriver.
Ni gör ett jobb som är fantastiskt
roligt att berätta om
– inte minst i Oss Emellan.
Ibland önskar jag att vi hade
fler nummer och fler sidor att
disponera för att kunna spegla
allt som görs.
Vår webbplats allt viktigare
Under våren kommer Örebro
läns landsting och USÖ att
lansera en ny webbplats. Arbetet
har fokuserats på att skapa
en bra informationsstruktur och
definiera prioriterade informationsområden.
Tydligare information till
patienterna har varit en naturlig
och central utgångspunkt
i arbetet. Vi ser att antalet
människor som ”googlar” och
söker information på våra sidor
ökar konstant. Besöken
kommer givetvis från vårt eget
län men även från andra delar
av Sverige och till viss del från
andra länder. Det är därför
viktigt att vi använder webbplatsen
för att stärka USÖ:s
varumärke som ett kvalitetsledande
universitetssjukhus.
VFC – en kompetenshöjande
kreativ miljö
– Vi är en kostnadseffektiv doldis, säger Margareta
Möller, professor som är chef för Vårdvetenskapligt
forskningscentrum (VFC).
Hon anställdes som chef för VFC 2006 med syftet
att få igång så mycket forskning som möjligt
inom ämnet vårdvetenskap. Förra året publicerade
vi 29 artiklar. Det är en hög produktion i förhållande
till vår budget.
– Vi vill höja den vetenskapliga kompetensen hos
vårdpersonal i Örebro läns landsting genom att
stödja olika utvecklings- och forskningsprojekt.
På VFC forskar både doktorander och disputerade
medarbetare. Men här finns också utrymme
för projekt på magisternivå. Tio disputerade handledare
finns att tillgå med hög kompetens. Genom
att disputerade medarbetare får möjlighet att arbeta
på VFC får de träning i att handleda och på så vis
genomgå handledarutbildning.
På VFC kan den som vill forska boka ett eget
skrivbord. På så vis får man lite mer koncentration
och en lugnare arbetsmiljö än vad man har på sin
klinik. Man hamnar också i en kreativ miljö där man
möter andra forskare. Forskarstuderande och forskare
diskuterar idéer, deltar i seminarier, föreläsningar
och går kurser i metodik.
– Vi hjälper också till att skriva ut intervjuer och är
behjälpliga vid datainmatning, hjälper till med kontakter
och försöker underlätta för forskaren att komma
vidare, berättar Margareta Möller. Även de som inte har
en handledare här är välkomna. Vi har plats.
Allas ansvar
Lanseringen av vår nya webbplats
ser jag som en slags
milstolpe i vårt kommunikationsarbete.
Här vill jag passa
på att tacka alla som varit
delaktiga och bidragit. Samtidigt
vill jag påminna om att
kommunikation är ett ständigt
pågående arbete. För att den
ska bli framgångsrik, krävs
det att alla tar ansvar för att
kommunicera våra styrkor
och vad vi kan erbjuda, liksom
att vara lyhörda och i vissa fall
bemöta kritik på ett konstruktivt
sätt. Jag ser fram emot att
vi gemensamt ska fortsätta vår
varumärkesresa för ett starkare
USÖ!
Välkommen till årets första
nummer av Oss Emellan!
Ulrika Julin
Kommunikationschef
2

Andningsgymnsatik efter hjärtkirurgi – har det någon effekt? Tillsammans med
Marcus Jonsson gör Elisabeth Westerdahl en långtidsuppföljning på Thorax.
En tillhörighet för forskare på egna ben
– Man ska komma ihåg att forska är allt annat än
glamoröst. Det är ett hårt, tidskrävande, arbete.
Ingenting är gratis, säger Elisabeth Westerdahl,
disputerad sjukgymnast. Efter disputationen ska
man stå på egna ben och visa på självständighet som
forskare.
Elisabeth Westerdahl har sin arbetsplats på Vårdvetenskapligt
forskningscentrum, VFC som ligger i S-huset
intill slussen i en fridfull och sällsamt vacker miljö.
Inuti huset sjuder det av kreativitet.
– Konkurrensen bland forskare är hård och det
ställs allt högre krav på forskningskvalitet.
Stödet på VFC är enormt viktigt. Genom att få en
plats på VFC kommer man in i ett sammanhang och
får en tillhörighet, säger Elisabeth som efter sin disputation
inte hade någon självklar arbetsplats.
Stärker identiteten
– Här på VFC finns det andra som jobbar och kämpar
med samma saker, söker forskningsmedel, får avslag,
publicerar artiklar. Det stärker identiteten och ger oss
en ökad kompetens. Vi diskuterar forskningsupplägg,
läser varandras artiklar och anordnar seminarier. I arbetet
som forskningshandledare ingår allt från handledning
av doktorander till punktinsatser för andra att
komma igång med forsknings- och utvecklingsprojekt.
Elisabeth som är sjukgymnast
på Thoraxkliniken har specialiserat
sig på andningsgymnastik.
Vid större hjärt- och bukoperationer
är lungkomplikationer
vanliga. Det Elisabeth försöker
visa med sin forskning är på vilket
sätt andningsgymnastik kan
förbättra patienternas lungfunktion,
syresättning och återhämtning.
Outforskat område
Det var ett ganska outforskat område
när Elisabeth startade runt
1995. Vetenskapliga studier saknades
som visade på effekt. Hon
doktorerade i ämnet 2004 och är
nu en av de ledande forskarna i
Sverige inom området postoperativ
sjukgymnastik. Forskare i såväl
Australien som i Brasilien refererar
gärna till hennes studier.
– Det är roligt att kunna mäta
sig med forskare i andra länder
men just akademisk meritering
betyder inte så mycket för mig.
Det är mer en bieffekt av det jag vill hålla på med. Mitt
mål är att få bedriva forskning, för att få en bättre vetenskaplig
grund för den behandling vi ger. Elisabeth
tror att den här typen av forskning är viktig och att
forskningsresultaten blir till nytta för patienterna.
Tänka efter före
Hon drivs av utmaningar och hon är inte den som
backar för att studierna är tunga att genomföra i
praktiken. Hon gör det mesta själv från början till
slut. Även det handgripliga arbete som kan bestå av
att skjutsa patienter i rullstol till röntgen fram och
tillbaka. Det är också mycket logistik och planering
för att få klinisk forskning att gå ihop med den sedvanliga
vården. Vid den senaste studien har hon haft
god hjälp av Marcus Jonsson, sjukgymnast på Thorax
som hjälpt henne med en långtidsuppföljning av andningsgymnastik
efter hjärtkirurgi.
– Att jag gjort allt själv från A till Ö i forskningsprocessen
har jag stor nytta av nu när jag som forskningshandledare
skall hjälpa andra att lägga upp
forskningsprojekt. Planeringen av en studie tar alltid
längre tid än man tror och att få kompetent hjälp i
början är viktigt för att få kvalitet i forskningen. Det är
mycket viktigt att tänka efter före!
3

Var rädd om hjärnan!
Nu är det länsinnevånarnas
tur att dra sitt strå
till stacken. Och insatsen
är minimal. Det gäller att
ringa 112 direkt eller åka
akut till sjukhus. När? Om
du eller någon i din närhet
– som en blixt från klar
himmel – drabbas t ex
av förlamning eller domningar
i delar av kroppen,
får svårt att tala, eller
synfältsbortfall.
– Ju snabbare vi kan sätta in behandling desto större är
våra möjligheter att begränsa omfattningen av skador på
hjärnan och framtida handikapp, säger Edith Popek och
Peter Appelros, specialistläkare på Neurokliniken.
Varje minut är viktig
Även om insatsen att ringa 112 är liten, har många svårt
att komma till skott. Det går över,
det är nog inte så farligt… Men det
är precis vad det är och ”vänta och
se-inställningen” vill Neurokliniken
ändra på.
– Tveka inte utan ring! För varje
minut som går förlorar patienten
miljontals nervceller, säger Edith
Popek.
Tiden är viktig med tanken på
hur känslig hjärnan är för syrebrist.
Trombolys – för att lösa upp blodpropp
i hjärnan – ska helst sättas in
inom en timme. Behandlingen kan
ges upp till tre–fyra timmar efter
insjuknandet. Men ju tidigare desto
större är chansen att patienten överlever
och slipper stora handikapp.
Rädda hjärnan!
För att informera och få länsinnevånarna att agera genomför
Neurokliniken – via länets vårdcentraler – en informationskampanj.
Här redovisar man fakta om stroke och vad man
ska göra när det ”blixtrar till”. För att nå ut brett satsar
man även på föreläsningar som kommer att äga rum i
Örebro, Karlskoga och Lindesberg.
Informationskampanjen är bara ett – men ett viktigt –
led i arbetet med att utveckla och sätta stroke i fokus.
På Neuroklinikens vårdavdelning har man sedan några
år tillbaka avsatt ett utrymme för
intermediärvård. Här har man övervakningsutrustning
och planerar att
ytterligare förstärka bemanningen.
Ambulanssjukvården sparar viktig tid
Ett samarbete med ambulansverksamheten
har också vässat vården.
– Ambulanssjukvårdarna kontaktade
oss och ville ha utbildning om
stroke och möjlighet att ge trombolys,
säger Peter Appelros.
Utbildningen av hela ambulanskåren
i länet genomfördes under
hösten 2009. Den leddes av Edith
Popek och strokesköterskan Agneta
Åkerberg och omfattade basal strokekunskap
och praktiskt handhavande vid trombolysbehandling.
Idag sätts propplösande medel in redan på röntgen
av ambulanssjukvårdarna. Det sker så snart de fått besked
av neurolog att det inte rör sig om en blödning.
Katarina Ronquist informerar Micaela
Larsson och Jenny Carlén som går fjärde
terminen på sjuksköterskeprogrammet
om USÖ. Nu hoppas de på sommarjobb,
kanske på Barn- och ungdomskliniken.
Men just nu tycker de att allting verkar
ganska spännande.
På jakt efter sommarvikarier
Varje år rekryterar vi sommarvikarier till USÖ. På Campusmässan vid
Örebro universitet var därför Katarina Ronquist från Medicinska kliniken
och Johan Lundqvist från Urologiska kliniken lediga från sina
ordinarie jobb för att istället informera om sjukhuset och hur det är att
jobba på USÖ. Intresset var stort bland de blivande sjuksköterskorna.
Det var många som ville prata med dem.
– Jag minns själv att jag var lite nervös innan jag började mitt första
arbete, säger Katarina. Då är det jätteroligt att få prata med någon
som faktiskt jobbar på riktigt. De som fortfarande är intresserade efter
att ha pratat med oss får gå in på webben och söka arbete där. I år är
det ganska tufft om platser.
4

Beskedet från neurologen är viktigt.
– Om patienten kommer lite för sent eller
inte vet när symtomen började, innebär trombolysbehandling
istället stora risker. Därför är
det viktigt att vi får in patienten till sjukhuset
och kan göra en akut utredning och snabb behandling,
säger Edith Popek.
När trombolys kan ges på röntgen sparas
viktig tid – cirka en halvtimme.
– Patienten behöver ju inte transporteras till
neurokliniken för att behandlingen ska kunna
inledas, säger Edith Popek.
Högsta prioritet
Även SOS Alarm har engagerats. Idag arbetar
man med FAST. Det är ett frågeformulär med
vars hjälp man kan fånga in patienter som kan
ha drabbats av en stroke. Misstänker man att
så är fallet, ges ambulanstransporten högsta
prioritet.
Men ska sjukvården – med Neurokliniken
och länets medicinkliniker i spetsen – få full
effekt av allt man åtgärdat, gäller det att den
som misstänker en stroke, hör av sig. Och gör
det direkt!
– Sök vård direkt! Uppmaningen står Peter Appelros
och Edith Popek för och den gäller när man plötsligt
känner symtom som exempelvis svaghet, domning
eller upptäcker att delar av synfältet försvinner och
kanske får svårt att tala.
Propp tas bort med ”skruvkorksteknik”
Tidigare lades – något hårddraget – strokepatienter
åt sidan. Med hjälp av nya mediciner och
nya sätt att utreda har vården av strokepatienter
förbättrats väsentligt under senare år.
Också rehabilitering har stark evidens. Den
har visat sig kunna förbättra och rent av återställa
drabbade funktioner samt generellt öka
patientens livskvalitet. Under hela första sjukdomsåret
kan patienten göra framsteg genom
att träna regelbundet.
– Tyvärr har vi inte resurser här i Örebro för
att kunna ge fullgod rehabilitering, säger Peter
Appelros och Edith Popek.
Upp i hjärnan
Högteknologiska tekniker som trombektomi
kanske kommer göra entré inom strokevården.
Här går man in i kroppen med en kateter, tar
sig upp till det blodkärl i hjärnan som täppts till
av blodproppen och tar ut den via en skruvkorksteknik.
Ett enkelt sätt att beskriva tillvägagångssättet
är att dra en parallell till hjärtsjukvården,
när man åtgärdar en hjärtinfarkt med hjälp av
en ballongvidgning.
Trombektomi som metod utvärderas nu i en
stor jämförande studie.
– Om metoden visar sig bra, kommer trombektomi
säkert att bedrivas på flera stora sjukhus.
Vi i Örebro borde självklart bli ett sådant
center, säger Peter Appelros och Edith Popek.
5

6
45 minuters träning om dagen fem
dagar i vecka är ett mål som gäller
både när patienten är på sjukhuset
och efter att han/hon kommit hem.

Här gäller det att lämna sängen
så snabbt som möjligt!
– Det är viktigt att patienter som fått stroke kommer upp ur sängen så fort som
möjligt. Ju tidigare det sker, desto bättre är det. Därför träffar vi dem inom ett dygn.
Sandra Karlsson och Inga-
Lisa Utterheim är legitimerade
sjukgymnaster. De
arbetar på avdelningen för
sjukgymnastik med placering
på neurologen, avd 96
och 82. Kravet på att duon
och deras kollegor ska möta
strokepatienter inom ett
dygn, har medfört att man
numera har beredskap på
lördagar. Så viktigt är det att
snabbt möta och få upp honom
eller henne ”på rehabbanan”
så fort som möjligt.
Handlar det om en lättare
stroke kan patienten
ofta börja träna direkt med
exempelvis gånghjälpmedel.
Är stroken svårare kan
det vara aktuellt med andningsgymnastik,
att sitta på
sängkanten eller ståträna.
De ger också råd hur
personalen på avdelningen
ska hjälpa patienten utifrån
den individuella funktionsbedömning
som skett.
Här kan det handla om alltifrån
hur patienten förflyttar
sig till att man är uppmärksam
på den fallrisk
som kan finnas.
Teamet i centrum
Att sjukgymnasterna ingalunda är ensamma i rehabarbetet
är Sandra och Inga-Lisa noga med att påpeka.
Istället lyfter de fram det team som jobbar runt strokepatienter.
Här ingår arbetsterapeuter, all personal på vårdavdelningarna
– som fått kompetensutbildning om stroke –
kuratorer och logoped. Och teamet har blivit allt viktigare
i takt med att vårdtiderna kortats.
Alla får eget program
Förutom kortare vårdtider har rehabiliteringen av strokepatienter
förändrats också på andra sätt under de senaste
åren. Idag är det evidensbaserade metoder och individuellt
utformade åtgärdsprogram som gäller rakt över.
– Vi har lagt fast lokala riktlinjer för vårt arbete. De
baseras på både nationella och internationella riktlinjer,
säger Sandra Karlsson.
Patienterna är också mer delaktiga i rehabiliteringsarbetet
än tidigare. De är med och sätter upp mål för vad
man ska åstadkomma. Dialogen med primärvård, där det
nu finns neurosjukgymnaster och hemrehabsjukgymnaster
har förbättrats. Mer fokus läggs även på det förebyggande
arbetet.
Här har ”Fysisk aktivitet på recept” två starka förespråkare
i Sandra och Inga-Lisa. Dels för att det är vetenskapligt
belagt att fysisk aktivitet är bra för hälsa och
välbefinnande. Dels för att de som rör på sig regelbundet
inte drabbas lika hårt om de får en stroke, som de som tar
det lugnt i alla lägen.
– Det är kul, säger Sandra Karlsson om sitt jobb, och
kollegan Inga-Lisa Utterheim instämmer. Skälen är flera.
De får bland annat se ett påtagligt resultat av sitt arbete
och möta tacksamma patienter och anhöriga.
7

– Ett bra stöd från chefer och ett fantastiskt
operationsteam lyfter Robert Swartz fram
som viktiga förklaringar till klinikens framskjutna
position inom endoskopisk urologi.
- Det gäller att vara
lite nyfiken och
tycka om att få saker
och ting gjorda
”Vid kliniken finns stor kompetens framför allt vad gäller endoskopisk urologi … ”
Citatet är hämtat från USÖ:s hemsida för remittenter. Den riktar sig till sjukvårdspersonal
i andra landsting, som skickar patienter till USÖ. Hur blev det så här? Hur
skaffade sig Urologen den här spetskompetensen? Jo, genom en sann entreprenör.
Svaret är signerat Ove Andrén, verksamhetschef.
Entreprenören han syftar på är Robert
Swartz, överläkare på urologen. Själv förklarar
Robert det med att han tycker om att se möjligheter
och att vara en ”doer”. Men samtidigt tonar
han ner sin roll.
– Jag har fått bra stöd genom åren av mina
chefer. De har uppmuntrat mig att plocka hem
idéer. De har också ställt upp och sett till att
kliniken fått pengar, så att vi kunnat köpa in
den utrustning vi behövt.
En annan mycket viktig framgångsfaktor är
klinikens operationsteam.
– Utan sjuksköterskor och undersköterskor
hade vi stått oss slätt. Det är utan överdrift ett
fantastiskt team, säger Robert Swartz.
Hamnade i mitt knä
Att den endoskopiska kirurgin hamnade i Roberts
knä är ett resultat av vad som hände i början på
1980-talet.
– Ta hand om det här, klargjorde dåvarande
klinikchefen.
Så det var bara att kavla upp skjortärmarna.
Draghjälp fick Robert av Tor Hammar vid lasarettet
i Kristinehamn. Men sedan var det internationella
kontakter som gällde.
– Jag ringde kollegor i bland annat USA och
Österrike och kunde steg för steg bygga upp ett
nätverk.
Det har vuxit efter hand. Idag känner Robert
kollegor världen över och har stort utbyte av
dem när de talas vid via telefon och mail samt
möts vid årliga kongresser.
Urolog och radiolog visade vägen
Men låt oss backa bandet till 1976. Då bestämde
sig en urolog och en radiolog på Karolinska
i Stockholm – Fernström och Johansson – för
att operera äldre patienter som hade njursten
och som orsakade dem svåra smärtor.
Att använda öppen kirurgi – kniv, sax, nål och
tråd som Robert uttrycker saken – gick inte på
grund av patienternas allmäntillstånd. Istället
punkterades – med röntgengenomlysning –
njuren från ryggsidan. På så sätt öppnades en
kanal som successivt vidgades. Efter tio dagar
var den stor nog för att njurstenarna skulle
kunna plockas ut. Utan att kniv hade använts.
– Den här tekniken tog urologer till sig, så
1984 kunde vi starta endourologi i Örebro.
Med tekniken kan man behandla sjukdomar
i de övre urinvägarna på ett skonsamt sätt. Enkelt
uttryck går man in via huden eller urinröret
och arbetar från insidan av kroppen. Den
vägen plockar man ut njursten och behandlar
förträngningar och blödningar samt diagnostiserar
och behandlar tumörer.
Först i världen!
Ett år senare – 1985 – kom en ny teknik till Sverige
för att krossa njursten. Den introducerades i
Västtyskland fyra år tidigare.
8

– Stötvågstekniken startade vi 1988 i samarbetade
med Uppsala. Den är framför allt bra
vid behandling av njursten i övre delen av urinledaren
och i njuren.
Ultraljud var då redan etablerat som ett
”verktyg” för att vibrera sönder stenar, så att
man sedan kunde suga ut dem. Också lasertekniken
hade tagits i bruk mot slutet av
1980-talet. Och även här hängde Robert och
Urologen på.
– Vi kom igång 1991 och var faktiskt först i
världen…
Det Robert syftar på, är att man laserbehandlade
gravida kvinnor som hade svåra
smärtor på grund av njursten.
– Vi publicerade en artikel 1993, säger Robert
och visar upp en bild på tre glada mödrar med
välskapta barn.
Böj gav nya möjligheter
Sedan fortsätter Robert sin exposé över olika
landvinningar. Här återfinns den pneumatiska
borren som kom på 1990-talet och som klarar
av att ”smula sönder” hårda njurstenar. Här
finns instrumentet – utvecklat av en nytänkare
– som kombinerar borren med ultraljud.
– Det är så entreprenörer jobbar. Sedan får
akademikerna komma efter och utvärdera, säger
Robert med ett underfundigt leende.
Det böjliga ureteroscopet är en annan viktig
händelse som Robert lyfter fram.
– Vi kunde se det som tidigare var omöjligt med de
raka ureteroscopen, säger Robert och berättar om
en patient som hade haft blod i urinen under tolv år.
Någon förklaring hittade inte läkarna. Men
med det böjliga instrumentet fann man en kärlmissbildning
som kunde åtgärdas. Med det
stoppades läckaget av blod.
Klirr i kassan
Mini-ureteroscopet med fiberoptik, kamera och
två arbetskanaler med två millimeters diameter
är en annan milstolpe, liksom det modulära systemet
för njurstenskross.
Positionen i frontlinjen har också skapat inkomster,
vilket Ove Andrén inflikar.
– Glöm inte bort att inflödet av remisser från
andra landsting som behöver hjälp med endourologi
ökat rejält.
Så entreprenörens knog ger med andra ord
välkomna inkomster till USÖ. Men inte bara det!
Efterfrågan från remittenterna ger kliniken möjligheter
att utveckla verksamheten och slå vakt
om sin position i frontlinjen. Och att uppskattning
och framgång bidrar till en positiv stämning
är ett understatement.
USÖ uppmärksammar ”Ett friskare Sverige”
USÖ ska bli ett hälsofrämjande sjukhus. Detta kommer vi uppmärksamma
på flera sätt under april. Flera föreläsningar med
hälsa som tema ordnas för både personal och allmänhet.
Föreläsningarna kommer att handla om allt från alkohol- och
tobaksberoende till information om kost och motion. Vi kommer
också att få möjlighet att lära oss hur vi genom det korta samtalet
kan motivera våra patienter att välja bra levnadsvanor.
Uppmärksamhetsveckan är ett regeringsuppdrag som går under
temat ”Ett friskare Sverige”.
Syftet är att öka förutsättningarna för individer att delta i hälsosamma
aktiviteter.
Mer om USÖ:s och landstingets deltagande i Hälsoveckan finns
på intra.orebroll.se/halsovecka.
9

Nu har USÖ startat breddinförande av det nya digitala journalsystemet.
Först ut som pilot var Infektionskliniken som äntligen
efter fjärde försöket kom igång den 24 februari 2009. Sist
ut blir Kirurgiska kliniken som ser fram emot sitt införande
under hösten 2010.
Pilotklinik ger nya
journalsystemet
både ris och ros
Röster från användarna:
Gunilla Knutsson,
mottagningssköterska:
– Det här är jättebra. Jag kan
sitta på morgonen med headset
på när folk ringer och behöver
inte leta efter journaler
för att få fram upplysningar.
Det är bara att sätta sig vid datorn
och knappa in. Jag kan se
svar på odlingar, se vad som är
planerat, vad som finns skrivet
i primärvårdsjournalen och i
1177. Det mesta är positivt. Men
ibland går det segt…
Lisbeth Scott, kurator:
– Den nya datorjournalen underlättar
den administrativa
delen av mitt arbete. Jag skriver
själv och journalen finns
alltid till hands när jag behöver
den. Detta är tidsbesparande.
Förr fick jag ofta leta och journalen
var inte alltid tillgänglig.
Det har varit en del svårigheter
på vägen, men nu tycker jag
det fungerar bra.
10

Efter tre uppskjutna starter var det äntligen dags. Så här efter ett år kan man väl
inte direkt säga att hela Infektionsklinikens personal sprudlar av entusiasm. Men
att gå tillbaka till det gamla systemet – nej aldrig!
– Det här är ett utvecklingsprojekt, säger
läkarsekreteraren Eva-Marie Olsson som
har varit projektledare och spindeln i nätet
vid införandet av det nya digitala journalsystemet
på Infektionskliniken. Som pilotklinik
har vi haft en del tekniskt strul, och
ännu är det inte helt perfekt. Fortfarande
finns det mycket i programmet som vi
hoppas förbättra, säger hon.
Mycket finesser
Men att springa och leta journaler är nu ett
minne blott.
– Nu kan alla läsa journalen direkt när
något har blivit inskrivet. Vi behöver inte
heller tyda olika handstilar. Det är en bättre
struktur och det finns väldigt mycket
finesser. Till exempel finns sökfunktioner
på olika termer. Om vi vill söka efter ”blodtryck”
kommer allting som har skrivits om
blodtrycket upp. Men då måste det vara
inskrivet under rätt term, annars funkar
det ju inte.
Termer och begrepp
– Därför är det viktigt att alla som inför
denna datorjournal verkligen tänker igenom
vad de vill ha ut av programmet. På
vår klinik hade vi en grupp som bestod av
olika yrkesgrupper på kliniken. I den gruppen
kunde vi bestämma vilka termer som
vi ville ha med i våra dokumenttyper och
mallar. Om inte termen/sökordet fanns
med i den centrala termlistan fick vi ansöka
om den. Vi fick motivera varför och
hur vi skulle använda termen och skicka
in ansökan till den centrala termgruppen
på Vård-IT. Ibland kunde vi få avslag eftersom
alla kliniker ska använda termerna på
samma sätt. Det kunde vara svårt ibland.
En del termer använder inte ens sköterskor
och doktorer på samma sätt. De
skriver om samma saker fast under olika
termer.
Koppling mot Klinisk portal
En stor fördel är också kopplingen mot
Klinisk portal – en webbportal som samlar
information från olika vårdsystem. Där ingår
bland andra det patientadministrativa
systemet PAS. Här finns också möjligheter
att se provsvar från labb och röntgenbilder,
journaler från primärvården och sjukvårdsrådgivningen
1177. Nästan allt man
vill komma åt finns i Klinisk portal.
Pappersjournal
– Men lite segt är det att koppla upp sig
mot Klinisk portal. Har man en pigg, nyare
dator går det på under en minut, har
man en äldre maskin kan det ta mellan 4
och 5 minuter att logga in. Detta är något
varje klinik kan behöva titta över innan
man startar. Men det blir bättre allt eftersom,
säger Eva-Marie och hon ser ljust på
framtiden.
– Just nu väntar vi på att också få en
läkemedelsmodul. Ännu innehåller inte
datorjournalen allting. Pappersjournalen
finns kvar. Den lever fortfarande ett parallellt
liv tillsammans med datorjournalen,
men dess betydelse blir allt mindre.
Remissfri bröstmottagning
En remissfri bröstmottagning startar 1 april
på Kirurgiska kliniken. Syftet är att förkorta
väntetider för patienter med bröstsymptom
och kunna ge en bättre information.
Kvinnor som känner en knöl ska kunna
söka direkt till mottagningen. Idag kommer
många kvinnor till specialister med
remiss från vårdcentralen med lindriga
symptom som oftast går över av sig självt.
En remissfri mottagning ska hjälpa till att
lugna och informera dessa patienter så att
endast en mindre del behöver ett besök
hos en specialist. Tanken är att på sikt förbättra
tillgängligheten för patienter med
mer alarmerande symptom.
Mottagningen kommer att administreras
av en sjuksköterska. Innan patienten besöker
Bröstmottagningen finns möjlighet
att fylla i en egen remiss som ligger på
internet.
Karin Marjamaa,
avdelningssjuksköterska:
– Datorjournalen är jättebra,
jag slipper leta pärmar. Men
det finns mycket buggar i systemet
som inte är färdigt ännu.
Vi vet hur vi vill ha det och hur
andra system fungerar. Jag var
ju van sedan tidigare att skriva
maskin. Men det finns en del
äldre som har det svårare. En
stor fördel är att alla kan se all
information samtidigt. Det är
jätteskönt så själva idén är bra.
Lena Sandqvist,
administrativ chef:
– Det känns jätteroligt. Alla har
hjälpt varandra under införandet.
Det har funnits en väldigt
stor lojalitet mellan olika yrkesgrupper
här på kliniken. Det
var en ganska stor oro innan
men när det väl var på plats så
var det ingen som bröt ihop.
Jan Källman, infektionsläkare:
– Det finns stora fördelar och
det blev mycket bättre än vad
vi faktiskt fruktat. Jag kan
få en patientöversikt på ett
ögonblick. Jag kan enkelt gå
mellan journaldelen och se
labbsvar redan när det är färdiganalyserat
Jag kan se röntgenbilderna
direkt och slipper
vänta. Det är ett annorlunda
arbetssätt, men det är positivt.
Nu väntar vi på nästa del. Det
finns mycket som är krångligt
och tidsödande och som behöver
förbättras. Det vore bra att
få upp en historik över de 10-
20 senaste patienterna. Vi har
mycket ställtid med att logga
ut och logga in. Vi väntar också
otåligt på en modul som kan
hantera remisser.
11

RETURADRESS: Universitetssjukhuset Örebro, Sjukhusstaben kommunikation, 701 85 ÖREBRO
Idag slösar vi på arbetstid
Kirurgiska kliniken blir en av de sista klinikerna som inför digitaliserad
journal. Men de gör ett gediget förberedelsearbete och nu har de stora förväntningar
på förbättringar.
För att kunna leva upp till att
vara ett universitetssjukhus
kommer sekreterarna på USÖ
få en viktig uppgift att bland
annat ansvara för forsknings-
och kvalitetsregister
i framtiden, menar Göran
Wallin, verksamhetschef på
Kirurgiska kliniken.
Kommer de att vara lika
många sekreterare i framtiden?
Kanske inte tror Anki
Stellin, administrativ chef på
Kirurgiska kliniken. Men en
bättre arbetsmiljö och bättre
service till patienterna gör
ändå framtiden ljus.
Standardiserade mallar är
egentligen ingenting nytt för
vården. På sköterskesidan har
det funnits standardiserade
vårdplaner sedan 90-talet
förklarar Birgitta Sundell,
biträdande verksamhetschef
som ser fram emot den digitaliserade
journalen.
– Vi vill jobba listigare, säger Göran
Wallin, verksamhetschef. Vi utför mycket
dubbelarbete idag. Läkarsekreterare
och doktorer gör samma sak gång på
gång. Doktorn dikterar. Sekreteraren
skriver. Samma uppgifter som läggs in
i journalen ska sedan sammanfattas i
epikrisen. Därefter ska samma uppgifter
föras in i våra kvalitetsregister, i vår
verksamhetsberättelse, i uppföljning
och statistik.
Göran Wallin tar ett exempel.
– Vi har 13 000 patienter i vårt kvalitetsregister
för sköldkörtelsjukdomar.
Det tar cirka 17 minuter i snitt att skriva
in uppgifterna i en blankett. Totalt har
vi således i landet använt cirka 3 700
arbetstimmar för att anmäla patienterna
i detta kvalitetsregister. Vi har 17
olika kvalitetsregister som vi är med i
eller skall vara med i.
– Varför ta tid att föra in uppgifter
som redan finns? Vi slösar på arbetstid.
Vi kan göra det här mycket bättre och
uppföljningen kommer att bli säkrare.
Mallar och förvalda frågor
En del av den strukturerade metod
som Göran tänker sig är också att arbeta
med standardiserade mallar och
formulär. Eftersom man i en operationsberättelse
ofta beskriver samma
saker med några detaljer som varierar
är det lämpligt att istället för att skriva
en ny berättelse varje gång använda
sig av förvalda frågor och standardiserade
fraser.
– I somras minskade vi en kö på
200 proktologipatienter genom en särskild
kösatsning. Det var då idén om
den standardiserade mallen utvecklades.
Nästa projekt är att använda en
journalmall för den nya bröstmottagning
som planeras på kliniken. Mallar
för de vanligaste operationerna är nu
tanken – de som man utför minst 25
utav per år.
Just nu finns journalen på papper
men planen är att överföra metoden till
den digitala journalen. Då kan den skrivas
in och signeras av doktorn på några
få minuter. Inga diktat behövs, ingen
sekreterartid för skrivning av dessa
journaler, inget letande i journaler.
De kommer även att låta patienter
som ska opereras, att själva i förväg
hemma, få fylla i en hälsodeklaration
och så småningom kan detta ske hemma
på den egna datorn och mejlas in. På
så vis bidrar patienten till att skriva sin
egen anamnes.
Men vad händer med sekreteraren?
– De kommer att få ett mycket viktigt
och förhoppningsvis roligare arbete.
De ska absolut inte sluta jobba, försäkrar
Göran Wallin. Det finns mycket
bra saker vi kan göra med den tid som
sekreteraren får över. Se till att vi får
in rätt data och att vi får betalt för rätt
saker. Som universitetssjukhus behöver
vi också få resurser över till forskning.
Sekreteraren får en stor uppgift
att sköta våra forskningsregister och
kvalitetsregister. Sekreteraren kommer
att ha örnkoll på verksamheten i
framtiden.
– Jag ser positivt på utvecklingen,
säger Anki Stellin, enhetschef för administrationen
på Kirurgiska kliniken.
Men jag är inte säker på att vi inte
kommer att bli färre. Vi kommer att få
arbeta på ett nytt sätt och det blir en
bättre arbetsmiljö. Vi kommer också
att kunna jobba ikapp och slipper sitta
vid ett berg av journaler och det känns
bra. Då får vi möjlighet att ge patienterna
en bättre service.
Oss emellan på USÖ ges ut av Sjukhusstaben kommunikation och produceras i samarbete med Strateg Marknadsföring.
Ansvarig utgivare: Ulrika Julin. Redaktör: Petra Ekenstam. Text: Petra Ekenstam, Ulrika Julin och Strateg Marknadsföring.
12 Foto: Magnus Westerborn.