Teknik i skolan: uppgift 5

Gertie Paulsson - Säl 5 p Teknik ht 02
Uppgift: Från råvara till sopa
Jag har valt att skriva om en damkappa som är inhandlad på H&M under hösten. Från råvara
till sopa följer här nedan:
Allra först är det en designer som ritar en modell på kappan och denna modell ska godkännas
av H&M. Detta arbete sker ett år innan kappan kommer till butiken.
H&M analyserar kappan.
-Vem ska väva tyget?
-Vem ska sy?
H&M skriver kontrakt med underleverantörer.
Tyget till kappan består av 40% getull och 60% fårull.
Tyget tillverkas hos Franco Mantelassi i Prato norr om Florens i Italien. Prato är ett av
världens ledande centra för ulltyger. I staden finns många spinnerier, väverier och färgerier.
Ullen köper Franco från sydafrikanska getter och australiska får. Ullets kvalité beror på
fårets ras, klimat, bete. I alla dessa avseende är Australien överlägset. Det samma gäller
sydafrikas getter.
Textilindustrierna i Prato är högautomatiserade. Spinneriet är datorstyrt: tusentals
blixtsnabbt snurrande garnspolar övervakas av några få anställda. Väveriet är en
dånande maskinhall med sextio vävstolar som var och en producerar 200 löpmeter tyg
om dagen. En arbetare sköter 10 maskiner.
Färgeriet består av ett slags jättelika tvättmaskiner, där tygbalarna roterar i fyra – sex
timmar, tills färgen har trängt in i varje fiber.
Här sker också det viktiga efterarbetet: torkning, borstning, polering, krympning,
kvalitetskontroll. I färgeriet arbetar 150 personer.
Till en kappa behövs mellanlägg i krage och i framstycke. Mellanlägg gör tyget styvare, så
det inte veckar sig och känns sladdrigt.
Mellanläggen produceras i Weinheim söder om Frankfurt.
Materialet i mellanlägg är icke-vävda stoffer av syntet- och cellulosafibrer.
I jättelika maskiner pressas fibrerna samman, sträcks ut, läggs i mönster, ”sys” ihop
med vattenstrålar tunna som nålspetsar. Det går i rasande fart – 100 meter
konstfiberväv i minuten. Ett par personer sköter hela processen, men maskinerna
kostar flera hundra miljoner.
Till denna kappa ska det vara axelvaddar. De sys för hand, med enkla maskiner i Ungern.
Fodret till kappan (av polyester och viskos) vävs i Chisnadie i Rumänien.
Knapparna köper H&M av ett företag i Borås som i sin tur beställer dem från legotillverkare
i Sydeuropa, mest familjeföretag.

Knapparna stansar fram ur en polyesterplatta, formsvarvas, poleras och färgas.
Knapparna till denna kappa är tillverkade i Italien och färgade i Borås.
Galgen som kappan hänger på i butiken är tillverkad av Karner-Batts AB i Lidköping.
Galgen presenterar plagget i butiken. Därför utformas varje hängare för att passa en viss typ
av kläder. När plaggen sålts samlas galgarna upp i butikerna och skickas till en
återvinningscentral i Hamburg. Skadade hängare mals ner till råvara för nya galgar,
oskadade galgar sorteras och återanvänds.
Metallkroken på galgen är tillverkad i Småland.
På syfabriken i Sorste i Foscani 20 mil norr om Bukarest i Rumänien möts kappans alla
delar. Det är tyg, mellanlägg, axelvaddar, foder, knappar och galgar.
H&M står för allt material. Fabriken utför syarbetet såsom tillskärning av krage, ärmar
osv. Detta arbete styrs av ett specialgjort datorprogram från H&M som minimerar
tygspillet och ser till att luggen faller rätt i varje del av kappan.
Därefter sys kappan för hand – arbetet sker längs löpande band med symaskinernas
hjälp. Här arbetar 1600 sömmerskor.
Från fabriken i Rumänien transporteras kappan till H&M:s europeiska centrallager i
Hamburg (likadan kappa säljs i nästan alla länder där H&M har butiker). Till Sverige
kommer kappan först till det svenska lagret i Västberga, för vidare distrubition till
butik.
Kappans råvaror och komponenter har färdats med båt och bil från Sydafrika och
Australien till Italien och vidare till Rumänien, från Italien till Sverige och därifrån till
Rumänien och så vidare.
Den sammanlagda transportsträckan är cirka 3500 mil. Transportfordonen kräver
energi såsom bensin.
När jag köper denna kappa i någon av H&M:s butiker i Malmö tänker jag knappast på vad
som ligger bakom kappan. En sak som avgör mitt köp av kappan är troligtvis priset.
Vad händer med min kappa om några år?
Då har min kappa blivit sliten, omodern eller så har jag tröttnat på den. Det finns lite olika sätt
att göra sig av med kappan.
Jag städar min garderob och packar ner kappan i en påse som jag lägger i min bil. Jag kör
med bilen till närmsta återvinningscentral och kastar kappan i den gula tunnan som är
avsedd för tyger. Nu kommer sopbilen och hämtar tunnan och kör till soptippen.
Möjligen kan jag sedan hitta min kappa i någon butik som tillhör UFF eller så eldas kappan
upp på sopstationen. Då bildas koldioxid. Möjligtvis används kappan till värmeenergi i
samband med uppeldningen.
Ett annat sätt att göra sig av med kappan är att lämna den till Röda Korsets uppsamlingslokal.
Nu skickas kappan till människor i de länder som har det svårt beroende på krig, svält,
kyla osv. Kappan transporteras igen med bil eller båt och kommer till användning
någon annanstans.