Gillöga och Lilla Nassa - Länsstyrelserna

Bild 9. En tånggråsugga på våthandske. Foto: M. Borgiel.
Fisk
Provfisket visade ett fisksamhälle typiskt för en ytterskärgårdslokal. De
flesta fiskarna i fångsterna hade marint ursprung. Hornsimpan är dessutom
en ishavsrelikt, det vill säga en art som förekommer isolerad i främst sjöar
utanför det arktiska området men har sin huvudsakliga utbredning i arktiska
hav. Abborren däremot har ett sötvattensursprung. Totalt fångades 15 fiskarter
(Tabell 5). Den relativt låga artrikedomen hos fisksamhället beror främst
på att karpfiskar, till exempel mört, inte var representerade i fångsten. Frånvaron
av karpfiskar beror dels på att fisket inte kunde förläggas på grundare
och mer skyddade lokaler, eftersom tillstånd till provfiske i privata fiskevatten
inte erhölls inför undersökningen och dels på områdets marina prägel.
Överlag var strömming, abborre, hornsimpa och svart smörbult de
vanligaste fiskarterna om man ser till antal (figur 5). Den största biomassan i
fångsterna utgjordes av skrubbskädda, strömming, abborre, hornsimpa och
torsk (figur 6). Mellan 0-3 m djup var abborre, svart smörbult och stora
solitära strömmingar samt till en viss del piggvar de vanligaste arterna.
Resultaten från 0-3 m djup bör dock tolkas med försiktighet eftersom endast
två nät kunde läggas inom detta djupintervall. På 3-6 m djup var abborre,
strömming, skrubbskädda, piggvar och tånglake de vanligaste arterna.
Mellan sex och tio meters djup fångades relativt lite fisk överlag och ingen
klar dominans av någon speciell art kunde skönjas. Hornsimpa, strömming
och torsk var de mest betydelsefulla arterna med avseende på antal i de nät
som var satta på de djupaste lokalerna, 10-20 m.
34