Gillöga och Lilla Nassa - Länsstyrelserna

Blåstångens djuputbredning
Inventeringen begränsades egentligen till bottnar mellan 0-6 m djup. Om
blåstång förekom på transekten inventerades dock, om möjligt, även djupare
bottnar för att hitta blåstångens djuputbredningsgräns. Blåstången är en stor,
flerårig brunalg som ofta används som en miljöstatusindikator eftersom den
är lätt att känna igen och sitter på samma plats i flera år vilket ger ett
integrerat mått på förhållandena i området, till exempel ljustillgång. Den
djupaste transekten i inventeringen gick ned till 10 m djup (NG9), i övrigt
avslutades transekterna mellan 6,5 och 8 m djup utom i tre fall där djupare
bottnar inte fanns i närområdet (tabell 1).
Blåstångsbältet (yttäckning över 25 %) i undersökningsområdet sträckte sig
från ett par decimeters djup ned till 6 – 6,8 m (Figur 4). Maximal täckning
(100 %) hade blåstången mellan 1 och 3,1 m djup. Den djupaste observationen
av blåstång i undersökningsområdet var på transekt NG3 i Lilla
Nassas skärgård där blåstång observerades på 6,8 m djup. På transekt NG3
täckte blåstången vid 6,8 m redan 25 procent men trots att inventeringen
gjordes från 8 m djup hittades inga enstaka plantor djupare. På övriga
transekter låg blåstångens djupgräns på cirka 6 m djup.
I en inventering av Stora Nassas skärgård år 2007 noterades fastsittande
blåstång ned till 5,3 m djup (Qvarfordt & Borgiel, 2008a). Undersökningen i
Stora Nassa år 2007 gjordes i den mycket skyddade skärgården vilket återspeglas
i blåstångsbältets djuputbredning. Djuputbredningen minskar
Fucus vesiculosus
100
3,1 m
75
4,0 m
50
5,5 m
25
5,9 m
6,8 m
0
0.0 1.0 2.0 3.0 4.0 5.0 6.0 7.0 8.0
DJUP (m)
Figur 4. Samtliga observationer av blåstång (Fucus vesiculosus) under
inventeringen av undersökningsområdet. Blåstångens täckningsgrad och
skattningens maxdjup är angivet. I figuren visas också djupet för de djupaste
observationerna inom olika täckningsgrader.
23