Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

tion av dopamin för att kompensera när deras grannar faller bort. De som blir
kvar jobbar hårdare och kan under ganska lång tid kompensera bortfallet av
dopamin genom att enskilt producera och frisätta mera.
Hur Parkinsons sjukdom uppstår vet man i de allra flesta fall faktiskt inte.
Ibland inverkar genetiska faktorer, det vill säga att sjukdomen är mer eller
mindre ärftlig, men det är ovanligt. Bara 10 procent av de parkinsonsjuka
har en genetisk defekt, och då är det inte bara en utan många gener som kan
ligga bakom sjukdomen. Inflammationer kan också inverka. I hjärnan hos
en parkinsonsjuk finns inflammatoriska processer och mikroglia, som är ett
slags stödjevävnad för hjärn- och nervcellerna, finns i ett konstant förhöjt antal.
Denna inflammation pågår ständigt och man kan säga att en parkinsonhjärna
hela tiden är på högvarv. Det här fenomenet är gemensamt för många
neurodegenerativa sjukdomar och inte något speciellt för parkinson. Man vet
också att miljön kan inverka.
Vissa gifter, till exempel inom jordbruket, har kunnat kopplas till Parkinsons
sjukdom. Också drogmissbruk kan ligga bakom. Man hittade till exempel
några unga människor som kom in till ett sjukhus i Kalifornien med symtom
som var väldigt lika de vid parkinson och de fick också den diagnosen. Det
kändes emellertid konstigt att de var så unga eftersom sjukdomen framför allt
drabbar personer i övre medelåldern. Nu kom det emellertid fram att de här
ungdomarna hade försökt göra sitt eget heroin och den kemiska reaktionen
hade det gått snett. Istället för heroinet skapades en giftig biprodukt som hade
slagit ut dopamincellerna. Det finns med andra ord några kända anledningar
till att man får sjukdomen, men i de flesta fall är orsaken okänd.
L-dopa eller transplantationer?
Sedan Arvid Carlsson upptäckt av dopamin 1957 dröjde det faktiskt ända till
1968 innan man kunde behandla dopaminbristen i hjärnan. Det är i princip
samma behandling som används idag, s.k. L-dopabehandling. L-dopa (levodopa)
är ett förstadium till dopamin, en så kallad prekursor. Problemet var
att man inte helt enkelt kunde ta en tablett med dopamin. Ämnet skulle inte
kunna passera den så kallade blod-hjärnbarriären och därför aldrig nå hjärnan.
L-dopa passerar däremot och den behandlingen är fortfarande mycket
användbar. Men idag finns också en del alternativa behandlingar, bland an-
44