Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

ger på information från både synen och känseln. I hjärnan jämförs hela tiden
de sensoriska konsekvenserna av de motoriska styrsignalerna, dvs. det som
händer, med den sensoriska planens mål, alltså med känselsystemets, synsystemets
och andra sinnessystems planer.
Normalt — när vi inte fumlar och strular — råder ett precist samspel mellan
den sensoriska planens mål och signalerna från sinnesorganen. Men när
vi inte har fungerande motoriska kommandon eller när sjukdomar påverkar
förutsättningarna att styra motoriken uppstår avvikelser. Inte minst i de lägen
när vi inte kan en sak, innan vi har lärt oss en rörelse, uppstår en avvikelse
mellan det önskvärda målet och vad de motoriska styrsignalerna kan åstadkomma.
Sådana avvikelser identifieras och driver fram en motorisk inlärning:
Vi försöker igen och om igen och lyckas till slut få en matchning mellan de
motoriska styrsignalerna och deras önskvärda konsekvenser. Samtidigt med
att vi lär oss de motoriska styrsignalerna för rörelsefaserna lär vi oss också
att snabbt rätta till småfel som uppstår. Därigenom skapas automatiska korrigeringsmekanismer
som hjärnan sedan utlöser helt automatiskt under våra
handlingar utan att vi är medvetna om det.
En mycket stor utmaning, som jag bara tänkte säga något lite om, är att
förstå hur de här kontrollmekanismerna verkställs i hjärnans nätverk av nervkretsar.
Djupare kunskap om detta saknas, men idag finns en mängd olika tekniker
för att gradvis bygga upp en insikt om hur människans hjärna fungerar.
Nya tekniker gör det möjligt att mäta vilka områden i hjärnan som aktiveras
och engageras vid olika uppgifter, till exempel när handen används i manipulationsuppgifter.
En sådan teknik, som vi numera använder här i Umeå, är
fMRI (Functional Magnetic Resonance Imaging; funktionell avbildning med
magnetkamera) som på röntgenliknande bilder visar de hjärnområden som
engageras i en viss uppgift. Dessa bilder ger översiktlig information och visar
inte detaljerna om när i tiden olika kontrollfunktioner tickar igång i hjärnan.
Det finns andra tekniker för det, bland annat TMS (Transcranial Magnetic
Brain Stimulation, magnetisk hjärnstimulering) som innebär att vi via magnetpulser
stör nervcellernas funktion i ett visst begränsat område i hjärnan
och i en viss fas av en rörelse. Ser man då en störning i beteendet är det ett
tecken på att just detta område i hjärnan används i kontrollen av just i denna
rörelsefas. På det sättet kan man med väldigt hög tidsprecision, kanske på en
31