Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

att synskärpeområdet är sådant flyttar hjärnan blicken mellan olika platser.
Detta görs med så kallade sackader, ett slags snabba ögonrörelser för
att förflytta ögat från en fixationspunkt till en annan. Vi gör sackader under
20—30 procent av vår vakna tid och då är hjärnan funktionellt blind. Vi ser
alltså inte medan vi rör ögat, men är så vana vid det att vi inte noterar denna
tillfälliga blindhet.
Blickriktningen är hjärnans verktyg för att välja syninformation och den
avslöjar därför vad hjärnan prioriterar i varje givet ögonblick. Genom att mäta
och registrera blickriktningen kan vi därför se hur hjärnan använder syninformation
när den ägnar sig åt olika uppgifter. Styrningen av blicken och analysen
av synsignalerna engagerar omfattande nervcellsnätverk i hjärnan.
Blicken ligger alltid före
Hjärnan har alltså ett maskineri för styrning av ögonrörelser och områden
som tar emot syninformationen och bearbetar den. Genom ögonrörelser bestämmer
hjärnan en fixationspunkt för blicken och i retur erhålls en skarp
bild via gula fläcken för visuell analys. De nervkretsar som sköter ögonrörelser
och synanalys i hjärnan används på olika sätt i olika situationer. Det är
som ett ”general purpose machinery” (allmänt verktyg) som kan tas i bruk för
olika uppgifter. Om uppgiften är att betrakta en bild av ett ansikte ser man
att blickfixationerna framförallt riktar sig mot ögonen, munnen och lite runt
konturerna, se Figur 7. Om uppgiften är att köra bil tittar vi ofta mot innerdelen
av en kommande kurva för att just den punkten står i proportion till
hur mycket vi måste vrida ratten. Om föremål som dyker upp längs vägen kan
Figur 7. De vita fläckarna är fixationspunkter som visar
hur hjärnan via blickriktningen avsöker ett ansikte för att
känna igen det eller lägga det på minnet. Ögonen, munnen
och konturerna står i fokus för intresset.
26