Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Figur 5. Odling och jämförande studier av nervcellsvävnad från kycklingembryon.
celler, i en värmeinkubator. Vi tar vårt embryo, lägger det under ett mikroskop
och kan skära ut en liten bit vävnad – den lilla fyrkanten i Figur 5. Sedan för
vi över vävnaden till en odlingsskål och odlar den i 1—2 dagar. Efteråt kan vi
kontrollera vilka gener som uttrycks och på så sätt bestämma vilken identitet
cellen har fått, det vill säga vilken celltyp som har bildats.
Det fiffiga med den här tekniken är att vi nu kan tillsätta signaler och därmed
utsätta cellerna för en given signal. Har de då rätt mottagare på sig kan
de svara på signalen. Vi kan sedan kontrollera om genuttrycket har ändrats
efter odling och då vet vi att den här signalen är viktig för att en viss nervcell
ska bildas. Vi kan också göra precis tvärtom genom att tillsätta inhibitorer,
det vill säga någonting som hindrar signalerna från att verka på cellen. Även
här kan vi se om genuttrycket har ändrats och få reda på om signalen är viktig
för att den normala nervcellsidentiteten ska bildas.
Nu tänkte jag gå in lite mer precist på att berätta om våra forskningsresultat.
De kommer inte bara från min forskargrupp utan också till stor del
från min kollega Thomas Edlunds. Vi går tillbaka till det tidiga stadium som
motsvarar andra graviditetsveckan hos människa, längst upp till vänster i Figur
4. Kycklingembryot ser alltså ut som en platt pannkaka. Tittar vi på celler
i mitten av embryot, tar ut en vävnadsbit och odlar som i Figur 5 kommer
de här cellerna att uttrycka gener som berättar att de redan vet att de ska bli
nervceller. De spelar nervcellsmelodin. Är alla celler så tidigt specificerade
13