You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Bob<br />
Hund<br />
Mer levande än<br />
så kan ingen bli<br />
text: Gary Andersson • bild: Jens Assur<br />
14 mars 2001. Bob Hund ska visa upp sig på<br />
scen inför inbjudna vänner och journalister.<br />
Stämningen är gemytlig och de flesta är nyfikna.<br />
<strong>Groove</strong> var med både innan och efter spelningen.<br />
– Fan vad kul det var!<br />
Logen vibrerar av förlöst energi en halv<br />
mi<strong>nu</strong>t efter konsertens slut. Bandmedlemmarna<br />
rör sig med större auktoritet. Stegen är inte längre<br />
trevande, ögonen är sökande istället för undfallande.<br />
– Tack för idag gubbar!<br />
– Slut för idag!<br />
Svetten torkas, törsten i struparna släcks.<br />
Konserten är över. Om en stund är det midnatt.<br />
Då fyller Thomas Öberg år.<br />
Bob Hund räknas alltjämt som ett av landets<br />
mest sevärda rockband. Och år 2001 verkar inte<br />
innebära någon avmattning. ”Att bli klassad<br />
som ett av Sveriges bästa liveband är ju inget<br />
man kan vara ledsen över”, menar basisten<br />
Mats Hellquist.<br />
Bob Hund spelar denna dag bara fem låtar.<br />
Alla är från nya plattan Stenåldern kan börja.<br />
Man blandar hårt och mjukt. Under spelningen<br />
faller en synt i golvet samtidigt som Thomas<br />
Öberg liggande försöker vrida sig ur sin skjorta.<br />
Sista låten Och där står du blir en punkdänga,<br />
en urladdning. De är spelsugna. De har inte spelat<br />
live sedan förra sommaren.<br />
<strong>Groove</strong> 3 • 2001<br />
17