nyheter i butik nu! - Groove

Ugly
Duckling
Rappare vet ingenting
Ugly Duckling bildades i början på 90-talet när rapparna
Andy Cooper och Dizzy Dustin slog sig ihop
med DJ:n Young Einstein. Då var västkusthiphop
synonymt med trist G-funk, men gruppen har alltid
haft den funkiga och jazziga New York-hiphopen som
ledstjärna. Dessutom är de rörande överens om att
ingen ändå skulle ha tagit dem på allvar om de försökt
sig på gangstarap. Andy berättar att de delvis valde
sitt namn för att markera sin distans från den scenen,
men också för att hiphopgrupper ofta heter pretentiösa
saker som Architects of Science.
– Vi ville ha ett ”fat, stupid cartoonish name”.
Liksom många andra producenter av den gamla
skolan pratar Einstein gärna om hur mycket bättre det
var förr när hiphopen var originell och kreativ.
Givetvis finner han det också upprörande att hiphop
skapas med hjälp av keyboards och datorer. När jag
frågar hur hiphopen ska kunna utvecklas om musiken
måste göras på exakt samma sätt som på 80-talet, och
om inte skivorna med användbara beats kommer att
ta slut någon gång håller han förstås inte med. Han
förklarar att trummorna lät bra på skivorna mellan
text: Daniel Severinsson • bild: Mattias Elgemark
Bakom det fåniga bandnamnet döljer sig tre snälla vita killar
som gör glad och livsbejakande hiphop enligt klassiskt recept.
De har kallats Jurassic 5-light men med albumet Journey to
Anywhere visar de att de står på egna ben.
1967 och 1976 och att han minsann skulle kunna
göra minst 100 Ugly Duckling-plattor bara med sin
skivsamling. Andy och Dustin börjar försöka räkna ut
hur många skivor som egentligen släpptes under dessa
år och jag känner att det är dags att gå vidare.
Var det jobbigt att vara vit och växa upp i Long
Beach?
– Ibland. Man får lära sig var man inte kan gå, berättar
Andy. Ett tag var jag faktiskt med i ett Crips-gäng,
fortsätter han till allas förvåning. Det var helt nystartat
och hade bara tre medlemmar så därför var ”jumpin”-ritualen
inte så farlig. Istället för att bli misshandlad
fick man några smällar på armen. De var inga
jättesmarta killar för de kallade sig Bloodstones fast vi
var Crips…
De ser alla en fördel med att ha vuxit upp i multikulturella
LBC eftersom de fått ta del av hiphopkulturen
inifrån. Däremot var det inte så lätt att rappa
själv.
– Man fick hela tiden höra att man var ”good for a
white boy”, berättar Dustin.
– Fast egentligen är det konstigt att man inte påverkats
mer av uppväxten, fortsätter Andy. En del gamla
polare är döda eller sitter i fängelse.
– Jag blev nerslagen och rånad en gång. Jag pissade
ner mig, skrattar Einstein.
– Och när den där tjejen slog dig i huvudet med ett
paket juice så du ramlade och blev medvetslös, påminner
Andy skadeglatt. Tuff skit.
Det hörs inga spår av deras stundtals hårda ungdom
i musiken. Möjligen skulle det vara någon sorts
revanschlust som får dem att så gärna driva med den
stereotypa farliga rapparen i sina texter. Ugly
Ducklings enda uttalade mål är annars att återinföra
humorn i hiphopen, och Andy blir jätteglad när jag är
snäll och jämför plattan med Bizarre Ride II the
Pharcyde. De har aldrig övervägt att ta upp allvarliga
ämnen på skivorna.
– Vi vet ju ingenting om politik och sånt, menar
Einstein. Vill du lära dig något om samhället så kolla
på CNN.
– Rappare överhuvudtaget vet ingenting, de spelar
bara smarta. Ingen lyssnar på dem för det är lätt att
genomskåda, fyller Andy i.
Vad är förhoppningarna inför framtiden? Vart är
hiphopen på väg?
– Kommer du ihåg heavy metal i slutet på 80-talet?
Folk förlorade kontrollen helt och började använda
spandex-brallor och hårspray. Sen släppte Nirvana
Nevermind och krossade allt det i ett slag. Jag hoppas
att någon ska släppa en sån skiva och krossa den dåliga
hiphopen som Mase och Nelly. Jurassic 5 gjorde ett
bra försök med sin debut men det räckte inte. Kanske
är det omöjligt inom hiphopen. Folk verkar vilja höra
ignoranta svarta killar som rappar om vapen och bilar.
Groove 3 • 2001
11