Sandahl, Julia - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

Kriminologiska institutionen 

Konstruktioner av offer, sociala problem samt vi och dom 

En fallstudie av mediadebatten efter mordet på Fadime Sahindal 

C-uppsats i kriminologi 

Vårterminen 2007 

Julia Sandahl

SAMMANFATTNING 

Syftet med uppsatsen är att utifrån en fallstudie av de mediala beskrivningarna av mordet på 

Fadime problematisera olika teoretiska perspektiv. Dessa är offerkonstruktion, konstruktion 

av ett socialt problem samt en etnisk vi och dom - konstruktion. 

Frågeställningarna som också fungerar som teoretiska teman är; Hur ser offerkonstruktionen 

ut och går det att applicera Christies teoretiska resonemang om ideala offer? Vad i 

framställningarna bidrar till att konstruera hedersmord som ett socialt problem? Hur kan 

mediabeskrivningarna leda till att en etnisk vi och dom - bild skapas eller reproduceras? 

Fallstudien genomförs utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv med en kvalitativ 

innehållsanalys och inslag av diskursanalys. Materialet består av debatt- och ledarartiklar som 

berör mordet på Fadime. 

De huvudsakliga resultaten är att Fadime framställs som en martyr som dog för att hon 

kämpade för att få leva efter svenska värderingar. Hon ges status som offer trots att hon 

beskrivs som stark och modig och samtidigt som personen Fadime tillskrivs denna styrka, får 

hon också representera en grupp svaga offer, kategoriserade som invandrarkvinnor. Detta kan 

förklara varför Christies resonemang om det ideala offrets och gärningsmannens egenskaper 

stämmer ganska väl överens med beskrivningen av Fadime, trots att kontexten runt henne inte 

kan sägas vara särskilt idealisk. 

. Faktorer i framställningen som bidrar till att hedersmord konstrueras som ett nytt socialt 

problem är bland annat beskrivningar av fenomenet som något vanligt förekommande, som vi 

vet så lite om på grund av de stora mörkertalen. Det påvisas att offerskapet sällan upptäcks 

och det är vanligt att stigmatiserande benämningar som just offer undviks till förmån för mer 

positivt laddade ord som martyr. 

Mediabeskrivningarna leder slutligen till att en etnisk vi och dom – uppdelning skapas. 

Detta sker genom nedvärdering i form av beskrivningar av hedersmord som något som dom 

sysslar med och som vi fördömer. Det finns också exempel på objektifiering i materialet, till 

exempel när kategoriseringar som den muslimska invandrarkvinnan används helt i onödan. Vi 

och dom – bilden konstrueras och reproduceras vidare genom att den kategoriserade gruppen 

invandrarkvinnor, endast synliggörs i artiklar där kulturens betydelse betonas för förståelsen 

av hedersmord, vilket enligt min mening förstärker stigmatiseringen av denna grupp. 

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING: 

1. INLEDNING ......................................................................................................................... 4 

1.1 BESKRIVNING AV FALLET – MORDET PÅ FADIME .................................................. 5 

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .............................................................................. 6 

1.3 CENTRALA BEGREPP .................................................................................................. 22 

1.4 TIDIGARE STUDIER ....................................................................................................... 8 

2. TEORI ................................................................................................................................... 9 

2.1 VETENSKAPSTEORETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ............................................... 9 

2.2 MEDIERNAS MAKT OCH BETYDELSE ...................................................................... 11 

2.3 TEORIER OM BROTTSOFFRET .................................................................................. 12 

2.3.1 Det idealiska offret .................................................................................................. 13 

2.3.2 Konstruktionen av ett nytt socialt problem ............................................................. 14 

2.4 TEORIER OM VI OCH DOM ........................................................................................ 15 

2.4.1 Språklig diskriminering ........................................................................................... 17 

3. METOD ............................................................................................................................... 18 

3.1 FALLSTUDIEN SOM FORSKNINGSMETOD .............................................................. 18 

3.1.1 Kvalitativ innehållsanalys ....................................................................................... 20 

3.1.2 Diskursanalys .......................................................................................................... 20 

3.2 MATERIALBESKRIVNING OCH AVGRÄNSNINGAR ................................................. 22 

3.3 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ................................................................................................ 23 

3.4 FÖRFÖRSTÅELSE ......................................................................................................... 24 

3.5 VALIDITET OCH RELIABILITET ................................................................................. 25 

4. RESULTAT & ANALYS .................................................................................................. 26 

4.1 – HUR SER OFFERKONSTRUKTIONEN UT OCH GÅR DET ATT APPLICERA .......... 

CHRISTIES TEORETISKA RESONEMANG OM IDEALA OFFER? ...................... 27 

4.2 – VAD I FRAMSTÄLLNINGARNA BIDRAR TILL ATT KONSTRUERA 

HEDERSMORD SOM ETT NYTT SOCIALT PROBLEM? ......................................... 30 

4.3 – HUR KAN MEDIABESKRIVNINGARNA LEDA TILL ATT EN ETNISK VI OCH 

DOM –BILD SKAPAS ELLER REPRODUCERAS? .................................................... 34 

5. AVSLUTNING ................................................................................................................... 38 

5.1 SLUTSATSER ................................................................................................................. 39 

5.2 REFLEKTIONER ........................................................................................................... 40 

REFERENSER………………………………………………………………………………44 

BILAGA - Förteckning över tidningsartiklar……………………………………………………...47 

3

1. INLEDNING 

I Brottsoffermyndighetens viktimologiska forskningsprogram nämns offer för brott med 

etniska förtecken tillsammans med brottsoffer i rättsväsendet och barn som brottsoffer som de 

mest angelägna områdena för viktimologisk forskning 1 . I föreliggande uppsats kommer fokus 

att riktas mot etnicitet och brottsoffer. Avsaknaden av forskning om det som 

brottsoffermyndigheten kallar brott med etniska förtecken samt en frustration över att jag 

anser att det saknas en tydlig definition av vad som avses med begreppet etniska förtecken 

utgör tillsammans motivet till det valda området. 

Min utgångspunkt är att innebörden av och föreställningen om begrepp som brottsoffer och 

etnicitet skiftar i takt med förändringar i samhället. Det är därför angeläget att se på den 

sociala konstruktionen av sådana fenomen. Massmediernas makt att definiera verkligheten, att 

producera och upprätthålla stereotyper samt att därmed bidra till den sociala konstruktionen 

av samhälleliga fenomen är stor 2 . Jag kommer därför att närma mig det fenomen som ska 

undersökas genom att se på medias bild av de samma. 

En brottstyp som, enligt Brottsoffermyndigheten, har etniska förtecken, är så kallade 

hedersrelaterade brott. De beskrivs av denna myndighet som brott som flickor/kvinnor från en 

del andra kulturer utsätts för när de i sin vilja att leva enligt den svenska kulturen kommer i 

konflikt med patriarkala strukturer som följt med familjen till Sverige och som ibland till och 

med förstärkts på grund av utanförskapet i det nya hemlandet 3 . Som exempel nämns här 

mordet på Fadime Sahindal. 

Mordet som inträffade den 21 januari 2002 satte igång en hätsk medial debatt i Sverige och 

det är vad som förmedlades och skapades i denna debatt som kommer att ligga till grund för 

denna fallstudie. Mitt intresse är inte begränsat till detta fall i sig, utan snarare till den 

verklighetsbild av brottsoffret som förmedlas genom media vid brott som kan kopplas till 

etnicitet. Men fallet Fadime kommer att vara mitt undersökningsobjekt. Först följer en 

disposition. 

Uppsatsen är uppdelad i fem kapitel. I det första som fortsätter nedan följer en beskrivning 

av fallet, följt av ett mer preciserat syfte samt frågeställningar. Därefter kommer jag, i kapitel 

två att redogöra för mina teoretiska utgångspunkter för att sedan i kapitel tre beskriva 

metoden och mitt tillvägagångssätt. I kapitel fyra presenteras resultatet och studien avslutas 

sedan med kapitel fem där mina slutsatser presenteras följt av en avslutande diskussion. 

1 Wergens, 2002:58 

2 Strand Runsten, 2006:189 

3 Wergens, 2002:68 

4

1.1 BESKRIVNING AV FALLET – MORDET PÅ FADIME 

”Som en sista utväg vände jag mig till massmedia för att få hjälp och detta kom att bli mitt 

effektivaste skydd. Min tanke var att skapa debatt kring problematiken och därigenom se till 

att strålkastarna var riktade mot min familj.” 4 

Citatet ovan är Fadimes egna ord och de uttalades i ett föredrag, som hon höll inför 

seminariet Integration på vems villkor? i Riksdagshuset den 20 november 2001. Fadime 

Sahindal kom till Sverige som 7-åring och enligt egen uppgift var barndomen bra till en 

början, men ju äldre hon blev, desto mer förbud började hennes föräldrar sätta upp. När hon 

höll sitt tal 2001, hade hon redan hunnit bli mediernas Fadime och hennes berättelse som den 

hade framförts handlade om längtan efter ett självständigt liv, kärleken till en svensk pojkvän 

och hot och trakasserier från familjens manliga medlemmar, som inte kunde acceptera hennes 

revolt mot släktens traditioner, framtidsplaner och föreställningar. Såväl fadern, som brodern 

dömdes för olaga hot, brodern även för misshandel 1998, samma år som Fadime Sahindal 

valde att vända sig till medierna 5 . Fadime föreläste för myndigheter och frivilligorganisationer 

om svårigheter och hot som kan möta kvinnor från en del andra kulturer och om samhällets 

bristande insatser för dem. Hon utbildade sig i socialt arbete vid högskolan i Östersund och 

var aktiv i Jämtlands SSU-distrikt 6 . Men trots engagemanget och uppmärksamheten i media 

som Fadime hade hoppats skulle rädda henne blev hoten verklighet. Den 21 januari 2002 var 

Fadime på besök hos sin syster i Uppsala för att ta farväl inför en resa till Kenya, där hon 

skulle göra ett halvårs praktik. Mamman var där och ytterligare en syster när pappan ringde på 

dörren, tog sig in i lägenheten och sköt Fadime med tre skott i huvudet 7 . 

Pappan erkände och dömdes men mordet utlöste en hetsig och känslomässig debatt om 

orsaker och bakgrund. Diskussionen polariserades snart 8 och det gick att urskilja två olika 

linjer. Enligt den ena, skulle mordet ses mot den kulturella bakgrunden där utgångspunkten är 

att den så kallade hederskulturen, som i Sverige skulle representeras av bland annat kurder, 

inte accepterar att en dotter bryter sig loss ur familjens band och öppet trotsar traditionerna 

och pappans auktoritet. Enligt Masoud Kamali som har skrivit om debatten efter mordet i 

Debatten om hedersmord feminism eller rasism ledde det synsättet till föreställningen att 

”mordet på Fadime var förutbestämt av det kulturella bagage, som hennes far tagit med sig 

4 Webplatsen, Fadimes minne, 2007-05-11 

5 Larsson & Englund, 2004:15 

6 Webplatsen, Fadimes minne, 2007-05-11 

7 Wikan, 2003:6 

8 Vad denna polarisering innebar framgår tydligare i avsnitt 1.4 

5

från den kurdiska delen av Turkiet” 9 Den andra linjen ansåg att orsakerna skulle sökas i 

manssamhällets patriarkala strukturer och att de är globala och inte kulturspecifika. 10 I 

förordet till boken som nämndes ovan skriver redaktörerna att debatten ledde till att 

antirasisterna (motståndare till kulturperspektivet) anklagades för att uppmuntra hedersmord 

medan feminister beskylldes för att uppmuntra rasism. 

Att Fadime Sahindal hade gjort sig känd i medierna redan innan sin död bidrog naturligtvis 

till den stora uppmärksamheten och till att skapa debatt kring begreppen runt hedersmord. 

Förutom att hon själv gjorde inlägg i den debatten, blev hon, efter Sara och Pela, också den 

tredje i raden av uppmärksammade mördade döttrar/systrar med kurdiska rötter i Sverige. Det 

är mot denna bakgrund som följande analys ska ses. 

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 

Syftet med denna uppsats är att utifrån en fallstudie av de mediala beskrivningarna av mordet 

på Fadime problematisera olika teoretiska perspektiv. Dessa är offerkonstruktion, 

konstruktion av ett socialt problem samt en etnisk vi och dom - konstruktion. Fallstudien 

genomförs med en kvalitativ innehållsanalys med inslag av diskursanalys utifrån teoretiska 

teman av debatt och ledarartiklar som berör mordet på Fadime. För att uppfylla syftet kommer 

jag att söka svar på följande frågeställningar: 

 

 

 

Hur ser offerkonstruktionen ut och går det att applicera Christies teoretiska 

resonemang om ideala offer? 

Vad i framställningarna bidrar till att konstruera hedersmord som ett socialt problem? 

Hur kan mediabeskrivningarna leda till att en etnisk vi och dom - bild skapas eller 

reproduceras? 

1.3 CENTRALA BEGREPP 

Enligt det konstruktivistiska synsätt som jag ska använda mig av kan samhälleliga fenomen 

inte förstås utan att förmedlas genom språket 11 . Det är därför viktigt att mer ingående beskriva 

vissa enskilda begrepp som är centrala i studien. I detta avsnitt kommer begreppen etnicitet, 

kultur, invandrare och hedersmord att tas upp medan andra centrala begrepp som brottsoffer, 

makt och diskriminering kommer att tas upp löpande i teoriavsnittet. För att kunna definiera 

begreppen måste emellertid begreppet diskurs först förklaras. Detta då det, som vi ska se 

9 Kamali, 2004:22 

10 Larsson, 2004:108 

11 Boréus, 2006:209 

6

senare, är min utgångspunkt att olika begrepp får olika betydelser i olika diskurser. Kristina 

Boréus som analyserar kulturbegreppet i debatten om det mångkulturella samhället tar 

begreppet svensk som exempel. Man kan, menar hon, urskilja olika diskurser där begreppet 

får olika betydelse. En skulle, kunna kallas nationernas diskurs, där svensk på ett relativt 

likvärdigt sätt relateras till tecken som dansk, och kanadensare, det vill säga andra nationers 

medborgare. Men svensk får ofta en annan innebörd i invandringens diskurs, där begreppet 

tenderar att inta en position i opposition till begreppet invandrare. 12 

Jag har valt att använda begreppet diskurs på följande sätt: 

”En diskurs är en uppsättning metaforer, berättelser, föreställningar, och materialiseringar 

som tillsammans skapar en viss ordning. Diskurser möjliggör specifika sätt att tolka världen 

och förhålla sig till den. Men den diskursiva ordningen opererar också genom uteslutningar 

och tystnader. Att föreskriva en viss tolkning innebär därför att utesluta och osynliggöra 

andra möjliga synsätt.” 13 

Begreppen etnicitet, kultur och invandrare beskrivs ofta som något med självklar betydelse, 

men varken etnisk eller kulturell tillhörighet behöver vara sanna, faktiska eller oproblematiska 

kategoriseringar av människor. Båda dessa begrepp kan ses som socialt konstruerade och kan 

då tolkas som ”något som skapas och omskapas i socialt liv, och /…/ har en relativ betydelse, 

beroende på sammanhanget.” 14 På liknande sätt är det sällan klart vad som avses med 

begreppet invandrare. Enligt sociologen Mehrdad Darvishpour används begreppet i 

vardagsspråk för att kategorisera alla med icke svenskt ursprung. Men i själva verket 

associeras begreppet med marginalisering och lågstatus 15 . När jag talar om etniska minoriteter 

och invandrare syftar jag på de grupper i samhället som bor stadigvarande i Sverige med en 

annan etnisk härkomst än den svenska. Kulturbegreppet har många betydelser, men kommer 

här framför allt att användas då jag beskriver användningen av det i framställningen av 

mordet på Fadime. En innebörd som begreppet då får är som ett slags bagage med nedärvda 

traditioner som människor som kommer från samma del av världen delar och som står i 

kontrast till den svenska motsvarigheten. Som vi ska se senare ses fenomenet hedersmord 

ibland som en del av en sådan kultur. Amnesty International definierar hedersmord som 

”Mord på en kvinna, utfört av hennes far, bror, make eller annan manlig släkting för att hon 

haft en påstådd eller verklig sexuell relation innan hon ingått äktenskap eller utanför 

12 Boréus, 2006:209 

13 De los Reyes & Martinsson, 2005:11 

14 Lappalainen, 2005:83 

15 Darvishpour, 2006:177 

7

äktenskapet.” 16 Men även hedersbegreppet är omtvistat, föränderligt över tid och betydelsen 

skiljer sig åt mellan olika samhällen och olika kontexter. 

1.4 TIDIGARE STUDIER 

Hedersmord och mediernas bidrag till etnisk diskriminering är omdiskuterade ämnen som 

det har forskats mycket om. Jag ska här presentera en del av denna forskning om hur 

invandrare och brottsoffer framställs i media och då framför allt den som kan relateras till 

fallet Fadime. 

Ylva Brune menar i den jämförande studien om invandrare i svensk nyhetsrapportering, 

Stereotyper i förändring, att invandrare från mellanöstern och nordafrika på senare år har 

framställts på ett sätt, och i sammanhang som hon kallar negativt främlingsskapande 17 . Denna 

medias påverkan har vidare bidragit till en statlig offentlig utredning, SOU 2006:21, med 

namnet Mediernas vi och dom som en del av rapportserien av Utredningen om makt 

integration och strukturell diskriminering. I denna rapport finns bland annat Pia Strand 

Runstens ”Hedersmord”, eurocentrism och etnicitet Mordet på Fadime - en fallstudie som 

diskursivt analyserar hur mordet framställdes i Sveriges television. Strand Runsten kommer 

bland annat fram till att den svenska/västerländska kulturen polariseras mot och framställs 

som överlägsen den kurdiska/österländska. Att offren framställs genom stereotypa bilder av 

unga kvinnor med invandrarbakgrund som förtryckta, passiva och okunniga. Att debatter och 

samhällsmagasin förstärker rådande maktförhållanden samt att en vanligt förekommande 

diskursiv mekanism är att invandrare inte vet eller inte bryr sig om vilka normer som gäller i 

Sverige. En av konsekvenserna av detta, menar Strand Runsten, är att unga kvinnor med 

invandrarbakgrund underskattas som aktörer 18 . 

Andra exempel där mediebevakningen kring mordet på Fadime har varit föremål för studier 

är Lena Grip 19 och Eva Reimers 20 som båda, med hjälp av dagstidningsmaterial, kommer fram 

till att rapporteringen om Fadime har präglats av ett vi och ett dom och att föreställningar om 

skillnader mellan invandrade personer och svenskar befästs. 

I antologin Debatten om hedersmord Feminism eller rasism där nio skribenter (bland andra 

Masoud Kamali och Diana Mulinari, vars namn är flitigt refererade i andra studier) som varit 

aktiva i debatten kritiserar den dispyt som mordet på Fadime utlöste. De konstaterar att 

debatten präglades av kulturrasistiska och etnocentriska föreställningar om vi och dom och att 

16 Amnesty Internationals webbplats 2007-05-29 

17 Brune, 2000:19 


19 Grip, 2000 

20 Reimers, 2005 

8

den ofta förstärkte skillnader mellan ”(j)ämställda nordbor och opålitliga invandrare från 

mellanöstern” 21 Men det finns även studier som tar sin utgångspunkt i det kulturella 

perspektivet. Åsa Eldén har doktorerat med avhandlingen Heder – på liv och död om 

kopplingen mellan förståelse av våld och normer för kön, kultur och religion. Hon kommer, 

genom analyser av rättsfall och intervjuer med arabiska och kurdiska kvinnor, bland annat 

fram till att rykten, oskuld och heder hänger samman med kulturellt accepterade former av 

kontroll av kvinnor som till exempel hedersmord 22 . Även antropologen Unni Vikan skriver 

om hedersmord utifrån utgångspunkten att det är kulturellt betingat och försöker förstå 

Fadimes pappas handlande utifrån en rättegångsobservation. 23 

Även forskningen kring hedersmord präglas alltså av de båda perspektiven som antingen 

vill se en specifik kultur som orsaken till mordet eller att orsaken ska sökas i det globala 

kvinnoförtrycket. När det gäller de forskare som har analyserat den mediala debatten efter 

mordet tycks de dock vara överens om att svenska medier, oavsett om de anser sig vara 

objektiva eller inte, utifrån ett etnocentriskt perspektiv återskapar en vi och dom-uppdelning. 24 

Det som skiljer denna studie från dem som tidigare gjorts är att det inte är vare sig det 

kulturella eller feministiska perspektivet som står i centrum för analysen. Dessa perspektiv har 

ju anlagts i en jakt på orsaksförklaringar, medan jag avser att sätta brottsoffret, hedersmord 

som ett socialt problem samt vi och dom - tänkandet i centrum istället. 

2. TEORI 

Syftet med min uppsats är som sagt att utifrån mordet på Fadime Sahindal problematisera 

olika teoretiska perspektiv. Dessa perspektiv kommer nu att beskrivas. Efter att jag beskrivit 

mina vetenskapsteoretiska ställningstaganden följer först en kort redogörelse för medias makt 

och betydelse för vår verklighetsuppfattning, därefter en presentation av teorier kring 

brottsoffret som i sin tur följs av teorier om vi och dom - tänkande samt några kriterier på 

språklig diskriminering. 

2.1 VETENSKAPSTEORETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN 

Då min studie går ut på att söka förstå hur sociala problem konstrueras, tolkas och hanteras i 

samhället, snarare än att ta reda på hur sanna, trovärdiga eller rimliga olika tolkningar eller 

lösningar är, använder jag mig av det konstruktivistiska perspektivet. Utifrån en sådan 

21 Larsson & Englund, 2004:4 

22 Eldén, 2003 

23 Wikan, 2004 

24 Brune, 2000:24, Lapplainen 2005:127, Larsson & Englund, 2004:6 

9

utgångspunkt menar man ofta att kunskap förmedlas av och genom språket samt att det 

därmed inte finns någon oberoende verklighet som kan observeras. Språk och verklighet går 

alltså inte att skilja åt. 25 Det är snarare så att vi, med hjälp av språket, skapar representationer 

av verkligheten som inte bara speglar den utan som också bidrar till att skapa den. Tätt 

sammankopplat med kunskapen om verkligheten är också maktbegreppet. Ett av Michel 

Foucaults många maktresonemang handlar om att kunskap om verkligheten inte utvecklas 

oberoende av makt samtidigt som makt inte kan utövas utan kunskap 26 . Vad det ovan sagda 

innebär för min studie mer konkret är att media genom att förmedla kunskap om mordet på 

Fadime blir avgörande för läsarnas uppfattning om vad som har utspelat sig och hur det ska 

tolkas. Detta innebär inte att jag anser att att uppmärksamheten är överdriven, bara att det är 

den kollektiva definitionsprocessen 27 runt problemet som främst är av intresse. När det gäller 

maktrelationen mellan offer och gärningsman finner jag det användbart att använda Foucaults 

resonemang om mellanmänsklig maktutövning där makt och motmakt är starkt bundna till 

varandra. Detta är en makt som verkar vid sidan av den övergripande mellan individ och 

samhälle, där kraftmätningar kan äga rum mellan individer och styrkeförhållanden åtminstone 

tillfälligt kan rubbas 28 . 

Konstruktivismen har kritiserats för utgångspunkten att allt är konstruerat. Man menar då att 

om all kunskap och alla sociala identiteter är kontingenta, så blir konsekvensen att allting 

flyter och regelbundenheten i det sociala löses upp 29 . Men konstruktivismen behöver inte 

innebära att verkligheten inte finns. Jag har valt en inriktning som innebär att verkligheten får 

sin betydelse genom diskurserna och diskurserna pekar ut olika handlingar som relevanta i 

situationen. Detta innebär också att den diskursiva förståelsen kan få sociala konsekvenser 30 . I 

denna studie kommer det dock att finnas begränsat utrymme för diskussionen om de 

konstruerade fenomenens sociala konsekvenser. Men min förhoppning är ändå att jag ska 

lyckas bädda för en sådan diskussion. 

När det gäller medias förmåga att konstruera verkligheten och dess makt att påverka 

opinionen har även den ifrågasatts. Bland annat har man inom medie- och 

kommunikationsvetenskapen ifrågasatt medias påverkan på människors tänkande 31 . Men som 

25 Bergström & Boréus, 2005:22 

26 Sunesson, 2003:xiii 

27 Andersson & Lundberg, 2001:64 

28 Hydén, M, 2001:92 

29 För en mer utförlig diskussion om kritiken mot konstruktivismen se Ian Hackings (2000) Social konstruktion 

av vad? 

30 Winther Jörgensen & Phillips, 2000:15 f 

31 Se Ester Pollacks avhandling Medier och brott (2001) för en kritisk diskussion om mediers 

verklighetskonstruktion. 

10

vi ska se i nästa kapitel utgör medierna, om inte den enda, så åtminstone en viktig källa för 

människors föreställningar om den sociala verkligheten. 

2.2 MEDIERNAS MAKT OCH BETYDELSE 

En trend som medievetaren Ester Pollack tar upp i sin avhandling Medier och brott och som 

har växt starkare det senaste decenniet är att man i media, från att tidigare mest intresserat sig 

för gärningsmännen, ägnar allt mer intresse åt brottsoffret och den sociala kretsen runt 

brottsoffret. Denna typ av drabbadjournalistik eller offerjournalistik är, enligt Pollack, ett 

effektivt sätt för medierna att beröra publiken 32 . En annan förklaring till ökad fokus på offret i 

medierna är att hela samhällsdebatten förändrats. Henrik Tham har analyserat hur brottsoffren 

kommit att hamna i centrum för den kriminalpolitiska debatten. Han menar att politiska 

partier, i synnerhet de konservativa allt oftare lyfter fram brottsoffret för att motivera hårdare 

tag mot brottslingar. Vid sidan av detta leder den ökade individualiseringen i samhället till en 

känsla av oro, utsatthet och behov av samhörighet och meningsfullhet. Detta behov utnyttjas 

sedan av massmedier och politiker. I solidariteten med brottsoffret, menar Tham, återupprättar 

vi en hotad konsensus. 33 Chermak som har skrivit boken Victims in the news förklarar att 

brottsoffer är viktiga inslag i nyhetsrapporteringen för att de bidrar med en känslomässig sida 

till brottsberättelserna som får konsumenterna att känna mer inlevelse. 34 Enligt Strand 

Runsten som nämndes ovan stödjer de studier som har gjorts, om hur diskurser påverkar 

majoritetspubliken, antagandet att medias verklighetskonstruktioner påverkar människors sätt 

att förstå sociala fenomen. Som exempel nämner hon att våld mot kvinnor som gång på gång 

kopplas samman med etnicitet konserverar och förstärker negativa föreställningar om 

könsroller. Samtidigt gynnas diskriminerande tendenser i samhället. 35 

Mediernas makt och betydelse är således intressant för denna uppsats ur ett 

brottsofferperspektiv såväl som ur ett diskrimineringsperspektiv. När det gäller det senare kan 

mediernas sätt att beskriva verkligheten lätt bli den enda källan till kunskap eftersom det 

handlar om sammanhang och fenomen som publiken inte är bekant med sedan tidigare 36 . 

Fenomenet hedersmord borde vara ett bra exempel på ett sådant sammanhang. Van Dijk 

menar vidare att fördomar och diskriminering är inlärda föreställningar och inte medfödda, 

och att de huvudsakligen lärs in från den offentliga diskursen. Sådana diskurser omfattar 

politiska debatter, nyhets- och debattartiklar, Tv-program, läroböcker och vetenskapliga 

32 Pollack, 2001:61 

33 Tham, 2001:35 

34 Chermak, 1995:62 


36 Norstedt & Camauër, 2006:10 

11

publikationer. 37 En delfråga blir här i vilken utsträckning det är journalisterna eller medierna 

själva som har makten över mediernas innehåll. När det gäller nyhetsmedierna har 

journalisterna, enligt Nordstedt och Camauër, mycket stort inflytande över den bild som 

förmedlas. Dels direkt då de kan välja att klippa bort delar av materialet, men också indirekt 

genom att aktörer, till exempel politiker väljer att anpassa sina uttalanden efter 

mediedramaturgins krav. Det senare är det som man främst bör tänka på vid läsningen av 

denna uppsats eftersom det inte, i första hand, är nyhetsjournalister som uttalar sig utan 

politiker, experter och debattörer. I övriga Europa har forskning visat att det inte är ovanligt 

att olika aktörer, med hjälp av media, utnyttjar till exempel rasistiska strömningar för att 

stärka sina maktpositioner. 38 

Med hänvisning till det som sagts ovan blir medielogiken central för förståelsen av 

brottsofferkonstruktion, skapandet av nya sociala problem samt för vi och dom - tänkandet 

och diskrimineringens mekanismer. 

2.3 TEORIER OM BROTTSOFFER 

Intresset för brottsoffret har funnits länge inom den kriminologiska forskningen. De senaste 

årtiondena har detta intresse dock växt, bland annat till följd av kvinnorörelsens synliggörande 

av mäns våld mot kvinnor och en ökad betoning på individens rättigheter i allmänhet 39 . 

Viktimologi betyder läran om offret och handlade från början mest om att vinna ökad 

kunskap om brottslighet och gärningsmän, en så kallad inverterad kriminologi. 40 Det finns 

ingen allmänt vedertagen definition av vad ett brottsoffer är. Man kan snarare tala om mer 

eller mindre allmänna idéer om hur ett riktigt brottsoffer bör vara 41 . Begreppet kommer därför 

inte att definieras, utan snarare problematiseras då jag har för avsikt att undersöka vad 

föreställningar om offer betyder. Även beteckningen brottsoffer kan vara socialt producerad 

och offerbilden kan då användas på olika sätt i olika sammanhang beroende på hur olika 

parter, till exempel brottsofferjourer, media, lagstiftare etcetera vill framställa brottet 42 . Det 

finns många teorier om bilden av offret samt om hur människor både tar hjälp av och 

begränsas av de etablerade föreställningarna om vad ett brottsoffer är. En utav dem är den 

norska kriminologen Nils Christie vars redan klassiska artikel The ideal victim från 1989 är en 

37 Van Dijk, 2005:113 

38 Norstedt & Camauër, 2006:10 

39 Tham, 2001:35 

40 Åkerström, Sahlin, 2001:7 

41 Burcar, 2005:17 

42 Åkerström, Sahlin, 2001:7 

12

sådan, om inte teori, så åtminstone ett teoretiskt resonemang 43 . Enligt Joel Best kan intresset 

för offret uppfattas som en etablerad offerideologi, där offret spelar en central roll i skapandet 

av ett nytt socialt problem. Dessa båda teorier kommer att vara två utgångspunkter i min 

studie och redogörs därför mer utförligt för nedan. 

2.3.1 Det idealiska offret 

I resonemanget om det Det idealiska offret fokuserar Christie, utifrån ett 

socialkonstruktivistiskt perspektiv, på brottsofferfenomenets sociologi. Han menar att 

huruvida man betraktar sig själv som ett offer eller inte, har att göra med deltagarnas 

definition av den aktuella situationen. Att vara offer är alltså inget objektivt fenomen. Med 

idealiskt offer syftas inte på de som mest känner sig som offer, utan ”på en person eller en 

kategori av individer som – när de drabbas av brott – lättast får fullständig och legitim status 

som offer.” 44 Brottsoffret kan, enligt Christie, beskrivas som en social typ av ungefär samma 

slag som hjälten eller förrädaren eller för den delen brottslingen. För att tillskrivas denna 

status och alltså ses som ett idealt offer krävs vidare vissa förutsättningar och egenskaper hos 

offret och gärningsmannen. Christie listar dessa egenskaper med exempel på följande sätt: 

1. Offret är svagt. Sjuka, gamla eller mycket unga människor passar särskilt bra som idealiska offer 

2. Offret är upptaget med ett respektabelt projekt. 

3. Hon är på en plats som hon inte kan klandras för att vara på: på gatan under dagtid. 

4. Gärningsmannen är stor och ond. 

5. Gärningsmannen är okänd och har ingen personlig relation till offret. 45 

Exempel på icke idealiska offer är, enligt Christie fulla män som blir slagna på krogen eller 

gifta kvinnor som trots att de blir slagna gång på gång inte lämnar sina män. Det finns således 

en sjätte förutsättning för att bli ett idealt offer. Offret har, trots sin oskuld, en maktposition 

eftersom hon/han har lyckats synliggöra problemet. Man måste alltså vara tillräckligt stark för 

att klara av att uppmärksamma sitt offerskap, samtidigt som man inte får vara så stark så att 

ens oskuld och oförmåga att försvara sig kan ifrågasättas. 46 Christie menar slutligen att 

offerstatus är något positivt när de förbättrar situationen för dem som lider, men när den 

43 Jag kallar den ibland teori, men den är snarare ett teoretiskt resonemang. Dels därför att den bara bygger på en 

artikel. Dels för att den inte är prövad som teori. 

44 Christie, 2001:47 

45 Christie, 2001:48 

46 ibid:50 

13

offentliga sympatin går till överdrift kan offerkonstruktionen få negativa konsekvenser, till 

exempel i form av ökad obefogad rädsla. 47 

2.3.2 Konstruktionen av ett nytt socialt problem 

Ur ett konstruktivistiskt perspektiv uppstår ett socialt problem först när något definieras och 

behandlas som ett sådant problem. Joel Best, professor i sociologi, som skriver om vad han 

kallar new crimes och new victims drar paralleller mellan uppmärksamheten kring brottsoffret 

och det sätt på vilket nya sociala problem konstrueras. Media bidrar inte bara, menar han, till 

att nya brott uppmärksammas, de uppfinner och skapar också nya kategorier av människor 

som till exempel stalkers, hackers och slackers. 48 Berit Andersson och Magnus Lundberg 

utgår ifrån Bests teori och beskriver hur kvinnomisshandel har uppstått, definierats, och 

hanterats som socialt problem. De kommer fram till att denna brottstyp, genom att ha 

”(k)onstruerats som en speciell fråga, med en viss typ av våld, med en viss sorts gärningsman 

och ett specifikt slags offer” 49 kan ses som en nyckelkategori i det som Best kallar för en 

etablerad offerideologi och som beskrivs i följande citat: ”Today, claims about victims tend to 

be grounded in a common set of assumptions, a contemporary ideology of victimisation. This 

ideology has become a powerful resource for those seeking to promote new social 

problems” 50 . Best sammanfattar denna offerideologi i följande 7 punkter som tillsammans 

eller var för sig kan utgöra en modell för att identifiera en offerkategori. 51 

1. Det första kriteriet på viktimisering är att problemet har stor spridning. Många är drabbade och de drabbade 

finns i alla samhällsskikt. Detta är en viktig förutsättning, menar Best, då ett socialt problem som har stor 

spridning och många drabbade också är ett stort problem, ett som kräver uppmärksamhet. 

2. Viktimiseringen har vidare långtgående konsekvenser och kan påverka, inte bara en människas liv, utan även 

nästa generation. Som exempel nämner Best att det brukar hävdas att barn som blivit utsatta för misshandel eller 

alkoholiserade föräldrar, själva ofta blir våldsamma eller alkoholiserade. 

3. För det tredje har relationen mellan offer och förövare tydliga gränser som definierar vem som är vem. Detta 

framställs som om viktimiseringen sker genom en exploaterbar relation mellan två aktörer där den ena har 

övertaget och den andra lider. Det förs ingen diskussion om huruvida offret varit delaktigt eller bjudit motstånd i 

den process som lett fram till förövarens beteende. 

4. Det påpekas ofta att offerskapet sällan upptäcks, av samhället i stort såväl som av offren själva. Experterna 

som talar om det nya problemet påkallar ofta uppmärksamhet till ett socialt förhållande som tidigare ignorerats. 

47 Christie, 2001:58 

48 Best, 1999:93 


50 Best, 1999:xiv 

51 ibid:117 

14

5. Det är viktigt att sprida information om andras och vår egen utsatthet och vilka hotbilder som finns. Eftersom 

offerskapet så sällan upptäcks behöver vi hjälpa andra att adressera eventuella offerskap. Media kan till exempel 

presentera speciella checklistor med typiska symtom som indikerar ett förstadium till viktimisering. 

6. Denna sjätte punkt handlar om att anspråk på offerskap måste respekteras. När väl ett utsatt offer har trätt fram 

är det mycket viktigt att dennes offerstatus inte ifrågsätts. Om man inte tror på den utsatte riskerar denne att bli 

sekundärt viktimiserad, dessutom kan det få större konsekvenser genom att det kan motverka att andra träder 

fram. 

7. Slutligen är själva begreppet offer problematiskt, det har, som Best uttrycker det, oönskade konnotationer. 

Många experter är kritiska till den stigmatiserande bilden av offret som passivt och maktlöst och brukar istället 

vilja tillskriva offret positiva egenskaper som stark och modig. Överlevare är en allt vanligare beteckning på 

offret, vilken underbygger offerideologin genom att en överlevare är en hjälte som många kanske har ännu 

lättare att identifiera sig med än ett viljelöst offer. 52 

I sin korthet utgör dessa sju kriterier en modell som kan användas för att lätt etikettera nya 

offer som efter denna process kommer att ha mycket svårt att göra sig av med offerstämpeln. 

Eftersom vi tidigare har lärt oss att identifiera offer genom dessa kriterier har det blivit lätt för 

experter att uppmärksamma nya offer genom samma typ av påståenden. 53 

Enligt Andersson och Lundberg stämmer Bests kriterier väl in på hur kvinnomisshandel har 

framställts i Sverige 54 och även jag kommer att använda mig av dem när jag analyserar hur 

fenomenet hedersmord framställs i Sverige. 

I följande avsnitt redogörs för de teorier kring ett vi och dom tänkande som i sin förlängning 

kan leda till etnisk diskriminering. 

2.4 TEORIER OM VI OCH DOM 

Uppdelningen i vi och de andra är något som pågår överallt och hela tiden. Vilken grupp jag 

anser mig tillhöra varierar med sammanhanget. Men förståelsen av den andra gruppen 

grundas alltid på att människorna i den är på något sätt annorlunda från den grupp ”jag själv” 

ingår i. 55 Torun Lindholm menar, utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv, att grupper är 

viktiga som en del av människors identitet. En av de mest centrala dimensionerna för 

kategorisering är indelningen av vår egen grupp som inom socialpsykologin kallas ingruppen 

och de som inte tillhör vår grupp, utgruppen. Ingruppen kan utgöras av individer på olika 

nivåer, från små nära grupper som familj och vänner till stora sociala kategorier baserade på 

52 Best, 1999:103 ff 

53 ibid:118 


55 Boréus, 2005:20 

15

kön, nationalitet eller religion. 56 Van Dijk använder begreppen positive self-presentation och 

negative other-presentation för analysen av hur en dominerande grupp tillskriver sig själv 

goda egenskaper och de andra dåliga. 57 Det finns vidare många olika sätt att skilja mellan 

vilka grupper som är de vi tillhör och vilka som de andra tillhör. Beroende på sammanhanget 

finns det även olika sorters vi och dom. Politiker kan till exempel avsiktligt vilja skilja på oss 

låginkomsttagare och dom höginkomsttagare, eller på oss socialdemokrater och dom 

moderater. Men ofta kopplas vi och dom- tänkandet ihop med postkoloniala teorier om hur 

Europa och västvärlden har byggt upp sin identitet och självuppfattning i det kolonialistiska 

mötet med andra kulturer. 58 En sådan teori är bland andra litteraturvetaren Edward W. Saids 

orientalism som handlar om västerlandets syn på orienten. Med hjälp av diskursanalys och 

med utgångspunkt i bland annat Foucaults teorier om kunskap och makt angriper han den 

västerländska litteraturen och menar att Europa har uppfunnit orienten. Teorin är viktig att ta 

upp i denna uppsats eftersom den, i likhet med den mediala debatten om invandrare i Sverige, 

bygger på västs föreställningar om öst. Said menar också att orientalismen innebär att vi 

européer (i denna uppsats mer specifikt svenskar) är överlägsna dom från öst (i synnerhet från 

mellanöstern). Samt att den europeiska kulturen har vunnit i styrka och identitet genom att 

polarisera öst mot väst 59 . Föreställningarna om öst har måhända förändrats sedan 

kolonialtiden, menar Said, men orientalismen blomstrar i högsta grad än idag. 60 

En tydlig definition av vad vi och dom-tänkande är, är således inte helt lätt att hitta. En syn 

på den egna gruppen (i Sverige majoritetsgruppen) som överlägsen den andra 

(minoritetsgruppen) leder emellertid i sin förlängning till etnisk diskriminering. Etnisk 

diskriminering är ett begrepp som är lättare att definiera och kommer därför att likställas med 

en etnisk vi och dom uppdelning i denna uppsats. 

Man brukar skilja mellan individuell, institutionell och strukturell diskriminering, där de två 

sistnämnda är snarlika och kan definieras som ”(m)ajoritetssamhällets systematiska 

handlingar av underordning och stigmatiserande definitioner av vissa etniska, religiösa eller 

invandrade grupper” 61 I fortsättningen kommer definitionen av begreppet strukturell 

diskriminering att användas och innefatta de båda. En, i forskningen, återkommande 

definition av begreppet är den som ges i direktiven till Det blågula glashuset, en statlig 

offentlig utredning om strukturell diskriminering som följer nedan: 

56 Lindholm, 2005:398 

57 Van Dijk, 2000:30 

58 Brune, 2000:19 

59 Said, 1993:5 

60 ibid:321 

61 Nohrstedt & Camauër 2006:11 

16

Med strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet avses /../ regler, normer, rutiner, 

vedertagna förhållningssätt och beteenden i institutioner och andra samhällsstrukturer som utgör hinder för 

etniska eller religiösa minoriteter att uppnå lika rättigheter och möjligheter som majoriteten av befolkningen 

har. Sådan diskriminering kan vara synlig eller dold och den kan ske avsiktligt eller oavsiktligt. 62 

Denna definition innebär att det är grundläggande demokratiska principer om människors lika 

värde som inte efterföljs vid strukturell diskriminering. Den innebär också att strukturell 

diskriminering kan förekomma utan direkt onda avsikter. Mediekommunikationsforskaren 

Ylva Brune som nämnts ovan menar att de analyser som vi gör i medierna, trots att de 

genomsyras av välvilja och empati kan bidra till andrafiering genom att skapa kategorin 

invandrare som annorlunda och eventuellt bristfälliga. 63 Kristina Boréus som, i 

Diskriminering med ord, har studerat offentliga diskurser över de sinnesslöa, de döva och 

invandrarna med syfte att identifiera diskriminering i tal och skrift har konstruerat en 

begreppsapparat med fyra typer av språklig diskriminering. Dessa kommer jag att använda vid 

analysen av vi och dom - konstruktionen. Kriterierna är utestängning, nedvärdering, 

objektifiering och negativ särbehandling av den andra gruppen, varför jag anser att denna 

begreppsapparat kan hjälpa mig att besvara frågan om huruvida framställningarna kan bidra 

till att en vi och dom – bild skapas. En närmare presentation följer nedan. 

2.4.1 Språklig diskriminering 

Utestängning sker när grupper som har kategoriserats på ett visst sätt inte får vara med att 

formulera och diskutera frågor som rör dem. Deras röster är då utestängda från diskursen. Det 

finns olika grader av utestängning där den totala frånvaron av gruppernas egna intressen är 

den starkaste. Att helt osynliggöra en grupp är också en form av utestängande. Ett 

osynliggörande av vissa medborgare på den offentliga arena som media utgör är ett tecken på 

dessa gruppers maktlöshet samtidigt som det förstärker denna. 

Nedvärdering som är den mest uppenbara form av språklig diskriminering sker när den 

andra gruppen, dom framställs som underlägsna oss. Att använda nedsättande benämningar 

som blatte eller svartskalle, menar Boréus är ett sätt att nedvärdera människor. Det är dock 

sällsynt med sådana benämningar i dagstidningar som vill framstå som seriösa och 

accepterade. Men benämningar i media kan från början framstå som neutrala för att sedan 

laddas med negativa konnotationer, Boréus exemplifierar med ord som invandrartät och 

62 Lappalainen, 2005:75 

63 Brune, 2006:91 

17

invandrarkille. Orden asylström och invandrarvåg är vidare exempel på ord där man fråntar 

människors individualitet och mänsklighet. Diskriminering kan också förekomma genom 

flitigt förekommande uttryck som kriminella invandrargäng eller när negativa beskrivningar 

av kategorin invandrare saknar faktisk grund. 

Objektifiering handlar om att kategoriserade människor hanteras som objekt, det vill säga 

som om de vore saker eller ting. Ett sätt att behandla människor som om de vore saker på är 

att beskriva dem som om de saknade känslor, initiativ och handlingsförmåga. 

Negativ särbehandling är den fjärde och sista av Boréus diskrimineringsformer. Den 

utrycker sig som förslag till negativ särbehandling och innebär att man föreslår en behandling 

av en grupp människor som är sämre än den behandling man förordar för den egna gruppen. 

Denna form skiljer sig något från de andra eftersom den ligger mycket nära en diskriminering 

som inte bara är språklig. 64 

3. METOD 

I följande kapitel kommer jag att redogöra för hur studien har genomförts. Närmast följer en 

redogörelse för de olika vetenskapliga metoderna. Därefter presenteras en materialbeskrivning 

och mer konkret tillvägagångssätt. Kapitlet avslutas sedan med en diskussion kring validitet, 

reliabilitet och min förförståelse som uttolkare av materialet. 

3.1 FALLSTUDIEN SOM FORSKNINGSMETOD 

Vad som gör en undersökning till en fallstudie är beslutet att inrikta studien på ett visst 

exempel. Detta exempel eller analysenheten kan utgöras av en individ, ett program, en 

institution, en grupp en händelse eller ett begrepp. Det viktigaste att ha klart för sig när man 

ska bestämma analysenheten är att man ska avgöra vad det är man vill kunna säga något om 

när undersökningen är klar 65 . Jag har valt ut mitt fall som ett exempel på ett större problem. 

Det jag vill kunna säga något om är hur brottsoffer, sociala problem och vi och dom tänkande 

kan konstrueras och reproduceras i vårt samhälle genom debatten kring detsamma. Motivet 

till valet av hedersmord som fall, utgörs av att det så kallade hedersmordet är ett mycket 

väldebatterat ämne i Sverige som, av brottsoffermyndigheten, nämns som exempel på ett brott 

med etniska förtecken. Det mest välkända och flitigast omdebatterade brottet av detta slag är 

mordet på Fadime, varför denna händelse får bli mitt urval i fallet. Detta urval kan sägas vara 

målinriktat eftersom jag har valt mitt fall för att upptäcka, förstå och få insikt i så hög grad 

64 Boréus, 2005:28 ff 

65 Merriam, 1994:58 

18

som möjligt om det valda problemet. En sådan urvalsstrategi kallas icke-probalistisk och är 

den lämpligaste när det gäller kvalitativa fallstudier 66 . 

Fallstudiemetoden väljs också för att forskaren vill skaffa sig djupgående insikter om en 

viss situation och hur de inblandade personerna tolkar denna. Fokus ligger på process snarare 

än på resultat, på kontext snarare än på specifika variabler och på att upptäcka snarare än på 

att bevisa 67 . 

Det finns vidare flera olika typer av fallstudier. Merriam nämner den etnografiska 

fallstudien som är användbar framför allt vid en intensiv beskrivning av en social företeelse, 

den psykologiska där Freuds studier av individen tas som exempel och slutligen den, för mig 

bäst passande sociologiska fallstudien som beskrivs såhär; 

”(s)ociologiska fallstudier är mer inriktade på socialisation och andra samhälleliga begrepp när pedagogiska 

företeelser studeras. Sociologer intresserar sig för demografiska faktorer, socialt liv och människors roller i 

detta, närsamhälle, sociala institutioner (t ex familj, kyrka och regering), grupper av människor (t ex 

minoritetsgrupper och ekonomiska klasser) samt sociala problem som brottslighet, fördomar, skilsmässa och 

mental sjukdom.” 68 

Min förhoppning med föreliggande uppsats är att fördjupa kunskapen inom det valda 

området. För detta syfte passar fallstudien bra med sin förmåga att bringa insikt och 

upplysning om komplexa sociala enheter. Djupare insikter om ett fall kan också senare 

utvecklas och bidra till idéer och hypoteser till framtida forskning. 69 Dessa egenskaper hos 

fallstudiemetoden är dock förknippade med vissa begränsningar. När man är ute efter en rik 

och tät analys av en företeelse kan produkten lätt bli för lång, för detaljerad och ingående för 

att effektivt kunna användas. 70 Jag kommer att försöka ta hänsyn till detta vid analysen genom 

att vara så kortfattad som möjligt. En annan begränsning är att fallstudier har en tendens att 

överförenkla eller överdriva faktorer i en situation. Läsaren kan då dra felaktiga slutsatser och 

förledas tro att fallstudien redogör för en helhet när den egentligen bara utgör en enda aspekt 

av denna helhet. En annan viktig aspekt att ta hänsyn till är att forskaren själv är instrumentet 

när det gäller insamling, analys av material och tolkning. Detta ställer höga krav på forskarens 

både egenskaper, känslor och förmågor. 71 Det är därför viktigt att noga redogöra för 

tillvägagångssätt och förförståelse, vilket jag gör i slutet av kapitlet. 

66 Merriam, 1994:61 

67 ibid:9 

68 ibid:39 

69 ibid:46 

70 ibid:47 

71 ibid:47 ff 

19

Kvalitativa fallstudier kan användas vid olika typer av material, både när man gör intervjuer 

och observationer. Men i mitt fall handlar det om att utvinna information från dokument, 

närmare bestämt tidningsartiklar. I kvalitativa fallstudier använder man normalt någon form 

av innehållsanalys för att analysera dokument. En innehållsanalys går i grunden ut på att 

systematiskt beskriva innehållet i ett kommunikativt budskap. 72 I följande två avsnitt kommer 

de textanalytiska metoderna att behandlas närmare. 

3.1.1 Kvalitativ innehållsanalys 

Innehållsanalysen har ofta kommit till användning inom media och har då oftast ett 

kvantitativt fokus. Detta tillvägagångssätt lämpar sig särskilt väl om man vill finna mönster i 

stora material genom att till exempel räkna ord för att mäta frekvensen av ett visst fenomen. 73 

Innehållsanalysen kan också vara kvalitativ och syftar då till att systematiskt beskriva 

textinnehållet. Merriam refererar till Altheide (1987) som menar att den kvalitativa 

innehållsanalysen kännetecknas av att man snarare tar ställning till karaktären av den 

information man har tillgång till än till frekvensen. Forskaren kan till en början låta sig styras 

av vissa kategorier, men man förväntar sig att ytterligare kategorier kan dyka upp under 

undersökningens gång. 74 Analysen i denna uppsats kommer att systematiseras på ett liknande 

sätt. Jag kommer att låta olika teman utifrån de teoretiska utgångspunkterna styra analysen 

men ändå försöka vara öppen för nya infallsvinklar. En begränsning med innehållsanalysen är 

dock att den tenderar att fokusera på det uttalade snarare än på det outtalade. Då 

tidningsartiklarnas upphovsmän, med sina beskrivningar av Fadime, inte har en uttalad avsikt 

att bidra till etnisk diskriminering är denna begränsning allvarlig för min del. Enligt 

Bergström och Boréus kan outtalade förutsättningar styra samhällsdebatten. Att något inte 

uttalas kan ju antingen vara ett tecken på att det inte är viktigt eller att det tillhör ”det 

självklara” som kanske är det som i själva verket styr debatten. I sådana fall, menar Bergström 

och Boréus är det bättre att använda diskursanalys 75 , varför jag vill låta min analys inspireras 

även av denna metod som i sin korthet beskrivs nedan. 

3.1.2 Diskursanalys 

Bergström och Boréus menar att diskursanalys erbjuder en möjlighet till en breddad form av 

textanalys. Istället för att utgå ifrån att våra föreställningar återspeglar den materiella 

verkligheten, ges utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv, föreställningarna en mer produktiv 

72 Merriam, 1994:128 

73 Bergström, Boréus, 2005:84 

74 Merriam, 1994:129 


20

oll. Detta förutsätter ett språk som organiserar den sociala verkligheten, vilket gör att 

språkanvändningen har en central betydelse inom den diskursanalytiska traditionen. Språket, 

skriver Bergström och Boréus, återger inte verkligheten direkt och på ett enkelt sätt utan 

bidrar snarare till att forma den. 76 Som nämndes tidigare kan man säga att en diskurs är ett 

bestämt sätt att tala om och förstå världen där språket är strukturerat i olika mönster som 

människor följer när de uttalar sig och agerar inom olika sociala områden. Diskursanalys är 

sedan analys av dessa mönster. 77 Winther Jörgensen och Phillips presenterar följande lista 

över det diskursanalytiska angreppssättets gemensamma utgångspunkter: 

Språket är inte en avspegling av en redan existerande verklighet. 

Språket är strukturerat i mönster eller diskurser 

Dessa diskursiva mönster bevaras och förändras i diskursiva praktiker. 

Bevarandet och förändringen av mönstren ska därför sökas i de konkreta kontexter där språket sätts i 

spel. 78 

Enligt Michel Foucault som starkt förknippas med diskursanalysen är diskurser ”Hela den 

praktik som frambringar en viss typ av yttranden.” 79 Jag håller dock fast vid den, enligt mig, 

lite mer gripbara definition av diskurs som redogjordes för i inledningen. 

Diskursanalysen är sammanfattningsvis en inriktning inom textanalysen som söker efter 

synen på eller föreställningar om ett fenomen. Men inte för att komma fram till hur 

verkligheten egentligen ser ut bakom diskursen, utan för att studera vilka mönster det finns i 

utsagorna eller vilka sociala konsekvenser som olika diskursiva framställningar får 80 . Detta 

gör diskursanalysen till en lämplig inspirationskälla för denna analys. Både därför att jag 

utgår ifrån ett konstruktivistiskt synsätt, men framför allt då min ambition är att bidra till en 

diskussion om vilka sociala konsekvenser de verklighetsbeskrivningar som svensk dagspress 

spred kring tidpunkten för mordet på Fadime har fått. Utgångspunkten för denna analys är 

vidare, i likhet med den för diskursanalysen, inriktningen på både vad som görs och vad som 

sägs, eller enklare på att ”språket formar handling”. 81 Det är därför inte av intresse att 

analysera de agerande subjektens (i mitt fall artikelförfattarnas) personliga motiv och 

egenskaper närmare. 82 Ytterligare en användning av diskursanalysen som jag kan dra nytta av 

är att man med hjälp av denna kan söka rekonstruktioner av sociala identiteter. Bergström och 

Boréus exemplifierar här med samer. Genom att i offentligt tryck visa vad som sägs om 


77 Winther Jörgensen, Phillips, 2000:7 

78 ibid:18 

79 Foucault citerad i Bergström & Boréus, 2005:309 

80 Winther Jörgensen & Phillips, 2000:28 


82 Andersson, 2002:46 

21

samer, menar de, kan man förstå hur diskursen ger vissa förutsättningar för en samisk 

identitet. 83 

3.2 MATERIALBESKRIVNING OCH AVGRÄNSNINGAR 

Analysmaterialet utgörs av 36 ledar- och debattartiklar från tidningarna Dagens Nyheter (12 

stycken) och Expressen (24 stycken) från och med 2002-01-21 då Fadime mördades till och 

med ett år senare 2003-01-21. Då syftet med uppsatsen är att se hur debatten om Fadime kan 

konstruera och reproducera bilder av offer, av fenomenet hedersmord samt ett vi och dom 

tänkande var ett viktigt kriterium vid urvalet att spridningen var stor. Det vill säga att den text 

som analyseras har nått ut till en stor del av befolkningen. Att endast två tidningar analyseras 

är alltså främst en avgränsning för att inte få ett för stort material. Både Dagens Nyheters och 

Expressens politiska hållningar är liberala, vilket kan ha betydelse när det gäller vilken sida 

artiklarna intar i debatten om Fadime. Som vi ska se senare är det det kulturbetonade 

perspektivet som dominerar debatten, och kanske skulle detta perspektiv vara mindre 

dominant om en tidning med en mer vänsterorienterad hållning hade ingått i materialet. Jag 

resonerade dock så att det viktigaste var spridningen och de mest lästa tidningarna i Sverige 

råkar vara mer höger- än vänstervridna. Då jag skulle begränsa mig till en dagstidning och en 

kvällstidning, tog jag emellertid den som är mer till vänster av de två största dagstidningarna 

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt den som är mer till höger av de två största 

kvällstidningarna, Expressen och Aftonbladet för att åtminstone lite ta hänsyn till balansen. I 

Dagens Nyheter är det vidare 5 debattartiklar och 7 ledarartiklar som analyserats. Materialet 

från Expressen består av 11 ledare, 11 artiklar från avdelning fyra som är Expressens 

debattsida samt 2 debattartiklar från kulturavdelningen. Vid den första genomläsningen av 

materialet gjorde jag beslutet att inte skilja de olika artikeltyperna åt vid analysen. Detta då 

jag inte ansåg att det fanns några väsentliga skillnader som var relevanta för mina 

frågeställningar. För den intresserade framgår det emellertid av noterna vilken typ av artikel 

det är om artikeln inte är signerad, då det istället är artikelförfattarens namn som redogörs. 

Aktörerna bakom texten kommer vidare inte heller att ägnas någon större uppmärksamhet. 

Detta som en avgränsning, men också för att denna studie är begränsad till att gälla framför 

allt artiklarnas läsare. Sökningen efter artiklarna gjordes vidare i databasen presstext utifrån 

sökordet Fadime och med det angivna tidsintervallet. Jag är medveten om att jag kan ha 

missat artiklar som rör det ämne som jag är intresserad av, när jag har valt att avgränsa mitt 


22

sökord till ”Fadime”. Kanske hade jag fått fram ytterligare några artiklar om jag sökt på till 

exempel ”kvinnoförtryck”, ”barnmisshandel” eller på begreppet ”hedersmord”. Dock måste 

gränserna för vad man ska undersöka dras någonstans, och jag har valt att endast hålla mig till 

fallet Fadime. I inledningen av kapitel fyra redogörs för en presentation av fördelningen av de 

båda perspektiven i tabellform. Nedan följer en beskrivning av hur själva analysen har 

genomförts. 

3.3 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 

Efter att materialet valts ut läste jag igenom samtliga artiklar en gång och fann, i linje med 

vad tidigare forskning har kommit fram till, skilda utgångspunkter i artiklarna. Jag markerade 

då och sorterade de i olika högar efter dessa båda perspektiv, det kulturbetonade och det 

feministiska. En tredje hög skapades för de artiklar som inte gick att avgöra om de utgick från 

det ena eller andra perspektivet. Jag redogör för denna uppdelning i kapitel fyra. Därefter läste 

jag mer noggrant igenom hela materialet ytterligare en gång och markerade, i enlighet med 

innehållsanalysen ut mina huvudkategorier, som utgjordes av de tre frågeställningarna. Jag 

började sedan med den första frågeställningen för att ta de andra två i tur och ordning och 

tolkade utifrån de underteman som de olika kriterierna inom varje fråga fick utgöra. Dessa är 

sex egenskaper på det idealiska offret, sju förutsättningar för att ett fenomen ska uppfattas 

som ett nytt socialt problem samt fyra kriterier på språklig diskriminering och de kommer att 

presenteras i analysavsnittet i denna ordning som också är samma som de beskrevs i 

teoriavsnittet. Som jag tidigare nämnt är en begränsning med temaindelning att man bara 

fokuserar på det uttalade. Här har jag låtit mig inspireras av diskursanalysens metodologi. Min 

analys kan därför sägas ha innehållsanalysens systematiska karaktär, medan tolkningen sker 

med hjälp av diskursanalys då den fokuserar både på det uttalade och det outtalade. Jag gör 

till exempel ofta tolkningar av vad, som jag uppfattar det, sägs implicit i artiklarna. När det 

gäller själva tolkningen kan man, enligt Bergström och Boréus, urskilja fyra 

tolkningsstrategier. En som relaterar texten till uttolkaren själv, en som relaterar den till 

avsändaren, en som främst relaterar den till mottagaren, samt en som i första hand relaterar 

texten till den omgivande diskursen utan att fokusera på speciella aktörer 84 . Mitt sätt att tolka 

kan sägas vara en blandning av dessa, med undantag för den strategi som relaterar till 

avsändaren, då artikelförfattarnas och tidningarnas eventuella intentioner får mycket 

begränsat utrymme. I tolkningssituationen har jag haft inställningen att avsändaren främst är 

en samhällelig aktör med en maktposition, som bidrar till människors sätt att förstå diskursen. 


23

Jag är dock medveten om att anonyma avsändare kanske inte har lika stort inflytande på 

människor, som kända debattörer och politiker med mycket makt, som till exempel Jan 

Guillou och Gudrun Schyman som förekommer i mitt material. Jag är också medveten om de 

svårigheter som är förknippade med tolkningarna av texten på grund av min egen 

förförståelse. Det är, enligt Bergström och Boréus, omöjligt att rekonstruera både exakt vad 

författaren velat säga med texten och hur andra mottagare förstått den 85 . Jag är som 

kriminologistudent också färgad av ämnet och, i det här fallet, av alla tidigare studier jag läst 

om Fadime och fenomenet hedersmord, vilket är viktigt att vara medveten om. Jag visste till 

exempel i förhand att debatten skulle präglas av två polariserade linjer, vilket med största 

sannolikhet gjorde det lättare för mig att direkt urskilja dessa båda linjer. En god tolkning 

kännetecknas vidare, enligt Bergström och Boréus, av att läsaren kan ta del av forskarens 

förförståelse, teoretiska och vetenskapsteoretiska utgångspunkter. De två senare har jag 

redogjort för ovan så jag ska nu kort redogöra för min förförståelse. 

3.4 FÖRFÖRSTÅELSE 

Eftersom debatten om Fadime och om fenomenet hedersmord blivit så polariserad, känns det 

för mig angeläget att här markera att jag, trots mycket funderingar, inte tveklöst kan ta 

ställning för det ena eller andra synsättet. Snarare har en insikt vuxit fram att det handlar om 

något så grundläggande och allmängiltigt som mänskliga rättigheter. Det som drabbade 

Fadime kan jag visserligen se som en del av en universell underordning av kvinnan. Kvinnans 

uppförande och sexualitet är i alla samhällen, om än på olika sätt, en symbol för social status. 

Men jag tycker samtidigt att det är en förenkling i det här fallet. Den skillnaden som jag inte 

förmår bortse ifrån är att det fanns strukturer runt Fadime, i form av familj, släkt och vänner 

som stödde mordet. Detta betyder dock inte att man kan hänvisa till kulturella, etniska eller 

religiösa förklaringar. Ett sådant angreppssätt, menar jag, är inte bara en förenkling, utan även 

en form av diskriminering mot alla dem med samma kulturella, etniska eller religiösa 

bakgrund som aldrig skulle drömma om att skada en familjemedlem. 

En anledning till att jag har funderat mycket på det här är att jag, i tidigare studier i 

kriminologi, har skrivit ett paper om medias bild av hedersmord. Syftet var då bara att titta på 

offerkonstruktionen, men en av slutsatserna där var att bilden av offret verkade kunna 

rekonstruera ett vi och dom – tänkande 86 . Denna slutsats ville jag vidareutveckla i min C- 

uppsats. 


86 Sandahl & Håkansson, 2006 

24

Ytterligare en personlig ståndpunkt som jag tror kan vara bra för läsaren att känna till är min 

uppfattning att de flesta brottsliga handlingar framför allt kan förklaras med social utsatthet, 

jag är därför överlag tveksam till benämningar som brott med etniska förtecken. 

3.5 VALIDITET OCH RELIABILITET 

Validitetsfrågan handlar i kvalitativa undersökningar främst om huruvida den studie man 

genomför för att besvara en bestämd frågeställning faktiskt kan besvara just denna 

frågeställning 87 . Mitt syfte är att utifrån en fallstudie av de mediala beskrivningarna av mordet 

på Fadime problematisera olika teoretiska perspektiv. Detta gör de teoretiska 

utgångspunkterna starkt sammankopplade med analysen. Det vill säga teorin kommer att styra 

de tolkningar jag gör i ganska hög grad. Eftersom detta är en del av syftet anser jag att jag, 

genom mina frågeställningar, uppfyller syftet. Man skulle emellertid kunna invända mot att 

Boréus begreppsapparat för språklig diskriminering som jag använder mig av verkligen mäter 

den etniska vi och dom – uppdelningen. Jag har dock definierat vi och dom – tänkande som 

diskriminering i denna studie och Boréus kriterier är förutsättningar för diskriminering i tal 

och skrift 88 . Eftersom jag, med min fallstudie, vill kunna föra en diskussion om fenomenet 

hedersmord och i förlängningen kanske till och med bidra till fortsatta studier om hur 

begreppet brott med etniska förtecken ska förstås så aktualiseras frågan om generaliserbarhet. 

En del forskare menar att det inte går att generalisera resultaten utifrån en fallundersökning 

och betraktar detta som en begränsning hos metoden 89 . För mig räcker det dock att öka 

förståelsen inom det område som jag har valt att studera, vilket jag anser mig göra med hjälp 

av de teoretiska utgångspunkterna som jag använder som verktyg i analysen. 

Ett annat omtvistat begrepp när det gäller kvalitativa studier och textanalyser är 

reliabiliteten. I en empiristisk vetenskapssyn är förutsättningen för god reliabilitet att vara 

tillräckligt noggrann i mätningar och uträkningar. En annan forskare ska då kunna upprepa 

studien och få samma resultat. Men detta är ett ideal som är grundat i föreställningen om ett 

objektivt observationsspråk och med ett konstruktivistiskt synsätt kan man istället avhjälpa 

reliabilitetsproblem genom genomskinlighet och välgrundad argumentation 90 . Jag har tagit 

hänsyn till detta genom att tydligt presentera mitt tillvägagångssätt. Jag har också försökt 

styrka mina tolkningar med hjälp av citat i analysen. Men jag vill här också upprepa att syftet 

med studien inte är att presentera objektiv kunskap. Analysen bygger på mina tolkningar och 


88 Boréus, 2005:15 

89 Merriam, 1994:48 


25

det är sannolikt så att en annan person med en annan bakgrund och förförståelse skulle kunna 

tolka samma material något annorlunda. 

4. RESULTAT & ANALYS 

I detta kapitel ska jag analysera artiklarna med hjälp av de teoretiska utgångspunkter som 

presenterades tidigare. Först presenterar jag en överblick av materialet i tabellform och en 

redogörelse för vissa typdrag i framställningen. 

Jag har studerat sammanlagt 36 ledar- och debattartiklar, varav 12 är från Dagens Nyheter 

och 24 är från Expressen. Tidigare fördes en diskussion om två skilda perspektiv i diskursen 

om hur mordet på Fadime bör förstås, det kulturbetonade och det feministiska. Dessa 

perspektiv står inte i centrum för min analys men de präglar debatten i så hög grad att det, 

innan jag går vidare med analysen, krävs en förklaring av vad som här menas med ett 

kulturbetonat perspektiv respektive ett feministiskt sådant, samt framför allt hur jag har gått 

till väga i fastställandet av detta. Först en redovisning av hur fördelningen ser ut i mitt 

material. 

Tabell 1. Fördelning av perspektiv i materialet n = 36 

Kulturbetonat 

perspektiv 

Feministiskt 

perspektiv 

Övriga 

perspektiv 

DN 7 3 2 12 

Expressen 15 4 5 24 

Total 22 7 7 36 

Total 

I kolumn 4 redogörs för de artiklar som inte utgår ifrån något av de dominerande 

perspektiven, alternativt blandar de båda utan att ta ställning. Här finns också ett tredje vagt 

urskiljbart perspektiv med kritik av de båda perspektivens jakt på orsaksförklaring och 

betoning av vikten av mänskliga rättigheter. Som vi ser är det kulturbetonade perspektivet det 

klart dominerande i materialet, vilket också överensstämmer med tidigare forskning. Även om 

man skulle slå ihop de andra två skulle denna uppdelning kvarstå. 

Den kulturbetonade inriktningen kännetecknas av argument som antingen betonar vikten av 

att ”hedersmord” måste förstås i termer av kultur, ”Det kan röra sig om dansbandskultur, 

matkultur eller också den – ska man kalla det – bykultur som kan få män att mörda en 

kvinnlig familjemedlem” 91 , eller att kulturen rent av får skulden som i detta citat, ”Fadime föll 

91 Dagens Nyheter 2002-01-24 Ledare 

26

offer för en specifik hederskultur” 92 . Det feministiska perspektivet vill förklara mordet i 

termer av ett universellt patriarkalt förtryck, ”Fadime mördades därför att kvinnor förtrycks, 

misshandlas och exploateras. Detta förtryck är inte specifikt för vare sig muslimska eller 

kurdiska män – det är ett förtryck som i olika former odlas av en kvinnoförnedrande 

manskultur i hela världen.” 93 

Artiklar som utgår från det kulturbetonade perspektivet präglas ofta av ett vi och dom som 

påminner om Edward Saids orientalism eftersom utgångspunkten är en föreställning om det 

svenska jämställda samhället i motsats till en icke svensk patriarkalisk kultur. Medan artiklar 

med ett feministiskt perspektiv pekar på att ojämlikhet finns även i Sverige och kritiserar det 

kulturella perspektivet. Att debatten om mordet på Fadime var starkt polariserad mellan dessa 

båda perspektiv, som tidigare forskning visat, bekräftas alltså i denna korta genomgång av 

mitt material. 

Kapitlet kommer att delas in i 3 avsnitt som var och en har en frågeställning som rubrik och 

utgångspunkt. I kapitel 5 följer sedan en diskussion om de frågor som aktualiseras under 

analysens gång. 

4.1 – HUR SER OFFERKONSTRUKTIONEN UT OCH GÅR DET ATT APPLICERA 

CHRISTIES TEORETISKA RESONEMANG OM IDEALA OFFER? 

Det idealiska offret har, enligt Christie, en slags offentlig status av samma typ som till 

exempel en ”hjälte” eller en ”förrädare” 94 . Om jag skulle ge en sammanfattande bild av 

mina tolkningar av offret (Fadime) som en social typ utifrån materialet skulle hon bli någon 

slags blandning av hjälte och stackare, som hjälte i beskrivningen av personen Fadime, som 

stackare när hon får representera andra flickor i samma situation. Det första kan exemplifieras 

med följande citat; ”Fadime Sahindal blev ett offer för att hon ville leva efter de värderingar 

hon trodde på.” 95 Att dö för sin övertygelse ger nog hjältestatus i de flesta kulturer. När det 

dessutom handlar om att föredra och försvara svenska värderingar framför främmande, så 

berör hennes mod säkert en svensk läsare ännu mer. Lite längre ner betonar artikelförfattaren 

att Fadime bara är ett exempel. Mängder av invandrarflickor och kvinnor lever i liknande 

omständigheter. ”De vill utbilda sig, umgås med kamrater, resa, arbeta och hitta en partner 

92 Expressen, 2002-03-08 Ledare 

93 Expressen, 2002-01-30 Baksi 

94 Christie, 2001:47 


27

efter eget val.” 96 Här blir Fadime bara en i ett kollektiv av flickor som kräver självklarheter 

men blir offer sina fäders upprätthållande av familjetraditionerna. 

Fadime studerade på universitet, var kär i en svensk pojkvän och aktiv i kampen mot det 

förtryck som hon utsattes för. Detta framhålls gärna i artiklarna, vilket jag tolkar som en 

ambition hos skribenterna att koppla henne till grundläggande svenska värderingar om 

individens rätt till frihet och rätt att utvecklas. I beskrivningarna lever hon alltså väl upp till 

Christies andra punkt om det idealiska offrets egenskaper, nämligen att vara sysselsatt med ett 

respektabelt projekt. 

Det tredje kriteriet för att offret skall tillskrivas offerstatus är att hon inte ska kunna klandras 

för den plats hon vistas på. Christie exemplifierar med kvinnor som trots upprepad misshandel 

stannar kvar hos sina män och därmed inte blir erkända som offer. I likhet med dem visste 

Fadime att hennes sätt att leva var det som gjorde att hennes pappa hotade henne. Men till 

skillnad från de misshandlade kvinnorna i Christies exempel lämnade Fadime sin familj, för 

att vara med sin pojkvän istället. Detta framgår inte explicit i materialet men som jag tolkar 

det är det underförstått att Fadime inte kan klandras för att ha befunnit sig på fel plats. 

När det gäller offerkonstruktionen och Fadime som idealt offer framställs hon överlag i 

materialet som någon som är stark, lite för stark för att passa in på Christies ideala offer. 

Kombinationen av att hon får representera en svag grupp i samhället och att de övriga 

egenskaperna stämmer väl överens med Christies typfall gör emellertid att hon får legitim 

status som offer. Hon framstår som någon som är stark nog att träda fram ur en svag och 

förtryckt grupp för att uppmärksamma sitt och andras offerskap. Samtidigt är det otänkbart 

och förkastlig att ifrågasätta hennes oskuld, vilket framgår i följande citat; ”Aktuellt visade på 

Tisdagen ett reportage från ett kebabställe i Fittja utanför Stockholm. Där fann reportern en 

handfull män som – beklagligt nog – inte förmådde ta avstånd från mordet.” 97 

Det idealiska offret förutsätter vidare en motpol, en ond gärningsman, okänd för offret. 

Fadimes pappa som social typ framställs inte som en typisk brottsling, snarare som en del av 

ett fenomen: ”Fenomenet hedersmord är fortfarande en okänd sak i Sverige. Dess inslag av 

lidelsefri transaktion – överläggningar med släkten, åratals väntan på ett lämpligt tillfälle att 

utföra mordet - är skrämmande.” 98 Denna typ av beskrivning förekommer inte bara i 

artiklarna med kulturbetonat perspektiv. Det feministiska perspektivet talar också om ett 

kollektivt ansvar för mordet, fast ett manligt sådant. (Jag hänvisar här till citatet i inledningen 



98 Expressen 2002-01-23 Ledare 

28

till detta kapitel). Individrelaterade förklaringar är mycket sällsynta i mitt material. I citatet 

ovan är det alltså fenomenet i sig som är ondskefullt och skrämmande, inte själva 

gärningsmannen. I likhet med konstruktionen av offret får också bilden av gärningsmannen 

olika betydelser beroende på om man talar om Fadimes pappa som person eller som en del av 

en annan kultur där hedersmord förekommer. Som person kan även han ibland, åtminstone i 

artiklar med kulturbetonad inriktning, framställas som ett offer för sin kultur. Citatet nedan är 

hämtat ur en artikel som skrevs dagen efter pappan, Rahmi Sahindals livstidsdom. ”Rahmi 

Sahindals tragedi är total, han pressades troligen av sin omgivning och han tog på sig ett 

”ansvar” som han kanske inte ville ha” 99 Här rör sig artikelförfattaren nästan i närheten av 

förmildrande omständigheter, vilket ju inte alls stämmer in på Christies ondsinta 

gärningsman. Men i samma artikel och på andra ställen i materialet talar man även i termer av 

att mordet genomfördes med ”brutal kallsinnighet” 100 eller att Fadime varit utsatt för en 

”medeltida ondska” 101 , vilket jag tolkar som att det ändå finns ett behov av att framställa 

gärningsmannen som ond i likhet med Christies idealtyp. Men gärningsmannen skall, enligt 

teorin om det ideala offret, också vara främmande för offret, vilket vi ju vet att han inte var. 

Han var hennes pappa och de hade bott ihop. Jag menar dock, med hänvisning till flera av de 

citat som redovisas i denna analys, att det faktum att gärningsmannen inte var okänd för offret 

kanske inte har någon betydelse för konstuktionen av det ideala offret i det här fallet. Kanske 

räcker det att gärningsmannen framstår som främmande för oss/läsarna som blir de som 

definierar offrets status. Här vill jag också påminna om att Christies teori inte handlar om 

vilka som är ideala offer i någon faktisk mening, utan om vilka som får legitim status som 

offer. 

Sammanfattningsvis är min tolkning att Christies teori om det ideala offret i stort sätt går att 

applicera på bilden av Fadime. Trots att hon ibland tillskrivs en enorm styrka får hon en 

legitim status som offer genom att hon representerar en svag grupp. När det gäller 

gärningsmannabilden är den något mer komplicerad. Skildringar av Fadimes pappa som en 

farlig ond man förekommer visserligen, men kan inte sägas vara genomgående. Dessutom är 

han ju inte främmande för offret i den mening som Christie menar. Men genom att han, trots 

sin relation till offret, för allmänheten framställs som en varelse på avstånd anser jag att 

Christies teori går att applicera även i detta fall. 




29

Fokuseringen på brottsoffret fortsätter i nästa kapitel där jag ska försöka utröna vad i 

framställningarna som bidrar till att konstruera hedersmord som ett socialt problem. 

4.2 – VAD I FRAMSTÄLLNINGARNA BIDRAR TILL ATT KONSTRUERA HEDERSMORD 

SOM ETT NYTT SOCIALT PROBLEM? 

I denna del av analysen och för att besvara frågeställningen kommer jag att använda mig av 

Joel Bests offerideologi som redogjordes för i teoriavsnittet. Denna består av sju punkter som 

var och en eller tillsammans kan utgöra en modell för hur man genom påståenden om offret 

kan bidra till konstruktionen av ett nytt socialt problem. 

I linje med Bests första punkt, viktimiseringen är utbredd och definitionen på offret är bred 

framställs hedersrelaterat våld i mitt material som något som förekommer i hög utsträckning i 

Sverige. Mönstret är att man beskriver spridningen på ett sätt som jag tolkar som att man vill 

locka läsarna med någonting spännande och främmande genom att betona hur vanligt 

förekommande det är i vissa kretsar. 

”Polisen misstänker att ännu ett hedersmord har begåtts på en ung kvinna av kurdiskt 

ursprung” 102 

Ordet ännu ett i detta citat indikerar att det är ett i raden av hedersmord som har begåtts. Efter 

en redogörelse för att fadern och systern är anhållna men nekar till brott, betonar författaren 

igen hur vanligt detta fenomen är. 

”Samtidigt kommer uppgifter om att ett hundratal unga flickor lever under mordhot bara för 

att de vill leva som sina västerländska systrar” 

Här kan man också se exempel på hur den viktimiserade gruppen (Fadime och några kända 

fall till) växer till ett hundratal och får därmed en bredare definition. Det senare hänger ihop 

med anspråket om stor spridning eftersom, ju bredare definitionen av offret är desto större kan 

man ju hävda att spridningen är. Att offerkategorin växer är, enligt Best en konsekvens av att 

påstå att ett problem har stor spridning. 103 

Viktimiseringen ska vidare ha långtgående konsekvenser, med vilket Best menar att en enda 

episod av viktimisering kan skada en människas hela liv eller livet för nästa generation. Best 

menar att detta ofta har en djupt psykologisk innebörd och exemplifierar med det 

misshandlade barnet som sedan misshandlar sina egna barn. Som tidigare synliggjorts 

framställs hedern, i mitt material, som något som är viktigt för hela släkten, samt som något 

som noga kopplas ihop med orsaken till mordet. Med utgångspunkt i Bests punkt två har detta 

102 Expressen, 2002-07-25, Ledare 

103 Best, 1999:104 

30

idragit till följande tolkningar. Problemet kan tänkas ha långtgående konsekvenser genom att 

det framgår att om den utsatta flickan/kvinnan inte får hjälp tvingas hon till fortsatt förtryck 

eller till döden. Rubriken ”Flickornas val: lyda eller dö” 104 är ett exempel på detta. Eftersom 

hedersvåld ses som en patriarkal tradition som förekommer i vissa kulturer kan dessutom ett 

generationsskifte – att mammor som blivit förtryckta själva förtrycker – skönjas i materialet. 

”Efter mordet på Fadime är det männen från Mellanöstern som har framställts som 

inskränkta. Men i verkligheten har fäderna en mer positiv attityd till att döttrarna studerar 

och utvecklas än vad mödrarna har” 105 När familjekonflikterna leder till att någon mördas av 

en manlig släkting, fortsätter artikelförfattaren, så sker det ofta med mammans medtyckande. 

Citatet synliggör också problematiken med förhållandet mellan gärningsman och offer. I förra 

kapitlet diskuterades hur gärningsmannen framställs som en del av ett kollektiv snarare än 

som en enskild brottsling. I likhet med Christie, menar Best att relationen mellan offer och 

förövare har tydliga gränser som definierar vem som är vem. Föreställningen att viktimisering 

är en relativt klar och tydlig företeelse och att man undviker att se viktimisering som 

interaktion utgör den tredje punkten i offerideologin. Som vi tidigare har sett är bilden av 

offret visserligen tydligt avgränsad, men när mödrarna som med stor sannolikhet också har 

varit förtryckta, kopplas ihop med den förtryckande familjen blir detta komplicerat. Dessutom 

är det inte så att relationen mellan Fadime och hennes far endast återges som ett förhållande 

där den ena lider och den andra har övertaget. Som tidigare åskådliggjorts har även 

gärningsmannens lidande fått utrymme i debatten. En möjlig tolkning av detta skulle kunna 

vara att Fadime faktiskt inte var maktlös. Hon hade tvärt om bjudit motstånd genom att vända 

sig till media för att berätta om sin familj och genom detta förskjutit makten från pappan till 

sig själv. 

I det förra kapitlet beskrev jag hur bilden av Fadime som det ideala offret projicerades från 

Fadime till andra invandrarkvinnor i liknande situation. Medan Fadime gestaltas som en 

modig traditionsbrytare är det de flickor som lever under samma förtryck men som inte har 

frigjort sig som får den största offerstämpeln. När dessa flickor skildras i materialet är det ofta 

med hjälp av statistik på anmälningar om hot inom familjen och genom ord som stora 

mörkertal och att offerskapet sällan upptäcks. I Bests fjärde punkt hävdar ideologin på 

liknande sätt att viktimisering ofta är osynlig, att den inte upptäcks av samhället och inte 

104 Expressen, 2002-09-20, Atroshi 

105 Expressen, 2002-03-17, Pekgul 

31

heller av offren själva alla gånger 106 . I följande citat framgår, dels att det handlar om offer 

som tidigare har ignorerats eller inte märkts av och dels att Fadime skiljer sig från dessa offer. 

”Vi har med förfäran läst om offren vi fått veta mycket lite om – de har ju kontrollerats och 

hållits inlåsta – och som varit utsatta för en ondska som känts avlägsen, medeltida och för 

många helt ofattbar. Men med Fadime Sahindal förhöll det sig annorlunda. Hon var inget 

offer. Det framgår tydligt när man läser det tal som hon själv höll i höstas för Rädda barnen 

och i Riksdagen.” 107 

Här antyds att samhället vet mycket lite om dessa offer och jag uppfattar ordvalet med 

förfäran som att vi hade kunnat stoppa det förfärliga om vi bara hade vetat. Men offren har ju 

hållits inlåsta enligt artikeln, vilket också kan tolkas som att även offren själva är omedvetna 

om sin situation, vilket, enligt Best, kan ses som en bidragande faktor till konstruktionen av 

ett nytt socialt problem. ”Fadime Sahindal blev martyr för sin sak: hon trodde på allas rätt 

att forma sitt eget liv. Men vad förmår en Nejlika mot en flertusenårig patriarkalisk tradition. 

Flickorna tänker inte så.” 108 Det vill säga i linje med Bests teori antyds att detta är ett 

problem som både samhället och offren själva behöver bli upplysta om, flickorna måste lära 

sig att tänka så. I båda citaten ovan synliggörs vidare hur Fadime gestaltas som själva 

motsatsen till ett offer. Denna bild kan kopplas samman med den sista punkten i Bests 

offerideologi, den som handlar om att begreppet offer har både positiva och negativa 

konnotationer. Best menar att många numera är kritiska till den stigmatiserande bilden av 

offret som enligt Christies idealtyp är passiv och svag. I debatten om Fadime är det tydligt att 

man istället velat tillskriva henne positiva egenskaper och ibland som ovan även romantiska 

metaforer som martyr och nejlika. I det avseendet stämmer alltså Bests kriterium på 

offerdiskurs bättre in än Christies som ju också är lite äldre. Positiva benämningar på offret 

förstärker offerideologin, menar Best, och tar förintelsen som exempel där ordet survivor har 

laddats med en innebörd som kan kopplas till den värsta sortens viktimisering 109 . Här får 

benämningen martyr samma status som survivor. 

Den sjätte punkten i Bests offerideologi, som handlar om att offerskap måste respekteras för 

att undvika sekundär viktimisering går också att spåra i materialet. ”I Sverige bör vi använda 

vår privilegierade ställning till att stötta unga kvinnor inom minoriteter med stark patriarkal 

kultur. Dessa unga kvinnor är de som i högsta grad kan förändra de negativa yttringarna i 

106 Best, 1999:109 


108 Dagen Nyheter, 2002-02-05, Jacobsson 

109 Best, 1999:116 

32

den egna kulturen.” 110 Det är samhällets ansvar att stötta de unga kvinnorna, vilket jag tolkar 

som att när de träder fram måste de respekteras och tas på allvar. Men ansvaret för 

förändringar i deras egna kultur bär de själva. Som jag tidigare nämnt ingår det, enligt den 

femte punkten, i brottsofferdiskursen att hävda att det är viktigt att sprida information om 

vilka hotbilder som finns. Media kunde till exempel presentera checklistor med typiska 

symptom på offerskap. Indikationer på något sådant förekommer inte i mitt material. Som 

synes i citatet ovan framstår det visserligen som viktigt att adressera offerskapet, men när 

detta offerskap hela tiden kopplas till en annan kultur som vi inte förstår oss på, kan vi inte 

göra så mycket mer än att stötta. Kanske är det rädslan för att uttala sig om den främmande 

kulturen som gör att ansvaret att förändra läggs på de andra. ”Att arbeta med värderingar är 

inte det lättaste. Likväl är det ett arbete som måste göras. Invandrarnas egna organisationer 

är antagligen bäst lämpade.” 111 

Här liksom tidigare antyds att budskapet bland artiklarna med ett kulturbetonat perspektiv är 

att vi måste förstå kulturen för att kunna hjälpa. Men eftersom det också betonas att det som 

hände är ofattbart, som i ett av citaten ovan, återstår till slut bara att lägga över ansvaret på 

någon som förstår. 

Analysen i detta avsnitt har byggt på artiklar med utgångspunkt i det kulturbetonade 

perspektivet. Detta av den enkla anledningen att artiklarna med feministisk utgångspunkt 

snarare vill motverka konstruktionen av hedersmord som ett socialt problem. Enligt 

Andersson och Lundberg stämmer Bests kriterier även väl överens med hur kvinnomisshandel 

som socialt problem har framställts i Sverige 112 . Min tolkning av materialet med feministisk 

utgångspunkt är att det präglas av en strävan efter att tona ned hedersanknytningen för att 

hävda att detta bara är en del av ett annat redan existerande socialt problem, nämligen mäns 

våld mot kvinnor. Därmed inte sagt att inte offerkonstruktionen i hedersmordsdiskursen kan 

utnyttjas för att förstärka detta redan existerande problem. Följande citat taget från en 

debattartikel skriven av Gudrun Schyman får illustrera detta. 

”Fadime Sahindal som mördades av sin far föll inte offer för den kurdiska kulturen, utan för 

den ordning där män förtrycker kvinnor, en ordning som finns överallt.” 113 

Följaktligen är det främst framställningar med kulturbetonat perspektiv som bidrar till 

konstruktionen av hedersmord som ett socialt problem. Bests kriterier på en offerdiskurs får 

sägas stämma ganska väl överens med hur hedersmord framställdes i dessa artiklar. 

110 Expressen, 2003-01-17, Demirbag Sten 

111 Dagens Nyheter, 2002-01-24, Ledare 


113 Dagens Nyheter 2002-01-26, Schyman 

33

Konsekvenserna av detta är, enligt Best, en offerstämpel som är väldigt svår att tvätta bort. I 

nästa kapitel ska vi se hur en annan stämpel, nämligen den etniska vi och dom uppdelningen 

tar sig utryck i mitt material. 

4.3 – HUR KAN MEDIABESKRIVNINGARNA LEDA TILL ATT EN ETNISK VI OCH DOM – 

BILD SKAPAS ELLER REPRODUCERAS? 

Följande avsnitt är strukturerat utifrån Kristina Boréus fyra kriterier för diskriminering. För att 

påminna läsaren om dessa kommer analysen att ske uppdelad efter dessa kriterier som 

kursiverats för tydlighetens skull. 

Utestängning från diskursen innebär att de kategoriserade individerna, i det här fallet offer 

och utövare av hedersrelaterat våld (som här oftast kopplas samman med en kultur från 

mellanöstern eller en kurdisk kultur), inte får vara med och formulera frågor som rör dem. 

Fadime är i det avseendet ett speciellt fall, eftersom hon bidrog till att sätta igång debatten 

redan innan sin död. Kanske skulle man därför kunna hävda att hon i högsta grad var med om 

att formulera och diskutera det problem som rörde henne. Men debatten satte fart på riktigt 

först efter hennes död, och med de kategoriserade individerna avses här därför andra unga 

kvinnor med liknande problem. Av mitt material att döma verkar det ofta som att man vill 

visa att man har tagit hänsyn just till detta genom att inte stänga ute de kategoriserade. Det är 

tvärt om många kvinnor med kurdisk bakgrund som är aktiva i debatten och detta påpekas 

noga i artiklarna. Expressen skriver till och med att de är stolta över att ha bjudit in 

invandrartjejer till att skriva på deras debattsida. Som om det inte alls var något självklart 

utan mer ett utslag av tidningens generositet. Här får man också intrycket att alla 

invandrartjejer är offer. I samma artikel kan man också läsa att ”(d)et har visat sig att det är 

dessa kvinnor som har mest att tillföra debatten” som om det vore en överraskning. I samma 

ledare får Jan Guillou, som intar det feministiska perspektivet i debatten, kritik för att han ger 

sig ut för att ”(v)eta mer om kvinnoförtryck än de kurdiska kvinnor –och även män - som efter 

mordet på Fadime har fört självkritiska resonemang.” 114 Här sätts likhetstecken mellan 

kvinnoförtryck och kurder, dels genom implikationen att de som vet mest om kvinnoförtryck 

är kurder, dels genom att kurder som är kritiska mot kvinnoförtryck, inte är kritiska mot 

förtrycket i sig, utan de är självkritiska. Offren i debatten som konstruerats som 

invandrarkvinnor i allmänhet och kurdiska kvinnor eller kvinnor från mellanöstern i synnerhet 

kan inte sägas vara osynliggjorda i materialet. Där emot kan man skönja ytterligare en skev vi 

och dom uppdelning som tar sig utryck genom kombinationen av följande tre faktorer. För det 

114 Expressen, 2002-03-11, Ledare 

34

första genom att det, som nämndes ovan, nästan alltid framgår vilket ursprung 

artikelförfattaren har. Detta framgår dock bara i materialet i de fall som artikelförfattaren 

ursprungligen är kurd eller är från något av de andra, för diskursen, lämpliga länderna i 

mellanöstern. En debattartikel skriven av Nalin Pekgul avslutas till exempel så här; ”Nalin 

Pekgul är uppvuxen i turkiska delen av Kurdistan och riksdagsledamot för 

socialdemokraterna. Hon kände Fadime Sahindal väl.” 115 För det andra får de få kvinnor med 

denna lämpliga bakgrund som deltar i debatten representera alla invandrarkvinnor som tillhör 

den specifika kultur där detta försigår, vilket följande citat visar; ”I min kultur är det mycket 

viktigt att en ogift flicka är oskuld /…/ Olika invandrarfamiljer kan ha olika regler, fast med 

oskulden är det nästan alltid strängt.” 116 Citatet ovan kan stå som exempel, även för den 

tredje faktorn, nämligen att dessa kvinnor med lämpligt etniskt ursprung, i mitt material, bara 

representerar den ena sidan i debatten. Nämligen den med det kulturella perspektivet där en 

specifik kultur är orsaken till mordet. 

Sammanfattningsvis kan man säga att de som här avses vara de kategoriserade individerna 

är unga invandrarkvinnor i allmänhet och kurdiska kvinnor och kvinnor från mellanöstern i 

synnerhet. Mitt material visar att många kvinnor inom denna kategori synliggjordes i 

debatten, men på ett sätt som, genom meningar som ”(d)et kan vara svårt för svenskar att 

förstå hur viktig oskulden är” 117 bidrar till att cementera vi och dom tänkandet. 

Invandrarkvinnor där emot som utgår från ett feministiskt perspektiv förekommer inte i mitt 

material. Där är de alltså utestängda. En obalans som ytterligare förstärker det kulturella 

perspektivet. 

Nästa kriterium på språklig diskriminering är nedvärdering som sker när dom framställs 

som underlägsna oss. Exempel på detta går att finna på flera ställen i materialet, framför allt 

när motsatspar som det nedan konstrueras mellan den svenska kulturen och den så kallade 

hederskulturen. 

”Det handlar om nedslag av urgamla patriarkala föreställningar, om en syn på familjen som 

en ekonomisk enhet, där överhuvudet (fadern) rår över de övriga. Om föreställningar om 

människors relationer som är helt främmande för den individualism och respekt för vars och 

ens människovärde som är grunden för demokratiska samhällen som vårt” 118 

Det som tydliggörs här är att det vi fördömer är något som försiggår och är accepterat där men 

inte här i vårt samhälle. Det är inte heller ovanligt med beteckningar som invandrarkvinnor 

115 Expressen 2002-03-17, Pekgul 

116 Expressen 2002-09-20, Atroshi 

117 Expressen 2002-09-20, Atroshi 

118 Dagens Nyheter 2002-03-08, Ledare 

35

och invandrargetton som enligt Boréus är ord där man fråntar människors individualitet. I en 

mening impliceras att invandrarorganisationer fungerar som herrklubbar där man systematiskt 

exkluderar kvinnor trots att det, enligt artikelförfattaren, ”(f)inns invandrarkvinnor som kan, 

vill och vet” 119 , som om det vore något ovanligt för just invandrarkvinnor. Diskriminering 

kan, enligt Boréus, också förekomma när kategorin invandrare kopplas samman med negativt 

laddade ord. Att så är fallet i diskursen om Fadime anser jag att alla de citat som hittills 

redovisats och som utgår i synnerhet från det kulturbetonade perspektivet exemplifierar. Gång 

på gång förekommer begreppen invandrare och kurd i samband med beskrivningar om 

hedersmord, kvinnoförtryck hot och våld. Detta gäller emellertid även för artiklarna med 

feministisk utgångspunkt, eftersom man aldrig talar om mordet som ett mord, vilket som 

helst, utan alltid i syfte att göra jämförelser med det svenska våldet mot kvinnor. Med 

hänvisning till citaten och de beskrivna typdragen i framställningarna i ingressen till detta 

analysavsnitt gör jag tolkningen att hela debatten präglas av en negativ beskrivning av 

invandrare som oftast saknar grund. 

Objektifiering med språkliga medel sker, enligt Boréus, genom att människor framställs på 

olika sätt som om de vore saker. I följande citat är Fadime helt avpersonifierad. 

”Det svenska samhället har ställt upp med den allra mäktigaste av hedersbetygelser, för en 

mördad muslimsk invandrarkvinna” 120 

Artikelförfattaren syftar på den pampiga begravningen och den mördade muslimska 

invandrarkvinnan har ett namn som de flesta känner till, nämligen Fadime. Jag ser ingen 

annan anledning att använda denna benämning på Fadime än att åter igen polarisera det 

svenska samhället mot, i det här fallet islam och invandrarna i allmänhet. Det lite slående 

ordvalet att Sverige ställt upp med den mäktigaste av hedersbetygelser tolkar jag som en 

antydan att hedersbegreppet har en annan betydelse för oss i Sverige än för dom andra där 

heder kopplas ihop med kvinnoförtryck och mord. 

Det fjärde och sista kriteriet är förslag som pekar mot negativ särbehandling, vilket inte är 

så vanligt i materialet. Jag menar emellertid att det finns anledning att misstänka att olika 

faktorer har bidragit till frånvaron av sådana förslag. För det första därför att, som jag nämnde 

i teoriavsnittet, denna form av diskriminering ligger nära en mer uttalad sådan som alltså inte 

bara är språklig. För det andra utgår analysen från tidningar som är måna om sitt rykte och 

därmed rädda för allt för mycket kritik. Dessutom tror jag att den feministiska sidan i debatten 

har bidragit till att tysta ned förslag om selektiv behandling genom just sådan kritik. Gudrun 

119 Dagens Nyheter 2002-01-24, Ledare 

120 Dagens Nyheter 2002-02-05, Jacobsson 

36

Schyman skriver bland annat att det vore ”(o)lyckligt och farligt att peka ut en viss etnisk 

kultur som huvudorsak till mordet på Fadime” 121 och Guillou drar i en artikel paralleller 

mellan expressens ledarskribenter och främlingsfientliga nationaldemokrater och skriver att 

om man ”(b)eskriver det svenska typiska hustrumordet som ”svensk kultur” så ser alla det 

kränkande och orimliga i generaliseringen.” 122 Sådana uttalanden gjorda av mäktiga 

individer i samhället påverkar med största sannolikhet det sätt på vilket man utrycker sig som 

motståndare till detta perspektiv. I inledningen till detta kapitel nämnde jag att 

beskrivningarna av kopplingar mellan hedersmord och hederskultur sällan är explicita utan är 

ofta inlindade eller utrycks implicit. På ett sådant inlindat sätt menar jag att negativ 

särbehandling ändå förekommer. Följande citat får exemplifiera detta påstående. 

”I Sverige råder åsiktsfrihet. Den omfattar självfallet också personer med rötter bortom den 

svenska myllan. En aldrig så förvriden kvinnosyn kan därför inte vara något skäl att neka 

människor att komma hit. Lika lite som att avvisa dem som redan är här. Det är först när 

brottsliga händelser begås frågan kan bli aktuell.” 123 

Artikelförfattaren antyder i den sista meningen att frågan om huruvida det kan vara befogat 

att negativt särbehandla invandrare kan aktualiseras när det gäller invandrare som begår brott. 

Denna åsikt uttrycks även om artikelförfattaren först försöker värja sig från att låta rasistisk 

genom att beskriva alla medborgares rätt till åsiktsfrihet. Men även i denna avvärjning ryms 

ytterligare en implicit mening som kan kopplas till den språkliga diskrimineringen. Eftersom 

åsiktsfriheten gäller alla menar artikelförfattaren kan vi inte hindra människor med förvriden 

kvinnosyn att komma hit. Här impliceras alltså att det är de som kommer hit från främmande 

länder med rötter bortom den svenska myllan som står för den förvridna kvinnosynen. I citat 

som det ovan kommer vi mycket nära detta diskrimineringskriterium, men sådana 

framställningar är inte genomgående i materialet och jag tycker mig kunna urskilja en fjärde 

anledning till att negativ särbehandling inte är så vanligt i debatten. Ofta är det kanske helt 

enkelt så att man inte alls avser att bidra till diskriminering. Kanske har diskrimineringen 

ibland socialpsykologiska förklaringar som de som nämndes i teoriavsnittet. Det vill säga 

ibland kanske det sätt på vilket man utrycker sig om den andra gruppen kan bidra till 

andrafiering trots att det motsatta var avsikten. Det finns exempel på artiklar i mitt material 

som, enligt min mening, är svårtolkade när det gäller att avgöra huruvida de skulle kunna 

bidra till ett vi och dom tänkande eller motverka ett sådant. De två följande citaten är hämtade 

121 Dagens Nyheter, 2002-02-03, Schyman 

122 Expressen, 2002-03-12, Guillou 

123 Dagens Nyheter, 2002-01-24, Ledare 

37

ur en sådan artikel. ”Vid det här laget bör nämligen våra politiska ombud ha insett att frågan 

inte alls handlar om ”österländska” eller ”invandrar-” värderingar eller rent av svenska 

utan om individuella medborgerliga rättigheter, utan vilka varje tal om demokrati blir 

meningslöst.” 124 Artikelförfattaren har två huvudsakliga syften i denna artikel. Det ena är att 

kritisera de båda polariserade sidorna i debatten och föra fram budskapet att oavsett om det är 

kulturen eller hela världens patriarkala system som är förklaringen till mordet så strider 

kvinnoförtryck mot grundläggande mänskliga rättigheter och är inte acceptabelt i 

demokratiska samhällen. Det andra syftet är att kritisera likgiltigheten för slöja som Sveriges 

television visar genom att tillåta programledare att bära slöja, vilket framgår i följande citat. 

”Mot det moderna står en traditionell och patriarkalisk modell, inriktad på familj och 

fortplantning. Där är slöjan det yttersta beviset på mannens äganderätt till kvinnans kropp.” 

Detta skulle kunna tolkas som bidragande till ett vi och dom tänkande utifrån de kriterier som 

har använts i det här avsnittet. Vi vet ju att slöjan är vanlig i de länder som i denna debatt 

kopplas ihop med hederskultur och denna slöja kopplas här ihop med den traditionella 

patriarkaliska modellen för sexuellt beteende. Jag försöker här visa hur komplicerad 

konstruktionen av vi och dom –tänkandet kan vara. Å ena sidan kan det, i det svenska 

samhället, vara diskriminerande att bli ifrågasatt om man bär slöja frivilligt. Å andra sidan 

skulle man kunna hävda att slöjan i sig är en form av sanktionerad diskriminering, som genom 

sin förekomst också underbygger vi och dom – tänkande. 

Sammanfattningsvis kan man säga att förslag på negativ särbehandling förekommer implicit 

i materialet, men i liten utsträckning. Vanligare är, för att också återknyta till frågeställningen, 

att den etniska vi och dom - uppdelningen konstrueras och reproduceras i beskrivningarna av 

Fadime, avsiktligt eller oavsiktlig. 

5. AVSLUTNING 

Jag inledde denna uppsats med reflektionen att brott med etniska förtecken är ett diffust 

begrepp. Valet att göra en fallstudie om fenomenet hedersmord grundade sig på att man i 

brottsoffermyndighetens viktimologiska forskningsprogram nämnde detta fenomen som 

exempel på ett brott med etniska förtecken. Mitt arbete kan inte i sig bidra till att begreppet 

blir så mycket tydligare, vilket inte heller var avsikten. Men med utgångspunkt från min 

analys vill jag avsluta med några reflektioner kring hur brott med etniska förtecken 

konstrueras, vad det kan få för konsekvenser och utifrån det uppmana till vidare studier. Jag 

124 Daragahi, Dagens Nyheter, 2002-01-21 

38

vill också ta upp några frågor som har aktualiserats under uppsatsens gång. Men först följer en 

kort redogörelse av några slutsatser. 

5.1 SLUTSATSER 

Syftet med studien har varit att utifrån en fallstudie av mediabeskrivningarna av mordet på 

Fadime problematisera olika teoretiska perspektiv. När det gäller den första frågeställningen, 

hur konstruktionen ser ut och om det går att applicera Christies idealiska offer, är min slutsats 

att Fadime får status som offer trots sin styrka, genom att artiklarna beskriver att hon 

representerar en svag grupp, nämligen förtryckta invandrarkvinnor. Man lyfter gärna fram 

hennes sysselsättning, att hon studerar på universitetet och kämpar för sina rättigheter, det vill 

säga hennes projekt beskrivs, som i högsta grad respektabelt. Genom att Fadimes pappa, för 

artiklarnas läsare framställs som främmande och ibland ond är Christies teori någorlunda 

applicerbar även när det gäller gärningsmannens egenskaper. Den makt Fadime får genom att 

hon träder fram i media får henne ibland att framstå som rena motsatsen till ett offer, vilket 

gör att Christies sjätte kriterium på ett idealiskt offer – att offret måste ha en maktposition – 

också går att applicera. Fadime tillskrivs en enorm styrka samtidigt som det faktum att hon 

har dödats gör att hennes offerskap aldrig skulle kunna ifrågasättas. Offret är alltså idealiskt 

men genom problematiken med den idealiska gärningsmannen och med tanke på att Fadime 

hade en befogad rädsla, vilket idealiska offer sällan har 125 , är den kontext i vilken brottet 

begås dock mindre idealisk. För att göra en återknytning till tidigare forskning kom bland 

andra Strand Runsten fram till att offren i hedersmordsdebatten framställs som passiva och 

okunniga. En sådan bild framträder på vissa ställen även i mitt material. Detta gäller dock 

inte, som vi har sett, när man talar om Fadime som person, utan snarare när det gäller 

invandrarkvinnor i allmänhet. Jag anser därför att en applicering av Christies resonemang om 

det idealiska offret bidrar till en mer nyanserad bild av offerkonstruktionen. Detta då en 

intressant slutsats är att de offer som fortfarande inte trätt fram, i linje med tidigare studier, 

framställs som just okunniga och passiva, medan ett offer som är tillräckligt stark för att göra 

motstånd framställs som rena hjälten. 

Den andra frågeställningen handlade om vad i framställningarna som bidrar till att 

konstruera hedersmord som ett nytt socialt problem. Av analysen framgår att artiklar med det 

kulturbetonade perspektivet stämmer ganska väl överens med Joel Bests kriterier på hur ett 

nytt socialt problem skapas, medan artiklar med det feministiska perspektivet vill se 

hedersmord som en del av kvinnomisshandelsproblemet. Eftersom det kulturbetonade 

125 Christie, 2001:57 

39

perspektivet dominerar i framställningarna är min slutsats emellertid att hedersmord har 

framställts som ett nytt socialt problem. Jag har tidigare nämnt att det i diskursiva ordningar 

(som hedersmordsdiskursen) kan uppstå rekonstruktioner av sociala identiteter. Genom att 

framställa invandrarkvinnor som offer så får det konsekvenser för hur dessa kvinnor uppfattas 

och i förlängningen även för hur de uppfattar sig själva. Best menar också att den 

offerstämpel som offerideologin bidrar till att sätta på människor är mycket svår att bli av 

med. En slutsats som jag drar av svaren på de båda hittills nämnda frågeställningarna och som 

överensstämmer med tidigare forskning är att konstruktionen av invandrarkvinnor som en 

förtryckt grupp i samband med mordet på Fadime, och i kombination med att fenomenet 

hedersmord – som ju är kopplat till en icke svensk hederskultur - konstrueras som ett socialt 

problem bidrar till en vi och dom – uppdelning. 

I det sista avsnittet i analysen tar jag, utifrån en teori om hur språklig diskriminering går till, 

upp frågan om en sådan vi och dom - uppdelning. Slutsatsen är även här, i likhet med bland 

annat Grips och Reimers studier, att diskursen bidrar till vi och dom – tänkande, avsiktligt 

eller oavsiktligt. I mitt material har detta framgått genom att den kategoriserade gruppen 

invandrarkvinnor, endast synliggörs i artiklar med det kulturbetonade perspektivet, vilket i 

min mening förstärker stigmatiseringen av denna grupp. Det finns också exempel på 

nedvärdering och objektifiering. Nedvärdering genom beskrivningar av hedersmord som 

något som dom sysslar med och som vi fördömer. Och objektifiering genom att man 

avpersonifierar de inblandade genom att använda ord som den muslimska invandrarkvinnan, 

när det är Fadime som beskrivs. En tendens till negativ särbehandling av invandrare 

förekommer implicit i materialet om än i liten utsträckning. 

5.2 REFLEKTIONER 

I teoriavsnittet nämnde jag att offerstatus, enligt Christie, är positivt när det leder till att en ny 

offergrupp uppmärksammas och därigenom kan få samhällets hjälp. Skriverierna om 

hedersmord har utan tvekan lett till att en ny offergrupp har definierats. Risken är nog mindre 

nu att en utsatt flicka som söker hjälp, skickas hem med uppmaningen att lösa problemet 

tillsammans med föräldrarna. Men eftersom detta nya slags offer, i debatten gång på gång 

kopplas till en specifik kultur genom att ordet heder blir det återkommande epitetet framför 

våld och mord, blir den negativa konsekvensen här att skriverierna reproducerar och 

förstärker ett vi och dom – tänkande. På denna punkten hjälper även Brottsoffermyndigheten 

till genom att hedersmord får exemplifiera brott med etniska förtecken. Jag undrar om inte 

ordet heder i de här sammanhangen, skapar mer förvirring än klarhet. 

40

Jag menar vidare att även om debatten hjälper till att sätta ljus på och definiera en ny 

offergrupp, så fastnar den där. Två olika perspektiv som fokuserar på orsak och bakgrund 

spelar huvudrollen och inte vilka åtgärder, som kan vara till hjälp och stöd för den utsatta 

gruppen. Ytterligare en möjlig konsekvens av den polariserade debatten är att debattörer 

tystnar för att slippa bli anklagade för att vara rasister. Vilket i sin tur kan bidra till att man 

förlorar den ovan nämnda positiva följden av offerstatus. 

Om jag skulle göra en ytterligare studie, skulle jag vilja leta efter ambitionen att motverka vi 

och dom - tänkandet i stället för att exploatera det. Kanske skulle man föra de båda 

perspektiven närmare varandra då, istället för att ytterligare polarisera dem. Men ett sätt att 

hantera det oacceptabla är att hålla det ifrån sig och tänka att sådant inte förekommer bland 

oss. Jag tror att skribenter och debattörer i media, på samma sätt som de utnyttjar brottsoffret 

för att väcka känslor hos läsarna, också utnyttjar människors sätt att hantera det oacceptabla. 

Jag tänker på fallet med Billy, pojken som misshandlades till döds av sin mamma och hennes 

sambo. Här fanns i framställningarna också ett sätt att distansera oss från dom, genom att 

mammans psykiska störning lyftes fram. Ett fall som också blev mycket uppmärksammat i 

media. Kanske har förövarna det gemensamt att båda kunde definieras som dom andra. 

Något som också vore intressant och som kanske skulle kunna bidra till att föra de båda 

perspektiven närmare varandra, är att göra en jämförande studie och se hur 

hedersmordsdiskursen har förts i ett annat land. Kanske har offerkonstruktionen sett 

annorlunda ut. Kanske har den varit både mer och mindre rasistisk på andra håll eller kanske 

har problemet aldrig ens uppmärksammats. I Sverige är det ju framför allt Fadime som har 

bidragit till att hedersmordsdiskursen ser ut som den gör. Jag har tidigare nämnt att Fadime är 

speciell, dels för att hon själv satte igång debatten, dels för att hon faktiskt mördades. Jag vill 

här gå in lite närmare på vad detta faktiskt betyder för min uppsats och mina resultat. Det som 

har varit mest problematiskt för mig har varit att skilja mellan Fadimes öde och 

konstruktionen av Fadimes öde. En av mina slutsatser är att Fadime får offerstatus som ett 

idealt offer, trots att hon framställs som en stark och modig person. Här går det inte att bortse 

från att Fadime faktiskt dog, och att denna verklighet påverkar mitt resultat. Detta då jag har 

svårt att se hur en person som blivit mördad av sin pappa skulle kunna betraktas som något 

annat än ett rent offer. Ett annat faktum som jag vet, men som inte framgår i mitt material är 

att Fadime befann sig i en lägenhet i Uppsala med sin mamma och syster när hon blev 

skjuten. Man skulle kunna tolka det som att hon var på en plats som inte borde ha varit på 

med tanke på det hot hon hade över sig. Detta nämns dock aldrig i materialet, vilket jag tolkar 

som att det inte har ifrågasatt hennes offerskap. 

41

Ytterligare en tanke som har aktualiserats under undersökningens gång är att det skulle vara 

intressant att studera hur hedersmordsdiskursen har förändrats över tid. En slutsats som jag 

drar är att hedersmord på flera sätt framställdes som ett nytt socialt problem enligt Bests 

kriterier. Men ska inte ett sådant problem bestå? Ser vi på hedersmord som ett socialt problem 

i dag eller är det bara en del av ett annat socialt problem som till exempel 

integrationsproblemet eller kvinnomisshandeln? Detta är frågor som, på grund av att jag 

måste begränsa mig inte får något utrymme i min analys men som jag vill uppmana till 

fortsatta studier med. För att avslutningsvis vara lite självkritisk hade jag, om jag hade börjat 

med denna uppsats idag, problematiserat en teori och inte tre. Det hade då funnits mer 

utrymme att gå in mer på djupet i analysen, vilket jag känner att det finns behov av. Ett mer 

kritiskt förhållningssätt till de olika teoretiska utgångspunkterna saknas bland annat, vilket 

utgör en stor brist i min uppsats då analysen i hög grad styrs av dessa teorier. Det går inte att 

bortse ifrån att upplägget i analysen leder till att jag främst har givit utrymme för uttalanden 

som gör att de teoretiska utgångspunkterna kan understrykas. Med mer utrymme alternativt 

färre teoretiska utgångspunkter hade det i högre grad funnits utrymme för tolkningar av det 

som inte passade in på de olika teoretiska resonemangen. När det gäller Christie skulle man 

till exempel utifrån mitt material kunna ifrågasätta hans resonemang, både när det gäller det 

idealiska offrets och den idealiske gärningsmannens egenskaper. Detta främst då Fadime får 

status som ett idealt offer trots att det är så mycket i kontexten runt henne som inte stämmer 

överens med Christies kriterier. 

Jag har vidare visat att det är mycket i framställningarna av hedersmord som passar in på 

Bests kriterier på hur ett nytt socialt problem skapas. Offerideologin fångar emellertid upp 

allmänt förekommande idéer om offerskap vilket gör att de flesta brottsliga fenomen som 

inrymmer ett offer som människor känner medlidande för förmodligen skulle passa väl in i 

denna kategori. När Best utvecklar denna offerideologi har han dessutom som syfte att 

undersöka det han kallar för random violence 126 . Hedersrelaterat våld framställs oftast som 

något som bara drabbar en speciell typ av människor, medan offerideologin alltså har som 

utgångspunkt att vem som helst kan drabbas slumpmässigt. Detta gör appliceringen av 

offerideologin på fenomenet hedersmord problematisk. 

Vi och dom – bilden slutligen är komplicerad och inte alltid så entydig som i Kristina 

Boréus begreppsapparat och i min förförståelse. Det finns anledning att reflektera över 

huruvida även kritiken mot det kulturbetonade perspektivet och vi och dom – konstruktionen, 

126 Best, 1999:1 

42

i sig kan reproducera en sådan konstruktion. Dels är det lätt att anklaga debattörer som utgår 

från det feministiska perspektivet för att förneka de problem som finns. Dels bidrar detta 

perspektiv med ett kulturrelativistiskt synsätt där man genom att vilja visa hänsyn, respektera 

och förstå ju också skiljer mellan oss och dom. 

43

REFERENSER: 

Andersson, Berit & Lundberg, Magnus (2001) Kvinnomisshandel som kunskapsfält. I: Åkerström, Malin & 

Sahlin, Ingrid (2001) Det motspänstiga offret. Studentlitteratur. Lund. (sid. 63-91) 

Andersson, Robert (2002) Kriminalpolitikens väsen. Kriminologiska institutionen. Stockholms universitet. 

Stockholm. ISSN 1404-1820 

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2005) Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- 

och diskursanalys. Studentlitteratur. Lund 

Best, Joel (1999) Random violence. How we talk about new crimes and new victims. University of California 

Press: Berkeley. 

Boréus, Kristina. (2005) Diskriminering med ord. Boréa bokförlag. Stockholm. 

Boréus, Kristina (2006) En analys av kulturbegreppet i debatten om ´det mångkulturella samhället´ I: Roxell, 

Lena & Tiby, Eva (2006) Frågor, fält och filter. Studentlitteratur. Lund (sid. 207-228) 

Brune, Ylva (2000) Stereotyper i förvandling. Utrikesdepartementet, Enheten för Mellanöstern och Nordafrika, 

MENA-projektet. Stockholm ISBN: 91-7496-207-8 

Brune, Ylva (2006) Den dagliga dosen. Diskriminering i Nyheterna och bladet. I: SOU 2006:21 Mediernas vi 

och dom. Mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen Edita Sverige AB. Stockholm. (sid. 89-122) 

Burcar, Veronika (2005) Gestaltningar av offererfarenheter. Samtal med unga män som utsatts för brott. Lunds 

dissertations in sociology 68 Lund 

Christie, Nils. (1986) Det idealiska offret. I: Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (2001) Det motspänstiga offret. 

Studentlitteratur. Lund. (sid. 46-62) 

Chermak, Steven, M. (1995) Victims in the news. Crime and the American news media. West view press. 

Boulder. 

Darvishpour, Mehrdad (2006) >>Invandrarflickor

Grip, Lena. (2002) Mediernas syn på de andra. En medieanalytisk studie i samband med mordet på Fadime. 

Arbetsrapport, September 2002:9. Karlstads universitet: Institutionen för samhällsvetenskap, Avdelningen för 

geografi och turism 

Hydén, Margareta. (2001) Misshandlade kvinnors uppbrott: en motståndsprocess. I: Åkerström, Malin & Sahlin, 

Ingrid (2001) Det motspänstiga offret. Studentlitteratur. Lund. (sid. 92-119) 

Kamali, Masoud. (2004) Media, experter och rasismen. I: Larsson, Stieg & Englund, Cecilia. (2004) Debatten 

om hedersmord Feminism eller rasism. Svartvitts Förlag. Stockholm (sid. 21-33) 

Lappalainen, Paul, SOU 2005:56 Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige. Elanders Gotab 

AB. Stockholm. 

Larsson, Stieg. (2004) Svenskt och osvenskt våld mot kvinnor. I: Larsson, Stieg & Englund, Cecilia. (2004) 

Debatten om hedersmord Feminism eller rasism. Svartvitts Förlag. Stockholm (sid. 99-119) 

Larsson, Stieg & Englund, Cecilia. (2004) Debatten om hedersmord Feminism eller rasism. Svartvitts Förlag. 

Stockholm. 

Lindholm, Torun. (2005) Fördomar och diskriminering – klassiska problem i modern skepnad. I: Diesen, 

Christian m.fl. (2005) Likhet inför lagen. Natur och Kultur. Köping. (sid. 393-454) 

Merriam, Sharan B. (1994) Fallstudien som forskningsmetod. Studentlitteratur. Lund. 

Nohrdstedt, Stig Arne & Camauër, Leonor SOU 2006:21 Mediernas vi och dom. Mediernas betydelse för den 

strukturella diskrimineringen Edita Sverige AB. Stockholm. 

Pollack, Ester (2001) en studie i… Medier och brott. JMK, Stockholm. ISSN 1102-3015 

Reimers, Eva (2005) ”En av vår tids martyrer” I: De los Reyes, Paulina & Martinsson, Lena (2005) Olikhetens 

paradigm. Studentlitteratur. Lund 

Said, Edward W. (1993) Orientalism. Ordfronts förlag. Stockholm. 

Sandahl, Julia, Håkansson, Lisen (2006) Hur konstrueras offer för hedersrelaterade brott i media? – ett 

viktimologiskt paper om offerstatus och makt. Kriminologiska institutionen. Stockholms universitet. 

Strand Runsten, Pia. (2006) ”Hedersmord”, eurocentrism och etnicitet. I: SOU 2006:21 Mediernas vi och dom. 

Mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen Edita Sverige AB. Stockholm (sid. 189-223) 

45

Sunesson, Sune (2003) Inledning. I: Foucault, Michel (2003) Överakning och straff. Svensk utgåva: Arkiv 

förlag. Lund (sid. i–xvii) 

Tham, Henrik (2001) Brottsoffrets uppkomst och framtid. I: Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (2001) Det 

motspänstiga offret. Studentlitteratur. Lund. (sid. 27-45) 

Van Dijk, Teun A. (2000) Ideology and discourse. A multidisciplinary Introduction. Internet course for the 

Oberta de Catalunya (UOC). Pompeu Fabra University. Barcelona. 

Van Dijk, Teun A. (2005) Elitdiskurser och institutionell rasism. I: SOU 2005:41 Bortom vi och dom. Teoretiska 

reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. Edita Nordstedts tryckeri AB. Stockholm. 

Wergens, Anna. (2002) Ett viktimologiskt forskningsprogram. Umeå: Brottsoffermyndigheten 

Wikan, Unni. (2003) For aerens skyld Fadime til ettertanke. Universitetsforlaget AS. Oslo. 

Winther Jörgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000) Diskursanalys som teori och metod. Studentlitteratur. 

Lund 

Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (2001) Det motspänstiga offret. Studentlitteratur. Lund. 

Internetkällor: 

http://www.fadimesminne.nu/tal_ar_fadime.html: (2007-05-11) 

http://www2.amnesty.se/> Hedersmord/ Hedersmord: Hedersmord – hur ska det definieras? (2007-05-29) 

46

BILAGA 1 – Förteckning över tidningsartiklar 

Dagens Nyheter (2002-01-24) När lösning blir låsning. Ledare 

Dagens Nyheter (2002-01-25) En ren självklarhet. Ledare 

Dagens Nyheter (2002-01-26) Gudrun Schyman utvecklar sitt omdebatterade kongresstal: ”Fadime offer för mäns förtryck” 

Schyman, Gudrun 

Dagens Nyheter (2002-01-30) Yvonne Hirdman kritiserar Schymans kålsuparteori: ”Hon sviker det Fadime stod för” 

Hirdman Yvonne 

Dagens Nyheter (2002-02-03) REPLIKEN: ”Det vore ett svek att inte tala om alla kvinnor” Schyman, Gudrun. 

Dagens Nyheter (2002-02-05a) Med Fadime i minnet. Ledare. 

Dagens Nyheter (2002-02-05b) ”Att kvinnorna bar Fadime var det enda rätta”. Cecilia Jakobsson om sorgens dag i 

Uppsala. Jacobsson, Cecilia. 

Dagens Nyheter (2002-02-07) Ny undersökning från integrationsverket: ”Tre av tio är för invandrarkritiskt parti” Carlgren, 

Andreas 

Dagens Nyheter (2002-03-08) De fattas oss idag. Ledare 

Dagens Nyheter (2002-04-04) Fördomar frodas i tystnad. Ledare 

Dagens Nyheter (2002-04-11) Stäng inte gränserna. Ledare 

Dagens Nyheter Debatt (2003-01-21) Oförenliga modeller för sexuellt beteende bakom mordet på Fadime: ”Likgiltighet för 

slöja livsfarlig”. Daragahi, Haideh. 

Expressen (2002-01-23) Aldrig mer i Sverige. Ledare 

Expressen (2002-01-30) debatt. Manskulturens kurdifiering. Baksi, Kurdo 

Expressen (2002-01-31) Mulla Gudrun II. Ledare 

Expressen (2002-02-02) replik. Vi har tagit vårt ansvar. Izol, Keya 

Expressen (2002-02-04) Lär av Fadime. Ledare. 

Expressen (2002-02-09) Karin Enström (m) om att invandrare ska mista medborgarskapet: Moderater vill ha statlig rasism. 

Enström, Karin. 

47

Expressen (2002-03-07) NOTERAT i går. Dahlberg, Anna 

Expressen (2002-03-08) Lyssna på Pekgul. Ledare 

Expressen (2002-03-11) Äntligen i debatten. Ledare 

Expressen (2002-03-12a) Brev från Baksi och Guillou. Baksi, Kurdo, Guillou, Jan 

Expressen (2002-03-12b) Nalin Pekgul om Fadime-debatten: Guillou vet inte vad han pratar om. Pekgul Nalin. 

Expressen (2002-03-13) Liza Marklund rasar mot debatten om kurdisk hederskultur: Pekgul vet inte vad hon pratar om. 

Marklund, Liza. 

Expressen (2002-03-17) Nalin Pekgul om att mörda sin dotter för familjens heder: Mammorna har ett stort ansvar. Pekgul, 

Nalin. 

Expressen (2002-04-04) En rättvis dom. Ledare 

Expressen (2002-04-07) Liza Marklund om ett universalt förtryck: OK, det finns grader i helvetet. Marklund, Liza. 

Expressen (2002-04-23) Mayram – en syster till Fadime. Pleijel, Agneta. 

Expressen (2002-06-21) Utsatta flickor.Ledare 

Expressen (2002-07-25) Var är imamerna? Ledare 

Expressen (2002-08-05) Så stoppar vi hedersmorden. Abd al Haqq Kielan, Stenvinkel Kielan, Enisa 

Expressen (2002-09-20) Breen Atroshi, mördade Pelas lillasyster: Flickornas val:lyda eller dö. Atroshi, Breen 

Expressen (2002-10-19) Dilsa Demirbag Sten om mycket snack och liten verkstad: Mona Sahlins misslyckande. Demirbag 

Sten, Dilsa 

Expressen (2002-10-22) Svar till Demirbag Sten. Izol, Keya 

Expressen (2003-01-17) Dilsa Demirbag-Sten, ett år efter mordet på Fadime Sahindal: Feminsterna svek i 

hedersmordsdebatten. Demirbag Sten, Dilsa 

Expressen (2003-01-19) Till minne av Fadime. Ledare 

48

Sandahl, Julia - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?