Bilaga 5 - Avfall Sverige

SGI 2008-03-25 2-0708-0542
För humantoxikologiska effekter är skillnaderna i risk mellan olika typer av material
betydligt större än skillnaderna mellan olika användningsområden. Riskerna med ett
material som är svårt att skilja från vanlig jord är mångdubbelt större än riskerna med
ett material som tydligt skiljer sig från normal jord och riskerna minskar ju mer utpräglade
tekniska egenskaper materialet har. Det innebär att det är orimligt att utgå från att
alla alternativa ballastmaterial skall bedömas som om de utgör vanlig jord och mark
med avseende på direkt exponering (oralt intag) eller intag av växter som vuxit (odlats) i
materialet. För alternativa ballastmaterial som används i monolitiska tillämpningar har
risknivån till och med bedömts bli lägre än om materialen deponeras 1 . Alternativa ballastmaterial
som är jordliknande ger betydlig högre risker än material som har tydliga
tekniska egenskaper och skiljer sig från jord. Användning i skogsbilväg har bedömts
medföra högre risknivå än andra nyttjande områden
När det gäller ekotoxikologiska effekter är det inte rimligt att ställa höga markekologiska
krav på tekniska material i en teknisk konstruktion men däremot kravet att hanteringen
inte bör utgöra risk för skyddsvärda landlevande högre organismer. Med det perspektivet
så utgör deponier i ett kort tidsperspektiv den största risken. Skillnaderna mellan
olika typer av material är av mindre betydelse men jordliknande material utgör större
risk än ”tekniska” material. I ett längre tidsperspektiv framstår det som de olika tillämpningarna
är ganska likvärdiga men skogsbilvägar har bedömts ge högre risknivå än
andra studerade tekniska anläggningar.
När det gäller risken för påverkan på en ytvattenrecipient bedöms skillnaden mellan
olika typer av material relativt små däremot är skillnaden mellan olika typer av konstruktioner
betydande. I ett kort tidsperspektiv utgör de tekniska anläggningarna en större
risk än om materialet förs till en deponi. På lång sikt (mer än 100 år) framstår dock
deponering som det alternativ där risken är störst.
Analysen indikerar att deponering inte i alla situationer är det säkrast alternativet för ett
material som medför en liten men inte obetydlig risk (ringa risk).
Riskanalysen visar att risknivån varierar kraftigt mellan olika typer av material och konstruktioner.
Naturvårdsverkets generella antagande om att alternativa ballastmaterial i
framtiden kan komma att användas som en naturlig jord med odling, direkt exponering
(oralt intag) samt höga krav på materialens markekologiska funktion innebär en kraftig
överskattning av de reella riskerna som många alternativa ballastmaterial i verkligheten
kommer ha. Alternativa ballastmaterial med tydliga fysiska och tekniska egenskaper
som skiljer dem från jord och som används som bärande material i anläggningsarbeten
ger en betydligt lägre risk än material som liknar jord. För material som används i monolitiska
konstruktioner (stabiliserade försträkningslager) har risknivån generellt uppskattas
vara lägre eller likvärdiga med deponering. För material som har jordliknande
egenskaper och kan användas för känsliga ändamål (t ex kompost eller anläggningsjordar)
har risknivån generellt bedömts vara högre och strängare kriterier bör tillämpas än
för andra alternativa ballastmaterial.
1 Med monolitisk menas att materialet utgör en mer eller mindre homogen fysisk enhet med låg permeabilitet.
Exempel som kan vara aktuella är vägar där alternativa ballastmaterial som flygaskor och masugnsslagg
används som bindemedel för att stabilisera och binda förstärkningslagret. Det saknas incitament för
monolitisk deponering (solidifiering) av icke farliga avfall i Sverige eftersom metoden inte anses ge några
specifika miljöfördelar som påverkar mottagningskriterierna för deponering. Det har därför antagits att
deponering av materialen sker i granulär form
4 (32