Bilaga 5 - Avfall Sverige

SGI 2008-03-25 2-0708-0542
De ökade kraven på hur deponering skall vara utformad har medfört att många deponier
läggs ner. Det har dock ofta visat sig svårt att finna en ny lokalisering uppfyller de krav
som ställs på en naturlig geologisk barriär. Det innebär i de allra flesta fall att dagens
deponier förutsätter att en konstgjord geologisk barriär måste byggas. Det är ovanligt att
det sker nyetablering av deponier utan oftast har deponeringsverksamhet koncentreras
till befintliga deponier. För att undvika långa transporter har dessa vanligtvis varit lokaliserade
ganska nära tätorter.
De konstruerade skyddsåtgärder för att säkerställa en deponis miljöpåverkan består av
konstgjorda barriärer, bottentätningar, lakvattenbehandling och sluttäckning av deponin.
Dessa konstruktioner är mycket svåra att säkra tekniskt för de långa tidsperioder som
krävs. Idag används för sluttäckning av deponier ofta olika typer av mycket tunna geomembran
(se tex [8] och [9]) som är mycket känsliga för de skador som med tiden kan
uppstå i deponins skyddstäckning. Det enda preciserade krav som nu finns på skyddstäckningar
är att det bör ha en tjocklek av minst 1,5 m för att motverka rotpenetration
[10]. Speciellt i det fall deponin kräver en kompletterande geologisk barriär (vilket är
vanligt) blir kraven på de tekniska konstruktionernas långsiktighet mycket svåra att uppfylla.
Detaljerade tekniska beskrivningar för hur konstgjorda geologiska barriärer skall
dimensioneras saknas ännu men om kraven är mycket högt ställda genereras orimligt
stora filtervolymer [11]
Naturvårdsverket redovisar på sin hemsida att ”Miljöproblemen förekommer både vid
nedlagda deponier och de som fortfarande är i drift. Det är svårt att genomföra skyddsåtgärder
i efterhand, bland annat därför att soptipparna under lång tid kommer att ha
sättningar i avfallsupplagen. Deponierna kommer därför att kräva reparationer och underhåll
flera generationer framåt i tiden” [7]. Det finns ett lagstadgat krav att kontroll
och övervakning (samt vid behov åtgärder) skall ske i minst 30 år i samband med efterbehandling
under deponis aktiva fas. Däremot saknas preciserade lagstiftade krav i ett
flergenerationsperspektiv under deponins passiva fas.
3 RESULTAT OCH DISKUSSION
Skattning av samtliga sannolikheter och den beräknade relativa risken för samtliga händelsekedjor
återfinns i bilaga 1 till 4.
3.1 Risker med oralt intag
Händelseträden har konstruerats som binära tillståndsdiagram för tre olika scenarier.
Scenarierna belyser risken i ett individuellt perspektiv med oralt intag (en känslig individ)
analogt med det sätt som tillämpas vid beräkning av risken i Naturvårdsverkets
kriterier [1].
Det första scenariot beskriver risken förknippad med att ett markområde utnyttjas på
avsett sätt men även att området kan få en ändrad användning i ett kort tidsperspektiv
(0-30 år). För detta scenario utnyttjas följande sekvens av händelser förknippad med en
exponering som får negativa konsekvenser:
– Sannolikhet för ändrad markanvändning
– Människors vistelse på platsen i en omfattning som ger betydande exponering
– Materialets exponering/skydd av konstruktionen
– Minskad exponering genom kunskap om materialet
– Minskad exponering genom materialets utseende och funktionalitet
14 (32)