Bilaga 5 - Avfall Sverige

SGI 2008-03-25 2-0708-0542
exponering bör vara aktuell. Vid flytt av material i samband med underhållsåtgärder för
rörgravar, vägtrummor och liknade kan vi förvänta oss att sannolikheten för negativa
effekter begränsas som till en följd av antingen åtgärder där konstruktionsmaterialen
omhändertas som avfall och återvinns eller att de vid hanteringen späds ut med naturliga
material.
Referensobjekt Deponi
Som referensobjekt används scenariot att materialet förs till en konventionell deponi.
Med konventionell deponi avse en deponi som tar emot såväl verksamhetsavfall som
hushållsavfall. Specialiserade deponier som bara tar emot specifika avfall från industriella
processer avviker ofta från de förhållanden som beskrivs här.
Dagens deponeringsanläggningar är med få undantag även avfallsbehandlingsanläggningar
och ofta är den mängd avfall som mottas på deponin betydligt större än den
mängd som deponeras [6]. Under tiden deponering sker ligger materialen i allmänhet
öppet och åtkomliga åtminstone i själva tippfronten. Material som skall användas eller
används på deponin ligger också vanligtvis åtkomlig och exponerad. Även för deponier
finns därmed en risk att material som förs till deponin för att deponeras av misstag hanteras
fel och kommer att återföras till teknosfären på ett sätt som ursprungligen inte avsågs.
Människors åtkomlighet till en deponi begränsas av ofta av att det finns ett staket som
motverkar tillträde. Det är i första hand yrkesmässigt som människor vistas där. Ofta har
dock allmänheten tillträde till delar av deponiområdet i form av återvinningsanläggningar.
På deponin kan vi dock förvänta oss att främst vuxna människor vistas som kan
göra en bedömning av materials farlighet.
När det gäller kraven på ekologisk funktion för deponier kan relativt höga krav ställas.
De har ofta ett förhållandevis rikt biologiskt liv med stort utbyte med omgivningen och
kan till exempel vintertid attrahera sällsynta och rödlistade fåglar.
När deponin är nedlagd är det rimligt att anta att området nyttjas för all möjlig verksamhet.
Den exponering som människor utsätts för, åtminstone mycket långsiktigt, begränsas
enbart av de skyddsåtgärder som vidtagits. Även för den ekologiska funktionen är
det rimligt att ställa relativ höga krav.
Deponier innehåller mycket stora mängder material och en stark masskoncentration av
förorenade ämnen. Deponin innebär därmed en betydande framtida risk för påverkan på
sin omgivning. Det är ofrånkomligt att ämnena med tiden ut läcker och sprids i den omgivande
miljön. Deponier kommer därför påverka sin omgivning under 1000-tals år och
över distanser på flera hundra meter. I den svenska deponeringsmodellen är den utspädning
och fastläggning som kan ske i omgivningen en viktig del av förutsättningarna som
skall motverka en oacceptabel miljöpåverkan. Kraven på hur en deponi skall vara utformad
är reglerad i en särskild lagstiftning. Naturvårdsverkter anger att ”Ytterst är det
naturens förmåga att ta upp, bryta ned och späda ut olika ämnen som vi utnyttjar som
skydd. Underliggande marklager fungerar som en geologisk barriär för deponin. Uppfyller
inte marken runt deponin kraven i förordningen ska man bygga en konstgjord
geologisk barriär” [7].
13 (32)