Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige

över till Kastrup då och skulle ta planet. Men det gick inga sista minuten-resor på måndagar. Så… det slutade
med att vi hyrde en bil att åka till Paris med. Den där bilen åkte så småningom ända ner till Afrika. Liksom steg
för steg. Och det ser jag ju nu efteråt, jag ser det inte som en slump, det har ju påverkat mitt liv helt och hållet.
Och när jag kom dit ner då och fick se den islamiska civilisationen som den var då i Marocko, som jag kanske
tycker är, vad ska vi säga, heligaste länderna av de muslimska länderna överhuvudtaget vad beträffar lärdom och
heliga personer begravda, och kulturen bevarad och allting sånt där. Så att det gjorde ett väldigt starkt intryck på
mig. Det var ju aldrig något prat om att man kunde bli muslim s a s. Utan det var mer en allmän beundran för
alltihop då. Men sen… 10 år senare då, 1973, kom jag till Göteborg. Då hade jag bestämt mig för att bli muslim.
Så jag gick i moskén där… Min andliga inriktning var hela tiden mot islam, ända från 1963 kan man säga. Men
sen -83 ungefär, så var jag i Stockholm, lärare på Ericsson telecom company, där jag hade hand om
svenskundervisningen för deras dataexperter som kom… från Pakistan… de var ju muslimer då, av alla möjliga
schatteringar. Så vi kom i mycket diskussioner. Och det slutade med att jag då tänkte att jag skulle formellt då
acceptera religionen inför två vittnen som man gör för att bli muslim. Och vad jag däremot konverterade till i
den vevan var till invandrare. Det märkte jag direkt, så fort jag blivit muslim så att säga, så hörde jag ju inte
100% till det här västerländska samhället längre. Och den inställningen har jag fortfarande. Jag har ju en fot i
båda världarna… jag har blivit tvungen att tillbaka-konvertera till svensk muslim så att säga.
KR:
A: Hur kristendomen då gradvis har gått över från det gamla som man kan kalla det arabiska… till ett
västerländskt paradigm… Och… de enda som har då, vad han kallar det magiska tänkandet, det är muslimerna.
Det jag såg när jag kom dit ner av arkitektur och musik och konst och sånt, moskéerna, folk hur de var klädda
… den allmänna stämningen… ett slags total andlighet var blandad med den fysiska verkligheten… den var så
sammanvävd med det dagliga livet och här uppe är det ju inte så, här är det en betongartad verklighet … jag
kunde aldrig uppleva att religionen, eller att kristendomen, kunde ge mig något av det jag sökte efter eller att det
ens fanns nämnt någonstans. … jag tror det är ”paulendomen” som det slog fel i. Det var ju inget med Jesus,
han hade ett normalt budskap och ses ju som en muslimsk profet också ju. Men Paulus då… det var ju han som
kom med alla dom här historierna som sen har möjliggjort för portugiserna t ex att ödelägga hela Östafrika och
såna där saker. Och att dom kunde göra det med något slags legitimitet med religionen, att det går att synda så
grovt, att döda så mycket folk för skojs skull, eller för plundrings skull, och sen tro på något sätt att man är på
rätt spår… Man kan ju fatta att Luther, att han på något sätt gjorde uppror mot det där. Men hans stora misstag,
det var ju egentligen att han var sin tids stora taliban på något sätt, att han släppte loss bibeln till var och en, var
och en fick tolka bibeln som den vill och det blir ju totalt kaos på så vis.
A: Men det som jag saknar i kristendomen också det är ju inga egentliga källor, det som Jesus sa – det lilla som
finns bevarat i evangelierna eller så – dels är det ju … motsägelsefullt och sen skrevs det ner långt efteråt och det
finns egentligen inga… man kan inte säga att den och den hörde det från Jesus som sen berättade för den och
den och den… som sedan skrevs ner av Lukas t ex. Utan det som vi har samlingar av vad profeten sa… man
har granskat varje person som relaterat en sån berättelse från profeten med biografi, utvärderat hur
sanningsenliga… så allt det där är belagt kan man säga, på ett sätt som jag då, personligen, saknar i
kristendomen. Men om du bara har en person som ska tolka det, om du ska bara ha Jesus som ska tolka Guds
uppenbarelse för honom, och ingen är där och lyssnar, utan närmaste man som kommer då med en tolkning
skrev ner den då 12 år efter att Jesus hade dött… (A tar fram en koran, läser från sura 19 om Maryam och
kommenterar:) Att först och främst skapade ju Gud Jesus, vi tror ju på jungfrufödseln såtillvida att han ju inte
hade så att säga en sån pappa men han var ju inte avlad som det står i Trosbekännelsen… C-J: … men då är det
både Jesu identitet och treenighetsläran som faller där.
A: För det som är dilemmat som jag upplever det med just kristen teologi… man har ju en väldigt liten
plattform att stå på, evangelierna då, och sen – vi måste ju räkna bort Paulus, för vi räknar ju inte att det finns
någon profet mellan Jesus och Muhammed. Så Paulus är liksom, hans idéer då, det var ju han som hitta på allt
det här att Jesus är Guds son, Messias, om man bara tror att Jesus är Messias så är man frälst osv. Det är ju
ingenting som har någon grund i Jesu förkunnelse precis. Det är fortfarande tro och goda gärningar, och tro på
Gud endast och såna här saker, och ren monoteism tycker jag, utan det är Paulus då… Profetens fru frågar
honom: ”Kan man komma till paradiset utan Guds barmhärtighet?” Han sa: ”Nej”. Då sa hon: ”Inte ens du, o
Guds sändebud”. Då sa han: ”Inte ens jag” och så la han handen på huvudet så här (A visar) ”Inte ens jag…
insvept i Guds barmhärtighet”. Så det gäller alla. Gud är helt och hållet allsmäktig alltså.
36