Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige
Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige
snabbt tilltagande sekularisering i Sverige. Således leder olika slags besvikelser och frustrationer till att konvertiterna till slut funnit islam. En annan tendens, även om den inte är markant, är en viss skillnad i betoning mellan kvinnor och män. Möjligen är det så att männen i högre grad fokuserar på att finna rätt tro och teologi, emedan kvinnorna längtar efter att få ihop livet till en helhet: att lämna det negativa i västvärlden för en ny livsstil. I min analys av själva konversionsmotiven kan jag se avgörande likheter bland såväl mina informanter som i litteraturen. För det första kan jag se grundläggande likheter i hur geografi och lokalitet påverkat konversionen. Sultán Sjöqvist säger att de platser och sammanhang där hennes informanter mött islam på ett avgörande sätt ofta varit allmänna och öppna och att det inte varit något särskilt drag över dem. 95 Men just där har det funnits personer med en tydlig islamsk tro och i kombination med informantens personliga situation (öppenhet, nyfikenhet, besvikelse osv) har konversionen inträffat. Dock beskriver sig kvinnorna inte som udda eller religiösa fanatiker utan råkat befinna sig på en viss plats som fått en avgörande andlig betydelse. Liknande fall finns även bland mina informanter, t ex Mehmet som oplanerat kom i samtal med en muslim på ett café. Jag uppfattar att trots stundens ”vanlighet” så tolkar informanterna ändå dessa händelser som något slags förberedd mark då Gud kunde gripa in. För det andra ser jag likartade motiv som ofta överlappar varandra. Jag vill understryka att ingen helt kan veta vad som ligger bakom varje beslut att konvertera. Ibland verkar motivkomplexen okända även för informanten själv, speciellt om det finns flera och de överlappar varandra. Men ingenstans uppger konvertiterna ett enda motiv för sin konversion utan alltid flera stycken i kombination. Det finns alltså ett helt kluster av motivbildningar som kan kombineras och varieras hos individen beroende på olika faktorer och omständigheter. Ett vanligt motiv är politiskt engagemang. Exempelvis beskriver många av Sultán Sjöqvists informanter att de ofta var socialister, miljöintresserade och ville förändra världen innan de började sitt andliga sökande. Detta är något jag ser tydligt också hos Yusef. Ett annat bärande motiv genom i princip alla konversioner är den generella civilisationskritiken. Denna kan, likt i Yusefs fall, leda fram till islam. Men den kan också ses som ett förstärkande motiv till att hålla fast vid islam efter själva konversionen, något jag uppfattar vara viktigt för t ex Ibrahim och Mehmed. Vidare uppger konvertiterna ofta betydelsen av att resa och möta andra kulturer som ett motiv. Exempelvis tillskriver Ahmed sin Europaresa en avgörande betydelse för sin konversion. Intressant är dock en skillnad i nästa motiv. Informanterna hos Sultán Sjöqvist och Månsson är alla kvinnor och uppger ofta att kärleken förde dem till islam. Ingen av mina informanter, som alla är män, ger uttryck för att detta motiv var viktigt före sin konversion. Men väl efteråt har det varit viktigt att integrera islam i äktenskap och familjeliv (med varierande framgång). Slutligen finns en allmän fascination för islamsk kultur, filosofi och vetenskap som återkommer i såväl litteraturen som bland mina informanter. Ahmed blev exempelvis alldeles hänförd av den orörda muslimska civilisationen. Jag konstaterar alltså att trots att Sultán Sjöqvist och Månsson har andra ingångsperspektiv än mitt teologiska, kommer vi fram till liknande slutsatser. Mina slutsatser verkar även bekräftas av Dagens Nyheter-journalisten Eva Ekselius i den artikel hon gjort om kvinnliga konvertiter där hon sammanfattar: … valet av islam både är ett val av religion, en civilisationskritik och ett uttryck för solidaritet med den delen av världen som är mest förtryckt och föraktad … några kommer från sekulariserade miljöer, andra från aktivt kristna eller judiska familjer. Gemensamt för 95 Sultán Sjöqvist, 2006, s72. 21
dem är att de saknat andlighet, innerlighet och djup i sin omgivning, oavsett om den var ateistisk eller religiös. 96 I min uppsats är jag särskilt intresserad av att söka teologiska motiv för en konversion. Jag har därför under arbetets gång ställt mig frågan om motiven hos mina informanter och de i litteraturen skiljer sig åt från mina. Vid en genomläsning av både Sultán Sjöqvists och Månssons avhandlingar står det klart för mig att så knappast är fallet – snarare skillnader i betoning eller perspektiv. Dessa har inget grundläggande teologiskt perspektiv i sin forskning men däremot berörs konvertiternas relation till kristendomen i förbifarten eller som ett led i ett större resonemang. Ett exempel är de amerikanska konvertiterna hos Månsson. Jag har inte gjort en djupare analys av dessa men kan ändå se att de brottats med sin relation till kristendomen och en kristen uppväxtmiljö, mycket tack vare den kristna trons särställning i USA. De svenska konvertiterna uppger däremot många andra skäl till varför de omfamnat islam (även om Svenska kyrkan ofta indirekt är måltavla för kritik). Sällan är dock kritik mot kristendomen ett huvudmotiv för en konversion bland svenska konvertiter. Det bör understrykas att några av Månssons informanter verkligen försökt nå fram till Gud i kristendomen först – något även jag kan se hos en informant som t ex Ibrahim. 97 Vidare drar jag slutsatsen att det sällan är en direkt konfrontation med det kristna dogmat som utlöser konversionen (mer än i undantagsfall). Istället finner jag mer generella temata - faktorer som av informanten i efterhand tolkat som Guds försyn. Konversionen har alltså föregåtts av betydligt mindre brottningskamp med den kristna tron än jag föreställt mig. 98 Informanterna lyfter sällan fram en uttalad kritik mot själva gudstron i kristen tappning som ett avgörande motiv utan pekar hellre på känslor av besvikelse, tomhet, otillfredsställelse och frustration över att inte funnit en varaktig livshållning och därför tvingats söka vidare. Oftare än en uttalad, riktad kristendomskritik finns alltså ett mer diffust andligt vakuum. Detta kan ses som ett korrektiv mot den i somliga kristna kretsar vanligt förekommande kritiken av islam som fientlig mot kristen tro och Jesus. Detta understryks ytterligare av mina egna informanter som, trots några tuffa frågor där det kan uppfattas att jag ställer dem mot väggen, ändå väljer att svara diplomatiskt eller rent av försonande: ”Det är Gud som ska döma”, ”Jag ser islam mer som uppfyllelsen av kristendomen” osv. Men trots att det relativt sällan funnits en aktiv och tydlig brottningskamp med kristendomen så förekommer den då och då. Exempelvis i ett kapitel hos Sultán Sjöqvist 99 där hon särskilt lyfter fram polemiken gentemot kristen tro. Ibland sker detta som en mer generell brottning där kristendomens föreställningsvärld ses som en bakgrundsfond mot vilket man kontrasterar det nya: islam. Andra gånger har informanterna haft en mer eller mindre tydligt formulerad kristen tro, eller åtminstone varit nyfiken och först sökt i den kristna sfären. Sedan har man övergett detta sökande till förmån för islam – inte sällan med förvirring, tvivel och ren kritik som följd. Jag finner dock det intressant att notera - även här – att såväl Sultán Sjöqvist som mina informanter sällan brukar sig av dikotomin ”kristendomen” (då) och ”islam” (nu). Jämförelseparen är oftare ”det västerländska/sekulära” (då) mot ”det muslimska” (nu). Som en röd tråd löper civilisationskritik snarare än kristendomskritik. Kritiken riktas sällan direkt mot Gud utan mer mot de kristna uttolkarna och då särskilt präster och andliga ledare som inte verkar ta sin tro på allvar eller lever som de lär. Det är deras ibland mänskliga föreställningar och rigida dogmer om den kristna gudens väsen som man har haft svårt att ta till sig – inte själva tanken på 96 Ouis & Roald, 2003, s101-102. 97 Månsson konstaterar (2002, s41) att hon förvånats över att det skrivits förvånansvärt lite i ämnet i USA, vilket även är min slutsats beträffande svensk kontext. 98 Jag noterar dock att det i den konfessionella litteraturen finns mer av polemik gentemot kristen tro än i den akademiska, vilket väl ligger i respektive genres natur men möjligen också i själva kontexten och hur informanten förväntas svara. 99 Sultán Sjöqvist, 2006, s94-101. 22
- Page 1 and 2: Från Jesus till Muhammed? - ett kv
- Page 3 and 4: Innehåll 1. Inledning och bakgrund
- Page 5 and 6: också varit viktigt att inte bara
- Page 7 and 8: intervjusituationen har dock frågo
- Page 9 and 10: konflikten med familj och vänner.
- Page 11 and 12: Det gäller såväl avgörande hän
- Page 13 and 14: Men jag kommer ihåg att jag hade e
- Page 15 and 16: vara mobbad, det var ju liksom sjä
- Page 17 and 18: Jag ser att följande kedja av teol
- Page 19 and 20: tvingas arbeta mycket, barnen lämn
- Page 21: gemenskapen. 89 Å ena sidan är de
- Page 25 and 26: Om man har fattat trosbekännelsen
- Page 27 and 28: för sin konversion. Jag har också
- Page 29 and 30: Bibliografi Abdallah, Ibrahim. 2010
- Page 31 and 32: för hans person och gärning. Som
- Page 33 and 34: - Rätt helhet! Konvertiterna utman
- Page 35 and 36: Bilaga 2: Frågeguide: 1) Berätta
- Page 37 and 38: över till Kastrup då och skulle t
- Page 39 and 40: grundreligion, på sätt och vis ba
- Page 41 and 42: elever… en sån där period när
- Page 43 and 44: C-J: Vad säger du till kristna ida
- Page 45 and 46: Guds karta... och... för mig är d
- Page 47 and 48: troende... inom Svenska kyrkan, pre
- Page 49: väldigt nära kontakt med mina sl
dem är att de saknat andlighet, innerlighet och djup i sin omgivning, oavsett om den var<br />
ateistisk eller religiös. 96<br />
I min uppsats är jag särskilt intresserad av att söka teologiska motiv för en konversion. Jag har<br />
därför under arbetets gång ställt mig frågan om motiven hos mina informanter och de i<br />
litteraturen skiljer sig åt från mina. Vid en genomläsning av både Sultán Sjöqvists och Månssons<br />
avhandlingar står det klart för mig att så knappast är fallet – snarare skillnader i betoning eller<br />
perspektiv. Dessa har inget grundläggande teologiskt perspektiv i sin forskning men däremot<br />
berörs konvertiternas relation <strong>till</strong> kristendomen i förbifarten eller som ett led i ett större<br />
resonemang. <strong>Ett</strong> exempel är de amerikanska konvertiterna hos Månsson. Jag har inte gjort en<br />
djupare analys av dessa men kan ändå se att de brottats med sin relation <strong>till</strong> kristendomen och en<br />
kristen uppväxtmiljö, mycket tack vare den kristna trons särställning i USA. De svenska<br />
konvertiterna uppger däremot många andra skäl <strong>till</strong> varför de omfamnat islam (även om Svenska<br />
kyrkan ofta indirekt är måltavla för kritik). Sällan är dock kritik mot kristendomen ett huvudmotiv<br />
för en konversion bland svenska konvertiter. Det bör understrykas att några av Månssons<br />
informanter verkligen försökt nå fram <strong>till</strong> Gud i kristendomen först – något även jag kan se hos<br />
en informant som t ex Ibrahim. 97<br />
Vidare drar jag slutsatsen att det sällan är en direkt konfrontation med det kristna dogmat som<br />
utlöser konversionen (mer än i undantagsfall). Istället finner jag mer generella temata - faktorer<br />
som av informanten i efterhand tolkat som Guds försyn. Konversionen har alltså föregåtts av<br />
betydligt mindre brottningskamp med den kristna tron än jag föreställt mig. 98 Informanterna<br />
lyfter sällan fram en uttalad kritik mot själva gudstron i kristen tappning som ett avgörande motiv<br />
utan pekar hellre på känslor av besvikelse, tomhet, o<strong>till</strong>fredsställelse och frustration över att inte<br />
funnit en varaktig livshållning och därför tvingats söka vidare. Oftare än en uttalad, riktad<br />
kristendomskritik finns alltså ett mer diffust andligt vakuum. Detta kan ses som ett korrektiv mot<br />
den i somliga kristna kretsar vanligt förekommande kritiken av islam som fientlig mot kristen tro<br />
och <strong>Jesus</strong>. Detta understryks ytterligare av mina egna informanter som, trots några tuffa frågor<br />
där det kan uppfattas att jag ställer dem mot väggen, ändå väljer att svara diplomatiskt eller rent<br />
av försonande: ”Det är Gud som ska döma”, ”Jag ser islam mer som uppfyllelsen av<br />
kristendomen” osv. Men trots att det relativt sällan funnits en aktiv och tydlig brottningskamp<br />
med kristendomen så förekommer den då och då. Exempelvis i ett kapitel hos Sultán Sjöqvist 99<br />
där hon särskilt lyfter fram polemiken gentemot kristen tro. Ibland sker detta som en mer<br />
generell brottning där kristendomens föreställningsvärld ses som en bakgrundsfond mot vilket<br />
man kontrasterar det nya: islam. Andra gånger har informanterna haft en mer eller mindre tydligt<br />
formulerad kristen tro, eller åtminstone varit nyfiken och först sökt i den kristna sfären. Sedan<br />
har man övergett detta sökande <strong>till</strong> förmån för islam – inte sällan med förvirring, tvivel och ren<br />
kritik som följd. Jag finner dock det intressant att notera - även här – att såväl Sultán Sjöqvist<br />
som mina informanter sällan brukar sig av dikotomin ”kristendomen” (då) och ”islam” (nu).<br />
Jämförelseparen är oftare ”det västerländska/sekulära” (då) mot ”det muslimska” (nu). Som en<br />
röd tråd löper civilisationskritik snarare än kristendomskritik. Kritiken riktas sällan direkt mot<br />
Gud utan mer mot de kristna uttolkarna och då särskilt präster och andliga ledare som inte verkar<br />
ta sin tro på allvar eller lever som de lär. Det är deras ibland mänskliga föreställningar och rigida<br />
dogmer om den kristna gudens väsen som man har haft svårt att ta <strong>till</strong> sig – inte själva tanken på<br />
96 Ouis & Roald, 2003, s101-102.<br />
97 Månsson konstaterar (2002, s41) att hon förvånats över att det skrivits förvånansvärt lite i ämnet i USA, vilket även<br />
är min slutsats beträffande svensk kontext.<br />
98 Jag noterar dock att det i den konfessionella litteraturen finns mer av polemik gentemot kristen tro än i den<br />
akademiska, vilket väl ligger i respektive genres natur men möjligen också i själva kontexten och hur informanten<br />
förväntas svara.<br />
99 Sultán Sjöqvist, 2006, s94-101.<br />
22
Change language