Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige
Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige Uppsats Carl-Johan Freed Från Jesus till Muhammed - Ett nytt Sverige
Jag frågar hur Ahmed tänker kring frälsning, nåd och goda gärningar och han pekar på att muslimer tror att Gud är fullständigt allsmäktig. Retoriskt frågar han varför Gud behöver skaffa sig en son. Han tillägger att muslimer tror att Adam ångrade sig och att Gud förlät honom och att det därmed inte finns någon arvsynd. Men han understryker också att det inte räcker med goda gärningar för att komma till paradiset – hela tiden behövs Guds barmhärtighet. Ahmed säger till mig att han inte skulle kunna gå tillbaka till kristendomen som han kallar en ”vag väg”: Det enda man kan väl säga om kristendomen är att den inte varit tillräckligt stark för att kunna föra fram Jesus budskap, utan har politiserats lätt. Det sekulära samhället är ju på sätt och vis en protest mot kyrkans enorma kollaboration med staten och kapitalet, som Ebba Grön brukade kalla det ... Jag frågar om Ahmed har omprövat sin relation till kristendomen sedan sin konversion. Han menar att han nog omvärderat den efter att ha blivit muslim i senare möten med företrädare för frikyrkorna och Svenska kyrkan. När han gick ur Svenska kyrkan hade upplevt hyckleri bland en del präster och kyrkan som en förlängd gren av polismyndigheten. Men han berättar också för mig att när han träffade troende människor med en äkta övertygelse fick han stor respekt för både kristna och judar: Det får ju Gud avgöra sen, på domedagen, vem som har rätt, men det är inte mitt bekymmer längre. Jag kan respektera dig eller andra kristna utan att behöva ha fel själv… IBRAHIM, född 1970, missionärsbarn delvis uppvuxen i Asien, jobbar inom vården, bor i uppsatsförfattarens närområde. Intervjun genomfördes på dennes kontor i Skarpnäckskyrkan. Ibrahim berättar att hans familj var pingstvänner och att föräldrarna jobbade på den svenska internatskolan samt startade en församling. Han säger till mig att man aldrig överhuvudtaget reflekterade över om det fanns en gud eller inte - det var någonting självklart. Han menar så här i efterhand att internatskolan inte var så lyckad men att man på den tiden inte hade något val. Jag undrar över hans barndomstro och Ibrahim beskriver att han absolut kan känna att han hade en genuin kristen tro: När jag var 7 år, då var vi hemma ett år för att min lillasyster skulle födas ... Jag hade sett att folk döpte sig där i Filadelfiakyrkan … Jag sa till mamma: "Jag vill absolut döpa mig.” I tonåren när familjen kom tillbaka till Sverige då han blev mer rebellisk. Ibrahim beskriver utförligt denna spänning under intervjun men framhåller att han numera har försonats med sin uppväxt. Men då slets han mellan frikyrklighet och världslighet. Å ena sidan blev det väldigt viktigt med pingstkyrkan i X-stad. Å andra var han i högstadiet och redan inne i alla slags lockelser. Parallellt hade han en period av intresse för mystik, läste Stinissen och Merton samt gick till katolska kyrkan. Men till slut kände han ändå att han bara stod och famlade: Nu vet jag varken ut eller in, jag vet inte om jag tror längre. JAG VET INTE OM JAG TROR! Alltså ... vad består jag av? Är jag ... liksom ... bara en produkt av mina föräldrars uppfostran? Jag frågar honom om hans konversion men han säger att det inte finns någon enskild händelse eller speciell person som uttryckligen påverkat: 11
Men jag kommer ihåg att jag hade en kompis ... en slarvig typ ... som var väldigt praktiserande muslim. Det störde mig otroligt mycket. Men ... han lyckades i alla fall säga vissa saker om islam som jag inte … riktigt kunde skaka av mig. Ibrahim beskriver för mig vändpunkten när han skulle göra repmånad. Han hade ångest men till slut fattat ett beslut att inte dricka någon alkohol och hade dessutom köpt Koranen. Han säger att det var rätt period att utmana sig: "Gud - NU!". Ibrahim säger att han inte började leva ett nytt liv direkt men att han helt klart kände att han hade någonting i sig som var genomlyst: Jag ville gå till moskén här i Stockholm, Medborgarplatsen ... Jag tog tåget, gick in på T- centralen och tog en dusch. Jag kände ... nu ska jag liksom göra mig redo … Jag tror verkligen på dom här ritualerna, det var nästan som ett bevis. Han säger att det var lite smidigt för han hade ju ändå lämnat kristendomen, så det behövde han inte göra samtidigt. Det nya var att han nu omfamnade en gudstro igen. Samtidigt ledde detta till jämförelser med barndomens kristna tro, t ex treenigheten. Men en ny islamsk gudsbild växte fram som också förklarade hur islam ser på Gud och Jesus. Ibrahim framhåller att islam tror på alla profeter som han också trott på sen han var liten och att det bara finns en Gud som man ska be till fem gånger om dagen: Men ... jag tycker inte att det är svårt att bli muslim om man varit kristen - eller gå den vägen… Som jag tänker mig vissa kristna - om dom skulle bli muslimer - dom skulle inte behöva ändra på nånting. Det ... är bara en fråga om förändring i trosuppfattningar, liksom. Jag undrar hur han anpassade sig till det nya livet som muslim. Han säger att han hela tiden haft en stark bön till Gud om att bli vägledd av honom i islam. Ganska snabbt träffade han fina människor som fick in honom i sufismen. I slutet av intervjun undrar jag också över hur hans närmaste omgivning tog emot nyheten om konversionen. Ibrahim säger att flesta sa: ”Det trodde vi verkligen inte om dig”. Men han tillägger att föräldrarna tog det väldigt positivt och att pappan alltid trott att han skulle komma tillbaka till Gud även om han inte trott att sonen skulle bli muslim: När han sa så, tyckte jag det kändes som att han menade att jag HADE kommit tillbaka … bara att jag hade valt ett annat sätt ... Jag har alltid älskat Jesus, han har alltid varit en förebild för mig ... Och om jag säger att jag inte tror på Jesus som Gud, så är det inte för att jag vill ... liksom sänka hans värde eller någonting sådant eller att säga att ”Profeten Muhammed är liksom mycket bättre än Jesus”. MEHMED, född 1969, egen företagare i islamutbildning till bl a skolklasser och vården i Stockholmsregionen, arbetar mycket hemifrån. Intervjun genomfördes i informantens hem utanför Stockholm. Mehmed berättar att han är uppvuxen i en som han betecknar rätt vanlig familj där delar av släkten är kristen medan andra tagit avstånd från religion. Något han själv också hade gjort mer eller mindre som ung utan att för den skull kalla sig ateist. På en konstnärsstudio träffade han en muslim över en kopp kaffe och hamnade i ett filosofiskt samtal: Jag blev rätt så gripen av ... kunskapen den här personen bar på … Allt hände bara då på den där stunden … Han frågade mig: ”Vem tror du har skapat trädet där ute?” Då insåg jag 12
- Page 1 and 2: Från Jesus till Muhammed? - ett kv
- Page 3 and 4: Innehåll 1. Inledning och bakgrund
- Page 5 and 6: också varit viktigt att inte bara
- Page 7 and 8: intervjusituationen har dock frågo
- Page 9 and 10: konflikten med familj och vänner.
- Page 11: Det gäller såväl avgörande hän
- Page 15 and 16: vara mobbad, det var ju liksom sjä
- Page 17 and 18: Jag ser att följande kedja av teol
- Page 19 and 20: tvingas arbeta mycket, barnen lämn
- Page 21 and 22: gemenskapen. 89 Å ena sidan är de
- Page 23 and 24: dem är att de saknat andlighet, in
- Page 25 and 26: Om man har fattat trosbekännelsen
- Page 27 and 28: för sin konversion. Jag har också
- Page 29 and 30: Bibliografi Abdallah, Ibrahim. 2010
- Page 31 and 32: för hans person och gärning. Som
- Page 33 and 34: - Rätt helhet! Konvertiterna utman
- Page 35 and 36: Bilaga 2: Frågeguide: 1) Berätta
- Page 37 and 38: över till Kastrup då och skulle t
- Page 39 and 40: grundreligion, på sätt och vis ba
- Page 41 and 42: elever… en sån där period när
- Page 43 and 44: C-J: Vad säger du till kristna ida
- Page 45 and 46: Guds karta... och... för mig är d
- Page 47 and 48: troende... inom Svenska kyrkan, pre
- Page 49: väldigt nära kontakt med mina sl
Jag frågar hur Ahmed tänker kring frälsning, nåd och goda gärningar och han pekar på att<br />
muslimer tror att Gud är fullständigt allsmäktig. Retoriskt frågar han varför Gud behöver skaffa<br />
sig en son. Han <strong>till</strong>ägger att muslimer tror att Adam ångrade sig och att Gud förlät honom och att<br />
det därmed inte finns någon arvsynd. Men han understryker också att det inte räcker med goda<br />
gärningar för att komma <strong>till</strong> paradiset – hela tiden behövs Guds barmhärtighet. Ahmed säger <strong>till</strong><br />
mig att han inte skulle kunna gå <strong>till</strong>baka <strong>till</strong> kristendomen som han kallar en ”vag väg”:<br />
Det enda man kan väl säga om kristendomen är att den inte varit <strong>till</strong>räckligt stark för att<br />
kunna föra fram <strong>Jesus</strong> budskap, utan har politiserats lätt. Det sekulära samhället är ju på<br />
sätt och vis en protest mot kyrkans enorma kollaboration med staten och kapitalet, som<br />
Ebba Grön brukade kalla det ...<br />
Jag frågar om Ahmed har omprövat sin relation <strong>till</strong> kristendomen sedan sin konversion. Han<br />
menar att han nog omvärderat den efter att ha blivit muslim i senare möten med företrädare för<br />
frikyrkorna och Svenska kyrkan. När han gick ur Svenska kyrkan hade upplevt hyckleri bland en<br />
del präster och kyrkan som en förlängd gren av polismyndigheten. Men han berättar också för<br />
mig att när han träffade troende människor med en äkta övertygelse fick han stor respekt för<br />
både kristna och judar:<br />
Det får ju Gud avgöra sen, på domedagen, vem som har rätt, men det är inte mitt<br />
bekymmer längre. Jag kan respektera dig eller andra kristna utan att behöva ha fel själv…<br />
IBRAHIM, född 1970, missionärsbarn delvis uppvuxen i Asien, jobbar inom vården, bor i<br />
uppsatsförfattarens närområde. Intervjun genomfördes på dennes kontor i<br />
Skarpnäckskyrkan.<br />
Ibrahim berättar att hans familj var pingstvänner och att föräldrarna jobbade på den svenska<br />
internatskolan samt startade en församling. Han säger <strong>till</strong> mig att man aldrig överhuvudtaget<br />
reflekterade över om det fanns en gud eller inte - det var någonting självklart. Han menar så här i<br />
efterhand att internatskolan inte var så lyckad men att man på den tiden inte hade något val. Jag<br />
undrar över hans barndomstro och Ibrahim beskriver att han absolut kan känna att han hade en<br />
genuin kristen tro:<br />
När jag var 7 år, då var vi hemma ett år för att min lillasyster skulle födas ... Jag hade sett att<br />
folk döpte sig där i Filadelfiakyrkan … Jag sa <strong>till</strong> mamma: "Jag vill absolut döpa mig.”<br />
I tonåren när familjen kom <strong>till</strong>baka <strong>till</strong> <strong>Sverige</strong> då han blev mer rebellisk. Ibrahim beskriver<br />
utförligt denna spänning under intervjun men framhåller att han numera har försonats med sin<br />
uppväxt. Men då slets han mellan frikyrklighet och världslighet. Å ena sidan blev det väldigt<br />
viktigt med pingstkyrkan i X-stad. Å andra var han i högstadiet och redan inne i alla slags<br />
lockelser. Parallellt hade han en period av intresse för mystik, läste Stinissen och Merton samt<br />
gick <strong>till</strong> katolska kyrkan. Men <strong>till</strong> slut kände han ändå att han bara stod och famlade:<br />
Nu vet jag varken ut eller in, jag vet inte om jag tror längre. JAG VET INTE OM JAG<br />
TROR! Alltså ... vad består jag av? Är jag ... liksom ... bara en produkt av mina föräldrars<br />
uppfostran?<br />
Jag frågar honom om hans konversion men han säger att det inte finns någon enskild händelse<br />
eller speciell person som uttryckligen påverkat:<br />
11
Change language