Med blicken mot väster - Ergo
Med blicken mot väster - Ergo Med blicken mot väster - Ergo
Ergo #2 / 2008 NYHETER / 15 symboler” Inget krav på medlemskap för att representera kåren Man behöver inte heller i fortsättningen vara medlem i Uppsala studentkår för att få representera kåren i Sveriges förenade studentkårer, SFS. Det var ett av besluten vid senaste kårfullmäktige, som därmed avslog en motion från Uppsala universitets studenter, UUS. Iår kommer Uppsala studentkår att kunna fylla sin delegation till SFSfullmäktige men tidigare år har det ibland varit svårt att få tillräckligt många att ställa upp. Vissa partier har då tagit in personer med samma partifärg från andra studentkårer eller med tidigare anknytning till Uppsala studentkår. UUS menar att det försvagar Uppsalastudenternas röst i den nationella debatten. – Vi tycker att det vore rimligt och logiskt om den som representerar Uppsala studentkår också är medlem, säger Klas- Herman Lundgren, UUS. Förslaget mötte motstånd från majoriteten och röstades alltså ned. – Vi vill inte fatta ett beslut som kan ställa till problem i ett läge där det fattas folk, säger kårordförande Louise Callenberg från S-studenter. Till representanter i SFS styrelse valdes Hanna Mörck från Vänsterns studentförbund, Carl Nettelblad och Louise Callenberg. UUS VILLE VETA hur det går med den genomlysning av kårens ekonomi som styrelsen fått i uppdrag av fullmäktige att genomföra. Styrelsen svarade att revisorerna är i färd med att arbeta fram en ”enkel, användarvänlig och tydlig ekonomisk handbok” som väntas vara klar Klas-Herman Lundgren, UUS, tycker att den som representerar Uppsala studentkår i SFS-fullmäktige ska vara medlem i kåren. innan styrelsen för nästa läsår tillträder. Fullmäktige beslutade att tillsätta en jury som ska utse 2008 års Gustav Fröding-stipendiat. Stipendiet delas ut vart tredje år till en svensk författare eller diktare. Förra gången stipendiet delades ut, år 2005, gick det till författaren Johanna Nilsson. En motion från Borgerliga studenter om att byta ut begreppet ”klassbakgrund” mot ”studieovan bakgrund” i kårens åsiktsdokument sköts efter en kort debatt upp till nästa kårfullmäktige på grund av tidsbrist. GUSTEN HOLM/red@ergo.us.uu.se positiva och negativa sidor, men medger i sin bok att han tycker att det vore spännande om USA, Foto: Christin Lenthamre FRÅGA KÅRJURISTERNA ganska klart att man gav presidenten militära maktmedel så hon tolkar resolutionen lite till sin egen fördel. Men det har hon gjort så skickligt att hon framstår som en krigsmotståndare idag. Samtidigt måste en presidentkandidat vara trovärdig i rollen som överbefälhavare. Så hon har en tuff position när det gäller säkerhetspolitik och att bekämpa terrorism men vänsterflanken försöker hon avväpna genom sin starka Bushkritik. IRAKFRÅGAN KAN ÄNDÅ bli ett handikapp för Hillary Clinton, menar Erik Åsard, men kanske inte så stort som det verkade förra året, när de amerikanska förlusterna var större och frågan helt dominerade i medierna. Bristen på en sammanhållen vision för landets framtid, och faktiskt också hennes plats i den impopulära senaten är andra faktorer som kan försvåra för henne. Till plusfaktorerna hör hennes långa erfarenhet, organisationsförmåga, kändisskap och tillgången till talangfulla medhjälpare, däribland maken Bill. Att hon är kvinna kan både vara negativt och positivt, tror han. Hon har ett starkt stöd bland USA:s kvinnor, som idag utgör en majoritet av väljarna. Fler amerikaner än någonsin, 86 procent enligt en opinionsundersökning förra året, kan också tänka sig att rösta på en kvinnlig kandidat. (Konkurrenten Barack Obama kan glädja sig åt att 92 procent kan tänka sig en svart kandidat enligt samma undersökning.) – Å andra sidan är det fem, sex procent av befolkningen som aldrig skulle rösta på en svart eller en kvinnlig kandidat. Det kan påverka negativt om det skulle bli ett jämnt presidentval. GUSTEN HOLM/red@ergo.us.uu.se Erik Åsard är professor i nordamerikastudier med inriktning mot statskunskap och föreståndare för Svenska Institutet för Nordamerikastudier (SINAS) vid Engelska institutionen, Uppsala universitet. Han är aktuell med boken ”Hillary Rodham Clinton. En politisk biografi”, utgiven på förlaget Historiska media. FRÅGA: Jag har köpt ett mp3-fodral som gick sönder samma dag. I fodralet hade jag min nya iPod som ramlade ut och gick sönder. Kan jag få ersättning för den trasiga iPoden från företaget där jag köpte fodralet? SVAR: I första hand bör du vända dig till butiken som har sålt fodralet. Ett sådant fodral som du beskriver är uppenbarligen ämnat att användas för förvaring av mp3-spelare. Klarar det inte detta är det felaktigt i konsumentköplagens mening. Eftersom det är felaktigt har du givetvis rätt till ersättning. Detta gäller även för skada som uppkommit Har du juridiska funderingar som du har ställts inför under din studietid? Kårjuristerna är juridikstuderande och svarar på allmänna juridiska frågor. Om du har en fråga du vill ställa till dem, kontakta dem via mail: karjurist@us.uu.se eller via telefon: 018-480 31 41 på deras telefontid onsdagar 18–20. Inga frågor publiceras i Ergo utan frågeställarens tillstånd. på annan egendom på grund av att fodralet var felaktigt. Detta gäller under förutsättning att felet inte beror på ett hinder utanför säljarens kontroll, som han inte skäligen kan ha förväntats räkna med vid köpet och vars följder han inte kunnat undvika eller övervinna. Ifall felet emellertid kan anses hamna utanför säljarens kontroll kan du vända dig till tillverkaren av fodralet och kräva skadestånd enligt produktansvarslagen. Både konsumentköplagen och produktansvarslagen är tvingande, vilket innebär att skadeståndsansvar inte kan åsidosättas genom avtal.
Ergo #2 / 2008 NYHETER / 17 FORSKNING PÅGÅR KRÖNIKA KRISTIN REHNQVIST Kristin Rehnqvist läser statsvetenskap och sänder ”Kulturkoftan” på Studentradion. Film som existentiellt stöd Att se på film är underhållning och verklighetsflykt – men också ett sätt att tänka kring de stora livsfrågorna. Det visar religionssociologen Tomas Axelson i sin doktorsavhandling ”Film och mening”. Film kan hjälpa oss att förstå hur vi ska leva, säger Tomas Axelson. Kan film hjälpa oss att bearbeta existientiella frågor? Det var huvudfrågan som Tomas Axelson ville ha svar på. Som religionsvetare intresserar han sig för hur människor organiserar sin föreställningsvärld. – Förr spelade heliga texter en viktig roll. Idag formas vi i hög grad av de berättelser vi får via olika medier. Men publikforskningen på filmsidan har varit ganska eftersatt, berättar han. Ämnesvalet hade också en personlig bakgrund; Tomas Axelson har själv alltid varit attraherad av filmmediet. Han ser film som ”en suverän mix av flera saker: det är bild, det är budskap, det är förvrängda samtidsspeglingar”. – Jag har aldrig tyckt att film och populärkultur är lågkultur, utan ett dimensionsrikt medium som kommunicerar både känslomässigt och tankemässigt på ett väldigt spännande sätt. Han tog med sig den antielitistiska synen in i avhandlingsarbetet. Efter en större enkät bland 180 högskolestudenter djupintervjuade han 13 av dem, alla med ett uttalat filmintresse. Personerna ombads berätta om sin favoritfilm och vad den betytt för dem. De valde inte kanoniserade filmer av Bergman eller Truffaut utan publikframgångar som Dirty Dancing, Fight Club, The Matrix och Såsom i himmelen. – Det visade sig att det går väldigt bra att använda film för att reflektera över vissa existentiella frågor, sådana som handlar om livet här och nu. Vad ska man bli i livet, hur ska man leva för att leva gott och lyckligt? Många frågor handlar om ansvaret för varandra, att vara beredd att offra sig för något större, säger Tomas Axelson. Att många studenter valde filmer som behandlar centrala humanistiska grundvärderingar överraskade honom positivt, säger han. – Man skäller ofta på film som en destruktiv kraft, att våldsfilmerna bidrar till brutaliseringen av samhället. Då glömmer man bort den konstruktiva och positiva kraft som också finns i mainstream- och feelgoodfilmen. Slutsatsen, att film kan vara en resurs i våra grubblerier över livet, är väl egentligen inte så revolutionerande, medger Tomas Axelson. Det intressanta tycker han i stället är att kunna visa hur överföringen av värderingar går till rent psykologiskt. – Det sker en glidning mellan självbilden och den huvudperson man identifierar sig med. Det är där överföringen av livshållningen och värderingar sker. De här processerna är känslomässigt starka och inbegriper också en mental aktivitet, man är inte alls bara en passiv åskådare. Att en viss film får stor betydelse för en person hänger också ihop med vilken livssituation man befinner sig i just då. Det är vanligare att filmerna nyanserar eller bekräftar de värderingar man redan har än att de stjälper dem överända. När de ändå gör det har man ofta redan påbörjat en uppbrottsprocess, berättar Tomas Axelson. NÄR DET GÄLLER att bearbeta mer filosofiska och religiösa frågor, som verklighetens innersta väsen eller Guds existens, verkar filmmediet dock ha begränsningar. Ingen av intervjupersonerna hade använt filmen som en resurs för att komma till insikt i sådana frågor. Tomas Axelson tror att det ligger i sakens natur: de stora existentiella spörsmålen är ”osynliga” medan film är ett visuellt medium. Hur ser han då på att det i regel är stora kommersiella (oftast amerikanska) bolag som står bakom de filmer som delvis formar vårt tänkande? – Tidigare tyckte jag att det var mycket mer bekymmersamt, att vi var utsatta för en mental ockupation, föreställningsimperialism. Och så är det väl i viss mån. Men jag är mindre bekymrad nu än förut, för de ideal som också de amerikanska breda filmerna ibland lyfter fram är så konstruktiva. Han tycker att svensk film borde våga ”bre på lite” i samma positiva anda. – Det är alldeles för mycket smalt och ångestfyllt, svåra paradoxer och elände. Och sedan kommer Kay Pollack och gör en så bred film som Såsom i himmelen, som väcker en enorm genklang. Då blir han utskälld av alla förståsigpåare som tycker att det är pekoral. Jag tycker också att den balanserar mellan det sentimentala och det gripande. Men man får lov att bortse från den bildade kulturelitens blick. Som sociolog tycker jag att det är otroligt positivt att så många går och ser en film som handlar om att var och en ska hitta sin kosmiska röst och plats i tillvaron. Det är bra för samhället, höll jag på att säga. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se Tomas Axelson försvarade sin avhandling ”Film och mening. En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och existentiella frågor” den 1 februari. Foto: Hanna Lundquist Dumsurfande, den 8:e dödssynden. Det sägs ju att tid är pengar. Om detta stämmer skulle man, om man samlade all tid som jag ägnat framför vimmelbilder, få ihop en smärre förmögenhet. Likaså om man bytte in alla timmar ägnade åt modebloggar, kändissajter och nätartiklar om absolut ingenting. Så otroligt många timmar av de veckoligen tilldelade ägnar jag åt internet att jag blir äcklad. För oftast är det ju rent lättjesurfande som inte ger någonting förutom förströelse. Något som leder till en egentligen föga önskvärd kännedom om snygga människor och deras stil. Ju tyngre böcker jag läser på universitetet, desto dummare bloggar tycker jag mig behöva följa. Balans i tillvaron, är det en giltig ursäkt? OFTA HÖR JAG mig göra långa utläggningar om hur bra det är att vara förankrad i sin samtid, att stå med fötterna i två världar och att det behövs akademiker som kan överbrygga de två världarna för att smartifiera populärkulturen, respektive göra värdefulla forskningsresultat tillgängliga för fler. Teorierna låter vettiga, men sanningen att säga är jag i praktiken ändock trött på och äcklad av min dumkonsumtion. För oavsett vad jag säger om hur intressant det är att applicera poststrukturalistiska teorier på dagens populärkultur så är det i 99 fall av 100 inte därför jag går in på bloggar eller läser glättiga modemagasin. Lättja är orsaken, jag väljer det icke krävande framför det jag gillar mer men som är snäppet jobbigare. Detta leder till att aktiviteter jag verkligen tycker är meningsfulla blir åsidosatta. Jag älskar att skriva men frossar i stället i nonsenstexter och enformiga dagens outfit-bilder. Ukulelen och den älskade synthen ligger en meter från datorn, men istället för att ta upp dem informerar jag mig om hur Paris Hiltons nya ragg ser ut. Vilket slöseri! FRÅN OCH MED NU måste jag se över min tidsmässiga ekonomi, ja kanske till och med börja bokföra den vakna tiden. Inte för att timmarna känns för få utan för att känna att jag faktiskt gör någonting av dem. Det där med att tid är pengar stämmer kanske till viss del, men mer sant är nog att de timmarna jag har faktiskt är min existens möjliga utsträckning. Ser man det så är det faktiskt min tid som är mitt liv. Ansvarsbördan växer, skärpning nu!
- Page 1 and 2: Foto: Christin Lenthamre Foto: Hann
- Page 3 and 4: Ergo #2 / 2008 INGEN POLITISK KVOTE
- Page 5 and 6: 08 / NYHETER Ergo #2 / 2008 Sträng
- Page 7 and 8: 10 / TEMA: ETIK Ergo #2 / 2008 Illu
- Page 9 and 10: 12 / NYHETER Ergo #2 / 2007 Student
- Page 11: 16 / NYHETER Ergo #2 / 2008 Per Lö
- Page 15 and 16: 20 / RECENSIONER Ergo #2 / 2008 Bet
- Page 17 and 18: Ergo #2 / 2008 KALENDARIUM / 23 VÄ
- Page 19 and 20: Ergo #2 / 2008 NATIONERNA / 25 GOTL
- Page 21: KÅRSIDORNA Du avgör maktkampen p
<strong>Ergo</strong> #2 / 2008<br />
NYHETER / 17<br />
FORSKNING PÅGÅR<br />
KRÖNIKA<br />
KRISTIN REHNQVIST<br />
Kristin Rehnqvist läser statsvetenskap och<br />
sänder ”Kulturkoftan” på Studentradion.<br />
Film som existentiellt stöd<br />
Att se på film är underhållning och verklighetsflykt<br />
– men också ett sätt att tänka<br />
kring de stora livsfrågorna. Det visar<br />
religionssociologen Tomas Axelson i sin<br />
doktorsavhandling ”Film och mening”.<br />
Film kan hjälpa oss att förstå hur vi ska leva, säger Tomas Axelson.<br />
Kan film hjälpa oss att bearbeta existientiella<br />
frågor? Det var huvudfrågan som<br />
Tomas Axelson ville ha svar på. Som<br />
religionsvetare intresserar han sig för<br />
hur människor organiserar sin föreställningsvärld.<br />
– Förr spelade heliga texter en viktig roll. Idag formas<br />
vi i hög grad av de berättelser vi får via olika medier.<br />
Men publikforskningen på filmsidan har varit<br />
ganska eftersatt, berättar han.<br />
Ämnesvalet hade också en personlig bakgrund; Tomas<br />
Axelson har själv alltid varit attraherad av filmmediet.<br />
Han ser film som ”en suverän mix av flera<br />
saker: det är bild, det är budskap, det är förvrängda<br />
samtidsspeglingar”.<br />
– Jag har aldrig tyckt att film och populärkultur<br />
är lågkultur, utan ett dimensionsrikt medium som<br />
kommunicerar både känslomässigt och tankemässigt<br />
på ett väldigt spännande sätt.<br />
Han tog med sig den antielitistiska synen in i avhandlingsarbetet.<br />
Efter en större enkät bland 180<br />
högskolestudenter djupintervjuade han 13 av dem,<br />
alla med ett uttalat filmintresse. Personerna ombads<br />
berätta om sin favoritfilm och vad den betytt för dem.<br />
De valde inte kanoniserade filmer av Bergman eller<br />
Truffaut utan publikframgångar som Dirty Dancing,<br />
Fight Club, The Matrix och Såsom i himmelen.<br />
– Det visade sig att det går väldigt bra att använda<br />
film för att reflektera över vissa existentiella frågor,<br />
sådana som handlar om livet här och nu. Vad ska man<br />
bli i livet, hur ska man leva för att leva gott och lyckligt?<br />
Många frågor handlar om ansvaret för varandra,<br />
att vara beredd att offra sig för något större, säger Tomas<br />
Axelson.<br />
Att många studenter valde filmer som behandlar<br />
centrala humanistiska grundvärderingar överraskade<br />
honom positivt, säger han.<br />
– Man skäller ofta på film som en destruktiv kraft,<br />
att våldsfilmerna bidrar till brutaliseringen av samhället.<br />
Då glömmer man bort den konstruktiva och<br />
positiva kraft som också finns i mainstream- och feelgoodfilmen.<br />
Slutsatsen, att film kan vara en resurs i våra grubblerier<br />
över livet, är väl egentligen inte så revolutionerande,<br />
medger Tomas Axelson. Det intressanta tycker<br />
han i stället är att kunna visa hur överföringen av värderingar<br />
går till rent psykologiskt.<br />
– Det sker en glidning mellan självbilden och den<br />
huvudperson man identifierar sig med. Det är där<br />
överföringen av livshållningen och värderingar sker.<br />
De här processerna är känslomässigt starka och inbegriper<br />
också en mental aktivitet, man är inte alls bara<br />
en passiv åskådare.<br />
Att en viss film får stor betydelse för en person hänger<br />
också ihop med vilken livssituation man befinner<br />
sig i just då. Det är vanligare att filmerna nyanserar<br />
eller bekräftar de värderingar man redan har än att<br />
de stjälper dem överända. När de ändå gör det har<br />
man ofta redan påbörjat en uppbrottsprocess, berättar<br />
Tomas Axelson.<br />
NÄR DET GÄLLER att bearbeta mer filosofiska och religiösa<br />
frågor, som verklighetens innersta väsen eller<br />
Guds existens, verkar filmmediet dock ha begränsningar.<br />
Ingen av intervjupersonerna hade använt filmen<br />
som en resurs för att komma till insikt i sådana<br />
frågor. Tomas Axelson tror att det ligger i sakens natur:<br />
de stora existentiella spörsmålen är ”osynliga”<br />
medan film är ett visuellt medium.<br />
Hur ser han då på att det i regel är stora kommersiella<br />
(oftast amerikanska) bolag som står bakom de<br />
filmer som delvis formar vårt tänkande?<br />
– Tidigare tyckte jag att det var mycket mer bekymmersamt,<br />
att vi var utsatta för en mental ockupation,<br />
föreställningsimperialism. Och så är det väl i viss<br />
mån. Men jag är mindre bekymrad nu än förut, för<br />
de ideal som också de amerikanska breda filmerna<br />
ibland lyfter fram är så konstruktiva.<br />
Han tycker att svensk film borde våga ”bre på lite” i<br />
samma positiva anda.<br />
– Det är alldeles för mycket smalt och ångestfyllt,<br />
svåra paradoxer och elände. Och sedan kommer Kay<br />
Pollack och gör en så bred film som Såsom i himmelen,<br />
som väcker en enorm genklang. Då blir han<br />
utskälld av alla förståsigpåare som tycker att det är<br />
pekoral. Jag tycker också att den balanserar mellan<br />
det sentimentala och det gripande. Men man får lov<br />
att bortse från den bildade kulturelitens blick. Som<br />
sociolog tycker jag att det är otroligt positivt att så<br />
många går och ser en film som handlar om att var och<br />
en ska hitta sin kosmiska röst och plats i tillvaron. Det<br />
är bra för samhället, höll jag på att säga.<br />
HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se<br />
Tomas Axelson försvarade sin avhandling ”Film och<br />
mening. En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik<br />
och existentiella frågor” den 1 februari.<br />
Foto: Hanna Lundquist<br />
Dumsurfande, den 8:e dödssynden.<br />
Det sägs ju att tid är pengar.<br />
Om detta stämmer skulle<br />
man, om man samlade all<br />
tid som jag ägnat framför<br />
vimmelbilder, få ihop en<br />
smärre förmögenhet. Likaså om man<br />
bytte in alla timmar ägnade åt modebloggar,<br />
kändissajter och nätartiklar om<br />
absolut ingenting.<br />
Så otroligt många timmar av de veckoligen<br />
tilldelade ägnar jag åt internet att<br />
jag blir äcklad. För oftast är det ju rent<br />
lättjesurfande som inte ger någonting<br />
förutom förströelse. Något som leder till<br />
en egentligen föga önskvärd kännedom<br />
om snygga människor och deras stil. Ju<br />
tyngre böcker jag läser på universitetet,<br />
desto dummare bloggar tycker jag mig<br />
behöva följa. Balans i tillvaron, är det en<br />
giltig ursäkt?<br />
OFTA HÖR JAG mig göra långa utläggningar<br />
om hur bra det är att vara förankrad<br />
i sin samtid, att stå med fötterna i<br />
två världar och att det behövs akademiker<br />
som kan överbrygga de två världarna<br />
för att smartifiera populärkulturen,<br />
respektive göra värdefulla forskningsresultat<br />
tillgängliga för fler. Teorierna<br />
låter vettiga, men sanningen att säga är<br />
jag i praktiken ändock trött på och äcklad<br />
av min dumkonsumtion. För oavsett<br />
vad jag säger om hur intressant det är<br />
att applicera poststrukturalistiska teorier<br />
på dagens populärkultur så är det<br />
i 99 fall av 100 inte därför jag går in på<br />
bloggar eller läser glättiga modemagasin.<br />
Lättja är orsaken, jag väljer det icke<br />
krävande framför det jag gillar mer men<br />
som är snäppet jobbigare. Detta leder<br />
till att aktiviteter jag verkligen tycker är<br />
meningsfulla blir åsidosatta. Jag älskar<br />
att skriva men frossar i stället i nonsenstexter<br />
och enformiga dagens outfit-bilder.<br />
Ukulelen och den älskade synthen<br />
ligger en meter från datorn, men istället<br />
för att ta upp dem informerar jag mig<br />
om hur Paris Hiltons nya ragg ser ut. Vilket<br />
slöseri!<br />
FRÅN OCH MED NU måste jag se över min<br />
tidsmässiga ekonomi, ja kanske till och<br />
med börja bokföra den vakna tiden. Inte<br />
för att timmarna känns för få utan för<br />
att känna att jag faktiskt gör någonting<br />
av dem. Det där med att tid är pengar<br />
stämmer kanske till viss del, men mer<br />
sant är nog att de timmarna jag har faktiskt<br />
är min existens möjliga utsträckning.<br />
Ser man det så är det faktiskt min<br />
tid som är mitt liv. Ansvarsbördan växer,<br />
skärpning nu!
Change language