B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige

I samband med utökning och nybyggnad av verksamheter inom kompostering och rötning av avfall
finns risk för ökade luktstörningar hos närboende till anläggningarna.
Nästan samtliga 36 anläggningar som kontaktats genom denna studie anser att lukt för personal och
närboende är en viktig fråga vid biologisk avfallsbehandling. De flesta komposterings- och rötningsanläggningar
har särskilda krav från myndigheter i miljötillstånd och tillståndsbeslut om att störande
lukt från verksamheten inte skall förekomma och att åtgärder skall vidtas vid uppkomst av besvärande
lukt. En del länsstyrelser ställer krav på att utgående luft från anläggningar måste samlas upp och renas,
samt att mätningar beträffande lukt skall göras årligen.
Idag finns ett stort utbud av olika tekniker för behandling av dålig lukt. Utvärderingen av tillämpade
metoder visar att de flesta anläggningarna anser att deras luktbehandlingsteknik fungerar bra eller
acceptabelt, vilket tyder på att alla metoder kan fungera och reducera luktspridningen om de utnyttjas
och tillämpas på rätt sätt och i rätt situation. Resultaten från enkätundersökningen demonstrerar
bredden av tekniker som finns att tillgå vid luktbehandling, fördelar och nackdelar, samt ger en indikation
på vilken teknik som kan vara lämplig i förhållande till typen av avfall som tas emot och hur detta
behandlas.
Vid valet av passande luktbehandlingsteknik är det viktigt att först utvärdera varje luktkälla individuellt.
Detta kan göras genom en systematisk undersökning av källans luktkaraktär, luktkoncentration,
luftflöde, etc. Valet beror på luftens kemiska innehåll och fysikaliska tillstånd. Luft med lågt pH, t.ex.
från den inledande acidogena nedbrytningen av organiskt material, kan vara olämplig för biologisk
behandling. Lättlösliga luktande ämnen kan reduceras effektivt med t.ex. en vattenskrubber. Svårnedbrytbara
organiska ämnen behandlas fördelaktigt med kemisk oxidation (t.ex. ozon eller kemisk skrubber)
eller genom en fysikalisk metod (t.ex. förbränning eller kolfilter).
Luftens temperatur är särskilt viktig. Skall stora luftflöden från t.ex. en mottagningshall behandlas,
krävs uppvärmning av luften vintertid om den skall behandlas biologiskt. Kall luft är även torrare än
varm och kan skapa problem som uttorkning av t.ex. ett biofilter. Centralt för valet av passande behandlingsmetod
är även tillgängligt utrymme samt investerings- och driftkostnaderna.
Hantering av bioavfall kan aldrig bli helt luktfri. Det relevanta för problematiken kring besvärande lukt
är både hur uppkommen lukt kan tas om hand och behandlas och hur lukt kan minimeras genom optimal
hantering av avfall för att förhindra spridning. Från luktsynpunkt är mottagning och förbehandling
av avfallet minst lika viktigt som själva behandlingen av avfallet.
Generellt sett blir kraven beträffande lukt och hur hanteringen av avfallet skall gå till allt strängare och
leder till att biologisk behandling mer och mer går mot sluten hantering. I slutna anläggningar är möjligheterna
till kontroll över emissioner och behandling av ventilationsluft betydligt bättre. Problemen
med inbyggnader är dels arbetsmiljöaspekter och dels kostnaderna för hallar, ventilation m m.
Behovet av att behandla besvärande lukt från stora ytor finns främst vid komposteringsanläggningar.
På rötningsanläggningar sker avfallshanteringen i nästan samtliga fall inomhus med behandling av
utgående ventilationsluft.
59