B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige

8 Myndighetskrav beträffande lukt
8.1 Internationellt
Både EU och WHO har föreskrifter om acceptabel luftkvalité och riktlinjer för en rad luftföroreningar,
baserat på risker för negativa effekter i miljön och vid mänsklig exponering. Exempel på internationell
lagstiftning är Rådets ramdirektiv 96/62/EC om luftkvalitet och WHO Air Quality Guidelines (for Europe).
Europanormer från CEN (Comité Européen de Normalisation) formulerar standarder som skall
stödja kraven i Europadirektiven. Det finns emellertid än så länge få specifika krav som handlar om
lukt och gränsvärden för luktemissioner.
När nya CEN standarder publiceras blir de obligatoriska för medlemsstaterna inom EU. Den standard
som idag är relevant för biologisk hantering av avfall beträffande lukt är SS-EN 13725 ”Luftkvalitet -
Bestämning av luktkoncentration med dynamisk olfaktometri” (utformad av CEN TC 264/WG2).
Denna ger information om en standardiserad metod för mätning av lukt.
Vissa länder har mer specifika normer och gränsvärden beträffande lukt. Tyskland reglerar luftföroreningar
och luftkvalitet främst genom lagen BImSchG (eng. Federal Immission Control Act). Lagen
uppger att all verksamhet som avger lukt kan vid ”signifikanta besvär” för omgivningen komma att
behöva särskild licens. Vägledning för att uppnå de generella kraven i denna lag ges vidare i ett regelverk
med tekniska instruktioner kallat TA-luft (eng. Technical Instructions on Air Quality Control).
Särskilda villkor är utfärdade för vissa typer av verksamheter, däribland verksamheter som komposterar
eller rötar bioavfall och facklor för förbränning av överskottsgas.
I TA-luft nämns att vid konstruktion av anläggningen skall frånluft från reaktorer och silos ledas till ett
biofilter eller liknande luktbehandlingssystem. Dessa skall även testas regelbundet för att säkerställa
att 500 le/m 3 i den utgående luften ej överskrids.
Nederländerna är ett annat exempel där tydliga krav på luktemissioner från vissa verksamheter är
uppsatta. Nederländernas miljöskyddslag anger att tillstånd behövs för vissa verksamheter där risk för
miljöskada på t.ex. vatten, mark och luft föreligger. Nederländernas utsläppsriktlinjer för luft NeR
(eng. The Netherlands Emission Guidelines for Air) sätter upp riktlinjer för att underlätta utfärdandet
av dessa tillstånd. Bland annat nämns vissa typer av verksamheter som kompostering av bioavfall och
kompostering av trädgårdsavfall.
För luktemissioner ges en lista på skyddsavstånd mellan anläggningen och skyddsobjekt i omgivningen.
Avstånden är baserade på att ett mål om 1,5 le/m 3 vid 98-percentilen i genomsnitt per timme under
ett år (dvs. 98 % av tiden ska luktstyrkan vara 1,5 luktenheter) ska uppnås. Värdet är bestämt
efter forskningsresultat och antas vara acceptabel exponering för närboende.
Som exempel kan nämnas att intensiv kompostering av 10 000-15 000 ton trädgårdsavfall per år där
komposthögarna initialt vänds ofta och sedan ca.10 gånger under en tremånadersperiod enligt de nederländska
normerna kräver ett skyddsavstånd på 400-600 meter.
56