B2007:04 à tgärder mot lukt - Avfall Sverige

Nedan kommenteras ett antal typiska luktkällor vid biologisk behandling.
Anläggningsdel
Rörliga källor
Intransport av bioavfall
Flyttning av kompostmaterial
Ytkällor
Strängkomposter
Öppna behandlingsytor
Spill på mark och kring lagringstankar
Öppna lager i avvaktan på behandling
Lager i avvaktan på uttransport
Efterkompostering i högar
Lakvattenbrunnar- och bassänger
Punktkällor
Mottagningstankar
Förbehandling, sortering
Blandning
Behandlingshallar
Kompostboxar
Biofilter
Ventilationsutsläpp
Reaktortankar
Nödventiler
Hygieniseringstankar
Gasrening/uppgradering
Processvatten från gasrening
Kommentar
Ingen transport bör ske i öppna containers. Renspolning av bilar som lastat av
bioavfall bör ej ske på öppen spolplatta. Tömning av pumpbart, bioavfall bör alltid
ske via helt täta kopplingar till sluten tank med undertrycksventilation.
Flyttning av kompost med hjullastare mellan boxar innebär alltid en risk och bör
ske koncentrerat.
Uppläggning och vändning av strängar exponerar omogen kompost mot omgivningen.
Snabb hantering och tät, regelbunden, maskinell strängvändning (1-2
ggr/v) minskar riskerna.
Behandling (sortering, siktning etc.) öppet utomhus innebär ofta stor exponerad
yta per ton behandlat avfall. Luktrisken är oftast mer proportionell mot ianspråktagen
yta än mot behandlad mängd.
Spill av mottaget avfall, kompost etc. bidrar till både luktande ytor och lakning av
föroreningar till vattenfas. Städning och maskinsopning bör därför ske löpande.
Ytor kan luktbekämpas med lösningar innehållande ”effektiva mikroorganismer”.
All öppen lagring av inkommande matavfall bör undvikas. Logistiken måste medge
omedelbart omhändertagande. Flytt av tillfälligt lagrat matavfall är en ”oslagbar”
luktkälla.
Även färdig kompost kan lukta. Vid lång lagring på hårdgjord yta med dålig avrinning
kan anaerobi uppstå i bottenlagren. Undvik stora lager – satsa på marknadsföring!
Nödlösning, med problem enligt ovan.
Vatten från kompostytor har hög andel lättnedbrytbart material. Stillastående
vatten i brunnar och bassänger ger risk för lukt. Undvik långa uppehållstider för
vattnet och lufta.
Mottagningstankar ska vara helt slutna och kopplade till undertrycksventilation
och luftbehandling
All förbehandling/sortering ska ske inomhus i hall med undertrycksventilation och
luftbehandling. Punktavsug bör övervägas i anslutning till större riskkällor.
Se ovan.
Se ovan.
Luktrisken med kompostboxar uppstår vid öppning för in- och utlastning. Boxar
med fast tak bör ha undertrycksventilation dimensionerad för situationer med
öppning av portarna. Vid boxar med öppningsbart tak bör in- och utlastning ske
koncentrerat och med hänsyn till väderleksförhållanden.
Biofilter ska reducera lukt, men utgör samtidigt ett koncentrerat utsläpp i sig med
viss lukt. Fukthalt, tryckfall över filtret och aktivitet i filtret måste kontrolleras
regelbundet (egenkontroll) och utbyte/åtgärder vidtas innan funktionen försämras.
Alla ventilationspunkter bör bedömas från luktrisksynpunkt.
Lukt i koncentrerad form ”produceras” i rötningen och avleds tillsammans med
biogasen till förbränning eller uppgradering. Svavelvätebildning kan minimeras
genom tillsats av t.ex. järnklorid.
Trycksatta processer (t ex rötning) kräver nödventiler för avlastning i händelse av
processfel. Ventilen utgör en potentiell kraftig luktrisk. Vid överjäsning bör substrat
i första hand ledas bort i vattenfas genom avtappningsledning på hög nivå i
rötkammaren, via vattenlås.
Hygienisering är en helt sluten process (värmeväxling) som inte bör orsaka luktutsläpp,
se dock nödventiler ovan.
Luktande ämnen avskiljs via t.ex. skrubber, se nedan. Odörisering av renad gas
sker för att kunna spåra eventuella läckage av den renade (och luktfria) metangasen.
Hantering av vatten från skrubbrar etc. bör alltid bedömas från fall till fall.
12