Toimintakertomus | Verksamhetsberättelse | Annual Report

Svensk resumé
Kulturcentralen är en administrativ enhet inom Helsingfors
stad. Vår uppgift är att skapa en gynnsam atmosfär
samt förutsättningar för skapande och upplevande av
konst och kultur i Helsingfors.
Njugga tider bidrar till
samarbete och koncentration
Bland vapnen tystnar muserna, sade romarna. I modern tid
och mindre dramatiskt kunde man säga: under hårda tider
lyfts hårda värden fram i förvaltningen. I stadens budgetdiskussioner
har kulturens betydelse inte accentuerats.
Väldigt få riksdagskandidater ställde upp med kultur som
sitt valtema. Bildning är en vitamin: det är bristen man lägger
märke till (Paavo Jännes).
Kulturcentralen hör till stadens mindre förvaltningar,
med en budget på cirka en procent av hela stadens budget.
På många sätt är kulturcentralen unik. Centralen har mer
internationella kontakter än någon annan förvaltning i
Helsingfors. I internationella kulturnätverk har man lärt
känna Helsingfors som en sakkunnig initiativtagare och
handlingskraftig aktör. Det färskaste resultatet är ett projekt
som Europeiska unionen godkänt och också finansierar;
målet är att under två år göra en kvalitativ och kvanti-
festivalen Doc.Point, filmfestivalen Kärlek och anarki,
teaterevenemanget Baltic Circle, Etnosoi! och dansfestivalen
Rörelse i november.
Vid sidan av verksamhetsbidrag till konstinstitutioner utgör
personliga konstnärsstipendier en marginell post. För
att kunna höja nivån på de enskilda stipendierna i ett läge
då en ökning av stipendieanslagen var omöjlig fattade
nämnden det radikala beslutet att varje år avsätta medel
endast för tre konstområden.
Först ut år 2002 var modern dans, lätt musik och mediekonst.
Vid sidan av centralisering och koncentrering är ett annat
nyckelord samarbete. Paradigmet om resultatstyrning
gav upphov till ett överdrivet revirtänkande som inte är
lätt att avstå ifrån. Inom konstfostran och publikfostran
har vi däremot redan erfarenhet av samarbete med bland
annat undervisningsväsendet, stadsmuseet, ungdomsväsendet
samt vissa teatrar och konstskolor, och glädjande
är att det samarbetet har utvidgats under senare år. Konkreta
program är kulturkurser för högstadie- och
påfrestningar. Både inom administrationen och de enskilda
enheterna har vi försökt utveckla de uppställda målen och
försökt öka medvetandet om vikten av det arbete vi utgör
genom Balanced Scorecard-metoden. Ledningsgruppen har
haft egna utbildningsdagar, medan ett två dagar långt
arbetshälsoseminarium och en uppföljningsdag har ordnats
för personalen.
Kulturcentralens interna administration har preciserats
genom att planeringen av svensk kulturverksamhet och
samordningen av den nordiska verksamheten överförts till
utvecklingsenheten. Uppföljningsmetoderna för användningen
av understöd och det resultat som uppnås med
hjälp av understöden har utvecklats. En lättnad innebar
det också att Caisa flyttade från två adresser till en, vilket
även resulterade i större lokaler för centret. MuK Johanna
Lindstedt återvände från utlandet och tog över ledningen
av Annegården.
År 2002 var kulturcentralen fysiskt sett mer utbredd än
någonsin. Vid årsskiftet avstod centralen från Vita salen,
Tranbacka kvartersgård (för kulturcentralens del) och kaféet
i Glasplatset för att spara på hyreskostnader.
Yrjö Larmola
kulturdirektör
Internationellt
nätverkssamarbete
ställning med verk av tre konstnärer från Bryssel och tre
från Helsingfors visades i Vita salen i december och i Maison
de l’Art Actuel des Chartreux i Bryssel i november.
Kulturcentralen är aktiv i följande
internationella nätverk:
■ Aerowaves
■ ASSITEJ
■ EUnetArt
■ Eurocities
■ European Drama Encounters (Edered)
■ European Forum for Arts and Heritage
■ European Network of Cultural Centres (ENCC)
■ Informal European Theatre Meeting (IETM)
■ International Society for Education through Art (InSEA)
■ Réseau Art Nouveau Network
■ Trans Dance Europe 2000
Verksamhetsställen
DE LOKALA KULTURCENTREN
Gamlasgården, Malms kulturhus och Stoa är aktiva kulturcentra
med omfattande lokalt kulturutbud. Förutom
kulturcentralen har bl.a. stadsbiblioteket, arbetarinstitutet
och ungdomscentralen filialer i de ovannämnda kulturhusen.
De rätt så olika kulturcentren förenas i ett gemensamt
intresse: att förmånligt producera program av hög
kvalitet för invånarna inom det egna området.
tativ jämförande studie över olika städers kulturpolitik.
Internationellt samarbete sker på två nivåer. Vi lär oss av
varandras arbetssätt och får ständigt information om utbud
och evenemang. I nätverk representeras staden av
tjänstemän, medan nämnden i sin tur under ifrågavarande
år bekantade sig med kriterierna för understöd till konstinstitutioner,
interaktiva verksamheter, mångkulturell teater,
bibliotek och operaverksamhet som i första hand hålls
igång med köptjänster i Amsterdam och Rotterdam.
Stadsstyrelsen förutsätter att förvaltningarna koncentrerar
sig på sina kärnområden. Kulturcentralens verksamhet
går ut på att ekonomiskt stöda kulturen, att stå till tjänst
med lokaler för kulturverksamhet och konstevenemang
samt att erbjuda konstfostran. Kultur- och biblioteksnämnden
koncentrerar sin allt knappare finansiering och
verksamhet så att den ska kunna trygga konstfostran för
barn och unga, lokalt förankrat och interaktivt kulturar-
gymnasieelever med programkalendrar och kulturkort som
gör det lättare för ungdomarna att besöka olika tillställningar.
På Annegården har man i femton års tid utvecklat ett
eget, mångsidigt program för konstfostran och programmet
har i flera år också erbjudits i de lokala kulturcentrumen.
På motsvarande sätt väntar man sig att det arbete
som nu utförs i det internationella kulturcentret Caisa
för att ta fram arbetsformer för samarbete mellan människor
med olika kulturbakgrund och för att göra nykomlingar
hemmastadda ska bära frukt i form av idéer som kan
användas på bred bas. På idénivå har en kultur inte patent
på sina prestationer.
Ett annat mål är att nå de människor som hotas av utslagning
och skapa möjligheter för dem att ta del av kulturutbudet.
Även för detta arbete finns samarbetspartners,
men arbetet har bara börjat.
Nordiskt samarbete
Sedan 1.3.2002 har koordineringen av det nordiska kultursamarbetet
skötts av Marie-Louise Blåfield. Hon har som
representant för kulturcentralen deltagit i olika möten mellan
de nordiska huvudstäderna. Ett viktigt arbetsfält har
skapats inom ramen för information och rådgivning om bidrag,
stipendier och möjligheter till samarbete.
Under hösten inleddes en konferensserie om nordisk kulturpolitik
i Oslo. Utgångspunkten för konferenserna är det
omfattande forskningsprojekt som genomfördes åren 1998–
2002 och som finansierades av bland annat Nordiska kulturfonden.
På basen av analyser och rapporter arrangeras
seminarier i varje land där de enskilda ländernas kulturpolitik
penetreras och nationella forskningsprojekt presenteras.
Planeringen av den konferens som år 2003 hålls i Helsingfors
har inletts i samarbete med Nordens institut i Finland.
Gamlasgården
Gamlasgården är västra Helsingfors kulturcentrum där
man i programmen betonar musik och barnkultur.
Gamlasgården fyllde tio år i augusti och det firades med
ett veckolångt jubileumsprogram. Förutom kulturcentralen
deltog även husets övriga förvaltningar i planering och förverkligande
av programmet. Jubileumsveckans höjdpunkt
var en konsert med Mari Palo, Seeli Toivio och åtta cellister.
Konsertutbudet var mångsidigt. I programmet ingick
klassisk musik, etno och jazz samt ensembler som blandade
flera olika stilarter. Kammarmusikserien Kamari 21
fortsatte med framgång. Inom ramen för serien ordnades
konserter med bl.a. Cecilia Zilliacus och Bengt-Åke Lundin
(Sverige), Pekka och Jaakko Kuusisto samt Paavali
Jumppanen.
bete samt främjande av mångkulturarbete och internatio-
Under ekonomiskt trängda tider tvingas varje förvaltning
Artist in Residence
Internationella gästartister under våren var franska Step-
nella besök.
att se sig själv i spegeln. Vid sidan av en omvärdering av
Ett treårigt avtal om konstnärsutbyte mellan städerna Hel-
han Oliva Quartet, Fog från San Fransisco under ledning av
Till de mest synliga av dem som omfattas av bidrag hör
tyngdpunkterna i verksamheten ser man över den egna or-
singfors och Bryssel samt Finlands Benelux Institut avslu-
Brian Melvin samt den italienske violinisten Giuseppe
Helsingfors Festspel, Asienfestivalen, dokumentär-
ganisationen och stöder personalens förmåga att klara av
tades i slutet av år 2002. En fotografi- och mediekonstut-
Masini. Under hösten fick man avnjuta intensiv tango-jazz
18 SVENSK RESUMÉ 2002 SVENSK RESUMÉ 2002
19