Alexander Wilhelm Bergsten och hans värld

nils edling
Bergsten tvingades därefter avstå från dessa
sysselsättningar.
Sommaren på Enaforsholm varade två och
en halv månad. Strax före midsommar brukade
Bergsten med sin följeslagare fröken
Lindström och tjänstefolket anlända för säsongen.
119 Han stannade i regel till början av
september. Ibland gjorde de besök på vintern.
Tavlorna, hundarna, fisket och jakten var huvudintressena
på Enaforsholm. Hundarnas
betydelse märks på ett litet lustigt sätt på
många fotografier. De är ofta med och deras
namn nämns i bildtexten medan människorna
i bild inte sällan saknar namn. Deras
anonymitet reducerar dem något jämfört med
de bekanta djuren som omger dem. 120 Namngivna
vänner och besökare syns emellanåt på
bilderna i samlingen, men sällskapslivet utgjorde
inte huvudsaken för Bergsten. Själva
idén med Enaforsholm var den rakt motsatta.
Det handlade snarare om att vara ”luftgäst”
på ett eget fjällhotell och om att ha ett eget
”naturreservat” att ordna och vårda efter eget
kynne.
A.W. Bergsten i helfigur
Utan tillgång till intervjuer, personliga vittnesbörd,
brev eller annat privat material är det
svårt att bilda sig en uppfattning om en annan
människas personlighet. Avsikter och ambitioner,
inte sällan svåra att uttolka i olika slags
källor, förblir helt dolda och får tydas utifrån
de synliga resultaten. Bilden av Bergstens liv
och verk bygger på material från olika källor
och få av dem härrör från huvudpersonen
själv. Färgerna läggs så att säga på utifrån och
Bergsten har inte alltid blandat dem. Undantaget
är Enaforsholm där hans uppenbara förkärlek
för vissa sysselsättningar tillför bilden
nya starka kulörer.
Det finns ett motsägelsefullt drag i
Bergstens liv. 121 Å ena sidan uppvisade det
en påtaglig yttre elegans tydligast märkbar
hos mannen i enspännaren som svepte förbi
på Strandvägen. Den yttre elegansen hade
betydelse för honom och han uppträdde alltid
mycket välvårdad och välklädd. Han var
ekonomiskt framgångsrik, bodde på Kungl.
Djurgården i en fin villa och ägde en rejäl fjällegendom
för rekreation och friluftsliv. Han
blev förmögen på affärer och skaffade sig de
tydliga yttre tecknen på välstånd och status.
Men, och detta är den andra sidan, han syns
inte alls i huvudstadens affärs- och sällskapsliv.
Bergsten förefaller inte ha intresserat sig för
uppdrag i näringslivet eller inom politiken.
Han hade endast ett styrelseuppdrag utanför
den egna firman och det var i W.S. Törsleff,
ett aktiebolag med partihandel i damkonfektion.
122 Firma Bergsten & Ernst ägde medlemskap
i Stockholms köpmannaförening och
undertecknade förslaget om inrättandet av en
handelskammare i staden. Men grosshandlare
Bergsten syntes varken i Köpmansklubben,
den verkliga affärselitens sammanslutning i
huvudstaden och grundad just för att öka personkontakterna
som minskat med telefonens
utbredning, eller i ordnarna, logerna och sällskapen.
Nu ligger det i och för sig i umgängeslivets
och middagssällskapens natur att de
ofta är övergående och informella och att de
följaktligen lämnar få spår efter sig. Bergstens
namn saknas emellertid i de tryckta matriklarna
för samtliga större och etablerade sammanslutningar.
123 Detta är en smula märkligt om
man tänker sig att ett brett kontaktnät och
goda förbindelser borde vara värdefulla för
en affärsman. Bergsten förblev en privatman.
Utan att hemfalla åt vulgärpsykologiska spekulationer
kan man se både Waldemarsudde
och Enaforsholm som tillflyktsorter, privata
zoner dit han gärna drog sig tillbaka. Måleriet
och djuren stod honom närmast. Den nedsatta
hörseln och det försämrade balanssinnet,
båda handikappen smög sig på när Bergsten
var 50-årsåldern, förstärkte kanske en viss
självvald isolering.
Men bilden av självvald isolering stämmer
inte. Alexander Wilhelm Bergsten och Maria
Lindström levde ihop under många år och
är begravda tillsammans. De gifte sig dock
36 a.w. bergsten