Alexander Wilhelm Bergsten och hans värld

nils edling
Mitt huvudsakliga arbete, utom diverse småsysslor,
bestod uti att varje söckendag skjutsa
Herr Bergsten till och från hans kontor vid
Malmskillnadsgatan [ska vara Malmtorgsgatan].
Han åkte då alltid i en ’Dogcart’ d.v.s. en
lätt, enspänd kärra med höga hjul. Själv bodde
han uti en vacker villa med härlig utsikt över
segelleden. Utom de tvenne hästarna hade han
3 stycken väl dresserade fågelhundar, av vilka
en i taget fick följa med på våra åkturer, alltid
springande där bak, mellan de höga hjulen. 94
Prinsen åkte bil, vilket säkert väckte nyfikenhet
1905, men Bergsten i sin enspännare
måste också ha varit ett uppseendeväckande
ekipage i full fart förbi Tivoli, över den nya
Djurgårdsbron från Stockholmsutställningen
1897, längs hela Strandvägen med vedskutorna
på ena sidan och de burgna byggnaderna på
den andra, via Arsenalsgatan och förbi Kungsträdgården
upp till det nya – och omstridda
– Operahuset, fram till Gustaf Adolfs torg och
firman på Malmtorgsgatan. Den tvåhjuliga
vagnen utgjorde helt klart en statussymbol, en
dåtidens sportvagn. 95 Kanske var det Bergsten
som den iakttagande flanören Hjalmar Söderberg
sett på Djurgårdsbron år 1900, ”den i sin
gummiringade viktoria sorglöst framilande
rentiern”. 96 Huruvida hans vagn kom från fabriken
Viktoria är oklart, ett för omvärlden
tydligt tecken på ekonomiskt välstånd var den
i varje fall. Senare slutade Bergsten att hålla
egna hästar och kusk och åkte i stället hyrverk
till och från firman varje dag.
Firman efter Bergsten
Under sitt femtiofemte levnadsår drog
Bergsten sig tillbaka. Han sålde firman till
sin kontorschef Fritz Petzold (1867–1933) och
upphörde med grosshandeln 1909. Petzold
hade arbetat i firman sedan 1886 då han kom
till Sverige från Sachsen, och Bergsten sålde
alltså till sin äldste medarbetare. 97 Åtminstone
två förklaringar kan anges till affären. För det
första hade Bergsten redan förvärvat en ansenlig
förmögenhet som garanterade ekonomiskt
oberoende och för det andra sviktade hälsan
en del. Bergsten hade börjat få problem med
hörseln och balansen. 98 Han sålde uppenbarligen
vid rätt tidpunkt och fick bra betalt. Det
framgår av taxeringskalendern. Bergsten taxerade
1909 för drygt 100.000 kr, vilket i dag
motsvarar ett ca 40 gånger högre belopp, i
sammanlagd inkomst av arbete, kapital och
fastigheter. 99 Efter försäljningen av firman investerade
Bergsten i ett stenhus mitt i staden
och under några få år ägde han fastigheten
Hästskon 2, en fyravåningsbyggnad i hörnet
av Regeringsgatan och Hamngatan. På denna
fina adress, huset låg alltså i kvarteret ovanför
Nordiska Kompaniets stora varuhus (uppfört
1913–15), bodde bland annat den italienske
ambassadören greve Costa i en nätt våning på
12 rum med kök och förråd. Fastigheten, som
givetvis rymde flera kommersiella lokaler, taxerades
till mer än en halv miljon kr. 100
Under Petzolds tid reducerades verksamhetens
omfattning, och i början av tjugotalet
hade firman 30 anställda, varav fem kvinnor
som sysslade med sömnad. 101 Petzold avled
1933 och ett år senare ombildades Bergsten &
Ernst till ett aktiebolag med änkan Tora Petzold
(1872–1961) och hennes båda söner som
intressenter. Verksamheten, som förefaller ha
brottats med en hel del bekymmer, flyttade nu
från city till Hudiksvallsgatan i Vasastan och
ett kvarter där det redan fanns flera tillverkare
och grossister i textilbranschen, och i början
av 1950-talet förvärvades bolaget av Bredenberg
& Co, en av sekelskiftets större firmor
med inriktning på bland annat matt- och möbeltyger.
102 Med tiden framträdde Bredenbergs
som den ledande detaljisten inom Bergsten &
Ernsts nisch underkläder, strumpor, trikåvaror
och korsetter. Företaget öppnade 1935 ett
mindre varuhus i hörnet av Drottninggatan
och Mäster Samuelsgatan i Stockholm, en
fin funkisbyggnad ritad av Gunnar Asplund
(1885–1940), och hade flera filialer runt om i
staden. Bredenbergs förvärv kan ses som ett
led i integrationen av grossist- och detaljistleden,
och Bergsten & Ernst AB fortlevde som
26 a.w. bergsten