FUNK Bok.indd - KK-stiftelsen

Sammankoppling
Det är tydligt att många inom upplevelseindustrin är frustrerade över de nuvarande
strukturerna. De känner att de faller mellan olika ansvarsområden – främst näring, kultur
och utbildning.
I den officiella jämförelsen mellan europeiska länders kulturpolitik konstateras också
kort och gott: »Det finns (...) inget helhetsomfattande ramverk för de kulturella näringarna
i Sverige.« 76
En slutsats är att policyåtgärder och offentlig infrastruktur idag ofta hamnar mittemellan
avdelningar och insatser för antingen kultur eller ekonomisk utveckling.
Kulturpolitik har traditionellt sett varit inriktad på subventioner. Organisationer och
myndigheter har därför liten kunskap om upplevelseindustrin där många aktörer vill
verka på en konkurrensutsatt marknad trots att de även drivs av icke-ekonomiska belöningar
och använder kulturen som grund. 77
FUNK-modellen poängterar kulturens betydelse för att skapa tillväxt och utveckling
i upplevelseindustrin. Förklaringen är att sannolikheten för att utveckla framgångsrika,
näringsinriktade verksamheter ökar med ett större kulturliv. På samma sätt som att ju
fler som spelar fotboll i ungdomsåren och ju fler fotbollsplaner det finns, desto bättre
landslag. En större och bättre bredd ökar förutsättningarna för att få fram en spets. Inga
tennisbanor, ingen Björn Borg. Inga replokaler, inget The Cardigans. Rörelsen mot professionell,
kommersiell verksamhet – från bredd till spets. De som förflyttar sig i denna
»tratt« är aktörerna, till exempel manusförfattare, skådespelare, producenter och organisationer.
Kulturen kopplas dock inte till näringen automatiskt bara genom att finnas där. På samma
sätt som att forskning och utbildning inte automatiskt driver varandra eller näring.
Tratten kan utvidgas med hjälp av stimulerande och stöttande åtgärder. Aktörerna
och verksamheterna utvecklas bättre och blir fler om ett starkt kulturliv finns, i form
76
Council of Europe/ERICarts, »Compendium of Cultural Policies and Trends in Europe«, 7:e upplagan,
2006.
77
Jämför karakteristiska drag enligt Caves, sidan 67.
av möjligheter att visa upp sig (scener, evenemang, distribution) och träna (replokaler,
utbildningar, försöksverksamheter, tillgång till utrustning), tradition och infrastruktur
(filmavtalet, biografer, branschorganisationer, offentlig diskussion).
Generellt sett syftar kulturen i FUNK-modellen på icke-kommersiella verksamheter.
Alla kulturutövare vill eller bör inte ta steget mot kommersiell verksamhet, men man
fortsätter i högsta grad att vara en del av kulturlivet.
Det bör finnas utrymme för båda sorter.
Detta leder oss vidare till den stora huvudpoängen i FUNK-modellen, nämligen att de
fyra delarna måste kopplas ihop för att realisera potentialen för ekonomisk tillväxt.
Låt oss börja med forskning. Grundforskning har i högsta grad sitt berättigande, men
det finns i dag en stor del tillämpad forskning – eller forskning som enkelt kan omvandlas
till tillämpad – vilken inte når ut till upplevelseindustrins alla företag. Det finns ett
glapp.
Utbildning bör på motsvarande sätt kopplas närmare näringsliv, forskning och kulturliv.
Med utbildning här menas inte främst utbildning för kulturutövare, utan för aktörer
som växlar upp värdet i stöd- och distributionsfunktioner såsom producenter, entreprenörer
och leverantörer.
Vad gäller glappet mellan kultur- och näringssektorn saknas kunskap om och tradition
av affärsutveckling, vilket innebär att det finns en stor potential för upplevelseindustrin
som inte realiseras. För att kulturen bättre ska kunna stärka näringssidan fyller
forskning och utbildning en viktig roll.
Strukturen får alltså en uppbyggnad enligt figuren på nästa sida. Forskning och
utbildning har tidigare funnits för att stödja kulturlivet (yrkesutbildningar) samt
näringslivet (det traditionella innovationssystemet), men får här en viktig – kanske den
viktigaste – uppgiften i att stödja kulturens uppväxling från kultur till näring.
En fråga handlar också om hur forskningen liksom utbildningen ska inriktas och
samarbeta med olika aktörer. Tidigare har diskuterats att många studenter från konstnärliga
utbildningar inte alls har med sig någon kunskap om företagande, trots att det är
just företagare som många blir.
Det handlar inte heller bara om att koppla forskning, utbildning och kultur till
näringslivet. Förhållandet bör vara dubbelriktat. Även näringslivet har mycket att vinna
på att ta hjälp av och investera i och engagera sig för de andra beståndsdelarna.
114 115