KK-stiftelsens profilsatsning

KK-stiftelsens profilsatsning
snarare än i två. Enligt ett sådant synsätt skulle forskningsmiljön inte främst
agera för att producera två olika sorters resultat, akademiskt respektive
kommersiellt, utan är själv resultatet av inflätade relationer mellan akademi
och näringsliv, i rummet (även virtuellt) och över tid.
Om miljön själv är resultatet ger det till viss del nya möjligheter att
granska förutsättningar för hur resultat genereras och kommer olika aktörer
till nytta. Och hur det kan stöttas och eventuellt mätas.
Vi kan illustrera tankegången med följande bild av miljön som ett
”blixtlås”. Observera att den bara ger exempel på hur en kedja av ömsesidig
nytta kan se ut. Kombinationerna är troligen oändliga, beroende på vilken
forskning som avses, vilka aktörer som ska dra nytta av samarbetet och när.
Näringsliv
… förtroende dialog om data varumärke sampublicera problemlösning arbetskraft o.s.v.
Akademi
… exjobbare empiri
forskningsfråga doktorandfinans. avhandling ny utbildning industridoktorand…
Fig. 6
Tät, inflätad forskningsmiljö skapar styrka
Genom ett givande och tagande utvecklar aktörerna tillsammans över tid en
miljö där poängen är att själva miljön finns och förnyas. Miljön kan vid
varje enskilt tillfälle, och för varje enskild aktör, erbjuda den typ av nytta
som just då är aktuell för just den aktören. Detta skiljer sig radikalt från den
gängse input–output-bilden (linjär modell), som utgår från att medel anslås
till en miljö, som rekryterar doktorander och levererar ett forskningsresultat
efter, låt säga, 5–6 år.
Den linjära modellen, ofta ifrågasatt men ändå högst levande i den
praktiska finansieringen av forskningsmiljöer, riskerar att missa att det är
förekomsten av forskningsmiljön som sådan som attraherar kompetenser
och medel eftersom den kan bringa nytta kontinuerligt och i många andra
former än själva forskningsresultatet. Det senare är inte minst viktigt då den
kommersiella logiken och den vetenskapliga logiken skiljer sig åt genom
olika tidsspann och milstolpar. Genom kontinuerlig avtappning, från
akademi till företag och vice versa, kan skillnaderna bli mindre
problematiska, eller kanske till och med konstruktiva.
Miljön som resultat ger också möjligheten att betrakta miljön som ett
kontinuum, inte ett projekt, vilket torde ge bättre förutsättningar för
stabilitet och långsiktighet. Om utgångspunkten är att bygga en miljö, inte
att driva och avsluta ett projekt, hamnar fokus på relationerna, och den nytta
de kan innebära i en ”oändlighet”, snarare än traditionell output och avslut i
form av publikationer med långa intervall.
26