Handledning Katalog -1955 (Plåten)

Hur kataloglappar med samma uppslagsord är ordnade sinsemellan, har vi försökt visa med
talrika exempel. Mönstret är ibland ganska komplicerat, särskilt under vittomfattande
uppslagsord som t.ex. Stockholm och Sverige, under vilka ett stort antal lappar hopats.
I början av 1860-talet beslöt man i KB, att efter utländska förebilder upprätta en katalog
bestående av lösa blad - i KB kallade lappar - en för sin tid ny och djärv tanke. Liksom i de
flesta andra bibliotek hade man i äldre tid förtecknat böckerna i bundna volymer, vilka
allteftersom samlingarna tillväxte måste "slaktas" och ombindas eller till och med förnyas och
omskrivas.
Den nya lappkatalogen tillväxte långsamt under de första decennierna beroende på att
katalogiseringen i huvudsak endast omfattade böcker som tillhörde utländska
tryckavdelningen och först omkring 1890 utsträcktes även till svenska avdelningen.
Några fasta regler för katalogiseringen tycks inte ha funnits i början. De första nedskrivna
reglerna daterar sig från 1866. Allteftersom nya erfarenheter gjordes och
katalogiseringsarbetet intensifierades - 1909 trädde t.ex. en ny avdelning för katalogisering av
den äldre svenska litteraturen i verksamhet - blev ändringar och tillägg till de ursprungliga
reglerna nödvändiga. Dessa blev inte genast nedtecknade, utan förmedlades genom muntlig
tradition.
En verklig omarbetning kom till stånd först 1880. De första tryckta katalogreglerna är
utarbetade av riksbibliotekarie E.W. Dahlgren: "Katalogregler för Kungl. biblioteket… av
riksbibliotekarien fastställda den 30 juni 1916". Dessa regler, som ännu idag är normgivande
för katalogiseringen av äldre tryck, har senare kompletterats av andra regelsamlingar.
Under perioden 1923-29 utarbetade bibliotekarien Ludvig Linder katalogregler, som
föreligger i 8 foliohäften. Förste bibliotekarie Knut Pettersson, som var chef för svenska
avdelningen 1950-59, sammanställde utförliga katalogregler med exempel, som föreligger i
två pärmar.
Allteftersom framställningen av kataloglappar ökade i allt hastigare tempo, blev omläggningar
av katalogen nödvändiga. 1913 genomfördes en sådan omläggning av den legendariske
bibliotekarien L.B. Bagge. En annan stor omläggning företogs i mitten av 1930-talet. I
samband med KB:s ombyggnad under 1950-talet och övergången till ett helt nytt katalog- och
uppställningssystem för litteraturen tryckt 1956- lades den gamla katalogen om i plåtkapslar
och flyttades till det nyinredda nedre katalogrummet.
När man handskas med nominalkatalogen skall man ha klart för sig, att under den långa tid
som gått sedan den påbörjades för mer än hundra år sedan, många olika principer har gjort sig
gällande. Beslutade förändringar har inte alltid kunnat genomföras hundraprocentigt.
Alla kataloglappar har inte reviderats. Det är därför inte ovanligt, att arbeten som söks
återfinns under andra uppslagsord än de regelrätta. Inkonsekvenserna är många. Det bör
kanske också erinras om, att katalogen från början var avsedd som en tjänstekatalog till vilken
allmänheten inte hade tillgång. Detta förklarar kanske dess relativa svårtillgänglighet för de
icke initierade.