Konflikternas mästare: Berättelse om en filmfurstes uppgång och fall
Konflikternas mästare: Berättelse om en filmfurstes uppgång och fall Konflikternas mästare: Berättelse om en filmfurstes uppgång och fall
Jonas Sima Konflikternas mästare: Berättelse om en filmfurstes uppgång och fall ”Inte går jag och dör för att bli omtyckt.” — Marcus Valerius Martialis Det fanns mysterier kring Harry Schein som han själv gärna odlade under sitt liv. Vem var han egentligen? Man kan inte så noga veta med Harry, kunde Nalle Puh ha sagt om invandraren, författaren, filmdirektören, debattören, bankdirektören, kulturpolitikern, filmkritikern, kemi-ingenjören, polemikern, förargaren, bråkmakaren, tennisspelaren, krönikören, elitisten, schackspelaren, äkta maken, ensamvargen, den exhibitionistiske socialdemokratiske miljonären med mera. Det är framför allt Harry Scheins sammansatta personlighet och hans klassresa som ung centraleuropeisk judisk flykting som fängslar mig, hur han slår sig fram till en social tätposition i ett främmande land, erövrar ett nytt språk och mirakulöst lyckas med att bli en ledande svensk skribent – och inte minst en hyperenergisk och fruktad polemiker. När jag på 1960- och 70-talet verkar som en ung filmskribent i gamla Stockholms-Tidningen och därefter i Expressen och tidskriften Chaplin har jag åtskilliga duster med Harry Schein, som under den här perioden är en mäktig och (nte bara i mina ögon) despotisk chef för Svenska Filminstitutet. Harry uppträder som en giftig filmdebattör och är en tuff motståndare för alla. Man hamnar lätt i gräl med honom, och det är inte helt enkelt att klara sig i en pennfejd med denna vinnarskalle. I likhet med många andra filmverksamma i min generation har jag länge haft ett komplicerat förhållande till Harry Schein efter alla trätor om filmreformen, om vad som är konstnärlig kvalitet, om vilka filmer och regissörer som bör få stöd. Om dessa filmdebatter, konflikter och personliga sammandrabbningar under framför allt åren 1963 till 1978 ska jag berätta i den här artikeln; min tid som yrkesverksam filmkritiker sammanfaller faktiskt med Scheins tid som ”filmfurste”. Det är förstås min egen min bild och tolkning av Schein som ligger till grund för denna text; emellan- ------
åt kan den möjligen förefalla alltför personlig – men det har sina skäl. Schein är ingen traditionell socialist eller marxist – han saknar som pessimist förståelse för socialismens optimism – men blir tidigt övertygad anhängare av socialdemokratin, samtidigt som han också tidigt uppvisar en auktoritär och elitistisk läggning. Kanske är det just därför han sätter in sina våldsammaste attacker mot den unga och revolutionära vänstern. Han försvarar, lojalt eller reflexmässigt, den socialdemokratiska hegemonin i alla konflikter. I varje fall är det så vi inom ”filmvänstern” uppfattar det. Omgivningen upptäcker snart motsättningarna i hans personlighet; han är en intellektuell som analyserar och reflekterar men också skenar iväg och skapar konflikter när han upplever sig – eller sin politiska åskådning – ifrågasatt. Harry har ett spännande intellekt, men jag upplever det som att han sällan är i harmoni med sig själv. Som de flesta bländande intelligenta och krea- ------
- Page 4 and 5: tiva människor är han en rastlös
- Page 6 and 7: ning. Men när de står i Expressen
- Page 8 and 9: jande passus anmäls för ”missak
- Page 10 and 11: tingade försvarsreflexer. ”Schei
- Page 12 and 13: ätta en statlig ”Filmcentral”
- Page 14 and 15: kommer att tillbringa en del sena k
- Page 16 and 17: inte ofta når upp till Harrys verb
- Page 18 and 19: lom apropå dennes debattskrift Pol
- Page 20 and 21: I flera landsortstidningar exponera
åt kan d<strong>en</strong> möjlig<strong>en</strong> före<strong>fall</strong>a alltför personlig – m<strong>en</strong><br />
det har sina skäl.<br />
Schein är ing<strong>en</strong> traditionell socialist eller marxist<br />
– han saknar s<strong>om</strong> pessimist förståelse för socialism<strong>en</strong>s<br />
optimism – m<strong>en</strong> blir tidigt övertygad anhängare<br />
av socialdemokratin, samtidigt s<strong>om</strong> han<br />
också tidigt uppvisar <strong>en</strong> auktoritär <strong>och</strong> elitistisk<br />
läggning. Kanske är det just därför han sätter in sina<br />
våldsammaste attacker mot d<strong>en</strong> unga <strong>och</strong> revolutionära<br />
vänstern. Han försvarar, lojalt eller reflexmässigt,<br />
d<strong>en</strong> socialdemokratiska hegemonin i alla<br />
konflikter. I varje <strong>fall</strong> är det så vi in<strong>om</strong> ”filmvänstern”<br />
uppfattar det. Omgivning<strong>en</strong> upptäcker snart<br />
motsättningarna i hans personlighet; han är <strong>en</strong> intellektuell<br />
s<strong>om</strong> analyserar <strong>och</strong> reflekterar m<strong>en</strong> också<br />
sk<strong>en</strong>ar iväg <strong>och</strong> skapar konflikter när han upplever<br />
sig – eller sin politiska åskådning – ifrågasatt.<br />
Harry har ett spännande intellekt, m<strong>en</strong> jag upplever<br />
det s<strong>om</strong> att han sällan är i harmoni med sig<br />
själv. S<strong>om</strong> de flesta bländande intellig<strong>en</strong>ta <strong>och</strong> krea-<br />
------
Change language